Ett försök att summera bibelsynsdebatten – del 2

Seth Erlandsson är uppenbarligen kritisk mot Örebro missionskolas utveckling och mot allt närmande mot akademiska teologin, men jag vet inte vad han har för skäl för sitt omdöme. Jag har så vitt jag minns aldrig kritiserat Missionsskolan, delvis på grund av bristande kunskap om verksamheten. Dessutom har jag alltid uppskattat många av lärarna och mycket av det som har kommit från Missionsskolan. Det enda jag har tagit upp här på bloggen som kan tolkas som kritik var ett kortfattat blogginlägg med lite kritiska reflektioner med anledning av Greger Anderssons artikel i Världen Idag om profeten Jona. Det enda blogginlägget har uppenbarligen orsakat en storm och en rad följddebatter. För tre år sedan uttryckte jag några synpunkter på min blogg över några texter i tidskriften ”Nod”, vilket också i vissa Örebrokretsar uppfattades som ett korståg mot Örebro missionsskola, trots att mitt inlägg inte alls handlade om det. Jona-debatten och Greger tycker jag att vi lämnar nu. Det framkommer inte några nya argument.

De texter som finns skrivna om skolans utveckling är dock tillgängliga för vem som helst, och man kan där bilda sig en uppfattning om detta. Dels tänker jag på skriften ”Finns det en evangelikal exegetik” med Tommy Wasserman som redaktör där bl.a. Lennart Thörn beskriver skolans utveckling när det gäller exegetiken. Sedan tänker jag på ”Uppdraget – Örebro missionsskola 1908-2008”, som kom ut för ett par år sedan.

Ett viktigt dokument är också boken ”Vad ska man tro egentligen”, en bok från 1989, där Per-Axel Sverker och Göran Janzon står för en kraftig uppgörelse med vad man kallar för ”modernistisk teologi”, jag sympatiserar starkt med den texten och det tänkande som Janzon och Sverker ger uttryck för.

Skolan har sedan sjuttiotalet sett sig själv i en mellanposition mellan akademi och församling. I ”Uppdraget” finns ett intressant kapitel skrivet av Mikael Tellbe och Lennart Thörn där man beskriver skolans utveckling under senare år att polariseringen mot de statliga universiteten har försvunnit och det blir alltmer samverkan mellan frikyrkliga högskolor och universitet. Om man ska diskutera skolans utveckling är det bättre att utgå från dessa texter, än att utgå från enstaka yttranden av Greger Andersson.

Något har uppenbarligen hänt om man jämför positionerna 1989 med senaste årens beskrivningar av utvecklingen. Polariseringen mot akademin har utvecklats till samförstånd och samarbete. Vad händer med frikyrklig pastors- och teologiutbildning i en sådan process. Det är en avgörande fråga för våra samfund.

Det finns flera problem med att den frikyrkliga pastors- och teologiutbildningen alltmer närmar sig allmän akademi.

  1. Ett problem i detta fall är att det görs positionsförskjutningar i teologin utan en öppen redovisning och öppen debatt. Jag kan helt förlika mig med skrivningarna av Sverker och Janzon från 1989 med en mycket tydlig positionering mot trenderna i akademiska teologin. Den kritiken mot universitetsteologin saknar jag i senare texter, och vilket även har framkommit i dessa bloggdebatter. Jag har försökt lyfta detta på olika sätt under mina 16 år i EFK:s styrelse men har mött både ointresse, oförståelse, och en direkt ovilja att diskutera frågorna. Nu beror det väl också på mig själv, jag är alltför diplomatisk och konfliktundvikande som person. Enligt Niklas Piensoho har Svenska Missionsförbundet utvecklats i en liberalteologisk riktning under många år, men det finns inga faktiska beslut fattade någonstans om att gå den vägen. Min känsla är att det har blivit teologiska förändringar inom EFK under de senaste 20 åren utan en öppen redovisning och utan att faktiska beslut har fattats om detta av samfundsledningen. Det bekymrar mig. Jag kan missförstå saken, men tycker att frågorna behöver klaras ut.
  2. Men vad är då problemet? Att teologi förändras behöver väl inte vara så tokigt? Den här debatten om synen på Bibeln är inte alls unik, USA har skakats av ett antal omfattande bibelsynsdebatter vid ett antal tillfällen. Exakt samma typer av debatter pågår i England, och de äldre svenska frikyrkosamfunden har passerat dessa faser redan tidigare. Ett problem med en närmare anpassning till universitetsteologin handlar om synen på ledarformande, hur man läser och förstår Bibeln, och relationen mellan allmän bibelforskning och den troendes läsning av Bibeln för att höra Guds röst, finna vägledning för sitt liv och bli andligt uppbyggd. Och hur kristna ledare formas för tjänst i Guds rike. Akademiseringen leder till att relationen till Bibeln blir teknisk, intellektualiserande och akademisk. Istället för övertygande, passionerade väckelseorienterade bibelutläggningar får man möta föredragspredikningar med analytisk distans. Samma Gud som inspirerade bibelförfattarna ska rimligtvis inspirera bibelläsarna, bibelläsning och teologi handlar ju om att upptäcka Guds storhet och väldiga gärningar i historien, för att det ska skapa förundran och tro hos mig, och att samma saker kan ske idag. Vad jag begriper leder inte akademiseringen av teologin till sådana konsekvenser. Det behöver inte gälla i alla enskilda fall, men jag saknar genomslagskraften, passionen, glöden i förkunnelsen alltför ofta. Akademiseringen av teologin leder i många fall till en teknokratisk och intellektualiserande distans till det levande Gudsordet. Problematisering och kritiskt tänkande blir viktigare än övertygelse, Gudsuppenbarelse och passion. Guds ord, läst, förstått, predikat, skapar tro i våra liv. Bibelutläggningar och förkunnelse som inte är trosstärkande har förmodligen någon fel utgångspunkt. Jag anser att det blir fel utveckling. Notera att punkt 2 är en generell reflektion, inte kritik mot någon specifik utbildningsanstalt. Det är en sammanfattande känsla av att ha läst en del akademisk teologisk litteratur m.m.
  3. Vissa bibelforskningsmetoder kan vara tveksamma för den troende, som har trosövertygelsen att Bibeln är Guds inspirerade ord. Ett antal debattörer på min blogg har försökt övertyga mig om att historisk-kritiska forskningsmetoder inte är så farliga, och för det mesta fullt förenliga med en kristen tro. Det är möjligt. Men det jag konstaterar i dessa debatter är att bibelforskarna kommer i vissa fall till andra slutsatser än vad bibelläsaren uppfattar när man läser Bibeln och vad Bibeln faktiskt påstår. När jag läser Bibeln uppfattar jag det som att det faktiskt står att Paulus skrev Efesierbrevet, jag får inte något intryck av att Jona bok är en uppdiktad historia (OBS Greger Andersson har inte påstått detta, men många andra bibelforskare har gjort det), jag tycker att berättelsen om uttåget ur Egypten och vandringen genom Röda havet faktiskt beskrivs som något som har hänt, samma sak med berättelsen om Noa och syndafloden, och Adam och Eva beskrivs ett antal gånger i Nya Testamentet som historiska personer. Som bibelläsare får man också bilden av att Bibeln faktiskt påstår att Jesaja har en författare, och att profeten Daniels bok skildrar något som hände vid en historisk tidpunkt, med profetiska framtidsförutsägelser, något som trillar bort om man daterar boken till 200-talet före Kristus. Jag tycker att Seth Erlandsson argumenterar på ett utmärkt sätt för en konservativ läsning av Jesaja och Daniel. Sedan är jag väl medveten om att Bibeln innehåller gränsdragningsproblem, det görs påståenden, som inte alltid ska uppfattas bokstavligt, och det är inte alltid solklart vad som är historisk berättelse grundat i verkligheten och vad som kan vara symboliska skildringar. Och jag är mycket väl medveten om att Bibeln skrevs för flera tusen år sedan och vi kan inte låta vår moderna världsbild styra tolkningen av texterna. Men den anledningen bör ju inte leda till att man börjar problematisera mycket av det som Bibeln faktiskt hävdar är sant och som man påstår.

