Det har varit något omtumlande månader för mig då i varje fall fyra gamla vänner sedan många år tillbaka har fått lämna detta jordeliv.

Pastor Jan Lindhé i Örebro har jag känt sedan åttiotalet. Jag var inbjuden att predika i hans församling vid ett tillfälle under slutet av åttiotalet. Han har predikat flera gånger i den församling jag var pastor i på 80- och 90-talet. Vi hade kontakt senast i somras, då han berättade att han varit hos läkaren och var helt frisk. Men sedan upptäcktes cancern efter sommaren. Jan var kraftfull, orädd, var profetisk, hade ett intensivt kristet engagemang, och var handlingskraftig.

Lennart Möller har också avlidit. EFS-are i hela sitt liv, satt många år i EFS-styrelsen, var professor i arbetsmiljömedicin vid Karolinska institutet. Vi möttes som mest i arbetsgruppen för Jesusmanifestationen i Stockholm där Lennart var ordförande. Var också amatörarkeolog där han kämpade för att visa på Bibelns trovärdighet. Jag minns att vi gjorde en gemensam tidningsintervju för cirka 10 år sedan, jag tror det var Dagen, men jag minns inte vad det handlade om.

Ragnwi Marcelind har jag känt sedan Maranatatiden på sextiotalet. Hon var gift med predikanten Owe Marcelind. Ragnwi gjorde en politisk karriär, och var statssekreterare hos Maria Larsson när hon satt med i alliansregeringen. Var ordförande i ett riksdagsutskott också en period. Mycket varm och hängiven kristen. Har bara haft kontakt med Ragnwi vid enstaka tillfällen under senare år, men upplever henne ändå som en nära vän.

Och naturligtvis Carl-Erik Sahlberg som jag redan skrivit om på bloggen.

Tillägg: Blir också påmind om att Dagen häromdagen skrev om Elon Svanells bortgång. Jag har känt Elon sedan hösten 1970 då jag kom med bland ungdomarna-tonåringarna i Filadelfia Stockholm, och Elon var då ungdomspastor i församlingen. Hade också en hel del med honom att göra i samband med att vi inbjöd Reinhardt Bonnke till Sverige i slutet av åttiotalet, och då Elon var tolk. Får också besked att Gunno Andersson gick bort häromdagen, honom har jag känt sedan sextiotalet, han var väl cirka 4-5 år äldre än mig, vi var i samma församling på sextiotalet, men Gunno blev sedan kvar i Maranata och var en del av ledningen där i många år, ihop med Arne Imsen. Jag har inte haft med Gunno att göra efter 1970 men minns honom mycket väl.

Vi tror på honom som är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, sade Jesus.

Paulus talade som sin förestående död och sade att han skulle flytta hem till Jesus.

Döden är inte målet för den troende, den är början på något nytt och spännande.

 

Det blev en lindrig corona för mig denna gång. Lindrigt sjuk i cirka 10 dagar och nu är jag helt frisk igen. Jag borde nu vara totalimmun, har tagit tre vaccinationssprutor och haft corona två gånger. Noterar vaccinationsdebatten på min blogg men det är inte något ämne som jag kan särskilt mycket om så jag passar nog i den debatten. Noterar dock att jag blev 95 procent mindre sjuk i covid 19 efter tre vaccinationssprutor jämfört med när jag blev sjuk i oktober 2020 utan att vara vaccinerad.

Mina kristna engagemang närmaste veckorna blir bland annat ett möte med ledningen för Sebastian Staksets organisation idag, det blir via zoom på grund av den omfattande smittspridningen. Nästa lördag har vi styrelsemöte, det blir i Örebro denna gång. Vi gör nu en rockad i ledningen av styrelsearbetet, pingstpastorn i Örebro, Edward Sköllerfalk tar över som ordförande efter mig, och min roll i styrelsen blir att vara andlig rådgivare, och att utforma teologiska riktlinjer för verksamheten. Sebastian har fått semester efter höstens enormt krävande långfilmsinspelning, där berättelsen i hans självbiografiska bok ska bli en långfilm. Han har dock inte mer semester än att han medverkat på förstasidan i New York Times senaste dagarna, med anledning av mordet på rapparen Einar. Han har också medverkat i SVT-programmet om Einar och hans död. Man kan titta på detta mycket intressanta program på SVT play.

