Har några intensiva dagar som vanligt. Har bland annat blivit intervjuad av Dagen, Världen Idag och Hemmets vän med anledning av mitt besked om att inte ställa upp för omval i EFK:s styrelse. Kommenterar något av detta i morgon. Har varvat mellan att studera kärnkraftsutredningar, samtal med Elimmedarbetare och besöka föräldrar tillsammans med dotter från Norge som är hemma över helgen. Vi håller nu på och sjösätter ett team och en organisation i Elim för vår stora Alphasatsning med start i februari. Ikväll blir det Ungdomskyrkan Konnekt och att ute på stan prata med ungdomar. I morgon ska jag ägna delar av dagen åt Tony Peck som leder Europeiska Baptistfederationen. På söndag blir det predikan i Elims församlingsplantering i Vårberg, i sydvästra Stocholm. Bland annat.

Och nu ska jag till tandläkaren för att fortsätta en rotfyllning. Och då kan jag knappast säga att life is fun.

Sedan år 2002 har jag varit styrelseordförande för Evangeliska Frikyrkan, ett av frikyrkosamfunden i Sverige. Jag har nu tackat nej till att väljas om som ordförande vid vår nästa kongress i maj 2010. Jag räknar alltså med att avgå som ordförande då. Jag var ju också styrelseledamot i EFK innan jag blev ordförande så jag har varit engagerad i styrelsearbetet sedan 1994.

Allt har sin tid, och jag känner nog att jag är färdig med detta uppdrag, det känns dock inte helt lätt att sluta då jag har uppskattat samarbetet både med EFK:s missionsledning och styrelse och jag har känt ett mycket stort stöd och uppskattning från den breda majoriteten av EFK:s medlemmar. Kommer i fortsättningen att lägga krutet på pastoralt engagemang i Stockholm utifrån min roll som pastor i Elimkyrkan, där vi kommer att satsa frimodigt på evangelisation, församlingsväxt och församlingsplanteringar. Jag fortsätter också med att driva mitt konsultbolag där jag sysslar med globala framtidsfrågor med särskild fokus på energi- och klimatpolitik.

En sak jag har försökt göra som EFK-ordförande har varit att försöka odla konstruktiva kontakter med rikstäckande media. Jag lider över den anonymisering som har drabbat inte minst den traditionella frikyrkan, och när media uppmärksammar något handlar det i stor utsträckning om skandaler som Knutby eller mycket kontroversiella frågor som Åke Greens predikan. En vanlig Stockholmare idag vet i stort sett ingenting om frikyrkan, utan vet man något handlar det om Kristi brud, Åke Green, eller Runar Sögaard. Människors kunskaper formas i stor utsträckning genom den bild eller den tystnad som skapas i media. Och ungdomarna jag träffar ute på stan på fredagskvällarna känner inte ens till något om frikyrkan. Mycket av verkligheten idag formas i det offentliga rummet, och det är viktigt att vi som tror på och följer Jesus kan delta i samtalet som pågår där. Och i det offentliga rummet kan vi inte styra över agendan utan det handlar om att delta i de olika samtal som pågår. Jag tycker att det är viktigt att ett samfund som bland annat Evangeliska Frikyrkan deltar i samtal som pågår i media, och det har jag försökt att bidra med.

Mest genomslag har nog mina utspel haft om Gud och ekonomin, där jag har diskuterat Skandiaaffären i Expressen, Gud i näringslivet i Dagens Industri och i Svenska Dagbladet, och i radions P1 när jag kritiserade nuvarande Reinfeldt-regeringens otydlighet kring svartarbetet. Då blev jag kallad för frikyrkokommunist av Timbro. Mitt utspel förra sommaren i FRA-debatten uppmärksammades av de flesta tidningarna i Sverige inklusive TV och radions P1. Jag hade ju också ett mycket uppmärksammat praktgräl med Jonas Gardell i Svenska Dagbladet för några år sedan om Åke Green skulle hamna i fängelse eller inte, och där jag försvarade Greens rätt att predika utifrån Romarbrevets första kapitel. Senare har jag och Gardell pratat med varandra under ganska vänskapliga former. Andra frågor som jag har jobbat med i media har t.ex. varit religionsfrihetsfrågan där jag skrivit tillsammans med Christer Sturmark vid tre tillfällen, kritik mot kyrkans flathet under andra världskriget, något även TV-nyheterna uppmärksammade, jag har också försökt i Svenska Dagbladet att föra fram en feministisk kritik mot liberala abortlagstiftningen – något som väckte en hel del intresse och debatt, och där jag mötte en hel del uppskattning långt utanför kyrkväggarna. En morgon blev jag uppringd av Svenska Dagbladet som gav mig två timmar på mig att skriva en kritik mot filosofen Torbjörn Tännsjö, en kritik man ville publicera på samma sida som Tännsjö-artikeln nästa dag, så jag satt och skrev artikeln mitt under en gudstjänst i Söderhöjdskyrkan. En gång blev jag uppringd av TV 4 ganska sent på kvällen, för att de ville ha med mig i en TV-soffa nästa morgon, och diskutera eventuell bojkott av Israel. Så när det gäller media har man ofta minimalt med tid på sig för förberedelse och reflektion.

