Min morfar dog 1947. Han föddes 1872 i Södermanland och hans föräldrar hörde till första generationen baptister i Sverige. Morfar blev döpt i Stockholms första baptistförsamling, Betel, kring år 1890. Baptistförsamlingarna i Stockholm då, levde i väckelse och många blev döpta varje år och anslöt sig till församlingarna. Sedan kom morfar med i en annan baptistförsamling som hette Tabernaklet, den låg i vasastaden och upplevde också väckelse, och nådde över 1000 medlemmar efter en del år. Betel hade som mest över 2000 medlemmar. Morfar var också med en period i en annan baptistförsamling som hette Saron. Jag har läst årsberättelserna från dessa församlingar under dessas storhetstid, och blivit djupt berörd. Under senare delen av sitt liv hamnade morfar med min mormor, och deras två döttrar, min mor och min moster, i det som sedan kom att kallas City Pingstförsamling, eller Fenix.

De tre baptistförsamlingar min morfar var verksam i, fusionerades 1961 och blev Norrmalmskyrkan.

Jag håller nu på att läsa Jonas Gardells bok om Jesus. Gardell är en briljant och mångbegåvad artist, han kan dessutom skriva bra. Och det märks att han är mycket intresserad av Jesus. Samtidigt krockar hans Jesus-syn fullständigt med den Jesus som jag tror på. Gardell har uppenbarligen helt köpt den liberala teologin och klipper och klistrar i evangelieberättelserna som många teologer gör. Och jag som tror att Bibeln är Guds uppenbarade ord, Gud har uppenbarat sanningen för oss, och vi kan förstå den, och vi kan förstå Bibeln genom att studera den som helhet, och också hämta vägledning från hur man under kyrkans historia har förstått och tolkat Bibeln. Gardell klipper och klistrar och slutsatsen är att vi egentligen inte vet så mycket om Jesus, och i ett äkta postmodernt manér kan vi välja och vraka, vilken Jesusbild vi vill tro på. Jag återkommer om Gardells bok. Men en slutsats är att den Jesus han förkunnar, är inte den Jesus som Katolska kyrkan förkunnar, eller som den lutherska kyrkan av tradition förkunnar, eller som vi i frikyrkorna har predikat.

För någon vecka sedan höll Jonas Gardell föredrag i Norrmalmskyrkan. Under applåder. Som djupt uppskattad gäst. Och som inte blev emotsagd, eller fick några kritiska frågor om sin Jesusbild. Och där boken nu ska användas i studiegrupper i församlingen, för att lära sig mer om Jesus.

Jag undrar vad min morfar skulle tycka om detta. Skulle medlemmarna i Tabernaklet och Betel applådera Gardell? Eller har Jesus förändrats sedan 1890?

Eller kan man tro vad som helst och tolka Jesus hur som helst och kalla sig baptistförsamling nu för tiden?

Det vore en annan sak om Norrmalmskyrkan bjöd in Gardell till debatt eller till utfrågning – det skulle jag inte ha synpunkter på, det skulle även jag kunna göra själv. Men att vara föredragshållaren som utmejslar Jesusstudierna i församlingen.

Det jag kan konstatera är att det var mycket mer folk i Betel och Tabernaklet på morfars tid, än vad det är idag. Den liberala teologins Jesus tycks inte locka några stora anhängarskaror.

Gardells Jesus är inte min Jesus. Och jag är totalt övertygad om att min morfars församlingar håller med – då.

Eftersom mitt namn nämns som kandidat att bli pastor i en av Stockholms gamla baptistförsamlingar, Elim (som nu också är en EFK-församling), är frågan inte helt ointressant för mig. Norrmalmskyrkan är inte vilken församling som helst, det kallades en gång i tiden för Stockholms första baptistförsamling. Och var den ledande baptistförsamlingen. Kan man idag kalla sig för baptistförsamling och släppa tolkningen om Jesus helt fri, är inte han hela kristna trons fundament och grund.

Och jag undrar också, är det ingen som bryr sig, är det ingen som reflekterar över vart moderna frikyrkan är på väg. Jag har inte hört ett knyst om detta. Eller tycker alla som kallar sig för baptistförsamlingar att det är okey att Gardells Jesusbild får predikas rakt av?