Onsdag 26 januari kommer jag att medverka i ett seminarium som ordnas av ALT, och vi håller till i Kaggeholms lokaler, som numera ligger i Filadelfia Stockholm. Det blir 18.00. Jag och Björne Erixon kommer att diskutera med Torbjörn Aronson om hans eminenta bok om Maranata. Som bloggläsaren vet har jag min uppväxt i Maranata och var medlem i Maranataförsamlingen i Stockholm mellan 8 och 16 års ålder. Jag blev döpt av Arne Imsen i maj 1965. Torbjörn har skrivit en utmärkt bok, han är ju genuin forskare, så han lyfter fram fakta, skeenden, vad som faktiskt har hänt, utan att bli involverad i alla konflikter som kom att prägla Maranata efter de inledande framgångsåren.

Pingstpredikanten och läraren Björne Erixon har ju också sin bakgrund i Maranata från samma tidsperiod.

Maranatas huvudbudskap var att Jesus kommer tillbaka, och han kommer snart. Det var också urkyrkans förkunnelse. Som kristen lever man inte bara här och nu och i ett materialistiskt och inomvärldsligt och kortvarigt jordeliv.

Man har tron på Jesu återkomst, man har tron på uppståndelsen från det döda, man har tron på evigheten och det eviga livet.

Livet här och nu är bara startblocken, startsträckan på väg in i evigheten. Men startsträckan är helt avgörande vad det blir av våra liv på lång sikt, det eviga perspektivet. Varje människa har framförallt ansvar inför Gud hur man lever, vad man gör av sitt liv. Vi ska alla stå till svars för detta en dag. I min bok ”Efter detta” utvecklar jag dessa bibliska tankar mer ingående.

Senaste veckan har jag legat sjuk hemma i covid 19. Det är andra gången jag genomlider denna förfärliga sjukdom. Har blivit smittad trots tre vaccinationssprutor. Men mycket lindrigare denna gång än förra gången. När jag fick covid i oktober 2020 fick jag omedelbart 39-39,5 graders feber. Låg hemma en vecka innan jag blev hämtad i ambulans, och fick andningshjälp med hjälp av syrgas på St Göran, i åtta dagar. Blev sedan hemskickad med ambulans, men var som ett vrak och kunde inte gå första veckan. Totalt sjuk sex veckor.

Denna gång har jag inte haft feber, endast vissa förkylningssymptom och varit trött, så jag har varit sängliggande. Viruset har uppenbart inte angripit lungorna denna gång, utan begränsat sig till hals och luftvägar och det blir en stor skillnad.

Min tolkning är att även om vaccinationen uppenbart inte helt och hållet skyddar mot att bli smittad, så skapar den förutsättningar för en mycket lindrigare sjukdom. Det visar min personliga erfarenhet.

Det har varit måttliga biverkningar med tre vaccinationssprutor för min del, sängliggande cirka ett dygn, men jämfört med att bli rejält sjuk i covid 19 är det peanuts.

Jag tror på Herren som min läkare, men jag tackar också Gud för läkare, sjukvård, läkemedel och vaccin, som hjälper oss till bättre hälsa.

Jag har dessutom nu läst igenom John Stotts omfattande bok om korset. En riktig pärla som rekommenderas. Utgiven av Apologia och Svenska Evangeliska Alliansen. Skrivit en längre artikel för Världen Idag om boken, nämns även i min nästa krönika i Dagen som kommer endera dagen. Jag fortsätter som krönikör i Dagen under 2022. Det ser jag fram emot.

 

Livet är förgängligt och skört. För ett drygt år sedan höll jag nästan på att stryka med i corona, med åtta dagar på St Görans coronaavdelning, med syrgas dygnet runt. Tog tredje vaccinationssprutan för någon månad sedan. Ikväll fick jag beskedet att jag har fått corona igen. Än så länge lindriga symptom. Första personen jag har hört talas om som fått corona efter tre vaccinationssprutor. Men jag ber till Jesus och tror på honom som är uppståndelsen och livet.

Ingamay Hörnberg var en av de främsta kristna sångarna/sångerskorna när jag var tonåring. Hon har sedan gjort en lång karriär med olika inslag, SKURT är väl det som är mest känt för breda allmänheten. Är glad över att hon på senare år gjort tydligare comeback som kristen sångerska med nya inspelningar, inte minst av klassiska kristna väckelsesånger.

