Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag får nog göra ett nytt försök att förklara vad jag menar när jag skrivit om hur tidningen Dagen tar upp frågan om evigheten.

1. Jag tycker att tidningen Dagen är en av de viktigaste organen i svensk kristenhet. Tidningens historia och utveckling imponerar och förpliktigar.

2. Uttrycker jag någon gång synpunkter på Dagens innehåll och upplägg beror inte på att jag inte gillar tidningen, utan på grund av att jag tycker att tidningen är så viktig. Därför är jag engagerad i tidningens utveckling. Därför har jag också satsat mycket tid under tio års tid på att sitta med i Dagens styrelse. Under dessa tio år kunde jag framföra mina synpunkter direkt vid styrelsebordet. Nu har jag inte längre den möjligheten.

3. Jag har inte sagt att Dagen har spårat ur i förhållande till Lausannedeklarationen. Däremot har jag ställt frågor om hur tidningen kommer att ta upp den mycket heta debatt som pågår om evigheten, Gud som domare, och himmel och helvete – det har varit den hetaste debatten i amerikansk kristenhet detta år. Men jag har klart och tydligt sagt att det är först om 3-4 månader det går att göra en bedömning av hur Dagen tacklar denna fråga.

4. Anledningen till att jag ställt frågorna är att systerförlaget Libris Media satsar på utgivningen av Rob Bells bok och tidningen Dagen har skrivit mycket positivt om denna bok. Det är alltså inte helt utan anledning jag ställer oroliga frågor. Jag har svårt att begripa varför Urban Thoms blir besvärad av att jag ställer frågor.

5. Jag anser att om man satsar på att sprida Bells budskap så bryter man med Pingströrelsens och EFK:s tradition i synen på evigheten, man bryter också med en traditionell baptistisk syn på frågorna om evigheten. Om man nu ska göra detta, bör man ingående förklara varför, och en dialog med ägarsamfunden är nödvändig. Om Bell anses ligga i linje med Lausannedeklarationen, då behöver det förklaras hur det hänger ihop. Jag anser inte att Bell ligger i linje med Lausannedeklarationen.

6. Jag har i tidigare blogginlägg ingående förklarat varför jag gör den bedömningen av Rob Bells teologi i dessa frågor.

7. Men jag påstår alltså inte att Dagen har tagit detta steg, men att jag med intresse kommer att följa utvecklingen under de närmaste fyra månaderna.

8. Jag har uppenbarligen en helt annan uppfattning än Urban Thoms om kristna tidningar. Thoms menar att en kristen tidning driver åsikter, läror och en linje på ledarsidan. Jag menar att värderingar och teologisk grundsyn genomsyrar hela tidningen – det är ofrånkomligt. En journalist på en kristen tidning ska naturligtvis agera sakligt och skriva det som är sant och låta olika röster komma till tals, men vilka frågor man skriver om, vem man intervjuar, hur man ställer frågorna, hur man sätter rubrikerna – är uttryck för värderingar. Vilket jag har förklarat i tidigare blogginlägg.

9. Om en tidning begränsar sig till en kortfattad bokrescension, som är positiv eller negativ till en viss bok, det kan knappast uppfattas som att tidningen driver en viss ideologisk linje. Min diskussion handlar inte om knapphändiga bokrescensioner, utan om hur man lyfter fram en teologisk fråga (i denna diskussion kopplat till bokutgivning) med större rubriker och texter, och på nyhetsplats.

 

  • Info

    Tidningen har blivit
    gammal och skraj

  • SH

    Den här gången tycker jag att du gått för långt i dina förväntningar. Du förväntar dig reaktioner på din bok! Det verkar som om du vill använda din bok som en hävstång mot det som du anser vara fel och få tidningar/förlag att klargöra sin ställning i en för dig viktig debatt. Är din bok att jämföra med den fullkomliga läran om himmel och helvete? Din hållning verkar lite förmäten.

