Har just pratat med ordförande i Elimkyrkan, Stockholm, som berättade för mig om att församlingen enhälligt beslutat idag att kalla mig som teampastor (samma sak som församlingsföreståndare) för församlingen. Den här veckan behöver jag ta ställning till detta. Jag är positiv i min grundinställning, men det handlar framförallt om hur det ska länkas ihop med allt annat jag gör – det är det jag behöver ta mig en ytterligare funderare över, och be till Gud för, och samtala med hustrun om. Det är Elims pionjära vision som jag känner mig ett med, det är ingen församling som är intresserad av att slå sig till ro och förvalta, utan som vill expandera och gå framåt.

Har en helt ledig lördag. Yngste sonen som pluggar i Schweiz har kommit hem idag på påsklov. Hustruns bror på besök, lite familjemiddag ikväll. Har joggat runt Djurgårdsbrunnsviken, tar det dock mycket lugnt när jag springer efter min lilla stroke. Har avbrutit tankarna på karriär som maratonlöpare, just nu i varje fall. I morgon ska Elimkyrkan i Stockholm ska ta ställning till om man ska kalla mig som pastor.

Har fått indikationer idag om att Jonas Gardell inte ville träffa mig i något TV-samtal, trots rejäla ansträngningar från Svenska Televisionens sida. Man har även försökt att få med Elisabeth Sandlund från Dagen i samtalet. Och något svar på middagsinbjudan har jag inte heller fått.

Noterar att debatten om Gardells bok har tagit fart i kristna pressen. Tidningen Dagen ger stort utrymme åt frågan i Dagens nummer. Världen Idag har en krönika med Ulf Ekman i dagens nummer, som utmärkt pekar på de centrala frågorna. Ekman påminner också om att Gardells teser är ju inga nya idéer. Världen Idag fångade också upp min kritik här på bloggen om Norrmalmskyrkan och intervjuar bl.a. Martin Helgesson från Credo som var där.

Det finns två grundläggande frågor för oss kristna. Dels handlar det om vår grundläggande inställning till Gardells teologi. Dels handlar det om hur vi hanterar debatten.

När det gäller första frågan så är min inställning att Gardells teologi krockar fullständigt med både Bibeln och med kristna kyrkans tvåtusenåriga historia. Och här kommer nog kändisfaktorn in i bilden, på grund av att Gardell är kändis så väcker han ändå både sympatier och intresse i vissa kristna kretsar. Och det visar nog mer tillståndet i svensk kristenhet. Den som grundligt läser Nya testamentet inser direkt avståndet mellan Gardells tänkande och kristna tron som den har förmedlats genom NT och genom kristna kyrkans historia.

Den andra frågan är hur vi ska hantera debatten. Jag tror att det är nödvändigt att på ett positivt sätt förklara den kristna tron om Jesus. Jag tror också att det är nödvändigt med rätt tonläge och inte ägna oss åt personkritik. Jonas Gardells kritik ska bemötas med respekt och på ett sakligt sätt. Jesus är den han är, han är densamme, den oföränderlige, han är universums kung, mänsklighetens frälsare, den uppståndne, oavsett vad vi tycker och tänker. Människor har i alla tider tyckt en massa olika saker om Jesus, och det behöver vi inte vara nervösa för.

Jag har ju ganska bra kontakter med svenska näringslivet, och igår gjorde jag ett aprilskämt som lanserades bland en del stora företag i Sverige. Aprilskämtet handlade om Jonas Gardell, och blev tydligen en huvudnyhet igår hos vissa företag. Jag tyckte det blev ganska roligt, och låter mina bloggläsare få del av aprilskämtet:

SUPERKÄNDIS SOM NY BITRÄDANDE ENERGIMINISTER?

De tre mindre allianspartierna brottas med sina låga opinionssiffror. Så även Centerpartiet. Ett grepp som partiledningen funderar över är att lyfta fram någon mycket känd person i den högsta partiledningen för att göra partiet mer populärt, och i centerns fall handlar det om att bli mer populärt i storstadsområdena. I de inre politiska kretsarna är det känt att estradören, författaren och komikern Jonas Gardell står Stureplanscentern mycket nära.

