Jag skrev ett blogginlägg den 15 mars om corona. När man tittar tillbaka på inlägget så tycker jag nog att mina resonemang håller. Framförallt rubriken ”bevara sans och besinning” – tycker jag fortfarande är högaktuell. Jag vidhåller fortfarande att det var värre förr. Spanska sjukans härjningar 1918-1920 var betydligt värre, men det berodde framförallt på att sjukvården och smittskyddskunnandet var då på en mycket lägre nivå. Dock var spanska sjukan värre i det avseendet att den i stor utsträckning drabbade unga människor.

Jag tycker fortfarande att expertmyndigheter och inte politiker ska hålla i taktpinnen när det gäller smittskyddet. Politiker har inte kompetensen att bedöma sådana saker. Politiska beslut behövs, men de bör bygga på expertmyndigheternas rekommendationer. Kritiken mot regeringen och folkhälsomyndigheten har nått ett för högt tonläge. Det är lätt att vilja hitta syndabockar i detta läge. Sverige ligger på cirka 15:e plats i Europa när det gäller antalet döda i förhållande till folkmängden. Ett antal europeiska länder har drabbats hårdare än oss, och USA har drabbats hårdare än vad vi har gjort. Dock har flera av våra nordiska grannar klarat detta bäst i hela Europa, det gäller Norge, Finland och Island. Jag kan inte bedöma om detta beror på skicklighet i att hantera smittskyddet eller om det beror på att det är glesbefolkade länder i utkanten av Europa med mycket begränsade storstadsområden och där en hög andel av befolkningen bor i glesbygd. Jag är nog benägen att tro att våra nordiska grannar har hanterat denna epidemi på ett mycket skickligt sätt.

Min bloggtext 15 mars lyfter fram att redan 3 Mos 13 talar om smittskyddsregler, så det är en biblisk tanke, och detta var förenligt med Israels tro på Herren som läkare. Det ena utesluter inte det andra.

Och som mina bloggläsare vet, jag har själv drabbats av en svår variant av Corona, och vårdades på St Göran med syrgas dygnet runt i sju dygn första halvan av november. När jag tittar på min bloggtext från 15 mars så inser jag att denna erfarenhet inte har förändrat min inställning i dessa frågor.

Här följer mitt blogginlägg den 15 mars:

 

Kommentar angående Corona – bevara sans och besinning

MARS 15, 2020 ~ STEFAN ~ 17 KOMMENTARER ~ EDIT

I dagens panikläge är det viktigt att behålla sans och besinning. Allt tyder på att Coronaviruset är extremt smittsamt, de försiktighetsåtgärder som vidtas är befogade för att minska smittspridningen. Det är viktigt att låta expertmyndigheter som har vetenskaplig kunskap om smittspridning, att de bestämmer regler och rekommendationer. Politiker har inte den kompetensen. Jag tycker att det är bra att den svenska regeringen låter Folkhälsomyndigheten styra i dessa frågor.

Som kristna är vi kallade till att alltid tro och förtrösta på Gud, i alla livets stormar och utmaningar. Vi drabbas också av alla de umbäranden som drabbar mänskligheten. Blir det krig i ett land drabbas alla av det. Vi drabbas också av virus, i de flesta fall helt ofarligt, ibland kan virus göra oss sjuka, i värsta fall med dödlig utgång. Men vi kan alltid be till Gud för oss själva och för varandra. Den kristne behöver i alla livets lägen bygga sitt liv på Guds löften. Det innebär inte att man agerar tanklöst och ovarsamt, det är helt förenligt med att följa Folkhälsomyndighetens regler och rekommendationer. Men jag vill påminna bland annat om Psalm 91: ”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på. Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen.”

Rädsla är inte en reaktion som är präglad av tron på Gud. Rädslan är inte heller konstruktiv, den skapar bara panik.

