Senaste dygnet har jag försökt starta ett mediedrev för att rädda livet på den utvisningshotade kongolesiska familjen och pastorn. Jag är mycket tacksam för att både Kyrkans Tidning, Dagen och Världen Idag idag har engagerat sig i frågan. Jag har under eftermiddagen försökt lyfta frågan till riksmediernas nivå och skickat in en debattartikel till Svenska Dagbladet.

Kyrkans Tidnings artikel hittar man här. Dagens chefredaktör Daniels Grahns kommentar hittar man här. Jag vet att Världen kommer att skriva om detta senare i veckan.

Kampen går vidare outtröttligt. Vill du agera skriv, ring och maila till Migrationsverket och be dem att ompröva detta ärende. Jag har tyvärr inget ärendenummer men budskapet når ju fram om man nämner hans namn i skrivelsen. Migrationsverket måste få hett om öronen, det är det enda som gäller just nu.

Om inte verket viker sig behöver vi organisera kristen civil olydnad, jag är själv beredd att engagera mig i en sådan aktion. Jag tror att vi kristna som känner människor personligen och deras utsatthet, bättre förstår vad som är nödvändigt i vissa lägen – mer än vad statliga myndigheter gör. Och skulle inte Sverige, som hör till världens rikaste länder, ha råd och möjlighet att låta denna familj stanna här?

Journée Patriotique 3 by rdcongokinshasa

Jag har nu på morgonen haft kontakt med Migrationsverket, Migrationsdomstolen och pastor Jeans advokat.

Situationen ser mycket dyster ut. Polisen har bestämt att utvisa honom 18 oktober, grunden för det beslutet är Migrationsverkets beslut om att inte ge honom uppehållstillstånd. Han är nu inlåst i anläggningen i Märsta. Prövningen hos Migrationsdomstolen på torsdag handlar om att han ska frisläppas och inte sitta inlåst fram till 18 oktober.

Det som krävs är en massiv opinionsbildning så att Migrationsverket prövar hans fall på nytt.

Den här länken är till svenska utrikesdepartementets rapport om situationen i Kongo och framförallt situationen när det gäller mänskliga rättigheter. Rapporten visar och bekräftar bilden med dödshot för pastor Jean att återvända till Kongo.

Här är en bild på den kongolesiske pastorn i Stockholm, vars öde avgörs av Migrationsdomstolen på torsdag, och där en utvisning av pastor Jean med all sannolikhet leder till att han blir mördad av regimen i Kongo.

 

Nu är det allvar. Blodigt allvar. En av mina vänner i Stockholm är pastor Jean Kabuidibuidi från Kongo. Han har varit i Sverige sedan 2003. Han har en fru och tre små barn. Svenska migrationsmyndigheterna har nu gripit honom och han sitter inlåst i anläggningen i Märsta nära Arlanda. Hans fall ska upp i Migrationsdomstolen på torsdag. Pastor Jean och hans kongolesiska församling i Stockholm har nära kontakt med Elimkyrkan och de ska börja ha sina gudstjänster hos oss.

Han är regimkritiker. Det är en brutal och massmördande regim i Kongo. Pastor Jean har i predikningar kritiserat den kongolesiska regimen. Hans predikningar har spridits via nätet och youtube bland kongoleser över världen. Därför är han svartlistad hos president Kabila i Kongo. Pastor Jean vet att om han blir utvisad från Sverige och tvingas återvända till Kongo, kommer han direkt bli gripen av regimen och mördad. Församlingen tvingas också gömma hans fru och tre små barn i åldrarna 1, 2 och 4 för de svenska myndigheterna.

Sverige vill nu utvisa pastor Jean till Kongo. Han har överklagat avvisningsförsöken flera gånger. Nu är det Migrationsdomstolen som ska ta ställning.

Jag vädjar om ditt stöd. Sprid denna information över nätet, över allt. Engagera media. Hör av dig till Migrationsdomstolen. Det handlar om liv eller död. Jeans öde och hans familjs öde avgörs på torsdag.  Vädjar till alla kristna om förbön för denna sak.

Vore mycket tacksam om kristna media blixtsnabbt kan uppmärksamma detta fall. Och organisera en kampanj, blixtsnabbt. Vi har bara ett par dagar på oss.

Kommer att lägga ut info på denna blogg så snabbt jag får fram mer information.

Nu är det söndag kväll och jag sitter hemma nedsjunken i en fåtölj. Har haft en härlig söndag med gudstjänst i Elimkyrkan, skjussat en son till Arlanda, hustrun släpade med mig till hennes favoritkrog Folkets Kebab på Folkungagatan, prayer walk på Djurgården. Folkets kebab är i varje fall plånboksvänligt, bra att ha en fru som är billig i drift.

Kommande vecka blir det en massa boklanseringsmöten, förbereder för detta. Måndag kväll i Västerås pingstkyrka, onsdag kväll i Uppsala pingstkyrka, torsdag frukost hos Credoakademin och Svenska Evangeliska Alliansen, Torsdag kväll och fredag morgon hos Kungsportskyrkan i Huskvarna.