 

Och som ett radikalt grepp för att locka storstadsväljare och lyfta opinionssiffrorna, diskuterar nu centerledningen med Gardell om att ge honom en plattform inom politiken, och han är uppenbart intresserad. Det diskuteras en omorganisation inom näringsdepartementet där Jonas Gardell kan få rollen som biträdande energiminister, och ge någon avlastning åt Maud Olofsson när det gäller hennes stora ministerportfölj. Förhandlingarna mellan Gardell och centerpartiet är ännu inte klara, men samtal pågår, och det finns intresse hos båda parter. Jonas Gardell håller nu på att intensivt läsa in sig på energifrågor, ett område han inte har sysslat med tidigare.

 

Statsminister Reinfeldt är positiv till dessa idéer då han gör bedömningen att denna kändisförstärkning skulle kraftigt stärka allianslaget inför kommande valet.

 

�

Nu är det torsdag morgon. I går kväll var jag ute på restaurang Aubergine med Evangeliska Frikyrkans vice ordförande Christer Bergh och vår revisor och åt en god middag. Christer är ju numera pojkvän till Gladys de Pilar, som nyligen blev döpt i Södermalmskyrkan, så han har börjat hamna i kändispressen. När jag kom hem så såg jag att Jonas Gardell satt i en TV-studio och pratade om Jesus. Säga vad man vill om Gardells bok, att väcka debatten om Jesus och få fram Jesus på agendan lyckas han med mer än någon av oss andra. Sveriges Television och även en dagstidning jobbar på att ordna ett samtal mellan mig och Gardell (pratade med TV under gårdagen igen), och jag har sagt att jag gärna kommer, det hänger på om Gardell ställer upp. Men han har ju mycket att göra den mannen, och hans varmaste sympatier är ju inte för den evangelikala-karismatiska form av kristendom som jag förespråkar, så jag vet inte ens om han är intresserad av att träffa mig.

Man bör också tänka på att Gardell själv säger att boken bara är hans högst personliga synpunkter om Jesus, och att man ska ta med en nypa salt det han skriver. Så jag följer hans egen rekommendation och ifrågasätter och granskar hans teser.

Är dock förvånad över att det är en del kristna som sväljer Gardells budskap ganska lättvändigt. En annan tes Gardell driver i boken är att det är en stor skillnad på den historiske Jesus och den uppstånde Jesus. Den historiske Jesus vet vi inte så mycket om, ”vi måste också försöka skilja på vad den historiske Jesus kan ha sagt och vad den uppståndne Jesus sades säga till människor i visioner, uppenbarelser och drömmar, skilja på sådant Jesus sade under sin jordiska levnad och sådant som tillkom under det första århundradet efter hans död och eventuella uppståndelse.”

Och vad den uppståndne är i Gardells tappning, är oklart. Är det myten, våra drömmars Jesus, eller handlar det om en fysisk uppståndelse, jag tycker nog att Gardell lutar åt det förstnämnda. Så denna Gardellska uppdelning mellan den historiske diffuse Jesus som försvinner bort i skuggorna, och den uppståndne – är en syn som inte stämmer med vare sig Nya Testamentet eller den kristna förståelsen av Jesus, under hela kyrkohistorien, synsättet krockar med alla kristna bekännelseskrifter som jag känner till.

Kapitlet om kvinnorna kring Jesus tycker jag dock är bra, och har få invändningar. Hittar en riktigt bra grej i en fotnot i det kapitlet: ”Kristna kvinnor hade vidare starkare position i sina äktenskap än andra kvinnor i romerska riket, eftersom skilsmässa var förbjudet hos de kristna och inte bara kvinnan utan också mannen förväntades vara trogen, man tillät inte abort (annars en mycket vanlig dödsorsak för kvinnor, och mannen hade också rätt att befalla sin kvinna att göra abort) och inte heller var det tillåtet att döda nyfödda (vilket var både lagligt och vanligt och drabbade framför allt flickebarn).”