  • Johannes Sköldengen

    Jag måste hålla med SH. Försök ha lite distans, tycker att du övertolkar. För mig är det uppenbart att detta inte är en lika stor sak för tidningen Dagen som det är för dig. Du talar som om att alla är lika engagerade i debatten som du, men det är ju inte alla. Dagen inkluderat. Tidningen har ju knappast ”drivit någon linje”, den har ju varit passiv från första stund. De har rapporterat om vad som händer på andra sidan havet utan att ta ställning. Du begär uppenbarligen att de ska ta tydligare ställning eftersom detta är en stor sak för dig just nu. Men det är det faktiskt inte för alla, och det får du helt enkelt finna dig i. Vill du skapa större debatt och göra ämnet relevant för fler finns det bättre sätt att göra det på än att komma med dunkla antydningar.

  • Anna-Karin

    Den gode Urban Thoms verkar inte särskilt besvärad, bara lite konsternerad över din argumentation.

  • http://job25-masken.blogspot.com/ Daniel Lundgren

    Visst har ”de” tagit ställning. All media vinklar. Tyvärr även ”kristna” tidningar. Läste hur en viss Carl Henric Jaktlund skrev reportage om Rob Bells bok och framställde honom och boken i god dager. Han intervjuade också några pastorer som gillade boken. Ingen riktig kritik fick något utrymme (bara en förlöjligad variant av det.) Det faktum att man faktiskt skriver om Bell som om han är kristen fastän han uppenbart är och sedan länge varit en villolärare talar ju sitt tydliga språk det med. http://job25-masken.blogspot.com/2011/03/allvarliga-fragor-om-rob-bell.html

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Ponera – så här i svamptider – att någon svampkonsulent gått ut med läran att – nästan – alla svampar genom Guds nåd blir ätliga efter förvällning, vilket inte ens slumpmusikern och svampfantasten John Cage vågade hävda. (Men mykologen Bengt Cortin hävdade ju fram till 1960 att röd flugsvamp efter avkokning var ätlig och god och rekommenderade flugsvampsomelett med denna svamp). Hade någon – särskilt bland hälsotidningar – tyckt att debatten var oviktig eller att svampkonsulentens bok gott kunde få neutrala eller hyggliga recensioner? ”Att vara passiv från första stund” är också det ett ställningstagande.

    Någon tyckte att det väl var viktigare att hjälpa svältande människor än att debattera med en universalist. Men om universalisten är att jämföra med en som ger svältande människor intrycket av att alla svampar i nödfall går att äta (genom Guds nåd givetvis) måste vi givetvis göra både och; debatten och klargörandet av var vi står kan inte betraktas som ett teologiskt fritidsnöje i största allmänhet (även om det kanske inte är allas kallelse att satsa en massa tid på den; jag är dock MYCKET tacksam över att Stefan Swärd har gjort det).

    Jag håller alltså med Stefan Swärd att denna fråga är för viktig för att något samfund eller någon kristen organisation eller tidning ö.h.t. ska kunna ”passa” på den. Det handlar om trohet mot Jesus, även detta – mörkar vi sidor av hans förkunnelse, lovar för mycket, ropar hej innan vi är över bäcken? Dagen och Daniel Grahn har länge slirat i den här frågan; man har i katastrof- eller allhelgonatider vanligtvis skrivit som om kristendomens budskap inför döden bara handlar om ”hopp och kärlek” och inte också om en yttersta dom och risken för en osalig evighet.

    När Verbum 2009 tryckte ett begravningsmagasin i 40000 exemplar med den närmast suicidala raden ”Det finns ingen död som ej bytes i glädje” – jfr svampbudskapet ovan – tydligt exponerad på framsidan (ett exemplar var så sent som i somras upptejpat på entrédörren till Björkskatakyrkan i Luleå), ja då borde väl åtminstone Svenska kyrkans ledning dra in upplagan eller dementera offentligt – men icke. Någon kritisk journalistik från Dagens sida beträffande Svenska kyrkans allmänna saligförklaringar vid allhelgona har knappast heller synts till. (Det är väl med allmänna saligförklaringar som med Expressens uppgifter om kungens tårar vid Per Albin Hanssons död: ”äsch, inte vet jag om kungen grät, men tror du verkligen att hovet skulle dementera? – d.v.s. vem vill dementera uppgiften om allas salighet och framstå som helvetestroende och fördömande?).

