FRA-chefen Åkesson har nu seglat färdigt och skriver ett svar på mina frågor i Svenska Dagbladet idag. Han skriver att det har inte varit någon direkt spaning eller avlyssning på svenska medborgare i Sverige i detta fall. Den listan med 103 namn handlar om ”överskottsinformation” när man har spanat på ryska mål. Svaret är långt ifrån solklart och jag blir inte mycket klokare av detta svar. Han erkänner alltså att man indirekt har spanat på svenskar, man har alltså spanat på ryska mål som har kontakt med Sverige. En bloggare har också offentliggjort listan på 103 namn och då kan man bland annat konstatera att förre pingstpastorn i Skellefteå finns med på listan, Kjell Göran Westerberg. Så svaret på min fråga om fler kristna missionärer och pastorer har varit utsatta för spaning är alltså ja. FRA-chefens luddiga svar föranleder ett antal följdfrågor från min sida. 1. Vad är överskottsinformation? 2. Om det är oväsentlig överskottsinformation, varför har den då tydligen registrerats, och diskuteras 15 år senare. 3. Kan man inte hävda att det har förekommit spaning mot svenska civila medborgare, även om det har varit i en indirekt form via Ryssland? 4. Hur har denna överskottsinformation använts? 5. Om det bara var överskottsinformation, varför har det överhuvud taget förekommit någon form av registrering eller arkivering av informationen 6. Om det bara var överskottsinformation, varför skapades en lista på 103 namn? 7. Finns det en massa andra listor med namn på svenskar som har spanats på i andra sammanhang och som klassas som ”överskottsinformation”.

�

FRA-debatten rullar vidare. Under fredagen blir jag intervjuad i P 1 för Människor och tro i det program som sänds på fredag eftermiddag 15.00. Väntar fortfarande på svar från FRA eller regeringen när det gäller de frågor som jag ställer i artikeln i Svenska Dagbladet. Har inte hört några kommentarer än. Det är ganska anmärkningsvärt.

Under 80-talet hade vi den så kallade ”Storebrors”-debatten, om det framväxande övervakningssamhället. Nu lever vi mitt i detta och ingen verkar bry sig (tills FRA-debatten satte igång). Det finns i dag i stor usträckning registrerat var vi handlar, när vi handlar, hur vi handlar, vad vi handlar, när och var vi tar ut kontanter, det finns registrerat hur vi använder våra pengar, när vi ringer, vart vi ringer, hur länge vi ringer, vilket information vi söker på internet, var vi befinner oss, rör vi oss i offentliga miljöer kan vi filmas – ja listan kan göras lång. Till råga på allt diskuteras av framsynta politiker att göra ett DNA-register över oss alla, Storebror vill veta allt. Problemen uppstår när denna information samordnas, hamnar i orätta händer, eller att de politiska vindarna förändras och vi får ett mer toppstyrt och mindre demokratiskt samhälle.

Som kristen tycker jag att detta är uttryck för att människan, staten och myndigheterna vill sätta sig i Guds ställe. Gud är allvetande, allsmäktig och god, Bibeln säger att han har räknat håren på vårt huvud, och att Jesus sade att vi ska stå till svars för varje ord vi har sagt. Att Gud har den informationen är en trygghet för mig. När staten försöker göra likadant, är det endast läskigt och obehagligt.

Det skapade en hel del respons med min artikel om FRA som publicerades på SVD Brännpunkt. 50 olika bloggar har kommenterat artikeln, SVD har fått in bortåt ett par hundra kommentarer, och jag har sett att en hel del tidningar runt om i Sverige har kommenterat den. Blev väckt 06.10 av Rapportnyheterna som gjorde en telefonintervju, jag svarade i sömnen. Har dessutom gjort fyra andra radio- och tidningsintervjuer under dagen. Alla bloggkommentarer hinner jag helt enkelt inte läsa. FRA-chefen Åkesson som är i skottgluggen i artikeln är på semester och ute och seglar, och har inte gått i svaromål än. Det har gjort att media har inte kunna följa upp det ytterligare under kvällen.