Hennes inspelning från sjuttiotalet ”Kom nu till källan”, tycker jag är outstanding. Vilken röst. Vilket budskap. Ett Jesuscentrerat evangelium.

https://www.youtube.com/watch?v=-a49Iqjx11s

I morgon, söndag 5 december klockan 11.00 kommer jag att hålla i predikan i Söderhöjdskyrkan, Blecktornsgränd 13 vid Mariatorget på Södermalm i Stockholm. Inom ramen för predikan kommer jag att bland annat presentera hela visionen om en kampanj på Tele 2-arenan i september 2022. Jag kommer också att berätta om allt som händer i arbetet med Heart of Evangelism och Sebastian Stakset, om människor som går från död till liv, från missbruk till drogfrihet och ordnat arbets- och familjeliv, från kriminalitet till vanligt jobb, från gudlöshet till Jesusefterföljelse. Välkommen med om du vill veta mer om visioner och tankar.

Här är en bild på Tele 2-arenan i Stockholm som rymmer 30.000 personer.

 

Kommande vecka kommer jag att medverka vid konferensen Uppdrag Guds rike, som anordnas av ett antal kristna organisationer. Ett mycket intressant program. Det blir fredag-lördag 3-4 december. Platsen blir Korskyrkan i Stockholm. Här är länken till information och anmälan. Kommer att hålla i spåret om kristen tro och miljöfrågor.

Nästa söndag blir ett kärt återbesök. Jag kommer att predika i Söderhöjdskyrkan vid Mariatorget på Södermalm klockan 11.00. Bland annat berätta om planerna på evangelisationskampanj nästa år med Sebastian Staksets organisation, på Tele 2 arena i Stockholm. Jag tog initiativ till Söderhöjdskyrkan hösten 1981 då vi var ett litet team med småbarnsfamiljer framförallt, som flyttade från Järfälla och Aspnäskyrkan för att börja ett pionjärarbete i Vendelsömalm/Brandbergen i Södra Stockholm. 1985 bildades Brandbergens frikyrkoförsamling. Efter lite olika turer köpte vi 1993 gamla baptistkyrkan Ebeneser på Södermalm som döptes om till Söderhöjdskyrkan, från att ha hetat Ichtys under några år. Jag var pastor i denna församling fram till hösten 2002.

I går tog jag min tredje vaccinationsspruta mot covid 19. Precis som med de två tidigare sprutorna har jag blivit sängliggande dagen efter, och har varit ganska utslagen idag. Noterar att det är en hel del diskussioner inom kristenheten om vaccinationen. Personligen är jag positivt inställd till läkemedelsforskningen och alla insatser som kan göras den vägen för att främja hälsa. Det innefattar även vaccinationer. Jag tror inte det finns någon motsats mellan kristen förbön för helande, läkemedel och vaccinationer och läkarbehandling och sjukhusvård. Jag ser en Guds hand i allt detta.

Covid 19 är en förskräcklig sjukdom och kan vi minska risken att bli smittad, eller sprida smitta genom vaccination, är det mycket bra. Ni som läser min blogg vet att jag låg svårt sjuk i covid 19 på St Görans sjukhus för ett år sedan. Min andning var då inte tillräcklig utan jag var helt beroende av syrgas. Har man gått igenom den erfarenheten ser man mer allvarligt på denna sjukdom och betydelsen av vaccination, vilket uppenbarligen minskar risken för att bli sjuk. Naturligtvis ska vi inte ställa oss bakom vaccinationspass för att få besöka en kyrka, men vi kristna har inte några principiella skäl att inte vaccinera oss.

Ser ikväll på tidningen Dagens hemsida att Carl Erik Sahlberg har lämnat detta jordeliv vid 76 års ålder, för att vara hos Herren. Han befann sig i Tanzania där han bor. Jag har känt Carl Erik i mer än 30 år och haft en djup respekt för hans insats i svensk kristenhet. Det blir en djup saknad för stora delar av svensk kristenhet.

Det är mindre än 2 månader sedan jag skrev ett blogginlägg om Carl Erik. Här är länken till blogginlägget som ger en kort summering av hans insats. Hans omfattande kyrkohistoria hann bli färdigskriven och kommer ut i början av december.

Mötte Carl Erik senast under oktober månad, då han gästade Sverige och bland annat höll ett föredrag i Klara kyrka på en pastors- och prästsamling. Jag var med på den samlingen.