En bra text av amerikanske teologen, författaren och pastorn Jared Wilson, som går tillrätta med uppluckringen i synen på korset i evangelikal teologi, i varje fall i ytterkanterna. Han säger samma sak som jag försökte säga i boken ”Inte utan korset”. Här är länken. Publicerat hos Gospel Coalition.

Har haft förmånen ikväll att träffa en del av personerna i nätverket kring Sebastian Stakset, människor som lämnat ett kriminellt liv och mött Jesus till frälsning och förvandling. En stor nåd att få vara med och undervisa dessa i första grunderna i kristna livet. Talade ikväll om att vi har en rad saker som vi inte får göra som kristna, vi får inte hata, vi får inte hämnas, inte vara bittra, inte bära på oförlåtelse. Bibeln uppmanar oss att hedra våra föräldrar, även om vi har haft ganska frånvarande föräldrar. Vi har alltså inte tillåtelse som kristna att inte hedra våra föräldrar. Jesus ger oss ett nytt liv och kraft till att istället hedra, respektera, älska,  – hämnd och dom får vi överlåta till Gud att sköta om, det behöver vi inte tänka på, enligt bland annat Pauli ord i Rom. 12.

Något är på gång och en mäktig andlig rörelse håller på att växa fram. Vi planerar nu för fullt för tältkampanjen i Stockholm 18-23 augusti.

Arbetet med mission på Östermalm går vidare, vi har nu en Alpha-kurs och en Beta-kurs i vårt hem. Nätverkandet fortsätter med engagemang i Svenska kyrkan på Östermalm, i kyrkoråd och kyrkofullmäktige, engagemang i lokalpolitiken där jag sitter med i stadsdelsnämnden på Östermalm, engagemang i Fastighetsägarna på Östermalm m.m. Vi behöver dock se genombrott och nya dörrar öppnas för förkunnelsen av de goda nyheterna, evangeliet om Jesus Kristus.

Lars Enarson och den nordiska bönekonferensen i Solna i mitten av mars har skapat debatt. Jag vill här ge en kort kommentar kring detta. Jag mötte Lars Enarson redan på sjuttiotalet under Jesusrörelsens dagar. Under åttiotalet hade vi en del samarbete och jag var inblandad i varje fall något av hans böneinitiativ. Sedan flyttade han till Israel i början av nittiotalet och vi har knappt haft någon kontakt sedan dess.

Jag har läst igenom den broschyr som gjorts inför bönekonferensen, den som är källan till de tvister som uppstått. Jag gör följande bedömningar:

1. Vi måste ge utrymme för allvarliga profetord och ta det på allvar. Att tala om Guds dom över ogudaktighet är synnerligen bibliskt. Broschyren tar upp om Wilkersons profetia från 2004, men det är budskap vi måste lyssna på och pröva. Texten av Tozer är utmärkt. Jag har inte någon anledning att ifrågasätta Birger Skoglunds nöd för Sverige som han uttrycker i det profetiska budskapet, publicerat i broschyren. Claes Göran Bergstrand känner jag sedan sjuttiotalet och har haft mycket samarbete med sedan dess, har träffat honom flera gånger bara senaste veckan. Hans historiska överblick över bönekonferenser, finns inte någon anledning att ifrågasätta.
2. Ett tungt inslag i broschyren är Enarsons avfärdande av Sveriges Kristna Råd, och det blir extra effektfullt när man också publicerar en bild över de olika samfundsledarna i Sverige, bland annat pingstledaren Daniel Alm och dåvarande EFK-ledaren Bernth-Åke Ottosson är med på bilden, liksom Joakim Lundquist från Livets ord, Stefan Holmström från EFS m.fl. Enarson skriver: ”Skillnaden mellan Andens enhet och mänskligt organiserad enhet likt SKR är bokstavligen avgrundsdjup. Över den första befaller Gud sin välsignelse. Över den senare faller Guds obarmhärtiga dom. Gud sa om enheten vid byggandet av Babels torn: ”’Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter ska ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för.” (1 Mos 11:6) Enheten var effektiv och framgångsrik. Men det var en mänsklig enhet oberoende av Gud och i olydnad mot hans bud och därför dömde Gud den. ”’Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.’ Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de slutade bygga på staden. Den fick namnet Babel.” (1 Mos 11:7-9) Babel betyder förvirring och oordning. Låt oss se lite närmare på den här falska enheten. När man skulle bygga Babels torn står det att de fann ”en lågslätt i Shinars land och bosatte sig där.” (v. 2) Mänsklig enhet grundar sig på kompromiss med Guds Ord.”