När man hävdar att dessa traditionella tolkningar av Bibeln inte stämmer, då utgår man från att något annat utanför Bibeln bättre kan beskriva vad Bibeln säger, än vad Bibeltexten ger uttryck för.

Sverker & Janzon i skriften från 1989 formulerar det på följande sätt: ”Evangelikal bibelforskning använder sig av historisk metod men utifrån förutsättningar som står i överensstämmelse med Bibelns egenart”. En sådan formulering kan jag helt hålla med om.

Ett problem är att bibelforskningen ställer helt andra frågor till Bibeltexten och fäster uppmärksamheten på helt andra förhållanden än vad den Jesusefterföljande, Andeinspirerade lärjungen gör. Som lärjunge ställer jag mig frågan hur Jesus bad för sjuka så att de blev botade, hur kan jag lära mig att be för människor på samma sätt. Som lärjunge ställer jag mig frågan hur Paulus kunde förmedla evangeliet om Jesus så att kristna församlingen utbredde sig i stora delar av romarriket, vilka lärdomar kan jag få utifrån Bibeln om detta. Som lärjunge ställer jag mig frågan i bibelläsningen hur jag kan övervinna frestelser när det gäller pengar, sex och makt. Som lärjunge ställer jag mig frågan hur jag kan förmedla befrielse från onda andar, med det perspektivet läser jag evangelieberättelserna. Som lärjunge ställer jag frågan hur jag kan fungera och utvecklas i en profetisk nådegåva, och hämta inspiration från profeter som Daniel, Jesaja och Jona. Som lärjunge läser jag Bibeln för att lära mig hur jag kan be och få bönesvar. Som lärjunge läser jag bibeln för att lära känna Gud och höra Guds röst. Som lärjunge läser jag bibeln för att kunna få kraft att älska människor som inte tycker om mig. Som lärjunge ställer jag mig frågan hur jag kan bli ännu mer förlåtande och osjälvisk.

Listan kan göras lång med lärjungens frågor, detta är bara några exempel.

Hur mycket kan den akademiska teologin hjälpa mig att svara på sådana frågor? Jag har ändå läst en del akademisk teologi, och tycker nog att den i alltför stor utsträckning mest ägnar sig åt abstrakt teori, fjärran från vanliga kristnas verklighet. Och om det ska forma utbildningen av pastorer och präster tycker jag det blir fel.

Jag kan ha fel här och missat massa strömningar i teologin, men då är jag mycket nyfiken på att få kunskap om det i så fall.

Genom hermeneutiken inom teologin kan man lätt hamna i ett relativiserande gungfly, Bibeln uppenbarar inte sanningen, som jag kan förstå enligt ett hermeneutiskt synsätt, utan det är läsaren som är i centrum, och min tolkning blir avgörande. Då flyttas fokus från Bibeln till läsaren, från Guds uppenbarelse till det mänskliga. Kristendomen och kristna läran förflyttas från att vara Guds uppenbarade objektiva sanning, till att bli min personliga tolkning. Det riktiga insikten i att Bibeln behöver tolkas drivs till sin spets, så att Bibelns sanning försvinner.

Historisk-kritiska metoder kan användas till att smula sönder allt sanningsinnehåll i Bibeln. Det är t.ex. ganska enkelt att med historisk-kritisk metod ifrågasätta Bibelns lära om jungfrufödelsen. Visst kan man peka på fler stora män i antiken som är jungfrufödda? Kyrkans traditionella lära om homosexualiteten med rötter i Rom 1 har historisk-kritiska metoden smulat sönder, och hävdar nu att man för 2000 år sedan bara kände till promiskuös homosexualitet i olika former, och bibeltexten åsyftar inte trogna homosexuella relationer och är inte ett argument i de aktuella ”gay marriage”-debatterna.

Jag är också förundrad över att så mycket av moderna teologin har flyttat fokus från bibeltexten som utgångspunkt till mänskliga tolkningar och utgångspunkter. Har t.ex. läst den nya boken av de framstående GF-teologerna Camnerin och Fritzon där man skriver om försoningsläran utan att utgå från bibeltexterna. Istället utgår man från allmänetiska teorier och kloka tolkningsmodeller, men inte utifrån bibeltexter. Teologer citerar varandra, kors och tvärs, och vad olika teologer har sagt, vad Bibeln säger blir en perifer fråga.

