Jag har varit så bombarderad av synpunkter på EFK-kongressen i helgen, från alla håll och jag kan inte svara på varje kommentar så jag gör detta summerat i punktform. Väldigt många har hört av sig till mig från en rad olika sammanhang. Har mött kraftiga hejarop från folk inom Equmeniakyrkan, Pingst, Trosrörelsen, EFS, med mera. Och naturligtvis en massa EFK-are.
- Jag är inte bara en debattrobot, jag består också av känslor av kött och blod. Har nu lämnat 42 års engagemang inom EFK, och det är en djup sorgeprocess, så tacksam om kommentatorer är lite varsamma i kommentarer och ordval. Jag har gått från att vara en ledande och respekterad person med inblandning i alla nyckeluppdrag i EFK, till att bli någon ”som katten släpat” in, ett uttryck som Johan Arenius har använt om hur Immanuelskyrkan har känt sig, i dagsläget är nog beskrivningen mer adekvat för oss bibelkonservativa som vill ha ett EFK som bara rymmer en äktenskapssyn. Jag har gråtit i två dagar efter kongressen, det är mitt känslotillstånd. Jag står för i stort sett alla värderingar jag hade för 30 år sedan, det är EFK som har ändrat på sig, inte jag. Det som är bekymmersamt är att EFK tydligen inte begriper hur mycket man har ändrat sig och på vilket sätt. Den motion som presenterades i lördags av mig och som blev totalt sågad med röstsiffrorna 341-63 skulle haft 100 procent stöd om jag lagt fram den på en EFK-kongress på nittiotalet, det enda som skulle hända var att folk skulle undra varför jag lade fram en motion om något självklart. Det är djupa känsloprocesser man går igenom när man ägnar många år av sitt liv åt en kristen organisation och när äktenskapet sedan krackelerar. Jag tolkar kongressbesluten som om jag har fått sparken från EFK. Det är faktiskt inte någon som har invänt mot den tolkningen.
- Hela mitt engagemang i EFK:s HBTQ-process senaste sex åren har jag gjort som individ. Mitt församlingsuppdrag och mitt förtroende inom EFK idag är att jag enhälligt valts till ordförande för Folkungakyrkan i Stockholm, två gånger senaste åren. Församlingen är inte inblandad, men många i församlingen hejar på mig och delar helt uppfattningen även om vi inte formaliserat det i församlingsmöten och församlingsbeslut. Så tacksam om inte Folkungakyrkan blandas in i kommentarerna. Många medlemmar har inte en susning om vad som händer inom EFK och bryr sig inte. Framöver kommer vi dock att behöva lyfta dessa frågor även i vår församling.
- EFK är ett demokratiskt samfund och kongressbesluten är helt avgörande i viktiga frågor. Vi lade fram en liknande motion för 2 år sedan som fick stöd för 43 procent av ombuden och slutbeslutet gick i stor utsträckning på vår väg, enda skillnaden mot vår motion var att normeringen skulle gälla på församlingsnivån, inte bara samfundsnivån. Liknande motion fick alltså stöd av 16 procent denna gång, så jag erkänner att vi motionärer blev besegrade och önskar vinnarna lycka till i fortsättningen. En jämförelse mellan de två kongresserna visar också hur snabbt utvecklingen har gått, ett mer inkluderande EFK där olika äktenskapssyner kan leva sida vid sida, det är nu som gäller, och ett sådant EFK är inte mitt EFK, det EFK jag ägnat mig åt 42 år.
- Att beslutet blir att EFK håller fast vid sin klassiska äktenskapssyn, och de som väljer en annan väg, blir undantag. För mig blir det bara semantik. Två av de tre största församlingarn har redan tagit dessa beslut sedan flera år tillbaka, Saron i Göteborg och Immanuelskyrkan i Örebro. Vid kongressdebatten fanns det inte kritik mot dessa vägval, att de ska innefattas och inneslutas var vad all retorik och argumentation handlade om och ett antal argument radades upp varför församlingar som ändrar äktenskapssyen ska vara en del av EFK. Enda korrekta sättet att beskriva EFK är det rymmer flera olika äktenskapssyner, och det är den enskilda församlingen som avgör vilken äktenskapssyn och vigselpraxis man ska ha. Det finns inte inbyggt i beslutet några bromsmekanismer för denna utveckling. Nu är det bara att följa utvecklingen och se vilka församlingar som går i fotspåren av IMK och Saron. Med dessa beslut är det fullt möjligt för en lokal EFK-församling att införa välsignelseakter för polygama relationer, det ska blir spännande att se vilken församling som blir först på den bollen. Det är betydligt mer radikalt, då ligger man en bit före samhällsutvecklingen, debatten nu om samkönade vigslar handlar om att ligga långt efter samhällsutvecklingen.
- Den här resan är jag inte intresserad av att vara med på, och det bombardemang av kärlek jag samtidigt mött senaste dygnen visar att det finns ett omfattande stöd i svensk kristenhet för min hållning. De röstande EFK-arnas hela fokus vara att innesluta församlingar som viger samkönat, samtidigt som man visste att man med detta stötte ut en annan grupp, de med mer bibelkonservativ äktenskapsuppfattning. Några av de församlingarna har redan lämnat EFK, jag har aktivt verkat för att uppmana dessa församlingar att stanna kvar i EFK och avvakta denna kongress. En av våra 17 motionärer har redan idag gått över till det bibelkonservativa baptistnätverket där han ser sig som mer hemma.
- Jag ser EFK-beslutet som definitivt, det finns ingen återvändo efter detta. Debatten är avslutad. Frågan är vad vi gör nu. En pastor för en EFK-församling med 260 medlemmar ringde upp mig i går och tyckte att vi skulle bilda en ny rörelse. En annan pastor för en EFK-församling med ett antal hundra medlemmar sade till mig i förgår att man nu överväger att lämna EFK men att vi måste samordna oss. En del har antytt det länge och har fått vatten på sin kvarn.
- Jag tror att det är viktigt att inte handla förhastat. För äldre församlingar som har varit med länge i EFK och Örebromissionen och Helgelseförbundet för dem är detta inte snabba processer. I Folkungakyrkan finns det en opinion att lämna EFK, och vissa har redan lämnat vår församling på grund av att vi är med i EFK. Jag kommer att uppmana församlingen till besinning och söka Gud. Att jag som individ ser mig som färdig med EFK innebär inte att Folkungakyrkan som församling är det.
- Ett antal nyckelledare inom EFK som har liknande inställning till dessa kongressbeslut kommer att mötas efter sommaren för bön och samtal om vägen framåt, jag tror det är viktigt att vi agerar samordnat, församlingar som är intresserade av denna process kan gärna höra av sig till mig.
- De församlingar och personer som driver denna nya agenda med ny äktenskapssyn, de är splittrare, splittrar gamla församlingar och gamla samfund. Jag är förvånad hur lite respekt dessa församlingar visar för sina samfund och alla de känslor och värderingar som finns där utan bara kör på sitt race och kräver att respekteras och inkluderas. Det har inte funnits ett ord av kompromiss. Det hade räckt om Immanuelskyrkan i Örebro sagt att man beklagar att deras ställningsttaganden skapar oro inom EFK och att man nu ska utvärdera de beslut man fattat tidigare och värdera konsekvenserna. Men något sådant hördes inte från något håll från EFK-debatten i lördags.