Det här får bli min summerande slutkommentar angående debatten om Brian Zahnd.
- Jag stöder helt det inlägg som Niclas Ljung har skrivit i tidningen Dagen. En tidningsartikel blir mer kortfattad än blogginlägg men Niclas får med de centrala frågorna i denna debatt.
- Jag har aldrig uppmanat till bojkott av Torpkonferensen. Jag har dock varit engagerad i EFK i 40 år, varit pastor och haft församlingsledande uppdrag i 40 år, och varit med i styrelsen i 16 år under åren 1994-2010. Varav 8 år som ordförande. Det jag har skrivit och sagt i denna debatt hade för 25-30 år sedan uppfattas som självklart inom EFK och jag hade fått ett mycket stort stöd av många. Den styrelse som vi hade för 25 år sedan skulle aldrig ta initiativ till dessa utspel på Torpkonferensen. Idag uppfattas mina och Ljungs uppfattningar som kontroversiella. EFK har genomgått en teologisk glidning under dessa 25-30 år.
- Dessa diskussioner handlar inte om perifera frågor utan om själva kärnan i evangeliet. Hur man presenterar evangeliet och håller en predikan med inbjudan till frälsning och omvändelse, det är detta saken handlar om. Ska vi ha Jesus i centrum behöver vi hyfsat vara överens om vad detta innebär i praktiken i förkunnelse och synen på evangelisation och mission.
- Brian Zahnd har genomgått en resa där han kraftigt ändrat sin förkunnelse och teologiska profil. Om han var så fyrkantig och svartvit som han själv säger, för 25 år sedan, är det bra att han genomgått en teologisk förändring. Brian Zahnd för 25 år sedan måste ha varit en extrem trospredikant, enligt de beskrivningar som han själv ger angående sina ståndpunkter då. Att hans resa medfört att han dekonstruerat bärande delar i evangelikal teologi, där är jag inte längre med på svängarna. Och förstår inte alls varför EFK ska öppna upp för dessa dekonstruktioner.
- Att jag är skeptisk till Zahnds dekonstruktioner av bärande delar av evangelikal teologi, betyder inte att jag är emot allt han skriver som jag har sagt tidigare. Hans kritik mot kristen nationalism kan jag helt stödja.
- Zahnds sätt att kritisera traditionell evangelikalism och dess bibeltro, dess syn på korset och försoningen, och synen på Gudsbild och eviga straff, är jag djupt skeptisk till. Om syftet med att bjuda in honom är att ge en grund till fördjupade teologiska samtal, då bör man rimligtvis inte inbjuda en så pass konfrontativ person, som kallar alla oss konservativa evangelikaler för avgudadyrkare, att vi tror på en monstergud, och har en hednisk syn på offer och helvetet. Det är inte särskilt konstruktivt. BZ var extrem för 25 år sedan. Han har vänt 180 grader. Han är fortfarande extrem, enligt min mening.
- Frågan är också hur trovärdiga predikanter är som svänger 180 grader, i synnerhet när de blir så konfrontatoriska mot de som de stod för tidigare. Om man tittar på svenska predikanter som enligt min mening svängt 180 grader i ett längre perspektiv, jag tänker bl.a. på Peter Halldorf, Ulf Ekman och Magnus Persson, de är inte alls så konfrontatoriska och kritiska mot vad man stod för tidigare, utan ser det mera som en kontinuerlig resa. De försöker mer skapa en syntes mellan vad de stod för tidigare och vad de står för idag. BZ slänger ut alla barn med badvattnet, och gör upp radikalt med det han stod för tidigare.
- Jag avstår från etiketter. Försöker man med detta, blir man bara kritiserad för det. Jag bara konstaterar att den syn på Jesus, frälsning och evangeliet som BZ uttrycker i den refererade boken, är totalt annorlunda än vad jag har predikat som EFK-pastor under 40 år, och som väl finns sammanfattat i böckerna Efter detta och Inte utan korset. Det är bara att läsa och jämföra. Här tycker jag det kan behöva redas ut, vad står EFK för idag? Vi har ett antal duktiga teologer som jag hoppas kan fördjupa denna debatt.