Detta är bara några exempel på var moderna teologin har hamnat. Jag får intrycket att t.ex. Teologiska Högskolan i Stockholm i stor utsträckning rört sig i en riktning mot konfessionslös akademisk teologisk utbildning där man på hemsidan presenterar sig som en allmän religionsvetenskaplig utbildning. Det är ett exempel på hur akademiska teologin påverkar traditionell frikyrkoutbildning.

Det finns mycket bra teologi, det är mycket bra uttryckt i den bok som Göran Janzon och Per-Axel Sverker skrev 1989.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Birgit Hedstrom

    Hej …!
    bra det du skriver, tror jag vid något tillfälle här på Stefans blogg citerat Jesu ord i Joh 5:39-40, men jag gör det igen ”Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. Men ni vill inte komma till mig för att få liv”. Därmed inte sagt att jag tror att folk som skriver här inte vill komma till Jesus. Det tror jag är något som alla vill. (Borde i alla fall vara så, annars e det ju katastrofalt!)

    Birgit

  • Birgit Hedstrom

    Hej Jonas!
    jag tycker som du att vi inte ska göra detta att det finns så många översättningar till ett problem, utan istället något som kan berika vår bibelläsning ännu mer. Jag tycker om att jämföra olika bibelöversättningar, läser Svenska folkbibeln och sen har jag ”Comparative study Bible” som innehåller fyra engelska översättningar: Amplified Bible+ New international version, + King James version + New American Standard Bible. Kan vara väldigt givande att jämföra de olika översättningarna. Visst ja! sen har jag ju ett nya testamente översatt från J.N. Derbys engelska, franska och tyska översättningar av det grekiska Nya Testamentet. Det testamentet lyckades jag komma över för några år sedan som det sista exemplaret som de hade på XP Media, Svenska folkbibeln (hjälpte till lite där för några år sedan).

    Gud välsigne din bibelläsning!

    Birgit

  • Sefast Tronde

    Om Gud vill och jag får leva skall jag ge dig ett svar med mer precisa anmärkningar, så som du efterfrågar. Det ena som det andra är inget jag kan lova, men vill ändå uttrycka min uttalade önskan om att tillgodose dig med efterfrågad precisering. 

    Om så blir fallet får du i så fall mitt svar i privat mail, där det bäst hör hemma, och inte här i offentlighetens ljus. Detta ena har jag lärt, att man kan bara tala till ett öppet hjärta, därför kan allt inte sägas från en predikstol.

  • Sefast Tronde

    För övrigt vill jag ge Stefan Swärd en god eloge för en mycket bra sammanfattning av bibelsynsdebatten. Därtill på ett föredömligt öppet och demokratiskt sätt, där frågan ventilerats väl och alla fått möjligheten att komma till tals.

  • Hej Jonas, vi har lite olika syn här och jag har inga ambitioner att få dig att anamma min synpunkt men som jag förstår den kristna teologin i allmänhet och evangeliet om Jesus Kristus i synnerhet så har Gud låtit sig uppenbaras i Jesus Kristus, vilket bibeln på ett så fint sätt vittnar om. Det är inte särskilt svårt att tänka sig den kristna tron utan bibeln. Det dröjde ju ett ganska bra tag innan den bibel vi har idag kanoniserades, och det är ju ganska nyligen, sett i ett historiskt perspektiv, som de flesta kristna alls haft möjligheten att läsa i och än mer äga en bibel. Däremot faller allt utan Jesus. Är inte detta en avgörande skillnad mellan kristendom om Islam? I Islam uppenbarar sig Gud i koranen och profeten muhamed vittnar om denna. I vår tro uppenbarar sig gud i Jesus och bibeln vittnar om detta. Det är ju bara och se på hur en muslim (förlåt generaliseringen) vårdar koranen. Om inte jag har fel är det exempelvis otänkbart för en muslim att lägga en annan bok ovanpå koranen, men vi med ganska gott minne gärna placerar ut biblar i hotellrummens byrolådor och var vi kommer åt. Är du verkligen beredd att hantera en uppenbarelse från Gud på detta sätt? Är inte en gudsuppenbarelse helig? Och i så fall, hur ska vi hantera det heliga. 

  • Tommy Wasserman

    Hej, jag har inte skrivt något om hermeneutiska vinklingar, ännu mindre om ”hermetiska”  :-).  

    Anders, kan du ha förståelse för att man undviker ordet ”myt” för att det är ett ord som har väldigt skilda konnotationer och att det därför kan öppna för missuppfattning, vilket denna debatt är tillräckligt full av ändå; inte ens bytet till ”fiktion” hjälpte. 

  • Daniel Nilsson

    Tack Örebro Missionsskola och alla lärare!

    Det är nu åtta år sedan jag gick ut, och tack för att ni formade min bibelsyn på ett sätt som håller och berikar än idag! När jag kom till skolan hade jag en bibelsyn som inte stämde så bra med mitt tidigare sammanhang, där jag upplevde att jag inte fick ställa de frågor jag behövde. Åren på ÖTH gav mig en bibelsyn med en stark grundtrygghet som har varit avgörande för min tro och tillit till Herren Jesus Kristus sedan dess!

    Det är verkligen kul att se mina tidigare lärare aktiva här på bloggen! Jag ser att er nit och värme lever kvar, och jag önskar er all välgång med ert fina jobb på skolan!

    Daniel Nilsson

  • Tommy Wasserman

     Tack Daniel! Guds välsignelse!

  • anton8

    Hej Isak! Det som är intressant är ju att frikyrkornas folk uppfattade att när läran skulle prövas mot texterna så visade det sig att den inte stämde. På samma sätt menar jag att man kan komma att reagera om man kommer till Bibeln med en alltför förenklad bibelsyn.

    Greger

  • anton8

    Hej! Jag tycker förstås att man ska citera de man diskuterar med korrekt och inte tillskriva dem uppfattningar de gett uttryck för. Har jag gjort det ber jag om ursäkt.

    Greger

  • Tommy Wasserman

    Jag tycker inte det är lätt att föra ett gott samtal på denna blogg, det blir gång på gång missförstånd och ett högt tonläge där man misskrediterar varandra. Det hela tär på krafterna, och samma argument går runt och runt. Personligen träffar jag dig hellre ”in person” och samtalar vidare – det har alltid varit goda möten, tycker jag.