Men vi kristna bör ta denna debatt på rätt sätt, jag tycker absoluta att vi ska diskutera och kritiskt granska Gardells teser, men göra det i rätt tonfall. Och jag tycker framförallt att vi ska berätta om den Jesus vi tror på, och skälen för våra övertygelser.

Grundskillnaden mellan min och Gardells Jesusbilder, är att jag tror att Nya Testamentet är Guds uppenbarade ord till oss människor, och att evangelieberättelserna uttrycker något som är sant och historiskt sant om Jesus. Jag är övertygad om att Jesus var Gud som blev människa, född av jungfru, syndfri, dog för våra synders skull, uppstod fysiskt från det döda, jag tror på Jesus som gjorde gott, botade de sjuka och drev ut onda andar, och den Jesus som sedan for hem till sin far i himlen. Jag tror det därför att Bibeln säger det. Och jag tror inte att kristna tron kunde bli den världomvälvande kraft om detta faktiskt inte hade hänt och att det fanns människors egna upplevelser och erfarenheter av Jesus som låg som grund för det hela.

Och jag håller inte med Gardell om att Nya testamentet är full av motsägelser, evangelierna ger dock lite olika vinklingar och perspektiv på händelserna, att se det som motsägelser, är att utgå från en kritisk inställning till NT.

Gardell utgår från misstro mot Bibeln, det är människors ord, de skrev utifrån sina egna agendor, det är människor som har klippt och klistrat ihop Bibeln, och vi vet egentligen inte hur mycket som är historiskt sant. De begränsade delar Gardell väljer att tro på, har han valt ut godtyckligt, på eget bevåg, och varför hålla sig till just de delarna? Vilken grund har Gardell för att tro på de mycket begränsade delar av Nya Testamentet som han tror på? Han blir själv helt och hållet Bibelns domare, också en hållning som jag är ytterst tveksam till.

Det blir i slutändan en väldigt stor skillnad på min Jesustro och Gardells Jesustro. Men jag vill ta tillfället i akt och berätta om min Jesustro.

�

Kommer hem sen tisdagskväll efter möte med Söderhöjdskyrkans församlingsledning, Söderhöjdskyrkan ligger ju på Södermalm (nära där Jonas Gardell bor) nära Mariatorget.

Vill bara informera bloggläsarna om att en TV-kanal jobbar just nu att ordna middagssamtalet mellan mig och Gardell, och jag har sagt att jag gärna kommer. Vi får se om det går att ordna. Om det inte blir av, varken i TV eller privat, så beror det i varje fall inte på mig.

Noterar väldigt många olika synpunkter i debatten om Jonas Gardells bok. Det är omöjligt för mig att sammanfatta debatten. Jag vill dock ta upp några trådar.

En del reagerar på att jag placerar Gardells Jesustolkning utanför den kristna sfären. Gardell förespråkar ju en mycket fri Jesustolkning och Jesusförståelse, och tar i med brösttoner när han citerar Paulus försök att hålla ordning på läran i de kristna församlingarna. Och där undrar jag lite om Jonas Lundströms teser om tidiga Jesusrörelsen. Paulus var ju mycket strikt med den kristna läran i sina brev, och samma tendens ser vi i Hebreerbrevet, och Petri brev, och Johannes brev. Och Gardell läxar upp denna tidiga kristna dogmatismen som vi ser redan i Bibeln. Min hållning är i princip att tappar vi bort Nya Testamentet som orienteringspunkt för vad som är kristet, då kan vi hamna i vad som helst. Muslimerna tror också på Jesus, och ser honom som en unik profet, men räknas inte alls som kristna, och vill inte göra det. Samma sak är det med Jehovas vittnen, som bekänner sig till Bibeln mycket striktare än vad Gardell gör, men som förnekar Jesu gudom och treenighetsläran, och så vitt jag vet finns det ingen kristen kyrka som erkänner Jehovas vittnen som kristen kyrka. Så gränsdragningarna mellan vad som är kristet eller inte möter oss redan i Nya Testamentet, och vi har det även i modern kyrklig praxis. Och jag vill nog påstå att muslimernas Jesustro är mer distinkt än Gardells mycket vaga Jesustolkning. ”Att vara kristen handlar inte om att tro på kristna doktriner eller bekännelser så som sanna eller falska” skriver Gardell. Paulus skriver t.ex. i Rom. 10:9,10 ”Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren (det högsta gudomliga namnet) och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.” Så frälsningen hänger ihop med att tro på doktriner, i detta fall lyfts fram tron på Jesu gudom och tron på Jesu uppståndelse.