�

Jag vill återigen tacka för allt stöd, förbön och engagemang med anledning av att jag för några veckor sedan drabbades av en så kallad TIA-attack, den lindrigaste graden av stroke. Har varit på nytt läkarbesök denna vecka för uppföljning, och jag kommer nu att skickas till stroke-enheten på Danderyds sjukhus för närmare utredning om vad som orsakade denna attack, och hur ytterligare attacker ska kunna förebyggas. Jag jobbar dock normalt nu, utan sjukskrivning, men drar ner på tempot (försöker).

Men när man under någon timma upplever att hjärnan inte fungerar normalt, som jag gjorde i detta fall, jag tappade tidsorienteringen och delvis rumsorienteringen, det gör en mycket ödmjuk inför livets gåva och storhet, och inte minst skörhet. Vi tar för givet att hjärnan får det syre den behöver varje sekund, men klickar det minsta lilla under några få sekunder kan det få mycket ödesdigra konsekvenser. Livet är ett gigantiskt mirakel, för mig är det orimligt att inte tro på en skapare.

Friskvård är ett annat viktigt inslag för mig. Jag har ju tränat flera pass i veckan tidigare, jag kommer nu också att lägga till fem rejäla motionspromenader varje vecka.

Ikväll var jag på Evangeliska Alliansens årsmöte i riksdagshuset. Och blev omvald i Alliansens styrelse. Stefan Gustavsson höll ett lysande föredrag om Jonas Gardells senaste bok om Jesus. Har köpt boken idag och håller på att läsa den. Stefan har ju en fantastisk förmåga att uttrycka sig ödmjukt, analytiskt och med en mycket stor bibelkunskap och teologisk insikt. Återkommer om Gardell.

Ikväll ska vi mötas i ledningsgruppen för Ungdomskyrkan Konnekt. Arbetet går vidare, vi är ute på stan varje fredagskväll och står nu både vid Slussen och vid Mariatorget. Snart blir det säsong för Tantolunden igen. Vi brottas nu med frågan om hur vi ska följa upp alla kontakter och samtal vi får ute på stan, har försökt dra igång tonårsalfa, har börjat med cafékväll på lördagskvällarna. Men vi räknar med att i varje fall 3000-4000 av Stockholms tonåringar som inte har någon kontakt med någon kyrka, har fått kontakt med kristna genom vårt arbete, och fått höra de allra första glimtarna av vem Jesus är.

Spännande energi- och miljödebatt, jag återkommer med något inlägg i den frågan.

Senaste månaden har jag ägnat en del energi åt att analysera den svenska energipolitiken, inom ramen för min konsultverksamhet. Regeringen har ju lagt fram energi- och klimatpropositioner, och kommit fram till en energiöverenskommelse. Oppositionspartierna har också försökt samla ihop sig kring en gemensam linje.

Detta innebär en storsatsning på att bygga ut vindkraften i Sverige. Och det kan bli möjligt att bygga nya kärnkraftverk i framtiden. Och vattenkraften ska inte byggas ut, annat än marginellt där den redan finns. Och skogens resurser använder vi rikligt, bl.a. i form av biobränslen. Sverige använder ju knappt fossila bränslen för att producera el- och värme, det är framförallt naturgas i syd- och västsverige, och lite kol finns kvar.

Kan man ha en kristen syn på energifrågorna? Och hur ska man då resonera? Energianvändningen som förstör naturen borde vara etiskt tveksamt ur kristen synvinkel, det handlar ju om Guds skapelse, och även miljöfarligt avfall. Och hur ska man se på naturingreppen med vattenkraften? Och hur påverkas naturen och Guds skapelse av att vi bygger tusentals vindkraftverk i värdefulla naturområden? Och i den snabba ekonomiska tillväxt som pågår i vissa fattiga länder, som t.ex. Kina och Indien, medför lyftet från fattigdomen att man bygger massor av nya kolkraftverk som förstör miljön.

Vad tycker Gud om kärnkraft? Vad tycker Gud om vattenkraft? Och kan han ha någon synpunkt på vindkraftsexpansionen. Som evangelikal kristen söker jag mig hela tiden till Bibeln för vägledning i ett ställningstaganden. Men det är inte så lätt i detta fall. Man byggde varken kärnkraftverk, vindkraftverk eller vattenkraft på Jesu tid.

Vad tycker bloggläsaren?

Det var mycket inspirerande att vara i Elimkyrkan idag, fullsatt, härliga människor, och mycket av glädje och entusiasm. Det är synd att inte fler Stockholmare har upptäckt den härliga gemenskap och brinnande passion som finns i ett stort antal församlingar i Stockholm. Församlingen är inte död, hon lever, och hon ska bli ännu mer levande, och ännu fler ska upptäcka den skatt som finns i henne, nämligen Kristus själv.