  • http://www.dagen.se/blogg/jaktlund Carl-Henric Jaktlund

    Fel, det reportaget skrevs innan Love wins släppts, ingen hade läst boken då. Jag skrev om debatt som uppstått redan innan och lyfte tydligt fram de två olika sidor som finns kring Bell, att det finns de som ser honom som ett föredöme och de som är mer tveksam eller varnar för honom. Det fanns med i artikeln. Men naturligtvis väljer man alltid sin vinkel, det finns ingen någonstans någonsin som gjort annat. Det är precis som när du bloggar, du väljer vad du vill lyfta fram. Skillnaden är att vi utgår från journalistiska principer om vad som är sant och relevant och då blir det ofta en annan balans i de här frågorna än du tycker att det borde vara (eftersom du helst, vad det verkar, vill se artiklar som styrker din egen uppfattning bara – vi är måna om att släppa fram även det som går på tvärs med din övertygelse, och vår andras).

    De pastorer som intervjuades (om Bell, inte om boken som ännu inte släppts) var Jonas Eveborn som gillar Bell och och Stefan Gustavsson som är betydligt mer tveksam till det som brukar kallas Emergent church. Men han hade inte bara negativt att säga om Bell och då skriver man det han säger. 

  • http://job25-masken.blogspot.com/ Daniel Lundgren

    Hej Carl-Henric! Även om som jag även antydde i kommentaren ovan viss kritik framkom så var det inte speciellt mycket och ingen riktig kritik. Skrev mer i blogginlägget länkat i kommentar ovan. Det blev alltså vinklat som du erkänner. Jag menar att det inte var lite vinklat.

  • Henrik Lööv

    Hej Andreas! Antar att jag är denna någon som skall ha menat att det är viktgare att hjälpa svältade männisor än att debattera med en universalist. Det är inte riktigt sant! Vad jag har skrivit tidigare var att det är konstigt att vi inte tycks tycka att det är lika vitigt att hjälpa de som svälter som att debatera teologiska frågor. jag skulle vilja se kristna som delar Jesus radikala budskap och hans radikala liv. Jämför läget nu med att vi säger att bara du tror rätt om rJesus offerdöds betydlese för vår evighet efter döden så kan du strunta i att fjorton miljoner barn under fem år dör varje år på grund av undernäring.  Eller varför trycker vi så starkt på vikten av det ena men inte det andra? Är inte det att lura presumptiva svampätare? Men åtrigen är detta en väldigt allmänt hållen fundering som jag tycker kan tillämpas på alla oss kristna som globalt sett tillhör den rika världen. Jag behöver inte gå längre bort än till mig själv fr att se vilket prolem det är. Sen säger inte universalisten att all svamp går att äta utan att det inte krävs någon tro för att rädda oss från den svamp som vi alla redan har ätit (synden).

  • http://www.dagen.se/blogg/jaktlund Carl-Henric Jaktlund

    Men snälla, vadå erkänner att det var vinklat – alla texter som alla någonsin skrivit och skriver har sin speciella vinkel. Det går inte skriva på annat sätt, man väljer till och man väljer ifrån. Alla gör det, alltid. Det du reagerar på och tycker är att reportage skulle varit vinklat på ett annat sätt, så att det stämmer med din åsikt. Men riktigt så funkar ju inte journalistisk, där släpper man fram olika perspektiv och här skrev jag – på begränsat utrymme – om en diskussion om en kommande bok och om den diskussion som finns i övrigt kring Rob Bell. Det finns förstås mer att säga, det gör det alltid, men det där är den allmänna och breda diskussionen som förekommit kring Rob Bell. Sen finns det de som, likt dig, menar att han inte är kristen alls precis som de avfärdar väldigt många andra pastorer och författare. Men det är liksom inte den breda eller allmänna uppfattningen ens bland dem som är kritiska och därför är inte det en vinkling som är logisk att lyfta fram i den omfattning som du troligtvis anser. Det handlar om att vara sann, relevant och att faktiskt återspegla en verklighet.