Det fanns en smittsam sjukdom på bibelns tid som kallades för spetälska. Bibeln talar om Herren som vår läkare, Jesus ägnade mycket av sin tid åt att bota sjuka, en praxis som sedan fortsatte i Apostlagärningarna, och i hela kyrkans historia. Men Bibeln innehåller också en hel del lagar och regler för att hindra spridningen av den smittsamma sjukdomen spetälska. Den sjukdomen var uppenbarligen ett stort hot i den miljö där bibeltexterna växte fram för 2000-3000 år sedan. Redan för 3000 år sedan fanns det detaljerade smittskyddsregler bland annat beskrivna i 3 Mosebok 13, personer sattes även då i karantän som bar på en smittsam sjukdom.

Min slutsats är att tro på Gud som vår beskyddare och läkare är fullt förenligt med att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer.

Det är också viktigt att ha lite proportioner på den nuvarande krisen, att vi som kristna ska hamna i apokalyptiska och eskatologiska spekulationer på grund av ett smittsamt virus, är enligt min mening en överdrift. För trots allt var det mycket värre förr.

Spanska sjukan härjade i Sverige och i världen 1918-1920. Man räknar med att cirka 40.000  av svenskarna dog i den farsoten, cirka 1 procent av svenska befolkningen vid den tidpunkten. Drabbade alla delar av samhället och särskilt unga människor. Globalt dog mellan 50 och 100 miljoner i spanska sjukan 1918-1920, och det är därför den pandemi i mänsklighetens historia som skördat mest dödsoffer på kort tid. Det motsvarade 3-6 procent av hela världens befolkning vid den tidpunkten, som dog i spanska sjukan. Man räknar med att 500 miljoner smittades, en tredjedel av hela världens befolkning. 10-20 procent av de smittade dog.

I skrivande stund är det 6 personer i de fem nordiska länderna som avlidit på grund av corona-viruset. Även om den siffran skulle öka kraftigt, så är vi inte på långa vägar på den nivå som gällde för spanska sjukan.

I vanliga influensaepidemier räknar man med att 0,1 procent av de som blir sjuka avlider på grund av sjukdomen. Det finns alltså betydande dödstal även i helt vanlig influensa. Dagens Coronavirus visar dock större smittsamhet än vanlig influensa och andelen av de smittade som avlider är högre.

Digerdöden är kanske den värsta farsoten de senaste årtusendena. I vissa former av denna smitta dog 100 procent av dem som drabbades. Detta pestutbrott började i Kina 1334 och spred sig sakta västerut via de handelsvägar som etablerats och som var en länk mellan öst och väst. Digerdöden kom första gången till Sverige 1350. Ett antal vågor av digerdödsepidemier inträffade ända fram till 1700-talet. Man räknar med att i mitten av 1300-talet dog en tredjedel av hela Europas befolkning i denna sjukdom.

I det religiösa Europa var man övertygade om att jordens undergång var nära när digerdöden härjade som värst. Många var också övertygade om att det var Guds straff för människans synd. Många ansåg att det var judarnas fel med denna pest, så judeförföljelser följde i digerdödens fotspår. Det utvecklades också plågsamma botgöringspraxiser för att försöka blidka Gud, så det var inte en sund andlig utveckling som följde i digerdödens spår.

Det är utmanande med de reserestriktioner som vi nu möter. Man bör dock komma ihåg att under andra världskriget var det nästan omöjligt att resa mellan länderna under en sexårsperiod.

Hur som helst, en liten tröst i nuvarande läge är att det var mycket värre förr.

Senaste blogginlägget handlar om det budskap som Sebastian Stakset lade ut lördag kväll på youtube. Jag tror att det är viktigt för svensk kristenhet. Därför vill jag kommentera det. För er som inte känner till det så jobbar jag ju numera tillsammans med Sebastian, är ordförande för hans organisation Heart of Evangelism. Så detta blir inte en utifrån-analys, utan en inifrån-analys.

Sebastians grundanalys är att Sverige står inför stora utmaningar, vi har en stor grupp av människor som har missbruksproblem och många av dem har också problem med kriminalitet. De vanliga församlingarna når oftast inte fram till dessa. Samhället för övrigt och politiken vet inte heller hur man ska lösa problemen. Sebastians svar är att evangeliet är lösningen. Men det räcker inte med att erbjuda nyfrälsta missbrukare och kriminella vanligt församlingsliv. Välkommen till kyrkan på söndag. De måste ha ett totalt miljöombyte för att omvändelsen ska bli bestående. Därför behövs också kristna behandlings- och omsorgshem för att hjälpa människor in i en bestående omvändelse och förvandlat liv. Stat, regioner och kommuner har dessutom monterat ner den här typen av verksamhet och ger inte längre stöd för att skicka iväg personer till ett behandlingshem. Tiden är inne för den kristna församlingen att ta initiativ på detta område.

