Jag kan nu avisera att jag kommer att avslöja en liten nyhet här på denna blogg någon gång inom närmaste 48 timmarna. Det gäller en fråga som hittills har varit sekretessbelagd.

Har tittat på kommentarerna idag. Noterar att en och samma person har skrivit 10 kommentarer på en dag. Jag är tyvärr tvungen att införa en ordningsregel om att man får skriva max 3 kommentarer på en och samma dag, därefter plockas kommentarerna bort (kan tänka mig undantag från detta i extrema undantagsfall, vid viktiga replikskiften). Jag har ju sedan tidigare en ordningsregel om att man inte får skriva längre inlägg än max 25-30 rader. Jag måste ha vissa etikettregler för hur man får skriva för att bevara intresset för denna blogg. Den som har behov av att skriva mycket i eget namn bör lämpligen starta en egen blogg.

Jag tycker nog att diskussionen om vilka TV-program man kan vara med i känns något ålderdomlig. Att bojkotta, att se det som att man ger legitimitet åt något, genom att vara med – det är knappast en rimlig hållning i ett modernt mediesamhälle. I fallet Livets Ord är det ett sammanhang som helt delar mina grundövertygelser om att Jesus är världens frälsare, att Bibeln är Guds uppenbarade ord, att frälsningen endast finns hos Jesus. Så det är ganska okontroversiellt att vara med i ett program där. Jag har varit med i andra TV-inspelningar senaste tiden där denna konsensus inte alls existerar, kanske jag avslöjar i morgon i vilket sammanhang – det kommer att visa sig i TV-rutan närmaste tiden. Vi lever i ett multireligiöst, sekulärt, icke-kristet samhälle, det är orimligt att vi kristna ska avstå från att ge vårt vittnesbörd, på grund av att vi ogillar något eller inte håller med om något i det sammanhang vi medverkar i. Och det är orimligt att hävda att man ger legitimitet åt något bara för att man t.ex. medverkar i ett TV-program. Jag ska förklara mig endera dagen vad jag menar. Jesus åt middag hemma hos fariséerna, trots att han kraftigt kritiserade dem.

Efter att ha varit på semester i tre dygn har jag snabbt ögnat igenom allt som skrivits på min blogg under tiden. Jag kan inte gå in och kommentera enskilda inlägg, det skulle ta för lång tid, vill bara ge några allmänna kommentarer.

1. Detta är min privata blogg och det är jag som bestämmer och har rätt att bestämma om vad som skrivs. Jag kan ta bort kommentarsfunktionen om jag så önskar, man kan inte kalla detta för censur. Idag är det fritt fram för vem som helst att starta en blogg och själv publicera sig men man kan ju inte hävda en rätt att få skriva vad man vill och när man vill på andras bloggar. Då tycker jag att man har missuppfattat en bloggs funktioner.

2. Jag har alltså valt att ha en kommentarsfunktion och har också valt att ha ganska högt i tak på min blogg, jag ser ett stort värde i möjligheten att få kommentera – även om jag också ser att möjligheten ofta missbrukas. Det har förekommit att jag har tagit bort inlägg men det har mer varit tidsbrist som har begränsat mig där. Det är en självklar bloggetik att man håller sig till det ämne som bloggaren tar upp. Det är också en självklar bloggetik att man håller sig till en respektfull ton i sitt sätt att skriva, så att man inte sårar andra människor. Jag har också sagt att man ska vara saklig när man kritiserar andra kristna ledare, vilket jag helst ser att man gör i andra sammanhang än på min blogg, men jag kan förstå att det kan förekomma om det finns en koppling till något jag har skrivit. Jag har plockat bort inlägg av S-E Sköld när han tidigare klassificerat namngivna kristna ledare som villolärare. Det är min övertygelse att det finns sådana (alltså villolärare), men det kräver en korrekt och rättvis bedömningsgrund som man utgår ifrån, och som har i varje fall ett visst mått av uppbackning från varmt troende människor.