Sammanfattningsvis är vanliga media är en viktig arena, men också en komplicerad arena. De är mycket fixerade vid vissa heta och kontroversiella frågor, och man vill gärna måla ut frågor svart-vitt, för-emot, och det är inte enkelt att delta i det offentliga samtalet alla gånger. Jag har flera gånger varit med om att TV har klippt intervjuer med mig så att det har blivit mycket mer polariserat än vad jag ursprungligen har sagt. Men det sämsta alternativet är att vi kristna blir så rädda att vi springer och gömmer oss. Jesus vill att vi ska vara frimodiga. 

En sak jag också har försökt att göra är att tillämpa kristen etik på nya områden, inte minst när det gäller miljöfrågorna och klimatfrågan, områden som jag jobbar med även rent yrkesmässigt.

Så min uppfattning är att frikyrkan behöver jobba mycket mer framsynt och strategiskt med media, och inte bara reagera och stå till svars när det uppstår akuta kriser, det är ju främst då TV, radio och tidningar blir intresserade. Att arbeta strategiskt och framsynt med media förutsätter dock att vi auktoriserar ledare som har tydliga mandat att agera på den arenan, min egen roll har försvagats genom regelbundna diskussioner om att man sammanblandar roller, ifrågasatta mandat, ett ifrågasättande av att delta i samhällsdebatter etc. Vid ett tillfälle fick till och med tidningen Dagens ledarredaktion rycka ut till mitt försvar.

Jag tänker dock inte bli tyst efter maj 2010, utan kanske ännu frimodigare i att dela med mig av min tro och mina övertygelser, och fortsätta försöka vara engagerad i det offentliga rummet. Jag är ju också ordförande i Claphaminstitutet vars huvudsakliga uppgift är att göra den kristna rösten hörd i det offentliga rummet.

Det finns mycket mer att säga, och många fler glimtar och reflektioner man kan ge, utifrån erfarenheterna som EFK-ordförande, men det får vi återkomma till. Och som sagt var, jag fortsätter med detta uppdrag till maj 2010, så än så länge är allt oförändrat.

Den nya tekniken gör nu att det offentliga rummet vidgas. Och här behöver vi kristna vara med och finnas med i bloggvärlden, youtubevärlden, facebookvärlden, twittervärlden och massa andra världar som kommer att växa fram. Det känns som en spännande utmaning och den utmaningen vill jag ta i som pastor i Elimkyrkan.

�

Idag har jag en krönika i kristna tidningen Världen Idag i ett ämne som känns mycket angeläget. Jag skriver att vi som kyrkor har lätt för att hamna i en massa sidoverksamheter, och missa det som är allra viktigast, att föra människor till tro på Kristus och göra dem till lärjungar och efterföljare av Jesus.

Människor kommer inte till tro på Jesus om de inte får höra evangeliet enkelt, tydligt, trovärdigt och begripligt presenterat.

Jag har också en känsla av att evangelisationen har tonats ner, det finns en rädsla för att ”pracka på folk våra åsikter” och en rädsla för att människor ska bli objekt för vår evangelisationsiver. Men vi har ett ansvar för att alla människor ska få höra evangeliet, och detta evangelium är Guds räddningsplan för världen, genom tron på Jesus och gemenskapen med Gud genom tron på Jesu död och uppståndelse kan vi gå från mörker till ljus, från att gå evigt förlorade till att få det eviga livet. Det är blodigt allvar.

Ja, resten kan ni läsa i krönikan. Du kan gärna ge feedback direkt på Världen Idags hemsida.

Kika in på min blogg senare idag, kommer att presentera en nyhet.

Har haft en heldag med flera olika möten med Elimkyrkans pastorsteam. Vi smider spännande framtidsplaner. Bland annat har vi börjat planera för en satsning på Alpha med start i februari där vi siktar på att få med 200 personer. Alpha är ju ett brittiskt världsberömt koncept, som handlar om att presentera kristen tro i form av föredrag, gruppsamtal, och givande gemenskap under en kväll i veckan.