  • http://www.facebook.com/people/Per-Ewert/1643185423 Per Ewert

    Nja, man kan förstås påpeka att diskussionen inte bara handlar om Stefans egen bok, det kommer ju ett smärre bibliotek på temat i höst: förutom Bell och Stefan själv även Ray Baker och Francis Chan som ju kommer med vad jag uppfattar som en liknande kritik. Så frågan handlar väl egentligen om hur den samlade utgivningen kommer att behandlas i press och bloggosfär.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Nej, om vi tror rätt om Jesus offerdöds betydelse för vår evighet efter döden så kan vi verkligen inte strunta i att fjorton miljoner barn under fem år dör varje år på grund av undernäring – att inte tala om krig o dylikt – eller att vi i Norden åter fasar in rashygien genom att avliva foster med någon form av ”skada” (Downs eller gomspalt, you name it) även efter vecka 18 när ”oskadade” foster har fridlysts.

    Varför det kan finnas skäl att debattera lärofrågor är att jag inte känner någon som tycker att det är något annat än förjävligt med svältdöden (att vi gör för litet är en annan sak som du gör rätt i att påtala), medan det finns gott om s.k. kristna som inte tycker att det är så noga med läran (alltså inte ens i teorin tycker att det är viktigt, problem med att i praktiken och goda vänners lag vara så ”noga” har vi väl alla).

    De farligaste svamparna är de som slår ut njurfunktionen. Jag menar att ingen ”läromedveten” villolära är så farlig som läran att villoläror inte är så farliga – för den läran slår ut församlingens njurfunktion och gör det omöjligt att på allvar ta itu med verkligt farliga läror, och då tänker jag inte bara på Ulla Karlssons i Aspeboda eller K-G Hammars i Uppsala…

    Men jag läser Jakob lika gärna som Paulus. Inte minst Jakob kap. 3 och 4 är goda korrektiv för oss debattglada (även om jag tror att både du och jag kan ha en särskild kallelse som just ”debattörer”; du kan ju t.ex. göra mycket för de fattigas sak även i ren opinionsbildning).

  • Westinbo

    Att det jordiska livet för många människor är ett veritabelt
    helvete som är orättvist och till synes godtyckligt i hur det drabbar
    människorna kan vi inte förneka för vi kan både se och förstå det. Kristna
    människor verkar kunna förhålla sig till detta utan att förkasta den Gud de
    tror på. Det är svårt men vi försöker i alla fall att hantera denna motsägelsefulla
    verklighet med hjälp av den förklaringsmodell som bibeln har gett oss (teodicéproblemet).
    Detta kan vi göra delvis därför att vi accepterat vissa grundläggande trossatser
    i den kristna livs- och världsåskådningen; den fria viljan, syndfallet och de
    konsekvenser det fört med sig, men framför allt därför att vi menar oss ha mött
    och lärt känna Gud som en god och nådefull kärlekens Gud. Men vi har också lärt
    känna Gud som en domare över synden i våra liv, han har pekat på synden i våra
    liv och överbevisat oss om syndens verklighet och fått oss att bedrövade säga: ”Gud,
    förbarma dig över mig arma syndare!” Som Guds barn är vi också som varande äkta
    söner föremål för Guds fostran och ”aga”. Anden överbevisar oss om syndens
    verklighet och vi kan i vissa upplysta ögonblick ana något av Guds vrede över
    synden när Gud fördömer synden i våra liv. Detta är en del av den fostrans- och
    helgelseprocess vi befinner oss i och som alla äkta Guds barn inte kan komma
    undan, annars är vi inga äkta söner som bibeln uttrycker saken. Vi förstår det
    rimliga i att Gud dömer synden i våra liv och att Gud också därför en dag uttalar
    en dom över de som framhärdar i synden och upproret mot Gud.