Min rescension av Gardells bok var ett blogginlägg så därför var det kortfattat. Det finns längre avsnitt i boken som är mer neutralt skrivna och där jag inte har invändningar. Det jag framförallt diskuterar är Gardells utgångspunkter och slutsatser, där jag menar att han slirar rejält, inte minst i förhållande till de grundläggande kristna lärorna i NT och de klassiska kristna bekännelseskrifterna.

Sedan är jag medveten om att flera av de punkter jag tar upp, finns det olika kristna traditioner, inte minst när det gäller tolkningen av Jesu död och uppståndelse. Men att jämföra Gardell med PP Waldenström är att dra det alldeles för långt, Waldenström stod för en mycket konservativ bibeltolkning och försökte utifrån Bibeln argumentera för en kritik mot Luthersk försoningslära, det kan man knappast säga att Gardell gör.

Sedan är jag den förste att erkänna en del av Gardells frågor och sättet att brottas med både bibeltexten och den kristna traditionen. Vem har inte gjort det? En av hans huvudfrågor handlar om motsättningen mellan Gud som god och barmhärtig, och den som älskar oss alla, och Gud som domaren, som är vred över synden. Gardells lösning på problemet är att detta är en motsättning, vi måste välja vilken Gud vi tror på. Den kristna teologin i två tusen år har dock brottats med frågan, och försökt få en helhetsförståelse av detta. Gud älskar syndaren men avskyr synden. Gud avskyr det onda, men vill befria oss från det onda. Problemet med Gardells lösning, förutom att den inte stämmer med Nya Testamentet, är att det löser inte problemet med ondskan. Om vi alla redan är älskade precis som vi är, och vi behöver ingen omvändelse, är då mobbaren, pedofilen, kvinnomisshandlaren, skolmördaren, den som medvetet smittar andra med HIV, Hitler, Pol Pot, Mao, Stalin – om Gud inte dömer dem, och alla annan ondska som kanske inte är lika känd, innebär det att Gud ser mellan fingrarna på deras brott? Innebär Guds rike att vi alla är tillsammans, utan omvändelse? Om vi avskaffar Guds dom, när ska då rättvisa skipas? Om vi avskaffar Guds dom, innebär det att jag kan hänge mig åt alla dolda destruktiva böjelser som rör sig inom mig? Om man enligt kristen tro tänker sig en evighet tillsammans med andra, hur hanteras då människans ondska i denna evighet?

Så även om jag erkänner Gardells frågor, tycker jag att hans svar är förenklat, och löser inte de djupa problemen.

Det finns mycket mer att säga, detta var allt för denna gång. TAck och godnatt, nu är klockan 24.00, min fru väntar i sängen, jag dras dit.

 

 

�

Tack för alla inlägg i debatten om Jonas Gardells bok. Noterar att det var besöksrekord på min blogg under måndagen. Och att ett antal bloggar har hakat på debatten. Behöver läsa alla kommentarer i lugn och ro, och också de olika blogginläggen, så ska jag försöka senare under tisdagen återkomma med en kommentar på alla kommentarerna.

Nu ska jag åka och lämna en trasig bil på verkstaden, har på morgonen kikat på de gamla kristna bekännelseskrifterna, och på vad Svenska Kyrkan tror på och hur vi har formulerat gemensam tro i Charta Ecumenica, det har ju gjorts försök att fomulera någon form av minsta gemensamma nämnare i kristna tron.