Under morgondagen kommer jag att länka till en artikel som jag har skrivit i ett mycket angeläget ämne och jag kommer också att avslöja en nyhet. Följ bloggen i morgon och det händer flera intressanta saker.

Ibland försöker jag driva med mina bloggläsare. Ett exempel var igår kväll med youtube-klippet med en brottningsmatch med en viss Stefan Swärd. Men det är ju naturligtvis någon annan Stefan Swärd, det finns ett antal personer i Sverige med det namnet. Jag har aldrig i hela mitt liv varit på en brottningsmatta.

Jag vet inte om jag lyckades med detta skämt, att folk trodde på det, eller om det genomskådades direkt. Kommenterarna kan vara lite underfundiga så att det kan vara svårt att läsa ut.

Grattis David Åhlén till Synergystipendiet enligt tidningen Dagen.

Jag kan också avslöja att jag åt lunch med David Åhlén för en vecka sedan och vi upptäckte att vi hade mycket av gemensamma tankar och drömmar om framtidens kyrka. Framförallt talade vi om kommunitetslivet och betydelsen av att be för människor ute på stan och se Guds kraft beröra vanligt folk.

Nu avslöjar jag en hemlighet om min idrottskarriär. Det här har jag aldrig gått ut offentligt med tidigare. Se nedan Youtube-klippet om Stefan Swärds comeback som brottare:

 

 

Är på socialdemokratiska partikongressen på Älvsjömässan, jag är här i egenskap av min funktion som konsult och politisk framtidsanalytiker för att analysera trenderna inom det socialdemokratiska partiet. Just nu diskuterar kongressen friskolor. Carl Tham tyckte att marknaden inte ska få finnas inom friskolorna, de ska inte få gå med vinst. Kommunalrådet Anders Lago från Södertälje kontrade med att säga att tar vi bort vinstmöjligheten kommer det bara att finnas religiösa friskolor kvar. Lago menade att vi får acceptera friskolorna och han betonade att de har något att tillföra och strök under att många av invandrarnas barn går i friskolor, och de är den största gruppen.

Har lovat att kommentera frågan om kvinnliga församlingsföreståndare. Noterar att frågan belyses på olika sätt i fredagens Dagen. Bland annat har Elisabeth Sandlund skrivit en bra ledare i ämnet, och jag tycker att det är bra att Dagen belyser frågan på ett ganska allsidigt sätt, det behövs mer än slagord för att komma vidare i denna fråga. Jag hör ju till den generation där feminismen först slog igenom. 60-70-talets debatter blev ganska infekterade och polariserade i dessa frågor. Idag har jämställdhet blivit ett självklart axiom i det svenska samhället.

Frågan har inte varit enkel att hantera för kristna kyrkan. Av Sveriges Kristna Råds fyra kyrkofamiljer, så accepterar två inte kvinnliga präster, det är Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna. Kvinnliga präster i Svenska Kyrkan har inte särskilt många år på nacken, och inte heller i frikyrkorna. Ulf Ekman fick igång debatten när han lyfte fram det teologiskt-bibliskt problematiska med kvinnliga församlingsföreståndare för någon månad sedan.

Man behöver dock komma ihåg att trosrörelsen har gjort bra insatser för att lyfta fram kvinnor i tjänst och på predikstolar. Linda Bergling från Arken tycker jag personligen är Sveriges främsta kvinnliga predikant, med en mycket stor bredd och djup i sin undervisning. Om jag minns rätt har både trosrörelsefäder som Kenneth Hagin och Lester Sumrall försvarat kvinnliga pastorer.

Denna fråga är svår därför att Bibeln ger en ganska spretig bild, och det är inte självklart hur de aktuella bibelversar som finns i detta ämne ska vägas samman. Därför kan olika kyrkor komma till olika slutsatser, och denna oklarhet leder också till att kristna kyrkan under historiens gång kan komma till lite olika slutsatser, och där samhällets omgivningsnormer kan spela en roll.

Jag tycker att det är bra att påminna sig om att Frälsningsarmén har varit drivande i att lyfta fram kvinnor i tjänst, och när deras verksamhet startade i Sverige, leddes det av en kvinna, Hanna Ouchterlony. I Evangeliska Frikyrkans historia kan vi finna framstående kvinnliga profiler, Nelly Hall (tror jag hon hette) var en framstående predikant på Torpkonferenserna under sent 1800-tal. ÖM:s grundare slogs för kvinnliga predikanter och sände ut många kvinnor som evangelister och predikanter, de brukade föraktfullt kallas för Ongmans flickor. Man behöver komma ihåg att detta inträffade när jämställdhetsagendan i samhället inte existerade, det fanns inget tryck utifrån att lyfta fram kvinnliga predikanter, utan vid den tidpunkten var det mycket kontroversiellt både innanför och utanför kyrkan.

