Martin Wärnelid pratar om att kristet liv och församlingsengagemang handlar om disciplin. Det är inte alltid det går lätt. Vi behöver långsiktighet och disciplin, både när det gäller församlingsplanteringar, församlingsengagemang, relationer. Vi har olika utmaningar som människor, en del har lätt för disciplin på vissa områden, andra på andra områden.

Efter disciplinen kommer belöningen. Jesus valde att kliva ned från Guds tron. Visade sin kärlek genom korset.

Nu avslutar Martin predikan och Erik Onelöv sjunger en sång. ”Its, such a strong temptation to live for man´s applause, but I dont want to buy into the lie …. I´ll be content to serve an audience of One, Only his approval counts when all is said and done ….

Martin talar om vidare, att vi har sådana punkter i livet. Då vi kan välja på att vänta, eller bara söka det kortsiktigt bästa. Han jämför också med idrott och långsiktig träning, det krävs för att nå mål och förverkliga drömmar. Vi behöver klara strapatser för att nå ett mål.

Martin Wärnelid talar sedan om Jesu frestelser, han fick också gå igenom prövningar, avstå från det kortsiktiga och enkla lösningen, till att nå ett högre mål.

Nu visar Martin ett filmklipp. Det visar marschmallowtestet. Hungriga barn få sitta i ett rum med en marschmallow, om de väntar en stund får de en till marschmallow, äter de upp den direkt, får de bara en. Det ska lära oss om vikten av disciplin, uppskjuten belöning.

Nu börjar Martin Wärnelid, en av pastorerna i Elimkyrkan, att predika. Det handlar om disciplin. Det är ett karaktärsdrag som Jesus vill forma i oss som hans folk. Engelska ordet för lärjunge, är disciple, hänger ihop med disciplin. Kanske inte så populärt enligt Martin. Vi har olika bilder av vad disciplin är för något. Martin citerar Scott Peck som sagt att disciplin är uppskjuten belöning. Disciplin börjar med en dröm, ett mål vi vill uppnå. Behöver försaka för att nå målet. Det behövs disciplin för att nå ett mål. Martin nämner om gestalter i Gamla Testamentet i Bibeln, som bra exempel, Josef, Mose, Abraham.

Nu berättar Matilda Eriksson och Patricia Ask om vad som händer just nu. De pratar om vår insamling till Haiti. Matilda berättar om en introduktionskurs för de som är intresserade av Elimkyrkan och om vår kommande Alphakurs. Patricia berättar om att idag ska vi gå ut på stan efter gudstjänsten och göra en enkät, och bjuda in till Alpha. De berättar om vårt evenemang på tisdag kväll, hearing och opinionsmöte om tonårssituationen i Stockholm.

Man bör också komma ihåg att Elim har tre andra gudstjänster denna dag, ute i Skärholmen, en etiopisk gudstjänst, och Trinity-gudstjänst för studenter och unga vuxna.

Reflektion – hur vi som lokala kyrkor är ihopkopplade i globala nätverk, kan samla in pengar till Haiti som når rätt fram.

Jag vill tacka för ditt kors, det är för mig ett mysterium, jag till tacka för det pris som du Jesus betalt för mig. Nu sjunger vi sånger om korset, Jesu död, vad Jesus har gjort för oss. Något vi kristna ständigt behöver påminna oss om.

Nu sjunger vi ”Utan dig blir hösten för alltid kvar, utan dig blir frågorna aldrig svar, utan dig är livet ett iskallt hav … du är liv pulserande inom mig, varje andetag beror på dig, du är vårvinden som omger mig

Du ser igenom, Du ser förbi, Allting jag skapat å försökt bli, mitt liv är en öppen bok i din hand.

Gud känns så nära, sångerna berör, de är riktade till Gud.

Fantastiskt. Att vara inför Gud är höjdpunkten för vad vi kan göra.

Nu live-bloggar jag från gudstjänsten i Elimkyrkan. Nu sjunger vi ”därför vi prisar och tillber vår kung, därför ger vi allt som vi är till honom, därför böjer vi oss inför det kors …

Vi sjunger lovsång och tillber något som är oändligt mycket större än oss själva. Det känns starkt och mäktigt. Erik Onelöv leder i lovsången.

Har en lite halvledig helg, eftersom jag har varit krasslig denna vecka. Har besökt mina föräldrar, umgåtts med fru Swärd, och fredagkvällen ägnade jag åt att vara ute på stan med Ungdomskyrkan Konnekt. Det var jag och 22 ungdomar, ägnade kvällen åt samtal med uteliggare, drogpåverkade ungdomar, fulla ungdomar, och lite annat vanligt folk.

Det känns hoppfullt när man ser unga kristnas växande intresse av att gå ut, och inte bara sitta inne och häcka i överbekväma slutna kyrklokaler. Och passionen av att många ska få höra om Jesus. Jag ser också en växande frimodighet, vi stod i en vid bönering vid Slussen i Stockholm vid 22.30 i går kväll. Jag blir mer uppbyggd av närvaro vid sådana tillfällen än en massa internkristna konferenser.