Nästa söndag håller jag en vanlig predikan i Elimkyrkan klockan 11.00.

Jag får nog göra ett nytt försök att förklara vad jag menar när jag skrivit om hur tidningen Dagen tar upp frågan om evigheten.

1. Jag tycker att tidningen Dagen är en av de viktigaste organen i svensk kristenhet. Tidningens historia och utveckling imponerar och förpliktigar.

2. Uttrycker jag någon gång synpunkter på Dagens innehåll och upplägg beror inte på att jag inte gillar tidningen, utan på grund av att jag tycker att tidningen är så viktig. Därför är jag engagerad i tidningens utveckling. Därför har jag också satsat mycket tid under tio års tid på att sitta med i Dagens styrelse. Under dessa tio år kunde jag framföra mina synpunkter direkt vid styrelsebordet. Nu har jag inte längre den möjligheten.

3. Jag har inte sagt att Dagen har spårat ur i förhållande till Lausannedeklarationen. Däremot har jag ställt frågor om hur tidningen kommer att ta upp den mycket heta debatt som pågår om evigheten, Gud som domare, och himmel och helvete – det har varit den hetaste debatten i amerikansk kristenhet detta år. Men jag har klart och tydligt sagt att det är först om 3-4 månader det går att göra en bedömning av hur Dagen tacklar denna fråga.

4. Anledningen till att jag ställt frågorna är att systerförlaget Libris Media satsar på utgivningen av Rob Bells bok och tidningen Dagen har skrivit mycket positivt om denna bok. Det är alltså inte helt utan anledning jag ställer oroliga frågor. Jag har svårt att begripa varför Urban Thoms blir besvärad av att jag ställer frågor.

5. Jag anser att om man satsar på att sprida Bells budskap så bryter man med Pingströrelsens och EFK:s tradition i synen på evigheten, man bryter också med en traditionell baptistisk syn på frågorna om evigheten. Om man nu ska göra detta, bör man ingående förklara varför, och en dialog med ägarsamfunden är nödvändig. Om Bell anses ligga i linje med Lausannedeklarationen, då behöver det förklaras hur det hänger ihop. Jag anser inte att Bell ligger i linje med Lausannedeklarationen.

6. Jag har i tidigare blogginlägg ingående förklarat varför jag gör den bedömningen av Rob Bells teologi i dessa frågor.

7. Men jag påstår alltså inte att Dagen har tagit detta steg, men att jag med intresse kommer att följa utvecklingen under de närmaste fyra månaderna.

8. Jag har uppenbarligen en helt annan uppfattning än Urban Thoms om kristna tidningar. Thoms menar att en kristen tidning driver åsikter, läror och en linje på ledarsidan. Jag menar att värderingar och teologisk grundsyn genomsyrar hela tidningen – det är ofrånkomligt. En journalist på en kristen tidning ska naturligtvis agera sakligt och skriva det som är sant och låta olika röster komma till tals, men vilka frågor man skriver om, vem man intervjuar, hur man ställer frågorna, hur man sätter rubrikerna – är uttryck för värderingar. Vilket jag har förklarat i tidigare blogginlägg.

9. Om en tidning begränsar sig till en kortfattad bokrescension, som är positiv eller negativ till en viss bok, det kan knappast uppfattas som att tidningen driver en viss ideologisk linje. Min diskussion handlar inte om knapphändiga bokrescensioner, utan om hur man lyfter fram en teologisk fråga (i denna diskussion kopplat till bokutgivning) med större rubriker och texter, och på nyhetsplats.

 

Det har uppstått en intressant replikväxling mellan mig och Urban Thoms på Dagen som jag skulle vilja kommentera. Jag skrev så här på min blogg 3 oktober med anledning av att jag väntar med nyfikenhet på en debatt om min nyutgivna bok: ”Är mycket nyfiken på tidningen Dagens reaktion. Därifrån har det hittills varit en kort nyhetstext. Dagen skrev ju uppskattande om Rob Bells bok. Min bok ligger betydligt mer i linje med pingströrelsens och EFK:s traditionella syn på dessa frågor i jämförelse med vad Bell gör. Var står Dagen idag? Man kan också ställa den frågan då systerföretaget Libris Media ger ut Rob Bell men refuserar min bok. Är det verkligen Lausannedeklarationen som gäller med nya ägarkonstellationen?”

Urban Thoms skriver då följande kommentar på min blogg: ”Blir lite konfunderad av Swärds sätt att resonera. Betyder det att om en Dagenrecensent skulle tycka att Swärd skrivit en dålig bok, eller har invändningar i största allmänhet, så har tidningen tagit ställning för Rob Bell och mot Stefan Swärd? Att tidningen då har fjärmat sig från Lausannedeklarationen?
Samma sak om Swärds bok inte resulterar i minst lika mycket spaltutrymme som Rob Bells, då ska det också ses som ett ställningstagande från Dagens sida.
Jag tycker det är ett märkligt sätt att resonera. Det synsättet rimmar mycket dåligt med hur en redaktion arbetar.
Dagen skrev en nyhetstext i samband med att Swärds bok kom ut just för att tidningen finner ämnet intressant och Stefan Swärd är en viktig röst i den kristna debatten. Möjligen var texten för kort för att falla författaren i smaken, men å andra sidan var det säkert desto fler som läste den.”