Sebastian uttrycker sig mycket positivt och respektfullt om tidigare kristna satsningar på detta område. Han berättar om Erik Edin och hur LP-stiftelsen växte fram under sextiotalet, där behandlingshem växte fram med fokus på alkoholmissbrukare. I Norge finns liknande initiativ som Maritastiftelsen och Ludvig Karlsens arbete. Kommunerna har dock dragit in anslagen vilket gjort det omöjligt för LP att driva vidare de gårdar och behandlingshem som man hade tidigare.

I min ungdom arbetade vi med kristna kommuniteter som en lösning på dessa problem. Det var egentligen samma koncept. Ett behandlingshem är som en kristen kommunitet.

Senaste 6-7 åren har utåtriktade och progressiva kyrkor och församlingar i Sverige haft mycket fokus på att nå flyktingar. En praktik av både evangelisation och kristet socialt arbete. Utmaningen från Sebastian är att utvidga radarn för att nå också missbrukare och kriminella. Det är en utmaning från Gud som vi måste ta på största allvar. Och det behövs förändring i vår verksamhet för att klara denna omställning. De kristna behandlings- och omsorgshemmen är en nödvändighet.

Det är också viktigt att komma ihåg att detta är ett generellt samhällsproblem. Jag tog för två veckor sedan del av den senaste undersökningen som Stockholms stad har gjort angående ungas drog- och alkoholvanor. Den visar återigen att alkohol- och droganvändningen är störst på Östermalm och liknande välbeställda stadsdelar, betydligt större än i invandrartäta förorter.  Ungdomar i Rinkeby säljer drogerna och ungdomarna på Östermalm köper dem.

Vi behöver vara en socialt engagerad kyrka med evangeliet och frälsningen i fokus. Då är vi till välsignelse för hela samhället. Och då slipper vi hamna i en rad dikeskörningar som kyrkan lätt hamnar i när man tappar bort fokusen på barmhärtigheten och evangeliet som är Guds kraft till frälsning. Det jag lyft fram senaste tiden med politiserad Trump-kristendom är ett paradexempel på en kyrka som tappat fokus på evangeliet. En teologiskt liberal kyrka med ett urvattnat evangelium är en annan form av urspårning som inte har mycket att erbjuda de människor som det handlar om. Omvändelsens kraft och frälsningens kraft bygger på tron på Guds ord och Andens levande närvaro.

Ljuset lyser i mörkret. Vi jagar bort mörkret genom att tända ljuset. Låt oss göra 2021 till ett år när vi tänder många ljus. De nya kristna behandlings- och omsorgshemmen som ska växa fram nästa år är starka ljus som ska tändas i Sverige.

 

 

Ikväll har Sebastian Stakset och Heart of Evangelism lagt ut ett viktigt budskap. Det är en profetisk markering inför kommande år och en utmaning till hela kristenheten. Ett budskap om att nå de sargade och förlorade och hjälpa dem in i ett nytt liv. Det är inte staten och kommunerna som förväntas göra detta, det är församlingens ansvar. Problemen med missbruk och våld är värre än någonsin och vi kan göra en insats och bidra till förändring. Stakset ger en bra markering om en sund och bra variant av kristendom, för att undvika de kristna urspårningar vi ser en del tendenser till.

Du måste lyssna på detta.

https://youtu.be/C1IOfTPNasM

 

Igår kom jag att tänka på Kjell Sjöberg. En profilerad kristen ledare och predikant, bror till Stanley Sjöberg. Kjell och Stanley var son till pingstprofilen och pingstpredikanten Tage Sjöberg. Deras yngre bror Bengt är fortfarande aktiv, Bengt Sjöberg. Kjell fick lämna detta jordeliv alldeles för tidigt, 1997, han var då 64 och hade drabbats av dödlig cancer.