Där utgår man från Niceanska trosbekännelsen från 381 som en gemensam kristen nämnare för de olika kristna kyrkorna. Den formulerar Jesustron på följande sätt:

och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände

Jonas Gardell har skrivit en bok på 360 sidor om Jesus. Som kristen ser jag naturligtvis positivt på att Jesus uppmärksammas och diskuteras. Och det är inte farligt att brottas med frågorna i både den kristna tron och hur vi tolkar och förstår Jesus. Men jag upplever nog att Gardell är ganska färdig med sina ställningstaganden. Han har ganska bestämda uppfattningar om både Bibeln och Jesus. Och jag menar att både hans grundantaganden och slutsatser krockar rejält med konventionell kristen tro, både i katolsk, ortodox, luthersk och frikyrklig tappning. Jag vill ge vissa exempel på teser Gardell driver där jag tycker att det finns skäl att argumentera emot.

1. Gardells bibelsyn. Det är uppenbart att Gardell inte ser Bibeln som Guds ord, evangelierna är bara mänskliga dokument, skrivna av människor med en egen agenda och speciella syften. Bibeln varken är eller innehåller Guds ord, det Gardell kan acceptera i Bibeln är det som stämmer med utombibliska källor eller med Gardells egen Gudsbild och Jesusförståelse. Den kristna kyrkan har dock alltid sett Bibeln som Guds ord, och att evangelierna ger en sann bild av Jesu liv och verksamhet. Gud använder mänskliga redskap och deras kunskaper och förståelse, men Bibeln är inspirerad av Gud, och han har vakat över tillkomstprocessen. Gardell ger ingen antydan om att Bibeln på  något sätt är Guds ord. Det är bara den mänsliga sidan som dominerar i hans bedömning. Det Gardell kan acceptera i Biblen är det som stämmer med hans egna uppfattningar. Gardell skriver t.ex. på s. 25: ”Evangelierna är inte ögonvittnesskildringar! De är texter som vill få oss att tro på just det sätt författaren tror”. s. 17 ”Det vi vet om den historiske Jesus är så lite att varje forskare, teolog eller författare måste göra egna antaganden, förmodanden och sannolikhetsbedömningar”. ”Alla som någonsin skrivit om Jesus har gjort det i syfte att få sina läsare att tro det ena eller andra. Det gäller Paulus, och det gäller de för oss okända författare som traditionen så småningom kallade Markus, Matteus, Lukas och Johannes”.

2. Gardell förnekar Jesu gudom utan menar att Jesus som Gud har skapats efterhand av den kristna kyrkan. Han använder en historisk-kritisk metod vid genomgången av evangelierna. Evangelierna ges inomvärdsliga och historiska-naturliga förklaringar. På sid 28,29 läser vi: ”Jesus kallade inte sig själv Guds son eller Messias, så som den första kyrkan skulle göra. .. Med tiden kom hans anhängare att tro att han var den utlovade Messias, sänd av Gud, och så småningom kom de rent av att tro att han var betydligt större än så, att han var Gud själv.” Gardell lyfter också fram att vi den tiden var det vanligt att tala om jungfrufödslar, uppståndelser från det döda,  demonutdrivningar, helandeunder – det var en del av kulturen. Men han skriver också ”även om julevangelierna alltså inte är historiskt sanna kan de likafullt bära på en djupare och på många sätt viktigare sanning”.

3. Synen på Guds dom. Gardell avvisar Gud som domare och Jesus som domare. Det var efterhandskonstruktioner som kyrkan lade till. s. 144, 145: Människan måste själv välja vilken Gud hon åkallar, vad hon söker och förväntar sig av Gud. Det ansvaret ligger på människan. Sida vid sida står motsatsparen, kärleken och hatet, viljan att försonas och begäret att hämnas, den ödmjuke och den som inga oförätter tål. I bibeln löper bägge spåren. .. Det löper genom bibeln två parallella linjer. De löper aldrig samman. De står emot varandra och låter sig inte förenas: försoningens Gud och hämndesn, kärlekens inkluderande Gud och den Gud som gör ett urval.” Gud som domare finns med i alla kristna bekännelseskrifter. Och det är märkligt att Gardell inte försöker att visa på alla teologer under historiens gång som försökt att förena dessa olika sidor.