Bara några korta kommentarer med anledning av inläggen på min egen blogg. Tack för positiva kommentarer, ni som kommer med ryggdunkningar. Det är alltid positivt. Vissa av inläggen har mer karaktären av hejarop – tack. Några av inläggen är framförallt kristendoms- och religionskritiska, något utanför ramen för denna diskussion. Tycker dock att flera inlägg har kommenterat detta på ett bra sätt. När det gäller korståg som Rolf Nordahl tar upp så känner jag inte till någon kyrka eller aktiva kristna i Europa som stöder dem. De utfördes under en tidsperiod för 700-800 år sedan då Katolska kyrkan och statsmakten var helt integrerad. Det var en sorglig historia. Lärdomen en gång för alla var att kyrkan ska inte vara statskyrka eller folkkyrka, då blir den allierad med militärmakten. Man kan tycka vad man vill om Livets Ord, de är en vanlig kristen församling som bedriver mission i stora delar av världen. Och huvudbudskapet i min artikel är att pastorer och missionärer inte ska vara utsatta för hemlig avlyssning. Om det nu inte har råkat smyga in sig någon ulv i dessa kretsar som är en säkerhetspolitisk risk, men det har jag aldrig hört talas om. Janis Vikmanis, Jonas Kihlman, Mikael Jägerskog m.fl. har initierade inlägg om olika inslag i övervakningen och rättsskyddet. Jag tycker att det är bra att FRA-debatten har kommit upp, vi har successivt fått ett alltmer heltäckande övervakningssamhälle, det är väl okey så länge allt är fred och frid, men vi har inga garantier för att det kommer att vara så i all framtid.

Blev uppringd idag också av en av de ledande anti-FRA-aktivisterna. Det är en engagerad folkrörelse som håller på att växa fram. jag tror att det är ett latent folkligt uppror mot Storebror-samhället framförallt bland unga människor. Det är en sund reaktion. Jag kommer nog att fundera över om jag ska engagera mig mer i denna folkrörelse.

Idag skriver jag en artikel på Svenska Dagbladets Brännpunktssida om FRA, Försvarets Radioanstalt, och religionsfriheten. Man kan läsa den genom att gå in på www.svd.se och klicka på opinion och sedan på brännpunkt. Råkade upptäcka att pastor Ulf Ekman skrev på sin blogg för ett par veckor sedan att Ekot hade ringt upp honom och ställt frågor, de hade fått del av hemlig information om att han stod med på en lista över personer som har blivit hemligt avlyssnade av FRA. Avlyssningen hade att göra med Ekmans och Livets ords missions- och hjälparbete i dåvarande Sovjetunionen under första hälften och mitten av nittiotalet. Jag studsade till när jag läste detta. FRA ska ju bara syssla med militära och säkerhetspolitiska hot, varför i hela världen har man hemligt avlyssnat en pastor och missionsarbetare?

En mycket viktig fråga som jag också ställer är om det finns med journalister på FRA:s lista över hemligt avlyssnade personer? Finns det fler företrädare för kristna missionsorganisationer?

Jag tycker att detta visar att FRA har vid olika tillfällen gått över gränsen och inte bara strikt sysslat med det uppdrag man har fått av regeringen, att ta fram information som är av militärt och säkerhetspolitiskt intresse. Detta visar att FRA-lagstiftningen behöver ytterligare ses över. Hemlig avlyssning är grovt integritetskränkande och får bara tillämpas på strikta grunder, för att bekämpa militära hot och kriminell verksamhet. Jag begriper inte hur en pastor och missionsledare kan kopplas till militära hot eller kriminell verksamhet. Lägg korten på bordet FRA, vem har avlyssnats och varför.

FRA-debatten är viktig. Ett alltmer heltäckande övervakningssamhälle har smygit sig på oss. Bankerna och inköpskortsföretag, vet detaljer om våra inköp och hur vi använder våra pengar. Med alltfler övervakningskameror blir vi alltmer registrerade när vi är på offentliga platser. Vet mobiltelefonföretagen var vi är – kan de se detta via övervakning av mobilnäten? Patientinformation lagras elektroniskt, hur många har möjlighet att gå in och läsa min sjukvårdsjournal? Detta är inte akut farligt i fredliga tider, och om vi lever i ett gott, upplyst och demokratiskt samhälle. Men hur länge gäller den förutsättningen?