Kjell var min pastor och andliga ledare under många år. Han började som pastor i Järfälla Pingstförsamling 1973, där jag gick med som tonåring 1973 efter studierna på Betel-Institutet i Orsa. Han var min pastor i Järfälla under åren 1973-81, men fungerade sedan som andlig ledare i mitt liv under alla år fram till sin bortgång. Kjells visioner kom att forma mitt liv. Han hade bland annat en vision om nya förortsförsamlingar i Stockholm. Det medförde att jag och min familj och några till familjer blev utsända från Järfälla Pingstförsamling som missions- och pionjärarbetare för att arbeta i södra Stockholm, närmare bestämt Vendelsömalm och Brandbergen. Kjell fungerade som en apostolisk input i vårt arbete under alla år fram till sin bortgång. Han predikade varje år i den församling som vi grundade i södra Stockholm, och jag hade en regelbunden kontakt med honom.

Kjells andliga tjänst blev mycket internationell efter att han lämnade föreståndarskapet i Aspnäskyrkan, Järfälla pingstförsamling. Åttiotalet kretsade mitt liv kring att vara småbarnsförälder och vårt lokala pionjärarbete i Brandbergen-Vendelsömalm, så jag hade begränsade möjligheter att vara engagerad i Kjells internationella arbete, men vissa inblickar fick jag. Vi drev ju bokförlaget Salt & Ljus från vårt arbete i södra Stockholm och publicerade Kjells böcker under alla år, så på så sätt var vi involverade i Kjells arbete.

Han var en gudsman och profet, med en föredömlig kristen karaktär.  Präglad av ödmjukhet, med den djupa respekten för äktenskapets helgd, en profetisk klarsyn och nyfikenhet, och en ledande kraft i den internationella förebedjarrörelsen. Kjells böcker är fortfarande tillgängliga, och jag tycker att det är angeläget att komma ihåg hans arbete, minnet av honom som person. Kjells hustru Lena bor fortfarande kvar i deras hus i Upplands Bro i nordvästra Stockholm.

Idag publiceras de traditionella debattartiklarna inför Livets söndag, där jag finns med bland 18 andra kristna ledare och skriver en artikel om att ”Vi firar livets söndag”. Artikeln publiceras samtidigt i Dagen och i Världen Idag. Artikeln innehåller gamla självklara kristna uppfattningar om människovärdet från befruktningen till den naturliga döden, med tydliga markeringar mot bland annat dödshjälp, med försvar för samvetsfrihet för sjukvårdspersonalen. Vi lyfter fram ofödda barnets människovärde och behov av skydd, en ståndpunkt som varit självklar i den kristna kyrkan under 2000 år.

Det mest anmärkningsvärda med artikeln är att det är en ganska smal krets av undertecknare som vanligt. Biskop Anders Arborelius är naturligtvis med som undertecknare tillsammans med två andra katolska företrädare. Från Trosrörelsen är naturligtvis Joakim Lundqvist och David Ekerbring med plus en grupp pastorer inom trosrörelsen. Och självklart står vi med från Svenska Evangeliska Alliansen, jag och Olof Edsinger. Några pastorer från Alliansmissionen och några präster från Svenska Kyrkan. Men var är alla andra? Vilka som inte skriver under är nästan den mest intressanta frågan. Jag vet att förfrågan har gått ut brett under ett antal år om att vara med och skriva under denna artikel. Det finns inte någon samfundsledare som inte har haft chansen att stå med som undertecknare.

Nu är det söndag kväll 6 december. Jag är hemma. Ett barnbarn är på besök, 3-åringen som bor i Stockholm och är dotter till vår äldste son. Därför är det mycket skratt och oväsen i lägenheten. Det bästa hon vet är att komma hem till farmor och farfar. Det känns hedrande. Jag har stekt korv och köttbullar och gjort makaroner åt henne och det tyckte hon var gott. Tacksam för att jag är så återställd efter min svåra covid 19. Nu är det bara lite trötthet kvar, och en bit kvar att träna upp motionen till nivån före sjukdomen.