    Jag vill verka för en öppenhet och påminna om vår grundläggande enhet. När det gäller skapelseberättelsen, oavsett vilken genre den tillhör, vet jag att du inte heller hänger upp dig på att alla detaljer i berättelsen måste vara historiska; en del inslag kan vara bildliga och fungera på ett annat sätt än vanlig historieskrivning (vi behöver inte diskutera genrefrågan), du har t ex nämnt de sex skapelsedagarna som inte behöver motsvara sex vanliga dagar för dig (och då kanske du öppnar för att jorden är äldre än några tusen år), och det gör inte på något sätt de inslagen osanna eller påhittade. Vi kan samtala vidare om du tror det finns andra element i berättelsen som har liknande funktion.

    Oavsett vad man tycker om pingstteologen Amos Yong i olika frågor (hans religionsteologi är minst sagt problematisk) så har han sammanfattat just detta om skapelseberättelsen väl, tycker jag:

    ”Genesis framträder själv som en berättelse om världens skapelse, dess historicitet–eller, i detta fall, dess vetenskapliga exakthet–är också mindre av poängen än dess inbjudan att gå in i en förbundsgemenskap med Skaparen Gud” (”Reading Scripture and Nature: Pentecostal Hermeneutics and Their Implications for the Contemporary Evangelical Theology and Science Conversation” Perspectives on Science & Christian Faith, vol. 63.1 [2011]: 5).

    När det gäller Jesajaboken finns det otroligt många detaljer som man kan debattera. Jag antar att även du i andra fall är öppen för att vissa bibelböcker kan ha en komplicerad tillkomsthistoria där flera händer varit inblandade, även om du inte ser Jesajaboken på det sättet.

    För mig är ett gott argument i den frågan att Gamla testamentets profeter framförde ett relevant budskap till sin samtid. De kunde vara de skarpaste kritiker av den rådande samhällsordningen där de höga och rik sög ut och förtryckte de fattiga. De kunde också komma med tröst och hopp om befrielse från de stora makter som utövade förtryck mot folket. Jag tror att texterna var radikala och glödheta i sin samtid, samtidigt som de handlade om att Herren skulle komma med frälsning och dom, och upprätta sitt folk, om än ibland en rest av trogna.

    Jag tänker mig då att en del avsnitt i Jesaja inte alls blir relevanta om allt hör til perioden då Assyrien är förtryckaren. (Jag har gett konkreta exempel på detta i annat inlägg.) De blir bara obegripliga i sin samtid; när det mäktiga Babel inte alls är mäktigt.

    Jag bejakar att profetiorna alltså både handlar om framtiden, men också att de är glödheta och relevanta budskap till samtiden som kan förstå dem och hämta tröst och kraft i dem. Dessutom bejakar jag att de har ytterligare dimensioner – de innehåller fantastiska förutsägelser om Messias.

    Det kanske hade varit ”häftigare” om hela Jesajaboken var skriven av Jesaja; ungefär som många tycker det är jätteintressant att spekulera om vår tid genom att ta fasta på olika detaljer och förhållanden i de profetiska skrifterna: vem är Gog och Magog idag, vem är den och den kungen nu, etc. Jag gjorde det själv förr, men inte längre.

    Ännu häftigare och mer mirakulöst profetisk skulle Gamla testamentets hebreiska text vara om den innehöll en speciell bibelkod där man kunde förstå samtida världshändelser som att den och den ledaren skall dö, eller att vissa terrordåd skall inträffa, etc. Jag är helt säker på att du tar avstånd från den sortens apologetik eller spekulation, om än syftet skulle vara att påvisa hur fantastiskt  mirakulöst Guds ord är. En sådan apologetik gör mer skada än nytta.

  • Tommy Wasserman

     Per, jag tror det är en riktig iakktagelse.

  • Jonas Rosendahl

    Jag tittade lite på den texten, men det kommer ta mig för mkt tid att studera detta, jag har mkt att läsa nu så tyvärr får jag avstå denna gång. 

  • Jonas Rosendahl

    Jag får en känsla av att du bortser från att Bibeln är inspirerat av Gud. Vi har tappat mkt av den ”andliga läsningen” jag citerar här från pietisten en mkt spridd tidsskrift på 1800 talet och som var den tidens ”andliga näring” vid sidan av bibeln, så framkommer vad viktigt Guds Ord/ bibeln var. 

     Will du hafwa Anden, hans werk och gåfwor uti ditt hjerta, så gå till ordet, Andens ord, läs det, hör det, skrif det, tala och sjung det, under bön om Anden, och si, han skall icke uteblifwa! Det finnes här och der själar, som gå och tänka och tänka, ja, sucka och bedja om Anden och Andens werk, men aldrig få det, aldrig i sanning och kraft, aldrig komma till någon tro, frid, kärlek, wisshet och fasthet, utan förblifwa i samma sjukliga arbete, suckan och sträfwan beständigt; och si, slutligen upptäcker man, att de icke öfwa ordet, att de blott arbeta med sig sjelfwa, blott tänka och sucka, men icke öfwa ordet — och huru war det då möjligt, att der skulle blifwa något gudomligt och andligt hos dem? Apostelen säger uttryckligt i Gal. 3: 2, att Anden fås endast genom trons 
    predikan, eller, såsom der egentligen står, ”trons hörande”. Och i Apg. läsa wi, att under det Petrus talade, kom den helige 
    Ande på dem, som talet hörde.
    http://runeberg.org/pietisten/1847efs/0005.html

  • Jonas Rosendahl

    Tack för det!

  • Jonas Rosendahl

    Men Tommy – Om man tror att Jesaja bok är skriven av Jesaja har väl inget med häftighet att göra. Det har att göra med att man tror som det står att dessa var de uppenbarelser som gavs till Jesaja Amos son. Ingen annan Jesaja nämns i bibeln, ingen annan Jesajaskola eller redaktion eller dyligt finns det belägg för, annat än att här lyfts fram att man tycker att från kap 40 finns ett annat språkbruk. Dessutom kommenteras inte alls Seth Erlandssons framställning där Jesaja boks komposition på ett ganska otroligt sätt tycks hänga ihop och allt byggt egentligen kring Jes 53. 

    Att ha nån slags anologi med författarskapets påstådda ”häftighet” och tolkningen av god och magog eller bibelkoder är ju minst sagt märkligt.

  • Tommy Wasserman

    Jag vet inte vad du menar med ”inte relevanta för vår tro”. Hela Jesaja är högst relevant för vår tro.