    Det kan finnas ett helvete i den hinsides världen där både
    människor och demoner ska tillbringa evigheten, en straffets och plågornas
    boning enligt det värsta scenariet som bibeltolkning kan utmåla. Detta scenario
    reagerar många med emfas på: ”Hur skulle Gud kunna vara så grym, en sådan Gud
    vill jag inte tro på!”  Men i vilken mån
    finns det då en gradskillnad mellan det jordiska och det hinsides helvetet kan
    man undra? Bibeln talar om olika grader av den helvetiska tillvaron; för en det
    ska det enligt Jesus bli lindrigare än för andra. Så i detta helvete som enligt
    bibeln är en sida av Gud eller ett uttryck för Guds väsen finns det även en rättvisa
    vad gäller ”straffskalan”.

    I det jordiska helvetet som är tidsbegränsat drabbar
    lidandet utan hänsyn ofta de som är oskyldiga och utan direkt ansvar för att ha
    skapat det jordiska helvetet i form av krig, orättvisor, plågor och
    katastrofer. I evighetens helvete drabbas de som förklarats skyldiga men ändå
    med hänsyn till ”omständigheterna”. En del av bibelns undervisning är att ingen
    kan komma tillbaka eller tillbaka ifrån helvetet (Den rike mannen och Lasarus)
    och vi som lever har bara bibeln att förhålla oss till för vår förståelse av
    detta och det som vi tror oss höra att Guds ande säger till oss. Om man ska
    utgå från bibelns (NT:s) olika utsagor om helvetet så tillhör den största andelen
    av dessa den som målar upp den bild som vi kan kalla för konservativ (evigt
    helvete, evig pina osv.). Sedan finns det några andra bibelställen (hur många
    vet jag inte) som verkar tala för sådana idéer som benämns som annihillationism
    och universalism. Men om man ser på det samlade bibliska vittnesbördet och
    undervisningen om helvetet och evighetens beskaffenhet så verkar i alla fall utifrån
    min horisont (jag har inte räknat exakt) den kvantitativt största andelen av
    det bibliska materialet tala för den dubbla utgången enligt konservativt stuk. Men
    vi (en del av oss) som inte fått se och uppleva det hinsides helvetet kan drista
    oss att utbrista: ”Men så grym kan inte min Gud vara, det är emot Guds kärlek
    och nåd att en sådan plats skulle kunna finnas”. Och så väljer vi att ta fasta
    på de bibelsammanhang som ger oss skäl att tro på annihillationismen eller
    universalismen eller olika kombinationer av dessa två begrepp.

    Men vad är det egentligen (förutom våra upprörda reaktioner)
    som egentligen säger att det inte kan vara samma Gud som satt upp de tillvarons
    villkor som lett fram till det helvete vi kan se och uppleva här på jorden och
    som har designat det helvete efter detta livet som majoriteten av bibelns
    utsagor ger ett samlat vittnesbörd om? Vi kan inte blunda för det jordiska
    helvetet och den samtidiga existensen av en god Gud men vi förnekar möjligheten
    av existensen av ett (”konservativt”) helvete efter detta livet (som vi inte
    kan se) och den samtida existensen av en god Gud. Vad har vi för skäl att tro att vi är kapabla att bedöma vilka ”gradskillnader”
    mellan det jordiska och det hinsides helvetet som är möjliga att acceptera
    tillsammans med tron på den samtidiga existensen av en god, kärleksfull och
    rättvis Gud? Vi som är drabbade av syndaförbannelsen och den påföljande grumliga
    synen borde inse vilken bräcklig grund vi står på när vi säkert uttalar oss om
    evigheten och vad som är möjligt för Gud att acceptera utifrån vårt begränsade jordiska
    perspektiv. Jag föreslår att vi sätter tilltro till det vittnesbörd som den nästan
    intill tjatighet upprepade majoriteten av de bibliska utsagorna i Nya
    Testamentet har gett oss och ger vår uttolkning av de färre och motsägelsefulla
    möjliga utsagorna en andra rangens plats vad gäller trovärdighet. Detta är sett
    ur ett sannolikhetsperspektiv troligen det mest förnuftiga förhållningssättet.