Debatten om FRA, Försvarets Radioanstalt, har varit intensiv senaste tiden. Det handlar om den personliga integriteten och kampen mot övervakningssamhället. I morgon kommer jag att kliva in i FRA-debatten och skriver en artikel i en av våra rikstäckande tidningar om hur en känd kristen ledare blev hemligt avlyssnad under nittiotalet. Lyfter fram aspekten religionsfrihet, som inte har varit på agendan än så länge i debatten. Tyvärr kan jag inte avslöja än vilket media det handlar om, men det kommer att märkas i morgon.

Notera gärna min artikel i tidningen Dagen i fredags med samma budskap, att utmana oss kristna att flytta ut kyrkan på stan, och föra fram vittnesbördet om Jesus i miljöer där folk finns. Och inte stänga in oss i kyrkorna. Artikeln kan hittas på följande länk:http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155478. Jag känner att detta är ett avgörande budskap till Sveriges kristna, inte minst till mig själv. Genomgår en omvändelseprocess, och orienterar mig bort från en borgerlig förvaltande (som man smygande har sugits in i successivt, efter en ganska radikal kristen bakgrund) etablerad medelklasskristendom, som i alla avseenden är en ganska medioker företeelse. Att följa Jesus, hela vägen, det är den spännande och stora utmaningen.

Har fått en del positiv feedback på denna artikel, så det är uppenbart att det finns många kristna runt om i Sverige som tänker i liknande banor. Och här handlar det ju inte bara om att tänka i liknande banor, utan om att handla och agera i liknande banor.

Frizon är en kreativ och pigg kristen ungdomskonferens som går av stapeln på Närkes åkrar, någon vecka in i augusti. Det är ett av de mest kreativa och uppmärksammade initiativen från Evangeliska Frikyrkan under senare år. Arrangörerna hamnar i blåsväder med jämna mellanrum av olika skäl. Ett nytt inslag i år är speed-dating som arrangeras ihop med sjunde himlen, detta fenomen kan det nog bli debatt om. Men det kommer inte att bli någon promiskuös verksamhet, om nu någon skulle tro det. Det handlar om att hjälpa killar och tjejer att träffas, de skriver lappar om intressen m.m., och så arrangeras att de får träffas. Och vem vet, i något fall kanske det säger klick, och ett litet Frizonpar blir till. Ska man kritisera Frizons speed-dating måste man nog också kritisera den omfattande kontaktförmedling över internet som parar ihop ett stort antal kristna människor idag. Gud vill leda oss att hitta vår livspartner, men viss hjälp på traven tycks visst behövas. Jag hörde att Tomas Andersson Wij kommer till Frizon i år igen. Hans teologi och religiösa inriktning ligger inte i linje med vad Evangeliska Frikyrkan står för. Vi tror att Jesus är enda vägen till Gud, att vi människor är syndare som behöver bli frälsta och försonas med Gud, genom Jesu död och uppståndelse. Det tvivlar jag på att Andersson Wij skriver under på. Men så länge Andersson Wij inte predikar på Frizon, utan begränsar sig till en konsert, så är det okey för min del. Inom EFK samarbetar vi åt många olika håll, och det händer ofta i evangelikala kyrkor och pingstkyrkor att vi bjuder in gäster som kanske inte ställer upp på vår teologi, men där vi ändå gör bedömningen att de har något att tillföra. För min egen del har jag ett bra samarbete med ärkeateisten Christer Sturmark, träffade honom i Almedalen häromdagen, och vi pratade om att göra en till debattartikel ihop, vi har ju redan skrivit i Expressen en gång tillsammans. Så ska man skälla på EFK för att vi samarbetar för brett och med vem som helst, är det kanske ännu mer lämpligt att kritisera EFK-ordföranden än Frizon-ledningen.