    När jag talar om ”häftighet” så menar jag att synen att kap. 40-66 inte har samma författare som 1-39 vid första anblicken kan verka som att man nedvärderar det som är så häftigt med profetian. Men jag skulle säga att den blir ännu häftigare, dvs. den talar skarpt och relevant in i samtiden (fortfarande om framtiden). När jag sedan talade om Gog och Magog, eller bibelkoden så var det exempel på företeelser som jag själv en gång i tiden verkligen  fascinerades av (och som många i våra frikyrkor fortfarande fascineras av) och jag tror att mycket av detta är en missriktad fascination. Bibelkoden är rent nonsens, och det har varit alltför mycket ”häftiga” eskatologiska spekulationer som också gjort många människor besvikna på längre sikt. Tyvärr har kanske de långtgående spekulationerna lett över till att vi nu hamnat i ett annat dike – att vi inte längre talar om Jesu återkomst, som de första kristna väntade ivrigt på. 

  • Jonas Rosendahl

    Jag tycker dock inte det gav så mkt nytt ärligt talat. 

  • Ligger en del i att jag riskerar att tappa allt för mycket i fokus på bibeln som inspirerad av Gud. Vi har nog alla diken som vi försöker ballansera mellan i vårt tänkande. Men vi ska inte heller glömma att vi också kan bli inspirerade av Gud. Vi bär med oss en giltig tolkningsrätt i mötet med bibelordet. I kraft av anden, för den pentakostalt lagde, eller i kraft av det allmänna prästadömet för oss mer Lutherskt lagda. 

  • Jonas Rosendahl

    Stefan Swärd – du skrev på twitter om ”Steve Addison skriver lysande om Steve Chalke”, jag läste lite om den där och tydligen så sker ganska stora omsvängningar inom den evangeliska delen av kyrkan på internationellt plan. Du får gärna skriva nåt om din syn på den internationella kartan, samt kommentera om du tror att ändring av bibelsynen har sin grund i att Steve Chalke så uppenbart kan gå emot det skriften säger. Som teologistudent är jag väldigt intresserad av de andliga ledarnas syn på de teologiska förändringarna. 

  • gäst & främling

    Beskärm enligt Svenska Akademins ordbok = myndighet regent o dyl ( det fanns bara en kvinna i landet efter 1948 som som stämmer in på den beskrivningen), och då blir texten mycket bokstavlig.

  • Jonasq

    Tack till dig också, Jonas! Kanske du skulle ta en öl, se en film och umgås i glada vänners lag idag? För att få lite gladare tankar? Det önskar jag dig.

    Fin helg i Guds nåd!

    Jonas

  • Jonas Rosendahl

    Ja nu är vi inne i det här du inte gillar heller – missförstånd. 
    Vad jag menar med ”inte relevant för vår tro” var menat som ett citat från argumenten, men jag insåg nu att tydligt var det nog inte. Jag menar att ett av argumenten ofta är ”hur många författare av Jesaja bok det finns är inte relevant för min tro”, och jag har ju själv skrivit att det är inte avgörande för min tro heller, men att frågan är viktig. 

    Och sedan, ja tack för förtydligandet om specifika kapitlen om Jesaja bok. Jag förstår din point.

    När vi talar om Jesu återkomst som vi inte talar om 😉 så kan jag bara hålla med dig. Samtidigt är det så att det finns profetiska skeenden som går i fullbordan allteftersom tillkomsten närmar sig. Eftersom vi är i någorlunda samma ålder och du delar samma bakgrund skulle jag i princip kunna gissa vilka böcker du fascinerades av när vi var ”unga”. 
    Jag kan också hålla med om att det är svårt att dra dessa tolkningar alltför långt, och de får inte ta överhanden, men jag kan samtidigt tycka att de kommit i skymundan igen. 
    Ibland tycks frikyrkan befinna sig i en slags ”falsk” trygghet,och vad det beror på finns det säkert många orsaker till.

  • Tommy Wasserman

    Det var roligt att höra att vi har en hel del gemensamt!

  • Jonas Rosendahl

    Hahaha…!  

  • Jonas Rosendahl

    Ja, det är ”häftigt” :-)

  • Micael Gustavsson

    ”Landet” & ”jorden” är väl samma ord på hebreiska; ”eretz”. I övrigt verkar jer 31:s huvudsyfte vara fet nya förbundet med lagen i människornas hjärtan och syndernas förlåtelse. Jag har svårt att se vad
    Golda Meir skulle ha med det direkt art göra.

  • Micael Gustavsson

    Fet skulle vara det

  • Jonas Rosendahl

    Gud låter sig inte mötas och inte heller inspirera oss hursomhelst. Jag tycker även här ger pietisten en bra undervisning: 

     Det är endast genom Guds ord, som Guds Ande blir boende och werkande uti menniskan — och likwäl, märk, icke undfå alla, som läsa Guds ord, Ande och lif deraf. Tusende bruka ordet, och der blir ändå ingen Ande uti dem. Tusende skriftlärda och fariseer ibland oss bewisa detta. Hwad fordras då? Det fordras att, jemte ordets bruk, betänka just detta, att det ännu är i Guds hand, om wi skola få dess kraft; fordras att umgås med ordet med det sinne, som denna erinran borde werka — ja, med den ödmjukhet, fruktan, hörsamhet och tro, som passa sig inför den helige Gudens ansigte, när han talar. Märk derföre: Det är i Guds hand och fria behag, om han will gifwa dig någon Andens delaktighet. Wi äro icke 
    ens beqwäma något tänka, såsom af oss sjelfwa

  • Jonas Rosendahl

    Tack Tobias! Det är nog första gången här jag ser någon från ÖTH ”klanen” som sätter just framtiden i fokus och tittar på sig själv och hur man formas som du skriver, utan att ge snabba svar för att parera. Mkt roligt att se någon ha det perspektivet.