Tänkte testa ett nytt grepp i samband med söndagsgudstjänsten i Elimkyrkan i morgon. Det är en av mina med-pastorer Martin Wärnelid som predikar i morgon. Jag tänkte därför blogga från gudstjänsten. Syftet är att öka intresset för gudstjänster, förklara vad vi sysslar med i kyrkorna vid gudstjänster, och visa på vad det kan betyda för en modern människa.

Noterar den omfattande debatten här på bloggen med anledning av mitt inlägg om Birgitta Ohlsson som ny EU-minister. Abortfrågan rör upp och skapar debatt. Jag ska nu verka för att göra min doktorsavhandling från 80-talet om abortlagstiftningen tillgänglig på internet. Jag är en av de personer i Sverige som mest ingående har studerat abortfrågan ur politisk och samhällssynpunkt.

Det jag får fram i avhandlingen är att abortfrågan är ingen kvinnofråga. Det finns inga vetenskapliga belägg för att kvinnor skulle vara mer abortvänliga än män. Det förhåller sig snarast tvärtom. För män som inte vill ta ansvar för de barn man är med och skapar, är det en enkel utväg att pressa kvinnan att göra abort. Och det är faktiskt mycket vanligt. För kvinnan är aborten en mycket mer traumatisk upplevelse än för mannen.

En annan sak man kan lära sig från min avhandling är de stora värderingsförskjutningarna i samhället, inte minst när det gäller abortfrågan. Från ett nödvändigt ont i yttersta nödfall har abort blir en social och mänsklig rättighet – och vår nye EU-minister Birgitta Ohlsson är en tydlig förespråkare för den hållningen.

Det tycks vara så att de enda samfunden som har en tydlig och officiell hållning i denna fråga idag är Katolska kyrkan och trosrörelsen. Backar vi tillbaka till sextiotalet hade alla samfund inklusive alla biskopar en tydlig hållning, inklusive broderskapsrörelsen. Idag är det en enda stor röra av relativiseringar och otydligheter från kyrkans håll. Mina vetenskapliga studier av abortfrågan tycks bekräfta tesen att kyrkan gör och tycker som alla andra, fast 20-30 år efteråt. Vem vill vara med i en sådan kyrka? I varje fall inte jag.

Efter detta gnällande över kyrkans tillstånd, som man bara blir deprimerad av, så till något roligare. Ikväll ska jag ut med Ungdomskyrkan Konnekt och prata med ungdomarna som är ute. Och berätta om Jesus. På grund av sviktande hälsa har jag dock bokat av vissa evenemang denna helg, bland annat ett viktigt EFK-möte.

Statsminister Reinfeldt har valt en färgstark och självständig politiker som ny EU-minister, nämligen folkpartisten Birgitta Ohlsson. Jag uppskattar hennes mod, Birgitta Ohlsson är ingen medioker partipolitiker som ständigt hukar sig för mainstream i egna partiet. Jag uppskattar också hennes ställningstaganden i en rad frågor, inte minst i mellanösternpolitiken där hennes förmåga att förstå Israels svåra situation, gör att hon höjer sig över mängden bland svenska politiker. Hennes kamp mot kontrollsamhället tycker jag också har varit klarsynt och djärv. När det gäller vissa etiska frågor är jag också överens, som att lyfta fram och exportera sexköpslagen.

Det finns dock frågor där jag inte alls uppskattar hennes framtoning, och tycker att hon inte alls har tänkt igenom frågorna. Framförallt är det abortfrågan som sticker ut där Birgitta agiterar för att göra fria aborten till EU-standard, och som ett villkor för medlemskap. Hon har talat om att Sverige ska exportera aborttjänster på liknande sätt som vi exporterar IKEA-bokhyllor. Också i frågan om äktenskapet har hon inte visat någon respekt för religiösa opinioner. Detta kännetecknar totalsekulariserade svenska politiker som är tondöva i känsliga religiösa och etiska frågor. Som EU-minister kommer Birgitta Ohlsson också närmare länder med starka religiösa opinioner, som t.ex. Polen och då är alltför svart-vit och onyanserad argumentation inte lämplig, det handlar om att förstå hur folk tänker. I tidningen Dagens stora intervju med Birgitta Ohlsson för någon månad sedan, blev jag förvånad över att intervjuaren inte alls tog upp dessa frågor.

Politiker som betraktar aborter som blindtarmsoperationer, har knappast tillägnat sig biologiska fakta, vet något om religiösa opinioner eller vet hur vanliga människor har det. De totalsekulariserade svenska politikerna borde också lära sig, att med vår växande invandring, blir religiösa övertygelser allt viktigare hos en allt större del av väljarna, och värnandet om det ofödda livet och äktenskapet, är en viktig fråga för alla religioner.