Min predikan handlade om Josua och de första nio versarna i Josuas bok. Det handlar om risktagande, bryta ny mark, ge sig ut i det okända, gå ur sin bekvämlighetszon. Och gå tillsammans med Gud. En församling som har blivit bekväm, slår sig till ro, tänker på sig själv, och undviker risker och djärva utmaningar – den har redan börjat dö. Uppmaningen till Josua att gå och inta landet, liknar Jesu uppmaning till lärjungarna 1500 år senare, att gå ut i hela världen och predika evangeliet för alla människor.

Vi ska sätta våra fötter som kristna, i nya stadsdelar, i nya förorter, bland nya folkgrupper, på nya mötesplatser. Bland annat nämnde jag om den kristna närvaron i bloggsfären. Har Gud någon motsvarighet till Blondinbella på gång? Vem tar den kastade handsken?

Och Josua handlar om vision, att leva i det profetiska, och att leva i Guds närvaro. Den kristna församlingen behöver mest av allt uppenbarelsen från Gud, det fräscha profetiska tilltalet, mer än något annat.

Och Josua var långsiktig. Redan 38 år tidigare hade varit med och bespejat och undersökt löfteslandet. Men otron och rädslan dominerade, och Guds folk fick bli kvar i öknen. Josua gav inte upp, drabbades av missmod och bitterhet, han väntade in en ny tid, och då fick han vara med och gå i spetsen för att inta landet. Så många kristna i Sverige har drömt, längtat, väntat, visionerat, sett fram emot något nytt, se Guds mäktiga rörelse och ingripande i vårt land. Kanske en ny tid är på gång.

Jag sitter just nu på McDonalds i Haninge och väntar på att hämta min fru hos hennes kompis, men de ska alltid prata så länge, så jag får nog vänta ett tag till.

Jag förbereder min predikan i Elimkyrkan i morgon. Den ska handla om Josua kapitel 1:1-9. Jag håller helt på att explodera. Ett otroligt visionärt kapitel, som handlar om Gudsrikets utbredande och möjligheterna mitt i alla omöjligheter, och om trofast och uthållig tjänst för Gud. Josua var ju med redan många år innan bland de tolv spejarna som var inne i löfteslandet. Han hade inte gett upp, eller resignerat, eller tappat tron, utan var nu redo för den stora utmaningen.

Och Gud lovade att vara med. Och jag tror att Gud mobiliserar i Stockholm och i Sverige idag, en ny generation, som både består av dem som varit med ett tag, och helt nya personer. Och som står inför nya utmaningar att föra evangeliet om Jesus vidare till så många som möjligt, och visa Guds kärlek på ett praktiskt plan.

Stockholm har tidigare upplevt andliga besökelsetider, inte minst under de senaste 100 åren. Nu är det dags igen. Jag hör fångelsången från vårfåglarna, det är vår, jag ser vårsolen, jag ser vårtecknen, vintern är över.

Nu följer jag hela omgivningens tryck (omgivningen är ganska klok, för det mesta), och har två helt lediga dagar, tillsammans med hustrun (det står nu i Wikipedia att hon heter Eva Swärd – det stämmer), på en herrgård en bit utanför Stockholm. Vi kopplar av och vilar. Så det blir inget tyngre blogginlägg idag fredag. Men säkert något rejält utspel någon gång under helgen.

Och vill någon träffa bloggaren live så är du välkommen till Elimkyrkan på söndag 11.00. På Östermalm korsningen Styrmansgatan/Storgatan.

Alla de boende i vår fastighet har valt mig till ordförande i vår bostadsrättsförening. Jag har varit det nu i nästan ett år. Det är inget lätt uppdrag. Det handlar om rejäla konflikter bland grannar som pågått i ett antal år. Ikväll hade vi ett möte för alla boende i vårt hus och jag ilsknade till på en granne ikväll. Och jag som är kristen och dessutom har en så lång stubin. Det är inte lätt alltid. Jesus, hjälp mig, jag arma människa.

Idag har jag skrivit en krönika i Världen Idag som ni kan hitta här.

Jag försöker gå tillrätta med en tillrättalagd och välfriserad Jesusbild som ofta rör sig i kristna kretsar och religiösa debatter. Men Jesus var både domedagspredikant, karismatiker och starkt socialt engagerad, allt på samma gång. Det gäller att följa Jesus, inte bara en liten del av hans lära och tjänst.