Låt mig få utveckla resonemanget och uttrycka mig lite tydligare. En kristen tidning kan inte vara teologiskt-ideologiskt neutral. Vilka rubriker man sätter, vilka frågor man tar upp, vilka frågor journalisterna ställer – är uttryck för ideologiska och teologiska värderingar. Även vilka kristna böcker man uppmärksammar, uttrycker sig positivt eller kritiskt om.

Frågan om synen på himmel och helvete, och den eviga domen är en vattendelare i hela västvärldens kristenhet. En mer konservativ kristen syn där man slår vakt om en mer bokstavlig läsning av Bibeln och kyrkans tradition krockar med en benägenhet att göra kristna kyrkan mer tidsanpassad och anpassa budskapet efter tidsandan. Mycket förenklat kan man skilja på en konservativ och en liberal linje i den kristna kyrkan, och den går på tvärs genom många samfundsgränser. De samfund som uppstått senaste 100 åren och har sina rötter i pingströrelsen, som t.ex. den svenska pingströrelsen och EFK, har kategoriskt tagit ställning för den konservativa linjen i tolkningen av den kristna tron i den här typen av frågor (i varje fall om vi ser historiskt på frågan). I en svensk kontext är det framförallt Svenska kyrkan som tagit ställning för den liberala linjen men också med ett mer omfattande stöd bland de äldre samfunden, som nu formar Gemensam framtid.

Bells bok ligger uppenbarligen i linje med den liberala trenden, även om han behåller ett visst evangelikalt språkbruk. Francis Chans bok som kom ut i somras är ett exempel på en bok som värnar om befintlig bibelsyn och bibeltolkning, den kan klassas som konservativ. Min bok ligger mycket nära Chan i perspektivet på dessa frågor. De ledande evangelikala teologerna och förkunnarna i USA kommer nu med moteld mot Bell, bland annat New York-pastorn Keller som jag uppskattar mycket. Både Bell och Chan kommer ut på svenska under hösten, så vitt jag vet kommer Livets ords förlag att ge ut Chans bok.

Att en tidning som Världen Idag väljer att ge utrymme åt och uppmärksamma en bok som kan klassas inom ramen för den konservativa hållningen, det är också uttryck för ett ideologiskt och teologiskt ställningstagande hos chefredaktören.

Jag ställer frågor i min text om Dagens linje, jag uttrycker inga påståenden – vi har ju inte facit i handen ännu. Jag kommer med intresse följa hur Dagen uppmärksammar t.ex. Chans bok i jämförelse med Bell. Att Libris Media satsar på Rob Bell väcker frågor hos många inom Pingströrelsen och EFK, det kan man inte bortse ifrån – i synnerhet om man samtidigt avvisar böcker som företräder en mer konservativ linje i denna fråga. Låt oss bortse från min bok för stunden, för det här handlar inte om en enskild bok, utan om grundläggande teologiska och ideologiska konfliktlinjer i kyrkan. Om det nu blir så att Libris media satsar på Rob Bells bok och tidningen Dagen ger mest uppmärksamhet åt Bell i positiva ordalag, kan jag inte tolka det på annat sätt än ett tydligt ideologiskt ställningstagande. Och som krockar med ideologiska linjen hos de ledande svenska ägarsamfunden och Lausannedeklarationen – i varje fall enligt min uppfattning. Men här ställer jag bara frågor, jag kommer med intresse att följa bevakningen och rapporteringen närmaste månaderna. Och kommentera saken mer ingående när vi har facit i hand ett tag efter årsskiftet.

Och för att uttrycka sig mycket tydligt. Det handlar inte om den ena eller andra boken. Det handlar om olika bibeltolkning, olika syn på grundläggande kristna lärofrågor och olika syn på hur vi ska predika evangeliet i vår tid. Här menar jag att Francis Chan och Rob Bell står för två helt olika linjer.

En kristen tidning kan inte stå neutral i den här typen av diskussioner, inte ens på nyhetsplats. Vad man skriver om, hur frågorna ställs, vad man uppmärksammar, vilket utrymme man ger åt olika frågor – kan i vissa lägen vara uttryck för grundläggande teologiska och ideologiska ställningstaganden.

Jag skulle dessutom uppskatta lite tydligare hållning i den här typen av grundläggande teologiska och ideologiska debatter från de samfund som är delägare av Libris Media och Dagen.

Och en sak till. Det är mycket okunnigt att beskriva Bell som nytänkare i frågor som gäller himmel och helvete. Missionsförbundaren EJ Ekmans bok från 1903 har nu kommit ut i ny tryckning. Han har identiskt samma uppfattning som Bell, och Ekman blev avfärdad som univeralist i dåtidens frikyrkomiljö. Jag tycker dock att Ekmans bok är bättre än Bell, han gör större ansträngningar att försöka förankra sina teser i Bibeln, och har en mer genomtänkt teologisk hållning.