Det har varit en fin helg. I fredags var det styrelsemöte för Svenska Evangeliska Alliansen där jag är ordförande. Vårt lilla kansli som består av Olof, Jacob och Andreas gör underverk. Ständigt på språng, ständigt nya initiativ, ständigt gör sin röst hörd. Evangeliska Alliansen är den äldsta kristna samarbetsorganisationen med rötterna i 1850-talet. Ursprungstanken var att vara ett gemensamt organ mellan väckelsefolket som var kvar i Svenska kyrkan och väckelsefolket som bildade friförsamlingarna. Att man skulle hålla kontakten trots att det blev olika vägval i den frågan. Evangeliska Alliansen är ett samlande organ för kristna som vill värna om bibeltron, evangeliets sanning och en väckelsekristendom. Är du inte medlem, bli det idag. Vi behöver ditt stöd. Här är länken där man kan anmäla sig som ny medlem.

Fredag kväll var jag hemma hos Sebastian Stakset i hans och Isabellas nya hus. Vi möttes några i ledningen för Heart of Evangelism, för bön, visionera och smida planer för fortsättningen. Vi längtar efter att coronarestriktionerna ska ta slut och att vi kan börja med våra kampanjer igen. Under tiden håller vi på att starta upp vårt första hem för utsatta kvinnor i Östervåla. Det kommer att kallas för Barmhärtighetens hus. Det har varit en del kamp kring detta och en fortsatt kamp gäller finansieringen, ta det med i dina böner. Ett center ska öppnas i södra Stockholm. Just nu är vi i slutspurten med att dela ut 130000 ex av Sebastians bok. Den delas ut i Stockholms södra förorter. Vill du stötta vår verksamhet och bli delaktig hittar du länken här. Vill du ge en julklapp, ge också gärna en julklapp till Heart of Evangelism, Barmhärtighetens hus och centret i Stockholm.

Det var allt för den här gången. Ha en välsignad vecka.

Billy Graham verksam som USA:s främste predikant från 1940-talet och framåt, predikade om Jesu tillkommelse på ett sunt och bibelförankrat sätt. Basen i hans förkunnelse var bibeltexterna, inte spekulationer. Lyssna på denna fantastiska och utmanande predikan.

Tron på Jesu tillkommelse hör till de grundläggande lärorna i kristen tro. I förra blogginlägget förde jag fram lite bibelreferenser om denna sak. Det finns många fler bibeltexter man kan peka på. Det var ett centralt inslag i Jesu förkunnelse. Alla delar av kristna kyrkan betonar denna sak. Katoliker har med det i sina bekännelser i alla sina gudstjänster, om jag har förstått saken rätt. Det finns med i den trosbekännelse som ständigt uttalas i Svenska kyrkan.

Det är bara liberal teologi som omtolkat denna lära till att bli något annat än vad den ursprungligen var tänkt att vara. En tystnad i denna förkunnelse kan inte tolkas på annat sätt än en teologisk liberalisering av kristna kyrkan. När kyrkan helt sjunker in i inomvärldslighet och upptagenhet av tidens omsorger, och tappar bort visionen om framtiden och det kristna hoppet. Att vara kristen innebär att se något mer än bara livet här och nu. Kristi tillkommelse och tron på en ny tidsålder och en ny värld och ett upprättat Gudsrike – det är en kärna i kristen tro.