Här går Enarson alldeles för långt och demoniserar saker och personer som han uppenbarligen inte vet så mycket om. Sverige är ju ett litet land och där alla kristna ledare känner alla kristna ledare, nästan alla på bilden känner jag ganska väl. Det blir ett väldigt kategoriskt dömande av ett antal av de allra viktigaste kristna ledarna i Sverige – genom Enarsons utspel. De sysslar alltså enligt Enarson med saker som orsakar Guds dom, som Gud inte välsignar.

SKR är en marginell företeelse i svensk kristenhet, det är framförallt en mötesplats för de olika samfunden. Att företrädare för kristna samfund möts för att samtala med varandra vid enstaka tillfällen under året, det kan man inte kategoriskt avfärda och domsförklara. SKR har en stor bredd, men det finns punkter där olika kristna organisationer har gemensamma intressen och behöver agera samordnat, kampen för att nykristna inte ska utvisas till död är ett bra exempel. SKR är inte någon superkyrka, det är en ren myt, om man påstår detta vet man inte något om vad SKR gör.

SKR har mycket begränsat med resurser så man kan inte göra så mycket. Arbetet med sjukhuskyrkan och fängelsepastorer kan man knappast demonisera. Följeslagarprogrammet är enligt min mening för ensidigt. Jag personligen föredrar andra former av kristet samarbete, t.ex. Svenska Evangeliska Alliansen, där vi mer enhälligt kan samlas kring en väckelselinje och ett aktivt försvar för evangeliet och spridandet av evangeliet. Jag beklagar att SEA inte har mer uppbackning än vad SKR har, men så är det. Men detta totala avfärdande av en samtalsplattform kan jag inte ställa mig bakom, och det är bättre att kristna ledare pratar med varandra, än att bara på avstånd odla vanföreställningar om varandra.

Att genom bilden peka ut viktiga kristna ledare och hävda att de sysslar med något som drar Guds dom över sig, det blir inte en särskild bra grund för en kristen bönekonferens.

3. Lars Enarsons uppmaningar till bön i broschyren, rent allmänt tycker jag det är bra. Att be för sitt land är aldrig fel.

4. Jag har dock problem med Enarsons politisering av bönen. Även om det inte lyfts fram i denna broschyr mer än marginellt, så är man som kristen ledare ute på hal is när man alltför kategoriskt demoniserar politiska partier eller glorifierar politiska partier. Jag tycker också att det blir fel att man utifrån ett profetiskt mandat demoniserar invandring och därmed invandrarna, Enarsons utspel kan tolkas i den riktningen. Det blir högerextrema sociala mediers och kvällspressens bild som man då utgår ifrån. Vi har en massa problem i Sverige, och det beror på invandringen och invandrarna – det är den förenklade bilden. Ett annat profetiskt perspektiv är att vi har väckelse på gång i Sverige som i stor utsträckning beror på invandringen och invandrarna. Det finns över 100 nya immigrantkyrkor i Stockholm, kyrkor som inte fanns för 30 år sedan. Jag fick nyligen en uppgift att Stockholm är den plats i världen där det finns flest kristna afghaner. När Enarson bedömer politiska partier i Sverige är han okunnig. Jag har som statsvetare granskat och följt de politiska partierna i Sverige under många år, bland annat varit med på många partikongresser för nästan alla partier. Sverige är ett djupt sekulariserat och avkristnat land, och det gäller alla partier. Även Kristdemokraterna, även om KD är det parti som har i särklass mest aktiva kristna bland sina politiker. Att tro på att ett konservativt block ska göra Sverige mer kristet är okunnigt och naivt.

5. Jag har också problem med den svartmålning av Sverige som ständigt kommer från högerextremt håll och som en kristen extremhöger stämmer in i. Alla internationella mätningar visar att Sverige ligger i världsklass på ett antal områden. Det gäller innovationsklimat, energisystem, brist på korruption, företagsklimat, social rättvisa, satsning på forskning och utveckling m.m. Det traditionella Sverige är dock djupt avkristnat och sekulariserat, trots att landet är mycket välmående, inte minst ekonomiskt. Vi har utmaningar med stökiga förortsområden och marginella grupper av kriminella som polisen har haft svårt att hantera. Det behövs dock proportioner i denna bild. Mördandet i USA är på fem gånger högre nivå än i Sverige. Mördandet i Sverige i slutet av åttiotalet och första halvan av nittiotalet var på högre nivå än idag. Den mest påtagliga brottsligheten är IT-brottsligheten, den är det i särklass mest växande, och den är helt och hållet global och följer inte några nationsgränser. Att vara profetisk innebär också att inte naivt bejaka de mediebilder som just nu är de mest populära.