  • Jonas Rosendahl

    Håller med Wasserman här! Så skönt att inte behöva vara tvärsäker. Eller som min farmor sa ” jag förstår inte allt men tror som det står”

  • gäst & främling

    Vi har inte samma ord, och om det översätts till svenska så skall det kunna förstås av svenskar, läs från vers 8-22 (1917) enligt rubriken så står det ”Israels frälsning” i (kommande dagar)  och jämför med 2000/folkbibeln

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Nej, det måste ha varit nån dold gnostiker på webben som ändrade till ”hermetiska” :). Sorry, jag kan ha drömt detta om man valde mer hermeneutiska frågeställningar fast dagen handlade om bibelsyn. Visst förstår jag att man undviker ORDET myt, men är fiktion i stort synonymt med det?  Vad betyder ”bytet till fiktion” annars? 

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Hej, Isak!
    Jag tror inte det hjälper att vi försöker lämna de historiska frågorna. De är vitala. Om man inte kan ha en grundläggande tillit till det texterna säger så påverkar det tron. Om man då, som undertecknad, menar att kristen tro måste vara grundad på ”apostlarna och profeterna”, att kanon är måttstock, ja, då har det stor betydelse att man kan lita på den. 
    Din andra punkt: vi ser olika på detta. Själv höll jag på att tappa min tro (se http://www.varldenidag.se/Reportage/2013/01/18/Troheten-till-Bibeln-en-livsfraga-for-frikyrkan/) när jag fick den typ av undervisning som Greger Andersson välkomnar när han säger att det är bra att evangelikala exegeter ”ändrar sig” och jag har hört vittnesbörd från studenter från ÖTH som säger detsamma. Det gör mig – med rätta – orolig. Jag är glad att Du har landat; jag känner, som Du säger, ett ansvar för andras tro som varande kallad att betjäna människor med Guds Ord (Apg 6:4). Om man inte gör det ska man förstås inte jobba med pastorsutbildning. Men Du tänker Dig att jag hämmats av denna min omsorg, ”Gör vi inte människor en otjänst när vi låter dem vara kvar i Bibelsyner som inte kommer att hålla på sikt? Frågan blir då närmast pastoral när vi måste börja fundera kring hur vi kan föra människor från dessa ohållbara Bibelsyner på ett varsamt sätt så att de inte förlorar tron på vägen.” Då utgår Du ifrån att det bara finns en möjlig väg: förr eller senare får alla veta hur eländigt det står till med Bibeln och låt oss varsamt föra dem fram till denna insikt i en pastoralt trygg miljö. Men jag ser det inte så. Jag har inte tagit den ställning jag har tagit i denna debatt för att jag vill skydda folk från den obehagliga sanningen att Jonaboken är fiktion eller Urhistorien har fiktiva delar – eller att Paulus inte skrivit Efesierbrevet, vilket var en punkt som jag tycker är värd att driva både utifrån dess värde för förkunnelsen och av vetenskapliga skäl. Jag tror helt enkelt inte att Jonaboken är fiktion, jag tror att Urhistorien är en autentiskt berättelse, låt vara kanske med olika traditionselement, vilket vi har i hela den Israelisk-judiska textskatt som Bibeln innehåller. Jag tror att Paulus i en eller annan from höll i strået när Efesierbrevet författades. Det är nog här vi ser olika på saker. Jag känner igen Din tankegång från slutsamtalet på Bibelsynsdagen, där man från ÖTH-håll hade liknande tankegångar.

    Allt gott! Anders Gerdmar  

  • Stefan Green

    Jes 8:16 bevisar inte att det fanns en särskild jesajaskola, men att han hade lärjungar som han överlämnade sitt profetiska budskap till att förvalta för framtiden. Sedan nämns Jesajas namn 16 gånger i kap 1-39, och ingen gång i resten av hela boken. I kap 36-39 har vi en berättande text som tydligt delar upp boken i 1-39 och 40-66. I den senare delen har vi däremot en eller flera profetröster i första person utan namn som därför inte går att identifiera med säkerhet utan att spekulera. Detta är bara några av flera infallsvinklar att fundera över innan man bestämmer sig för hur det ligger till med den historiska tillkomsten av Jesajabokens helhet. Att bara vifta bort detta som hypoteser håller inte. Om något, så är tvärsäkra slutsatser kring författarfrågan omöjligt. Jag har inga problem med att profeten Jesaja kan legat bakom alla orakel och visioner i boken, men de samlade interna bevisen väger för min del över mot ett sammansatt verk, men som ändå måste tolkas i sin helhet.

  • Jonasq

    Hej!

    1. Man ska verkligen inte behandla författarfrågor ovarsamt, det är verkligen frågor att ta på allvar. Men det går såklart utmärkt att tro att den kristna tron vilar på ”apostlarnas och profeternas grund” även om man tror att Pentateuken och Jesaja har flera författare. Samma gäller Efesierbrevet, även om jag personligen tror att Paulus har skrivit det brevet. Annars måste du ju tro att enbart apostlar har skrivit allt i NT, vilket du ju inte gör, Lukas har skrivit Lukas och Apostlagärningarna till exempel. Traditionen talar om apostel eller ”apostolisk länk”, och det är såklart fallet när det gäller Efesierbrevet om inte Paulus har skrivit det. Det är helt klart paulinsk och apostoliskt i vilket fall som helst.

    2. Att acceptera att traditionella författarangivelser inte alltid lever upp till moderna idéer om författarskap innebär inte heller att man har problematiserat bibelns 66 böcker som kanon. 

    3. Det här med att du ”höll på att tappa din tro” genom dina studier och att du knyter det till Gregers undervisning är, för att använda dina egna ord i dina senaste inlägg till Greger, ”fräckt”. Den typen av ”vittnesbörd” tycker jag inte hör hemma i en seriös diskussion bland kristna. Samma med det här om att du ”har hört vittnesbörd från studenter från ÖTH som säger detsamma”. Vi vet ju alla här att det finns en del inte så gynnsamma vittnesbörd från Livets Ord, och du har ju tydligt markerat att sådant ska vi inte prata om här, ”för det var på 80-talet”. Så du får vara konsekvent där. 

    4. Jag är rätt säker på att när ni på LOTS ägnar er åt seriös teologisk bildning, som ju bland annat innefattar att läsa relevant litteratur inom exegetik, dogmatik, historisk teologi osv. så kommer studenter att märka att den här fundamentalistiska bibelsynen där allt-måste- vara-som-det-alltid-har-varit-på-varje-punkt-annars-brakar-hela-tron-samman-resonemanget helt enkelt inte stämmer. Det skulle inte förvåna mig om ni redan har studenter med den erfarenheten. 