Lausannedeklarationen som fungerar som en trosbekännelse för evangelikala kristna i hela världen har Jesu tillkommelse som en av sina punkter, punkt 15 i deklarationen. Man säger: ”15. Kristi återkomst Vi tror att Jesus Kristus ska återvända personligt och synligt, i makt och härlighet, för att slutföra sin frälsning och dom. Löftet om Kristi återkomst är ytterligare en sporre för vår evangelisation, ty vi kommer ihåg hans ord, att evangelium först måste förkunnas för alla folk. Vi tror att tiden mellan Kristi himmelsfärd och återkomst ska vara fylld av Guds folks mission som inte får upphöra förrän slutet kommer. Vi kommer också ihåg Jesu varningar om att människor som säger sig vara Messias ska uppstå, så ock falska profeter, som förelöpare till den slutlige Antikrist. Vi förkastar därför idén att människan ska kunna bygga ett drömrike på jorden, som varande en stolt och självsäker dröm. Vår kristna förtröstan är att Gud själv ska fullkomna sitt rike. Med en ivrig längtan ser vi fram emot den dagen och en ny himmel och jord, där rättfärdighet ska bo och Gud ska regera för evigt. Under tiden överlåter vi oss själva på nytt till tjänst för Kristus och medmänniskor i en glädjefull lydnad under hans auktoritet över hela vårt liv.” Man kan notera att deklarationen tar upp flera stycken av det som brukar kallas för tidstecken, det nämns om världsmissionens fullborden, falska profeter och messias och den slutlige Antikrist.

Apostoliska trosbekännelsen som används bland annat i Svenska kyrkan säger, den är kortfattad men innehåller bland annat följande om Jesus: ”uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.”

Därifrån igenkommande – åsyftar Jesu tillkommelse, det han då ska göra är att döma levande och döda.

Den nicenska trosbekännelse som också används i Svenska kyrkan säger bland annat om Jesus: ”och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; ”

Den katolska kyrkan brukar använda den apostoliska trosbekännelsen i sina gudstjänster. Man använder också den nicenska-konstantinopolitiska trosbekännelsen som säger bland annat om Jesus: ”Han sitter på Faderns högra sida och skall igenkomma i härlighet för att döma levande och döda, och på hans rike skall icke vara någon ände.” Samma formulering som i den nicenska trosbekännelsen som används i Svenska kyrkan.

Det verkar som om delar av frikyrkligheten i ett försök att korrigera tidigare förkunnelse, istället har blivit tyst i att förkunna denna härliga bibliska sanning, att Jesus ska komma tillbaka.

Det har funnits urspårningar i frikyrklighetens historia. Jesu tillkommelse-förkunnelsen lockar till sig tendenser att börja spekulera, att försöka tolka in och läsa in mer än vad skriften säger. Det kanske tydligaste exemplet är Fredrik Fransson som var grundare till Alliansmissionen och som även spelade roll bakom tillkomsten av Helgelseförbundet, som är ett av Evangeliska Frikyrkans modersamfund. Han räknade fram en ganska exakt datering av Jesu återkomst vid förra sekelskiftet, vilket naturligtvis var helt fel. Mycket spekulationer om Jesu återkomst förekom också vid millenieskiftet, inte så mycket i Sverige men inte minst i amerikansk kristenhet. Det var också stolligheter, och där kom man också kom in på mer exakta dateringar.

Vi ska inte ägna oss åt dateringar om hans tillkommelse, om den dagen och stunden vet ingen. Vi ska förkunna att han kommer snart – Maranata. Kom Herre Jesus.

Oerhört tacksam för alla som följt min sjukdomsprocess med covid 19 och alla förböner jag fått från kristna i hela Sverige.

Nu vågar jag påstå att jag är frisk. Senaste fyra dagarna har ork och krafter återvänt och det finns inte längre några corona-symptom kvar. Hosta och luftrör har normaliserats. Smaklökarna har normaliserats. Fysiska krafterna återvänder, mer och mer för varje dag. Den återstående medicinska behandlingen med blodförtunnande är nu färdig sedan ett par dagar, coronapatienterna får ju detta för att motverka att det bildas proppar i lungorna. Det är en anledning till varför så många avlider i sjukdomen.

Totalt var jag sjuk under 30 dagar, och behandlades med syrgas dygnet runt under 7 dagar, det var den kritiska sjukdomsperioden då det mänskligt sett skulle kunna gå hur som helst. Syrgasbehandlingen ges till svårt sjuka coronapatienter som inte klarar av att andas på egen hand, utan måste ha hjälp av syrgas. Nästa steg efter syrgasen är respiratorn, men då kan man inte andas alls, utan respiratorn tar över andningen. I respiratorn är man djupt nersövd – jag slapp respiratorn och det är jag mycket tacksam för. Överläkaren vid St Göran trodde att det skulle ta 2-3 månader innan jag blev helt frisk. Jag betraktar mig nu som frisk efter 30 dagar, jag tolkar det som kristen som Guds nådefulla ingripande som svar på förbön, för att förkorta sjukdomsprocessen.