Nu är jag på väg hem från Visby i sällskap med hustru Eva efter tre dagar i Almedalen. Under en hela vecka trängs hela svenska gräddan på några kvarter i centrala Visby. Alla är där. Fackföreningspamparna, partiledarna, representanter för storföretagen, alla kända journalister, och ett oändligt antal folk från alla tänkbara intresseorganisationer. Fick bland annat tillfälle att prata med miljöpartiets Maria Wetterstrand efter Mona Sahlins tal i tisdagskväll. Maria stod och lyssnade tillsammans med man och sina två små barn. Vi var överens om att Mona Sahlin inte sade ett ord om miljön och klimatfrågan, anmärkningsvärt. Men för Miljöpartiet var det inte så dåligt, då får de ännu större utrymme att driva sina paradfrågor, det var Maria Wetterstrands analys. Punktmarkerade Maud Olofsson under hela måndagen, tillsammans med livvakter, TV-journalister, och de amerikanska gäster hon hade under måndagen. Maud är folklig, och är väl påläst som politiker. Hade förmånen att få vara med på Göran Hägglunds presskonferens under onsdagen, noterade med glädje att en stor del av hans tal under onsdagskvällen skulle handla om familjens betydelse. Fick också ett intressant samtal med Stefan Stern, Mona Sahlins högra hand och rådgivare, och numera partisekreterare i Socialdemokraterna. Motsvarigheten till Per Schlingmann hos moderaterna. Valet 2010 handlar om det är Schlingmann eller Stern som har tänkt ut den bästa strategin, inte minst när det gäller att via media fånga väljarnas stöd och intresse.

Noterar med glädje att den kristna närvaron är påtaglig i Almedalen. En nitisk Dagenförsäljare försökte pracka på mig en tidningsprenumeration och hon gav sig nästan inte trots att jag sade att jag har varit prenumerant i trettio år – jag hade en känsla av att försäljaren inte trodde på mig. Tidningen Dagens seminarier drog rekordpublik. Svenska Kyrkan, Broderskapsrörelsen, och flera andra organisationer med kristen profil var där. Jag var där i min roll som statsvetare och politisk omvärldsanalytiker, men också utifrån min roll som ordförande i EFK. Vi ska inte stänga in oss på våra kristna konferenser och våra slutna kristna rum, som kyrkor behöver vi vara där saker händer och där det offentliga samtalet förs. Jag och pingstledaren Sten Gunnar Hedin, vandrade runt i flera dagar på Almedalens debatter och seminarier, bland alla journalister, partiledare, företagare, lobbyister och organisationsföreträdare. Vi kristna ska vara med, vi har något att komma med, vi behövs.

Nu fortsätter den här veckan, från Almedalen till Tantolunden. På fredag natt ska jag ut igen i Tantolunden och prata med tonåringarna som är ute. Det känns ännu viktigare än Almedalen, och Jesus känns ännu mer nära i Tantolunden än i Almedalen.

Han skriver rappt, fyndigt och lite finurligt, Dagens bloggare Emanuel Karlsten. Och i bland något kryptiskt så det skapas rejäla debatter om vad han egentligen har skrivit. Och där är han i gott sällskap med ett antal författare till ett antal bibelböcker. Nu har han skrivit på bloggen om att kristna gillar homosex. Hans referenser är amerikanska data som pekar i en tydlig riktning. Frågan om homosexualitet är het i de fromma kretsarna. Varför då? Emanuel ger antydningar till svar. Jag ska försöka utveckla svaren lite mer. Att frågan har blivit het kan man knappast anklaga oss kristna för, inte heller i USA. Det har väl varit gayrörelsen med en rejäl uppbackning av media, och sedan av det politiska etablissemanget som har gjort frågan het. Men vi kristna har ställts i skamvrån för vi inte är tillräckligt gayliberala, och internt har det skapats debatter mellan kristna som vill följa Bibelns bokstav och kyrkans tradition och de som vill anpassa sig efter tidsandan. Inte minst från unga kristna, inte minst i USA, tycks det vara en leda och trötthet att som kristen ständigt kopplas ihop med negativa attityder till homosexuella. Vi skulle hellre vilja förknippas för vår sociala radikalitet, vår utgivande kärlek, eller att folk blir helt paffa för alla goda gärningar som vi kristna utför. Men hur som helst, Nya Testamentet klassar utövad homosexualitet som synd, det som inte ligger i linje med det som Gud hade tänkt sig från början när det gäller sexualitet och samlevnad. Romarbrevet 1:24-28 och 1 Korintierbrevet 6:9 är Bibelord som den troende som vill leva efter Bibelns undervisning inte kan komma undan. Bibelord som också respekteras av många kristna med homosexuell läggning som väljer celibatets livsstil.