    5. Intressant tanke det här med Urhistorien som ”autentisk berättelse”. För det säger ju ingenting. Den måste ju tolkas, och det är tolkningen av den, i sin historiska och litterära kontext, och transponeringen av den till vår tid som är den intressanta. Om du vill läsa Urhistoren som historiskt protokoll eller någon sorts vanlig historieskrivning, så står det ju dig fritt, men du får nog acceptera att många tycker att det finns vissa problem med den läsningen. Och då får du ju berätta vad det är för ”traditionselement” du avser? Vad betyder det konkret? 

    6. Ditt tal om ”från ÖTH-håll. Återigen, ett fräckt sätt att uttrycka sig om sina kollegor, som du själv har hävdat i ditt inlägg till Greger.

  • Tommy Wasserman

    Ja, ”hermetisk” gav ett gott skratt på fredag eftermiddagen.

    Som jag sagt tidigare (när du tog paus – lyckost – från debatten), så är t ex frågan om tolkning av paulinska texter om kvinnans roll i församlingen en av de viktigare bibelsynsfrågorna för mig samtidigt som det naturligtvis är en hermeneutisk frågeställning på samma sätt som läsningen av skapelseberättelsen. Vad är bokstavligt? Skall vi ta hänsyn till det historiska och kulturella sammanhanget i vilket texterna tillkom… Jag är frestad att fråga vad du tycker i fråga om Paulus texter om kvinnans roll i församlingen, men det kan vi ta någon annan gång.

    Du kan se ordet ”kritik” som ett annat sådant laddat ord, som uppfattas som en sak på ett forskarseminarium eller i en avhandling, och en helt annan i kommentarsfälten på denna blogg, där det är lättare att använda mer neutrala begrepp som ”metod” eller ”verktyg”.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    1. Där är vi oeniga. Man kan t ex inte frikoppla ett tydligt anspråk som Paulus i Ef 1:1 från skriftens trovärdighet. Urberättelsen autenticitet är fundamental (se nedan).
    2. Enig.
    3. Det är dagsens sanning att sådana saker som Greger Andersson sett som positiva skakade om min tro – och skakar om andras. Högst relevant. När det gäller studentvittnesbörd så gällde det just studentvittnesbörd, inte 80-talsrefrängen :)
    4. ”När ni på LOTS ägnar er år…” säger Du, som om vi inte gör det. Vi gör det sedan 19 år tillbaka, men har valt en konservativ evangelikal linje. Våra studenter lyckas alldeles utmärkt när de går vidare på master- och doktorsnivå. (Jag höll på att säga: tala om fräckt när en utbildningsvetare och utbildningsledare uttalar sig om annan institutions utbildningsprogram, litteratur, pedagogik et cetera utan att ha den blekaste aning om något av dessa ;))
    5. I den här diskussionen har vi ju inte fokuserat på tolkningen utan texternas historicitet. Med autentisk menar jag att man kan lita på att berättelsen, naturligtvis sedd i dess kulturella kontext är autentisk. Gud sa: ”Låt oss göra människor till vår avbild”, ”ormen bedrog mig så att jag åt”, ”manliga och kvinnliga skapade han dem”, ”kvinnans säd…” Hur traditionselementen exakt ser ut kanske jag ska ägna mig åt efter pensionen – det kräver tid att analysera. Men att texterna inte är ”downloaded from heaven” eller skrivna med automatskrift är självklart.
    6. ÖTH-håll: vi var sex personer i en panel (var Du där?) och antingen Mikael eller Greger Andersson resonerade så. Fräckare än så var inte min rapport.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Jag har alltså hjälpt kollegorna på ÖTH förlänga livet, enär ett gott skratt gör det! Härligt :)! Ja, vi ska förstås ta hänsyn till kulturella sammanhang vid tolkning av texter. Som både Du och jag vet beror det på vad man menar när man talar om kritik. Jag tycker högre och lägre bibelkritik är ganska användbart.

  • Jonas Rosendahl

    Hej Stefan!  

    1. När Nya testamenten refererar till profeten Jesaja, då skulle det alltså kunna vara, Jesaja 1 eller Jesaja 2 eller Jesaja 3, eller kanske en 4:e Jesaja eller helt enkelt hela Jesaja profetskola som refereras till? 

    2. Varför tror du Jesaja bok är så nogrann att peka ut just Jesaja Amos son? Enklare hade väl varit att skriva bara Jesaja, då hade ju inte frågan om författarskapet blivit motstridigt. Just Jesaja, hade ju kunnat vara vilken Jesaja som helst, eller i olika tidsepoker. Tankar kring det?

    3. Du nämner om ett sammansatt verk. Om man har en hypotes som väger över mot ett sammansatt verk, tycker man ju att det rimligen borde finnas starka argument för VEM eller VILKA som har skrivit ihop denna sammansatta rulle och med tanke på att just Jesaja bok hittats komplett ( med avseende kapitel) och daterat före Kristi födelse. 
    Finns någon slags teori som talar starkt för vem eller vilka som har satt samman denna rulle?

  • Jonasq

    1. Jo, det kan man om det visar sig att antikens syn på författarskap skilde sig åt från vår moderna. Men, som sagt, jag tror också att Paulus skrev Efesierbrevet.

    2. Bra. För det är ju en väsentlig punkt. Att förneka bibelns kanon som Guds Ord och ”rättesnöret för lära och liv” skulle innebar att man viker av från evangelikal tro, eller ”allmänkristen” för att använda ditt begrepp. Och om vi är överens här så kanske man kan släppa lite på paniken i författarfrågorna?

    3. Jag vidhåller att det är fräckt, eller det begrepp som ligger närmare till hands för mig: taskigt. För Greger är ju en genuin evangelikal kristen som är mycket omtyckt både för sin kunskap och sin hängivenhet i tron. Att koppla ihop honom med den här grejen med att du ”höll på att tappa tron” är taskigt helt enkelt. Men det är säkert någon som blir rädd av att höra detta, och det måste väl vara det som är motivet här. Obegripligt annars.

    4. Sedan 19 år tillbaka har ni ägnat er åt seriös exegetik och teologi vid Livets Ord? Så dold är inte er verksamhet att den inte har kunnat följas av utomstående. Sysslade ni med seriös exegetik samtidigt som ni körde krigstungor och barnsnödsbön?