Det har varit en dödsskuggans dal, som Psalm 23 i Bibeln talar om, men psalmen säger att Herren är med oss även i dödsskuggans dal, det har jag verkligen upplevt.

Predikanten från Vetlanda, Holger Nilsson, skriver i tidningen Dagen och ställer frågan, varför är det så tyst i kyrkorna om Jesu återkomst och tidstecknen. Man hittar artikeln här.

Jag håller med Holger Nilsson. Det är alldeles för tyst om att Jesus ska komma tillbaka. Det är alldeles för tyst när det gäller att tala om tidstecknen. En anledning till tystnaden kan vara att det har varit för mycket spekulationer i det förflutna. För många spekulationer om exakt när Jesus ska komma tillbaka. Och kanske övertolkningar av tidstecken.

Men tron på Jesu återkomst är en grundläggande biblisk lära. Gud vet allt, även om framtiden. Gud är allvetande. Vi får en liten glimt av detta allvetande genom att studera Bibeln som är Guds ord.

Bibeln slår fast att Jesus ska komma tillbaka. Det kommer att vara vid ett historiskt ögonblick i tid och rum, på samma sätt som när han kom till jorden första gången.

Hans ankomst kommer att vara överraskande säger Bibeln. Jesus sade till lärjungarna innan sin himmelsfärd:  ”Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har bestämt.” Vi vet inte Guds tidsplaner. Vi ska undvika exakta spekulationer om Jesu ankomst och tidstecknen, men vi ska slå fast och frimodigt predika de stora dragen, de skriften gör klart.

Matt. 24:44 slår fast  ”Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.” Det finns alltså ett överraskningsmoment i Jesu andra tillkommelse. Plötsligt och överraskande.  Matt. 24:42 säger: Var därför vakna, för ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husägaren visste när på natten✱ tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus.” Här talas om aktiv vaksamhet i att vänta på Jesus. Vi vet inte när, därför ska vi ständigt vara vaksamma.

Apg. 1:11 som handlar om Jesu himmelsfärd, uppenbarelsen säger att:  ”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som togs upp från er till himlen, han ska komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen.” Han ska alltså komma tillbaka synligt.

Jesus säger i Joh. 14:3: ”Och om jag nu går bort och bereder plats för er, så ska jag komma tillbaka och hämta er till mig, för att ni ska vara där jag är.” Jag ska komma tillbaka – säger Jesus.

1 Tess. 4:16 säger: ”När en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då ska Herren själv komma ner från himlen, och de som har dött i Kristus ska uppstå först.” Herren själv ska komma ner från himlen – tydliga besked.

Upp. 22:20 säger: ”Ja, jag kommer snart.” Amen, kom Herre Jesus!”

Vi vet inte när detta ska inträffa. Det vi dock kan slå fast är att vi är närmare Jesu tillkommelse idag i jämförelse med de första kristna generationerna för snart 2000 år sedan.

Som kristna ska vi vänta på Herrens ankomst. 1 Kor. 16:22 använder ordet Maranatha. Det betyder kom Herre Jesus. Det var första generationens kristnas bekännelse och utrop, för att uttrycka deras väntan och längtan efter att Jesus skulle komma tillbaka. Frågan är ännu mer angelägen i vår tid.

Tit. 2:12, 13 säger: ”Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.” Att Jesus ska träda fram i härlighet – det handlar om Jesu tillkommelse. Vi väntar på det saliga hoppet, väntan uttrycker en intensiv väntan och längtan. Jesu tillkommelse liknas i Bibeln vid ett bröllop. Vi är bruden och Jesus är brudgummen. Som brud längtar vi efter vår brudgum. Vi ska då få se honom som han är och få möta honom som han är. Då ska vi för alltid vara förenade med Kristus.

Det är vårt hopp. Det ska vi predika om. Det är vår vision. Det är vår framtid.

Hur är det då med tidstecknen. Det tar vi upp i nästa blogginlägg.