Min senaste ledare i Världen Idag, om bevarad renhet i en sexfixerad västvärld. Bakgrunden var Anglikanska ärkebiskopens utspel senaste veckan om att sex hör till det livslånga äktenskapet mellan en man och en kvinna. Bra att kyrkan står upp för sina ideal, men de måste naturligtvis gå hand i hand med syndabekännelse, upprättelse, själavård och en lärjungaformande miljö där vi hjälper människor att gå åt rätt håll på detta område. Här är ledaren.

Att leva efter detta kristna ideal kräver dock en varsam och klok livsstil, både före äktenskapet och under äktenskapet. Det finns många minor på vägen. Inte minst internetsex i olika varianter, nätpornografi, sexchatt, m.m. skapar nya former av frestelser, som ligger ännu närmare än de porrbutiker som fanns på 60- och 70-talet då jag växte upp. En transparent och lärjungaformande församlingsmiljö är avgörande, men det måste också innefatta de högsta ledarna. De måste också ha personer de måste prata med när de utsätts för sexuella frestelser.

Detta ämne skrev jag om redan 1978 då jag kom ut med boken ”Ungdomar och kärleksproblem”, som bland annat uppmärksammades av Sveriges Radio och Expressen, förutom en intensiv internkristen debatt. Expressen gjorde bland annat en löpsedel på mig med anledning av boken, och utnämnde mig till Pingströrelsens nye sexrådgivare. Jag var då 23 år. På den tiden hörde jag också till Pingströrelsen, närmare bestämt Järfälla Pingstförsamling – Aspnäskyrkan, där Kjell Sjöberg var pastor.

Vi är många som följer Joachims Elsanders dramatiska sjukdomsprocess, min pastorskollega inom Evangeliska Frikyrkan. Mänskligt sett är han nu döende i en mycket svår cancerform och han skriver korta notiser dagligen på Twitter om denna process. Han vårdas i hemmet och kan vara tillsammans med hustrun och de fem barnen. Joachims reflektioner är mycket värdefulla, döden och dödsprocessen kan inte någon av oss undvika i längden. Hans tro är något som bär även i dödsskuggans dal, ett fantastiskt vittnesbörd för oss alla.

Jag och Joachim har ju under ett antal år varit de mest aktiva bloggarna inom Evangeliska Frikyrkan och hans bloggtexter har nu i redigerad form kommit ut i bokform, utgiven av Marcus förlag.

De som läst både min blogg och Joachims blogg vet att vi representerar lite olika teologiska inriktningar, vi har kommenterat varandras texter, ibland varit överens, ibland inte. I detta läge är dessa skillnader ointressanta. Jag har uppskattat Joachims nyfikenhet och vilja till teologiskt nytänkande, att kommentera aktuella händelser, och reflektera utifrån ett bibliskt-teologiskt perspektiv.

För att göra något konstruktivt av denna smärtsamma process har jag ett konkret förslag. Att det bildas en stiftelse, ”Joachim Elsanders stiftelse för att främja teologiska studier och reflektion”. Stiftelsen skulle kunna dela ut stipendier till pastorer och teologistudenter, syftande till teologisk fortbildning och tid för teologisk reflektion. Pengar skulle kunna delas ut till litteraturinköp, besöka konferenser, studieresor, arrangera teologiska konferenser m.m. Ett förslag är att Evangeliska Frikyrkans styrelse förvaltar stiftelsens tillgångar, kanske i samarbete med tidningen Dagen där Joachim varit skribent, Marcus förlag som nu gett ut hans bok skulle också kunna vara involverad. Örebro missionsskola där Joachim har studerat, skulle naturligtvis vara inblandad i denna sak.

Det skulle skapa möjlighet att Joachims teologiska nyfikenhet, att den skulle kunna leva vidare.

Jag skickar iväg denna utmaning till omnämnda organisationer, men det är fritt fram för vem som helst att engagera sig. Första steget är ju att samla in rejält med kapital till stiftelsen. Och där är alla idéer välkomna. Sofia Lilly Jönsson som redigerat boken är en kreativ person, och har ett stort kontaktnät. Hon kanske har uppslag.

Jag släpper nu denna idé så får vi se vilka som tar tag i bollen, jag är gärna involverad och stöttar de aktörer som tar tag i bollen.

För er kännedom har jag haft kontakt med Joachim flera gånger senaste veckan och bollat dessa tankar med honom. Han ger sitt fulla stöd för dessa tankar, och tycker det är spännande. Han ger sitt fulla stöd att jag går ut med detta förslag.