  • Mikael

    Hej Stefan!
    Du reagerar på Dagen och Urban Thoms agerande.
    Men tidigare visar Urban den klara faktan att han tycker att din bok inte håller tillräklig kvalitét.

    Ser man sedan på att Libris tjänar på att de får sälja sina böcker, jag vet inte vad Urban tjänar på att behandla dig på detta vis.

    Men alla parter vinner ekonomiskt på detta förfarande ju mer storm som skapas i vattenglaset ju mer böcker säljer ni på ren nyfikenhet! Då får man ju börja jämföra och alla vi orkar inte låna böckerna från Biblioteket!

    Stå på dig Stefan har du viktiga saker att delge oss gör du rätt.

    /Mikael 

  • Westinbo

    Följande avslutande stycke min text sätter jag parantes kring då det inte tillhör det centrala i min tankegång:

    (Vi som är drabbade av syndaförbannelsen och den påföljande grumliga
    synen borde inse vilken bräcklig grund vi står på när vi säkert uttalar oss om
    evigheten och vad som är möjligt för Gud att acceptera utifrån vårt begränsade jordiska
    perspektiv. Jag föreslår att vi sätter tilltro till det vittnesbörd som den nästan
    intill tjatighet upprepade majoriteten av de bibliska utsagorna i Nya
    Testamentet har gett oss och ger vår uttolkning av de färre och motsägelsefulla
    möjliga utsagorna en andra rangens plats vad gäller trovärdighet. Detta är sett
    ur ett sannolikhetsperspektiv troligen det mest förnuftiga förhållningssättet.)

  • Henrik Lööv

    Vi är i stort överrens så jag tackar för svampundervisningen för denna gång. Jag kan väl tillägga att jag tror att vi behöver en god teologisk grund för att kunna ha en motivation till att bryta med det egna egot. Så lära och liv hänger absolut ihop. 

  • Urban Thoms

    Mikael, det finns inte en endaste stavelse där jag påstår att Stefans bok inte håller tillräcklig kvalitet. Jag yttrar mig inte om bokens innehåll eftersom jag ännu inte har läst den. Har för övrigt inte läst Bells bok heller, utifall att du undrar.
    Jag diskuterar över huvud taget inte Stefans bok. Jag reagerar bara på hans sätt att beskriva den tidning som jag sedan snart 24 år jobbar på.

  • Mikael

    Hej Urban!
    I ditt citat:

     ”Låt oss lyfta resonemanget från Bell och Swärd och titta på frågan rent principiellt:Kan en bok vara bra fast man inte håller med om allt som står i den?Kan en bok vara dålig fast man skriver under på dess huvudteser?Ja, tror jag. ”

    Har du givet en kraftfull kritisk reflektion, detta sätt att beröra fråga utan att visa sin ställning, är ganska populärt av skjutjärnsjournalister!

    Ett exempel som tydligt visar detta övergrepp är att ställa fråga innan förundersökning:
    Har du tänk sluta fiffla nu! Denna frågevaraiant är oftast för att skapa rubriker emot politiker.

    Så rent principiellt anser jag att du rakryggat som en välkokt sparris lyfter frågan från ditt bord, för att slippa uppleva det som nu sker!

    För frågan:
    Är det en bra bok?  Betyder det mycket om den behandlas i Dagen! Är det en ovanligt dålig bok, kan det vara det stilistiskt undermåligt med bra innehåll eller tvärt om eller både och.