Men när detta är sagt måste flera saker sägas. Kampen mot synden gäller oss alla, inte minst alla oss heterosexuella. De heterosexuella synderna tas upp betydligt mer i Bibeln än homosexualiteten. Avvikelserna från Guds skapelseplan kämpar vi med på alla plan. I Bibelavsnittet om homosexualitet i Romarbrevet, avrundas med orden, att alla har syndat och saknar Guds härlighet. Att framhålla homosexualitet som ärkesynd, som Emanuel pekar på, har ingen grund i Bibelns undervisning – enligt min mening. Och det är där jag tycker att Åke Greens predikan missar, frågan får fel proportioner. Jag tycker att det är viktigt att framhålla att Bibeln är inte sexualfientlig, Gud har skapat sexualiteten och den är till för att uttrycka trogen kärlek – inom ramen för ett äktenskap. Sex kan bli livsfarligt när det går snett och används fel, och kan bli jättebra när det praktiseras på rätt sätt. Det är nog en kristen syn i ett nötskal. En annan sak som jag tycker är viktig att vi kristna blir hycklare om vi inte lever som vi lär. När kända kristna ledare – som har hänt i USA – går i kampen mot ”gay marriage” och sedan hemligt lever i ett homosexuellt förhållande, då skadas all vår trovärdighet. Vi kristna måste leva som vi lär, och i vår livsstil visa att det fungerar, det är ett minimikrav innan vi går ut och har synpunkter på hur samhället i övrigt ska leva och inrätta sina lagar. Jag tycker inte att det är fel att kyrkan kan ha synpunkter på äktenskapslagstiftningen, men vi får absolut inte agera som hycklare. En tredje sak – och som jag tror att Emanuel egentligen menar även om han inte säger det rent ut, det tonfall vi har som kristna är väldigt viktigt. Vårt uppdrag är att visa Guds kärlek och presentera kärlekens evangelium, som också innefattar insikten om vår synd och brustenhet, och vårt behov av förlåtelse och förändring. Människor som brottas med sin homosexuella läggning är också en viktig grupp människor som den kristna församlingen behöver nå. Och inte bara peka finger, och inte bara tolerera livsstilen, utan erbjuda försoning, nåd och bra andlig vägledning. Att stötta och hjälpa människor som brottas med homosexualiteten är kyrkans viktigaste uppgift. Har själv haft kontakt med personer under senaste trettioårsperioden som har sökt sig till kyrkan för att få stöd och hjälp med sin sexuella läggning, de har inte sökt stöd att leva ut homosexualiteten. Det är vår stora utmaning.

�

Tidningen Dagen presenterar Katolska kyrkans senaste utspel när det gäller miljöfrågor i fredagens tidning 27/6. Vissa etiska frågor är ganska oförändrade sedan Bibelns tid. När det gäller synen på våld, konfliktlösning, förlåtelse, relationer, äktenskap, skilsmässa, homosexualitet, sex, avundsjuka, materialism liknar vår tids utmaningar och etiska brottningskamp samma som människor levde med på Bibelns tid. Bibeln ger en tydlig etisk vägledning vilken inställning man ska ha som kristen och hur man ska leva som kristen. Sedan innehåller Bibelns etik bra vägledning även för samhället som helhet.

Vissa etiska utmaningar är dock ganska moderna. Ett exempel på detta är klimathotet och miljöproblemen. Jag tycker att Katolska kyrkan på ett mycket bra sätt kopplar aktuella samhällsproblem och etiska utmaningar till en Biblisk grundsyn och kristen skapelsesyn. Även om det inte finns direkta bibeltexter som handlar om miljöfrågan eller klimathotet, av naturliga skäl, så finns det en etisk kompass som vi kan tillämpa på denna tids utmaningar. Och där tycker jag att Katolska kyrkan har lyckats mycket bra i sina tio miljöbud.

Med tanke på den populism och svajighet som kännetecknar många protestantiska kyrkor när det gäller etiska frågor, är Katolska kyrkans tydliga etiska vägledning med förankring både i Bibeln och kristen tradition, det är en bra motpol till den protestantiska svajigheten och att vända kappan efter vinden.