 

Jag noterar att det har blivit spänt mellan tidningen Dagen och Daniel Alm. Han har uttryckt kritik mot hur Dagen skrivit om Knutby i samband med senaste rättegången. Kan bara upplysa om att jag kommer att klampa in i debatten, har levererat en ledare till Världen idag som kommer endera dagen. Frågorna berör inte bara Pingströrelsen utan det berör kristna i allmänhet och i synnerhet kristna som vill stå för en karismatisk kristendom, och det är ju en betydligt större grupp än bara Pingströrelsen.

Den här veckan har bland annat innefattat möte med Olof Edsinger, generalsekreteraren för Svenska Evangeliska Alliansen, då vi satt på Jamie Olivers italienska restaurang vid Stureplan och samtalade om SEAs fortsättning och inriktning och planerade närmaste möten. SEA är en mycket viktig organisation i svensk kristenhet med en ambition att samla bibeltro och det evangelikala i nya och gamla samfund och driva frågor utifrån en klassisk kristen tro. Är du inte medlem i SEA borde du bli det nu. Vi kommer att ha vårt årsmöte i Örebro i mitten av mars, och då kommer företrädare från SEA att besöka olika kyrkor i staden för medverkan. Det finns också ett öppet möte i Pingstkyrkan i samband med årsmötet, under lördagskvällen. Själv kommer jag att den helgen tala hos EFS i Örebro, Sörbykyrkan, söndag förmiddag.

Nu är Knutby på agendan igen. Noterar att Dagen vill tillsätta en haverikommission vilket Daniel Alm bestämt avvisar. Jag har förståelse för Alms ståndpunkt, Knutby har varit ett trauma för Pingst sedan 2004 och utvärderats och diskuterats i det oändliga.

Men det finns också andra aspekter av detta drama.

Enligt min mening var ju Knutby i bara formell mening en pingstförsamling. Det var ett exempel på hyperkarismatisk intensiv gemenskap av mer allkristen karaktär. Det var tillfälligheter att det hade den formella ramen av pingstförsamling. Kristi brud har genuin pingstbakgrund, barnbarn till Filadelfias föreståndare Willis Säwe, som efterträdde Lewi Pethrus 1958 och var föreståndare fram till 1973. Men de kristna som flyttade till Knutby kom från alla möjliga håll. En tjej i Ichtys/Söderhöjdskyrkan där jag var pastor fram till 2002, flyttade till Knutby någon gång 1999-2000 och vi bara noterade detta, vi visste inte att det var något speciellt med Knutby. Vi noterade dock att vi helt tappade kontakten med henne efter flytten. Men hon var alltså EFK-are. Mördaren 2004 var också från en EFK-församling.

Hyperkarismatiska församlingar med intensiv gemenskap har högre benägenhet än traditionella församlingar att hamna i den här typen av urspårningar. Jag har levt i den miljön i hela mitt liv så jag vet att gränsen är smal mellan att vara något riktigt bra och vara något riktigt dåligt. Dessa församlingar behöver en mer övergripande samfundsgemenskap mer än alla andra.

Så min idé är, gärna en haverikommission. Men inte med fokus på pingströrelsen. Utan med fokus på hur hyperkarismatiska församlingar kan spåra ur, vi har ju fler exempel på detta än Knutby, och jag tänker också på Karisma, som handlade om helt andra saker. Det finns en del exempel på karismatiska gemenskaper som gått snett, men naturligtvis inte lika mycket som Knutby.

Jag och hustrun är på semester i Portugal och laddar batterierna för kommande år. Är dock inte helt overksam. Idag publicerar Dagen min artikel med en kritik av Sveriges Kristna Råds utdelning av Martin-Luther-King-priset. Det går i år till klimaktivisterna Extinct Rebellion. Jag problematiserar detta och motiverar i artikeln varför. Läs den här. 

Just nu befinner mig jag och fru Swärd på tvåveckors semester i södra Portugal. Det är mitt i vintern även här, men det innebär 16 grader och sol varje dag på den här platsen. Det har varit ett intensivt 2019 så det känns som mycket välbehövlig vila. Laddar batterierna och skärper in riktningen för 2020. Ser fram emot ett spännande år. På agendan finns bland annat den stora tältkampanjen i Stockholm i augusti med Sebastian Stakset och co. Befinner mig just nu i förhandlingar med Stockholmspolisen och Stockholms stad angående platsen för att ställa upp tältet. Östermalmsmissionen går vidare med pågående Alphakurs och Betakurs.