    Men det vore ett stort misstag om boken är bra på flera sätt och anledningen att den inte behandlas beror på nepotism!

    /Mikael

  • Urban Thoms

    Jag skriver: ”Låt oss lyfta resonemanget från Bell och Swärd och titta på frågan rent principiellt”. Vad är det du inte förstår i den meningen?

  • Nils

    En infallsvinkel som svar på punkt 4).
    Libris Media & partskoppling till Dagen.
    Oavsett Urban Thoms vällovliga ansats, så är det de facto ofta ägarintressen som styr publikation.

    Libris Media har som huvudman & ägare Swedmedia.
    Swedmedia har ett huvudägarskap av tidningen Dagen.

    Det senaste maktutnyttjandet var att göra en personalrockad, då Elisabeth Sandlund & viceVD fick maka på sig, varvid Swedmedia tillsatte Daniel Grahn som publiser & Elisabeth fick en undanskymd roll.
    Brunegårds (styrelseordf. i Swedmedia) svar på personalrockaden var kryptisk & egentligen inget svar på utförd personalpolitik.

    Givetvis präglar nyordningen viktning av vad som publiceras med ny publisher.
    Rätt eller fel, men det är tämligen naivt att tro annat.

    Sen om Swärd slår på trumman för sitt eget eller om recensenter tar en omväg med annat alster eller bedömmer trumljudet med andra öron, kan givetvis ha andra bevekelsegrunder vilket Jaktlund & Thoms påtalat.

    Men det hade varit fräschare anser jag om Sandlund hade fått bibehålla sin chefredaktörs-roll.

    Det salt hon påvisade inför allmänheten har trots allt Swedmedia som maktorgan missbedömt

  • Anonym

    Det finns anledning för mig att bemöta några av
    punkterna i Stefan Swärds senaste inlägg om tidningen Dagen:

    2. Swärd tycker att Dagen är viktig. ”Därför är jag
    engagerad i tidningens utveckling”, skriver han och berättar att han suttit i
    Dagens styrelse i tio år. Gott så. Men att Swärd numera är ledarskribent på konkurrenttidningen Världen idag nämner han inte med ett ord. Vetskapen om
    detta gör onekligen att upphöjelsen (i det blogginlägg jag först reagerade på)
    av Världen idags tre helsidor om egna boken och ifrågasättandet av Dagens
    (närmaste konkurrentens) agerande kring densamma klingar på ett helt annat sätt
    än om Swärd hade varit en helt fristående bloggare.

    4. Att ställa frågor är ett beprövat retoriskt knep
    att misstänkliggöra och så tvivel kring en person eller företeelse utan att
    behöva göra direkta påstående kring sakförhållanden. Folk som läser tänker
    lätt: ”Ingen rök utan eld …”

    8. Jag har aldrig påstått att kristna värderingar
    inte genomsyrar hela tidningen. Bara att när du efterlyser en tidnings raka
    åsikt så är det ledarsidan som gäller. I en tidning som bedriver hederlig
    journalistik, alltså låter båda sidor komma till tals med sina bästa argument,
    så kan det och ska det vara svårt för läsaren att enbart utifrån nyhetstexter
    och recensioner kunna utläsa vad tidningen står i en fråga. På ledarsidan finns
    en tydlig avsändare, tidningen själv, så när tidningen tar ställning där
    behöver det inte råda något tvivel om vad tidningen står i en fråga.

    Att Dagen, som getts ut sedan 1945, är en tidning
    på kristen grund torde vara välkänt vid det här laget. Det är som nischtidning
    Dagen har sitt existensberättigande, vilket i högsta grad styr arbetet med
    tidningens innehåll.  Det påverkar vinklar, rubriker, hur frågor
    formuleras, val av intervjupersoner och krönikörer, reportageidéer, språk
    etcetera. Ämnesvalen kan vara nog så breda medan angreppssätten ofta är
    betydligt mer specifika.  Nischkonceptet ställer också höga krav på
    kunskap hos oss som skriver och redigerar tidningen. Det kräver hög medvetenhet
    hos alla som arbetar med innehållet.