    5. Det är klart att vi ”litar på berättelserna”. Det har ingen här ifrågasatt, men de måste tolkas och det är det som är det intressanta. Du får redogöra för din tolkning av Urhistorien för att man ska kunna förstå vad du menar.

    6. Nej, var inte där. Och missuppfattade dig där ser jag. Ursäkta.

  • Tommy Wasserman

    Hej, jag har också kommit i närkontakt med elever från Livets Ords bibelskola i början av 90-talet men jag tänker inte ta upp de erfarenheterna och det var bibelskolan och inte seminariet. Och jag tror att Livets Ord har gjort en lång resa sedan dess.

    En av dina absolut bästa studenter som gått vidare är  David Nyström som vi har haft förmånen att ha hos oss här på ÖTH. Vi har haft två kurser tillsammans. Han har ju doktorerat i Cambridge och har skrivit många kloka saker genom åren på sin blogg Metanoia (som dock tyvärr inte uppdaterats sedan augusti 2012 (även om hans sista inlägg skulle kunna ha skrivits idag, vilket säger något om att debatten går runt, runt):http://metanoiablog.wordpress.com/

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Låt mig förtydliga: jag pratar inte om Greger Andersson. Jag pratar om idéer. Dessa idéer som en mer liberal evangelikal exegetik välkomnar angående t ex författar- och äkthetsfrågor. Din kommentar om krigstungor och huruvida vi kunnat bedriva exegetisk forskning och undervisning ska jag lämna på historiens skräphög, KG Hammars bestående bidrag till svensk teologisk diskussion.
    Djup bön i nöd för de förlorade – om den kallas barnsnödsbön eller annat är mindre viktigt – har förekommit i många väckelser, se t ex Finney och F Nash och sådan bön skäms jag inte ett ögonblick för utan vill komma djupare in i den. Jesus bad själv tydligen så, och Paulus talar om det i Rom 8. Jag vill ha mer av sådant radikalt sökande efter Gud och bryr mig inte om hur det låter. Man gjorde typ dockor av F Nash och Finney, brände dessa och hånade dem för deras radikala sätt att be och förkunna.

  • Jonas Rosendahl

    Vad lågt av dig jonasq att börja dra in församlingen livets ord bönesätt i dess tidiga linda i den här teologidebatten. Allt är tydligen lovligt för att misstänkliggöra och underminera Anders Gerdmar.

     

  • Jonasq

    Ok, krigstungor på historiens skräphög men barnsnödsbön kvar. Tydligen praktiserad innan av väckelsepionjärerna. Eftersom jag lyssnade på denna undervisning, var på konferenserna och hade/har flera vänner som var djupt inne i Trosrörelsen så fungerar inte de där förklaringarna på mig. Det är något av det mest obehagliga jag har varit med om, och det skäms inte jag ett ögonblick för. 

    Men jag har inget intresse av att rota i ert förflutna, annat än när du själv bedriver historierevision här och menar att LO de senaste 19 åren har sysslat med seriös exegetik.

    Nej, du har pratat om just Greger Andersson, med namn och allt. Och knutit honom till en teologi som man tappar tron av. Det får du också stå för. 

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Ojojoj – David är inte bäst :) (obs skämt – han är excellent!) Jag har haft så många fina studenter och känner så oerhört många fina, kärleksfulla, roliga, kreativa medlemmar i LO så jag vill absolut inte stämma in i generaliseringar.
    Vad gäller ryktesspridning et cetera om nya rörelser är det nästan komiskt att t ex läsa krigsrubriker om pingst på 20–30-talen och först tänka att de handlar om Livets Ord – det tycks som att man kalkerar gammal skåpmat. Kan tänka mig att detsamma gäller de rörelser som blev EFK. Tror faktiskt jag känner någon ;)…
    Bättre att kolla vid källan, bättre att ha respekt för människor och deras val. Har själv varit i LO sedan 1986 och har en hel del synpunkter på mediabeskrivningen av mig (dvs mig och resten av församlingen/bibelskolan). Vem har inte en resa? Vilket samfund/församling/rörelse har inte sådana som är ledsna/besvikna/sårade? Kunde räkna upp några vrak från SvK t ex. Därför blir jag lite trött när man – som Du Tommy inte gjorde – kan dra 80-talsvalsen. Läs denna om drevet mot bl a LO, skriven av katoliken Elworth m fl; http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175804549
    Av deras frukt ska ni känna dem. Det bör ge gudsfruktan åt varje kristen arbetare!

  • Jonasq

    Ja, på tal om att ”sätta ner foten” som ju du uppskattar. Viktiga saker detta menar jag.

  • Tommy Wasserman

    1. Det är inte svårare än att hela boken kallas Jesaja och förknippas med profeten. Lite svårare är det när Markus i Markus 1:2 refererar till profeten Jesaja och sedan direkt citerar Malaki 3:1 och sedan i andra delen Jesaja 40:3.  Vi behöver dock inte säga att Markus far med osanning för det. 

    2. Jag förstår inte vart du vill komma med denna fråga. Det är ingen här som ifrågasatt att Jesaja, Amos son, startade boken där hans syner nedtecknades, och att han är pelargestalten. 

    Du kan jämföra detta lite grann med Johannes evangelium, kap. 21:24:

    ”Det är den lärjungen som vittnar om allt detta och har skrivit ner det, och vi vet att hans vittnesbörd är sant.”

    Man kan fråga sig vilka ”vi” som talar i texten; jag tolkar det som lärjungar till ”den lärjungen”, men här har det knappt gått någon tid alls mellan ”lärjungen” och ”vi”, även om jag tror att de senare såg till att evangeliet spriddes. Både ”vi” och ”lärjungen” är dock här i texten anonyma. 

    Jag har inget speciellt att tillägga på din fråga i punkt 3 annat än att just den stora jesajarullen som du syftar på dateras till flera hundra år efter Jesaja. 

  • Tommy Wasserman

    Hej, ja, tack för det! 

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Då är det upp till våra läsare att bedöma vad jag sagt. Självklart handlar det inte om en person utan om idéer. Att vi på LOU/LOTS har sysslat med seriös exegetik i 19 år står jag för. Annars vore jag ju tokig som varit huvudlärare och parallellt jobbat på LOU och UU stor del av tiden. Bön: låt oss be istället för att diskutera, eftersom vi nog talar om olika saker.