Bra skrivet i Världen Idag. Läste det just. Har inte hängt med i svängarna eftersom jag inte läser Dagen, men sett nån slags ”rättelse” av Världen Idags chefredaktör som jag inte förstod vitsen med. Orkade dock inte bry mig att ta reda på bakgrunden.

Lite ”lustigt” att jag igår kväll skrev om att 2023 kan vara tiden för Guds straff över Sverige. Det gjorde jag på en konservativ sekulär blogg, Det Goda Samhället, som jag engagerat mig länge i. I min tyska släkt blev det lite för mycket av Guds straff, det kunde koka ned till att någon påstods ha utsatts för Guds straff efter att ha blivit matförgiftad då vederbörande helgen dessförinnan kastat fullt ätbar restmat, den nivån alltså.

Jag vågar inte utesluta att Gud aktivt griper in och straffar. Men i de flesta fall tror jag att det beror på att vi människor – särskilt de som kallar sig kristna! – fjärmar sig från Guds bud och ställer sig utanför Guds ordningar. Då kan det inte fungera! Lika lite som ett får utanför en säker inhägnad kan tas av vargen.

Här excellerar Sverige. Som jag skrev igår så använder vi oss sällan av dödssynderna i protestantismen, men Sverige är ju något av en världsledare på två av dem: högmod och liderlighet. Vi tror vi klarar allt utan Gud, vi tror vi klarar allt utan ett av Gud givet sunt logiskt konsekvenstänkande. Se migrantanstormningen 2015 och vad den har gett oss av klanstyrd kriminalitet på en snart sydamerikansk nivå. Se på rättsväsendet som lever i sitt eget högmod bland paragrafer och inte kan höja sig över detta och inse att deras dömande, eller snarare icke-dömande, ger en accelererande brottslighet. Se på högmodet över den socialdemokratiskt grundade välfärdsstaten som krackelerar överallt (sjukvård, polis, försvar, infrastruktur, elproduktion – inget fungerar). Se på högmodet att ha stått utanför två världskrig (det andra känns allra mest som Guds direkta beskydd än något annat) och tro att det berodde på egen förträfflighet.

Allt detta faller nu samman, snabbare än ens jag kunde tro. Det finns seglivade myter ute i världen om Sverige som ett rikt fungerande land. Det ramlar ihop, det är bara att läsa europeiska tidningars reportage. Sedan tar det lika lång tid att försöka bygga upp ett anseende igen, dvs 50-60 år. Det finns företag som inte etablerar sig i Sverige pga kriminalitet och dålig elförsörjning.

Och liderlighet – se polisens högsta ledning. Say no more. Se all galenskap kring kön som social konstruktion, förändrat språkbruk, censur av gamla böcker, transnormalitet. Nyligen propagerade framstående krönikörer för otrohet, Kerstin Thorwalls gamla liderliga böcker tas upp som goda feministiska förebilder, drag queens med sexualiserade namn och sexualiserad framtoning ska infiltrera små oskyldiga barn.

Och inte nog med det – det är Guds representanter på jorden som går först. Dragqueenprästen Lars Gårdfeldt, kyrkoherden i Malmö som lägger ut sig för polyamorösa förbindelser. Sv kyrkan som i praktiken förbjudit präster som inte är homovänliga. Frikyrkor som kan tänka sig anställa homosexuella som ledare, Filadelfia med dubiösa utsagor. Och det senaste som jag läser här, att Pingst kallar tal om Guds straff för vidskepelse – men liksom, snälla nån! Har ni alla blivit tokiga?

Om jag vore Gud, vilket jag sa till mina föräldrar för några söndagar sedan, skulle jag säga ett enda ord – inte ”varde ljus”, utan ”försvinn” – och Sverige hade försvunnit från jordens yta på en mikrosekund. Turligt nog är det inte jag som är Gud… När Guds representanter leder ett helt folk i fördärv, ska Gud stillatigande åse det?

2023 omsätts 70% av svenskarnas bostadslån. De som var vana vid 1-1,5% får betala 4,5%, matpriserna går upp med 20-25%, elen med 200%, folk har ännu inte förstått vad som kommer ske. Konsumtionen sjunker, bolag går i konkurs, arbetslösheten ökar drastiskt. Kanske den hårda vinter vi nu ser långt in i mars innebär missväxt, det vet vi inte.

Ovanpå allt detta är det fara för krig. Jag hade på våren 2020 en syn, jag har skrivit om den någonstans på den här bloggen för att inte eventuellt beskyllas för efterkonstruktion. Jag såg en bekymmerslös svensk tonårsflicka inte åtlyda en utländsk soldats påbud att inte korsa bron, i synen såg det ut som bron över spåren på S:t Eriksgatan. Hon, som aldrig behövt bry sig om någon myndighetspersons tilltal, för konsekvenserna hade alltid uteblivit, blev nedskjuten och dog. Synen var så verklig att jag utan vidare ser den inre filmen framför mig än i denna dag. Vad betydde månde detta? Rysk ockupation av Stockholm? Jag vill inte uppleva detta. Jag har hört mamma berätta om fasorna under Andra Världskriget.

Ibland undrar jag om min önskan sedan slutet av 80-talet efter en fjällstuga i Gäddede har något av förberedelsetänk i sig. Gäddede är ungefär så långt bort man kan komma från Stockholm och svenska tätorter, däremot är det bara 3 km till norska gränsen.

Hur förklarar du Stefan de nationer som verkligen inte följer Gud, som te x Kina, som har rekord i aborter, avrättningar och förföljelse men som under en period av 50 år totalt har lämnat fattigdom och fått en medelklass rikare än den i Sverige? Lägg därtill Japan och Indien som verkligen inte är kristna nationer? Sedan varför dömer Gud för partnerskapslagar men verkar helt ok med folkmord genom tiderna? Var är konsekvensen? Märklig teologi anser jag….

Hej Stefan, tack för detta. Är också förbluffad över den andliga deismen hos kritikerna. En sund respond på Jonas artikel hade snarare varit att samlas samfundsöverskridande till bön och fasta för landet. Kritiken av hans uttalat spekulativa resonemang säger mer om dem än om Jonas …

Markus Holmbom, Skellefteå