När man ska tolka Bibeln i denna fråga är det viktigt med helhetsperspektivet. I ett kort blogginlägg kan man inte gå in på ingående teologiska diskussioner. Tycker dock att Gal. 3:28 att i Kristus är vi inte man eller kvinna, måste vara ett övergripande tolkningsperspektiv. Bibelord som 1 Kor 14:34,35 om att kvinnor ska tiga i församlingarna, och inte undervisa enligt 1 Tim. 2:12, måste tolkas i ett Bibliskt helhetsperspektiv. Det finns ett antal exempel i Bibeln på kvinnor som ledare, förkunnare, och lärare – och av detta måste man dra slutsatsen att Pauli uppmaningar inte kan betraktas som generella, utan måste vara kulturellt anpassade påbud. Även den mest konservativa kristna gruppering har ju inte heller klarat att driva detta konsekvent, att kvinnor har varit lärare för barn har aldrig ifrågasatts, och hon har kunnat vara predikant i vissa situationer, t.ex. i rollen som missionär. Jag drar i varje fall slutsatsen att de restriktioner i kvinnors tjänst som finns i dessa bibelord, inte är generella eller Bibelns samlade undervisning. Akvila och Priscilla var ett gift par som ägnade sig åt undervisning enligt Apg. 19 och vi har också ett antal exempel på kvinnor som medarbetare och deltagare i apostoliska team.

Utifrån sin kulturella bakgrund och förståelse, i ett fullständigt patriarkalt samhälle, lyfte Jesus fram kvinnor på ett sätt som var unikt – i jämförelse med både judisk, grekisk och romersk kultur.

Att Paulus i 1 Tim 3 talar om församlingsföreståndare – äldste som män, kan inte tolkas som att han uttryckligen säger att de inte får vara kvinnor. Det är ju vanligt i dagens språkbruk att man säger han, mer som en beskrivning av att det mest är män i funktionen, inte att det inte får vara kvinnor.

Ett viktigt argument är de förteckningar över gåvor och tjänster i NT, t.ex. i Rom 12 och Ef 4, så gör man ingen referens till kön, hade vissa av gåvorna kategoriskt varit avsedda för bara män, borde det uttalas tydligare. Alla kan söka efter profetians gåva enligt 1 Kor 14 och det är uppenbart att det är en predikande och förkunnande gåva i församlingen.

De som försvarar en strikt uppdelning mellan män och kvinnor när det gäller tjänst i församlingen, brukar i regel försvara jämlikheten och mäns och kvinnors lika värde, men att det finns skapelsegivna uppdelningar när det gäller funktioner. Det är riktigt att det finns antytt i Bibeln, men jag menar att det går inte att skapa en för strikt teologi av detta, och förbjuda kvinnor för vissa tjänster i församlingen.

Ef. 5 om mannens och hustruns skilda roller, där tycker jag att man måste tolka det  som en ömsesidighet i tjänande och osjälviskhet.

I ett globalt perspektiv är förtrycket av kvinnor fortfarande ett gigantiskt problem, och så även i Sverige. Det grövsta formerna handlar om fysiskt och ekonomiskt förtryck av kvinnor. Våldtäkter och annan form av våld mot kvinnor har inte minskat i det jämställda Sverige. Internetsex har ytterligare skapat nya arenor för exploatering av kvinnor. Politiska agendor tycks inte lösa problemen fullt ut. Det kanske beror på att det ytterst handlar om synd. Och den blir vi bara fri ifrån genom tron på Kristi död och uppståndelse, genom omvändelse och pånyttfödelse till ett nytt liv, och där vi dagligen vandrar i en efterföljelse till Kristus. Då skapas de bästa förutsättningarna för att kampen mellan könen ska upphöra.

Jobbar nu några dagar med att analysera socialdemokratins utveckling och sitter på deras partikongress hela dagarna. Håller dock på att fila på mitt utlovade inlägg om kvinnliga församlingsföreståndare. Ska försöka få det klart under dagen i lämpliga gluggar i programmet. Hoppas dock komma loss från kongressen ikväll så att jag kan vara med på Konnekt och arbetet bland ungdomar på stan – senare i kväll.