4. Jesu död och uppståndelse. Gardell tror inte på jungfrufödelsen, eller att Jesus var syndfri. Att Jesus har blivit så upphöjd och gudomligförklarad är mänskliga påfund långt senare. Han tror inte att Jesus dog för våra synders skull, Kristus var inget offerlamm. Han tror dock att korsfästelsen inträffade men lägger inte den innebörden i det som kristna kyrkan har gjort. Om uppståndelsen skriver han vagt. Han noterar att lärjungarna trodde på den, och det påverkade deras liv. Men tolkningarna om Jesu gudom lades till senare. En grundläggande tankegång hos Gardell är att skilja på den historiske Jesus som vi inte vet så mycket om, och den uppstånde Jesus, som i stor utsträckning är en konstruktion av den kristna kyrkan. Gardell skriver på s. 221: ”Varför dödades Jesus? För att han skulle försona världens brott och synder? För att det var en del av Guds märkliga och hemliga plan att frälsa mänskligheten? För att han skulle låsa upp dörren till dödsriket och släppa de döda fria? Allt det där är efterkonstruktioner som försöker hitta en mening, något meningsfullt, med Jesu död?”.

5. Synden, omvändelsen och förlåtelsen. Det finns en sida hos Jesus som Gardell helt bejakar, att Jesus umgicks med syndare. Han menar inte bara att Jesus hade kontakt med dem, han accepterade till fullo deras liv och hur de var, han uteslöt ingen. Gardell menar att vi inte behöver bekänna synder, vi behöver inte omvända oss, vi är inga syndare, vi kan göra dumma saker och vi är inte perfekta men behöver ingen omvändelse. ”Kyrkan är emellanåt – inte minst frikyrkorörelsen som jag själv stammar ur – besatt av idén om att vi skall bekänna våra synder och be om förlåtelse.” Gardell säger vidare att synd är ett relativt begrepp som varierat från tid och plats. ”Jag vet att många som anser sig kristna reagerar häftigt på tanken att sådana som de uppfattar som syndare, som ägnat sig åt sådant som de definierar som synd, kan omfattas av riket utan att dessa vederbörligen gjort bot och bättring.”

6. Gardells syn på kristna kyrkan. Gardell har en mycket skeptisk inställning till kristna kyrkan. Vi har aldrig varit eniga, från första kristna tiden, och olika tolkningar av kristendomen har alltid konkurrerat. Att det finns vissa gemensamma kristna nämnare, som kristna är överens om, har Gardell inte mycket till övers för. Och att det faktiskt har funnits hög nivå av enhet i kristna kyrkans historia. Budskapet och teologin har skiftat. På s. 329 skriver han: ”I dag lever vi med ett otal olika kyrkor och inriktningar, varje kyrka är i sin tur indelad i grupper och fraktioner, som i regel är rörande oense i det mesta – och ändå uttalar sig ideligen präster, biskopar och lekmän tvärsäkert om Guds vilja, säger sig representera en samlad och enad kristenhet och de enda, sanna och ursprungliga kristna värderingarna”.

7. Vad tror egentligen Gardell? Varför intresserar sig egentligen Gardell för kristendomen, för Bibeln och för Jesus, när han är så skeptisk och ifrågasättande? Kristendomen och kristna kyrkan är inget enhetligt, ingen bestämd tro, för Gardell, utan vi väljer vår egen Jesusbild och uppfattning om vad som är kristet, det är något fullständigt relativt. SAmtidigt är han här inte riktigt konsekvent, det är inte riktigt relativt, för han är kraftigt fördömande mot kristna som står för en mer konservativ kristen tro och praxis.

Gardell skriver ”Jag vet att också den Jesus som jag skriver om är en spekulation, en skugg-gestalt. .. Han är mina föreställningars Jesus Kristus, jag vet det.”

Så här sammanfattar han sin religion och uppfattning om Jesus: ”Detta är det glada budskapet: Guds rike är nära och du är inte utesluten från det, du är älskad av Gud som en förälder älskar sitt barn. Det krävs inget offer för att göra dig syndfri i Guds ögon, det enda som krävs är att du tror på Guds kärlek till dig. Du som fått höra att du är oren i Guds ögon och inte värdig att få möta honom; du är inte oren, du är ren. Detta är Jesus eget budskap. Och det går över huvud taget inte att få ihop med kristendomens idé om att Jesus dog för våra synder.”