    Utöver detta, och utan att direkt anknyta till
    någon av Swärds punkter ovan, så slår det slagit mig hur ovant det är att läsa
    på nätet att en författare av en specifikt namngiven tidning efterlyser
    reaktioner/recension på en bok han precis har kommit ut med. Jag inser vid
    närmare eftertanke att jag aldrig någonsin har läst något liknande.

    Med dessa ord är denna
    diskussion avslutad för min del, då jag behöver ägna min tid och energi åt
    andra uppgifter. Jag nås på min Dagenmejl utifall att någon känner att han
    eller hon har en fråga kring Dagens roll i denna diskussion som är angelägen
    att reda ut.

  • Nils

    Det var ju infallsvinklar som kanske en del inte sett eller reflekterat över !
    Tack Thoms för att du tar dig tid !
    Det ligger onekligen en del poänger i ditt anförande.
    Ibland är det inte lätt att se klart med dimridåer lagda & intentioner som är personliga.

  • Westinbo

    Det låter ju vettigt, det du skriver.

  • Mikael

    Hej Urban Thoms!

    Det du gör nu hedrar dig, du tar fram sakfakta och försvarar din inställning utan retoriska krumbukter!
    TACK!
    Nu kommer vi till frågans kärna!
    Om du använder en konkurrents engagemang i en medarbetare som förklaring.

    Så förklarar det varför ni inte gjort  ett repotage om boken än, men inte att det är onödigt att göra den!

    Är boken riktigt dålig så ligger det i Journalistikens grund att recensera boken och helst då visa varför och då även motatsen.

    Men det du gör är att föringa Stefan Swärds person för att han är nu avlönad av en konkurrent!

    När någon verkligen försöker göra avstamp i den kristna Världen, så får denne person acceptera att olika intressekonflikter tas fram som viktiga för ställningstagande.

    Istället för att göra ett bra jobb, som visar intigritet hos en tidning som borde vara oförvitlig.

    Urban modellen att tiga bort det obehagliga, innebär att journalistikens allra viktigaste funktion ödelägger Tidningen Dagens allra viktigaste  grund.

    När Katolska Kyrkan gjorde något liknande med Dan Brown,
    var det efter ett skikligt behandling av de med Dan Browns intresse skada den kyrkan rejält efter Da Vinci Koden.

    Men att handha samma behandling med de som vill bygga kyrkan från grunden är oförståligt.

    /Mikael

  • http://www.dagen.se/blogg/jaktlund Carl-Henric Jaktlund

    Dagen ignorerar inte Stefan Swärd för att han skriver i Världen idag, det kan alla som läst och läser Dagen konstatera. Det skulle aldrig falla oss in, Swärd är en intressant ledare och debattör i svensk kristenhet.
    Inte heller väljer vi att inte skriva om Swärds bok. När boken släpptes skrevs en nyhetstext kring den, vilket inte händer kring alla böcker och författare. Planer kring artiklar och recensioner i övrigt finns, men på något sätt verkar du ha fått för dig att du vet att så inte är fallet. Märkligt.
    Man kan, som även Swärd konstaterat, inte utvärdera sånt här för snabbt. En bok är inte bara en nyhet just när den släpps, dess aktualitet är längre än så.

  • Mikael

    Hej Carl-Henric!
    Tack för att du visar att mina farhågor kommit på skam!
    Jag läser er tidning med stor förväntan.

    /Mikael

  • Anonym

    Hej, 
    Det är bra att det fortfarande finns folk i sverige som försvarar evangelium och står upp för sann klassisk kristen tro.
    Det är just nu ett slag om evangelium i sverige och evangelium är något ovanligt som man sällan hör förkunnas i dagens kyrkor

    /Josef
    http://www.evangeliumpasvenska.se
    josef.lowdin@gmail.com



Subscribe to Stefan Swärd