Detta tycker jag sammanfattar Gardells tänkande. Hans grundantaganden och slutsatser krockar med vad kristna kyrkan har trott och undervisat i 2000 år. Det har funnits diskussioner, och man har brottats med frågorna, och det har funnits nyansskillnader. Men Gardell förnekar i stor utsträckning grundläggande kristen tro.

Jag gör nog bedömningen att Gardell mer är panteist än kristen, så här skriver han på s. 352: ”Gud är inte ett förslag. Han är inte ett tankeexperiment eller ett tankekomplex att ta ställning till, utan en kraftkälla som finns i dig vare sig du vill eller inte, men som du kan öva dig i att vara i kontakt med. Gud är i allt, omsluter allt, förbinder allt med vartannat. Skaparen och hans skapelse går inte att skilja åt. Därför kan du söka Gud i dig själv – lika väl som någon annanstans. Han är ditt centrum. Han är rösten som viskar ditt namn, han är dina andetag och ditt hjärtas slag, hand är den helige ande som finns i allt som lever, som är i varje människa.”

Det finns mycket mer att säga, och Gardells religion kan också kritisk granskas, på liknande sätt som han har granskat Bibeln och kristendomen. Men jag överlåter övriga jobbet till alla våra skickliga NT-teologer som kan analysera detta mycket bättre än vad jag kan. Min bedömning är dock att han går långt över gränsen för vad som kan kallas för kristet.

Och min fråga har förstärkts medan jag har läst boken. Jag kan förstå att han bjuds in till Svenska Kyrkan, där taket ofta är så högt, så att det inte existerar. Men att framföra applåderat tal i Norrmalmskyrkan??? Baptisternas rikshelgedom. Kan någon förklara detta för mig?

Till sist, jag hoppas att Jonas Gardell svarar ja på min middagsinbjudan.

Idag på eftermiddagen har jag läst färdigt Jonas Gardells bok om Jesus, det är ett imponerande arbete på 360 sidor. Han har jobbat hårt med frågan i ett antal år, och försökt få grepp om Jesuspersonen. Och jag undrar om vi har någon artist i Sverige med Gardells intellektuella kapacitet. Och han brottas med frågorna, frågor som även många ”mainstream”-kristna brottas med. Jag tycker dock att Gardell har hamnat i ganska tydliga ställningstaganden kring frågorna, ställningstaganden som jag anser inte vara kristna enligt de allmänna kristna traditionen och förhållningssättet. Skulle vilja klassificera Gardells religiositet som någon variant av panteism med viss kristen-biblisk terminologi. Utvecklar tesen i nästa blogginlägg.

Det är inte så dramatiskt med denna klassificering. Vi har religionsfrihet i Sverige och många religioner och trosuppfattningar lever sida vid sida, samtidigt som agnosticismen och ateismen fungerar som någon sorts övergripande statsideologi. Jag umgås ständigt med folk med olika religiositet och livsåskådningar, så det är inget dömande av Gardell, utan snarare en analys av hans bok, och inget annat. Vi som är kristna är en begränsad minoritet i Sverige. De flesta tycker inte som vi.

Har tillgång till någon hemlig mailadress till Jonas Gardell, och har just skickat iväg ett mail till honom, där jag bjuder honom på middag, bl.a. för att diskutera vårt gemensamma baptistiska arv. Vi får se om han svarar. Vi hade ju ett riktigt kraftigt meningsutbyte i Svenska Dagbladet för ett par år sedan, och jag vet inte vad Jonas tycker om mig efter det.

Ska försöka skriva ned ett inlägg med analys av boken senare idag, det blir främst ett försök att klassificera Gardells religiösa tänkande, och framförallt blir det en polemik mot de kyrkor som tycker att Gardells Jesusbild kan räknas in bland det kristna allmängodset.