3. Jag noterar att vissa kommentatorer tycker att jag inte skulle ha varit på TV-inspelning på Livets ord förra veckan. Den fråga jag då ställer är vilka ställen ni tycker att jag inte för övrigt ska vara på. Och vilka bedömningsgrunder ska man utgå ifrån? Jag är i alla möjliga sammanhang och kan inte förstå den stora dramatik som vissa lägger i att man medverkar i något på Livets ord. Det är säkert så att Livets ord har andra principer för beslutsfattande och ekonomisk redovisning än vad Evangeliska Frikyrkan har. Men man bör komma ihåg att den svenska frikyrkliga traditionen med demokratiskt uppbyggda folkrörelser är ganska ovanlig modell, kyrkohistoriskt sett. Jämför bara med Katolska kyrkans uppbyggnad och beslutsfattande. Och hur ska man ställa sig till alla amerikanska megakyrkor vars kändispastorer ständigt inbjuds till Sverige och vars böcker översätts. Ska man börja bojkotta allt man inte håller med om – då blir listan ganska lång, till slut kan man bara medverka på det man själv ordnar.

4. Det är viktigt att kritiskt granska olika kristna rörelser, och jag ägnar mig ofta åt det själv. Men jag tycker att det är viktigt att det görs sakligt och med en visst mått av respekt. Det kräver också ödmjukhet. Om man själv är ledare, och inser att man företräder ett sammanhang med många brister, då blir man också mer ödmjuk när man bedömer andra kristna rörelser. Vi kan inte heller ägna massa energi åt att odla bitterhet, och ständigt lyfta fram hur man själv eller andra har blivit illa behandlade. Jag blev enligt min mening ganska dåligt behandlad av pingströrelsen i början av åttiotalet, och var inte särskild glad över varken Järfälla Pingstförsamling där jag varit medlem ett antal år, eller över Filadelfia som portade mig från pingströrelsens predikantvecka år 1981, men kan någon påvisa att jag någonstans har hållit på och skrivit om detta, även om jag fortfarande är mycket kritisk mot hur jag behandlades av pingströrelsen vid den tidpunkten. Jag har gått vidare och försökt göra något konstruktivt, och hamnade i Örebromissionen, som sedan blev Evangeliska Frikyrkan. Jag har inte haft lätt med trosrörelsen heller under ett antal år, men tror att både jag och trosrörelsen har mognat och nyanserat oss.

5. Till sist – tonårsfrågorna är överlevnadsfrågor för kristna församlingen i Sverige, och har högsta prioritet. Och här känner jag ett rop om behovet av arbetare till skörden. Jag tänker inte minst på situationen i Stockholm. Jag ber till Gud om att han ska kalla många fler som har gåvorna, kraften och förmågorna att nå fram till den unga generationen. Det finns ett par hundra tusen unga människor i Stor-Stockholm, långt under 1 procent av dem är aktivt med i någon vanlig form av frikyrka.

Har varit på tre dygns minisemester i Skottland tillsammans med hustrun. Noterar att det har varit full trafik här på bloggen under tiden, så jag ska titta på detta, och skriva ett inlägg.

För övrigt var Skottland fantastiskt vackert.

Nu drar jag och hustrun på några dagars ledighet, och återvänder på söndag kväll. Det känns bra.

Under onsdagskvällen var jag på Livets ord och premiär för det nya TV-programmet, Ulf Ekmans talk show. Ett seriöst och proffsigt upplägg, och så Samuel Ljungblahd live, en upplevelse att få lyssna på honom. Och Ekman lysande som programledare. Skojigt också att debattera klimatfrågan med Mats Tunehag. Ett bra grepp att lyfta fram en het och aktuell fråga, och också visa att vi kristna kan ha olika uppfattningar. Ekmans egna bedömningar kan man hitta här. Bra med lite entreprenörskap och nysatsningar inom kristenheten på medieområdet, det behövs det mer av.

Ägnade för övrigt stor del av onsdagen åt möte med John van Dinther och Kjell-Axel Johansson. Vi håller på och drar igång ett församlingsgrundarnätverk med fokus på Stor-stockholm, och med målsättningen att grunda 50 nya församlingar i området till år 2020. Det är bara full gas som gäller nu, och djärva trossatsningar. Officiell start blir en församlingsplanteringskonferens som vi ordnar i Stockholm, på valborgsmässoafton och första maj.

Jag har en dröm, att få starta upp en helt ny tonårskyrka i Stockholm, som är helt fokuserad på att nå tonåringar, med gudstjänster för tonåringar, som får med sig helt vanliga tonåringar. Jag skulle vilja öppna upp hela Elimkyrkan för den generationen. Har någon kallelse och gåvor för att syssla med detta, hör av er till mig, stefan.sward@elimkyrkan.org. Det arbete vi driver med Konnekt är ju ett arbete ute på stan med mycket kontakter, men har inte nått en församlingsbyggande nivå.

Tisdagskvällen var också fascinerande då vi hade ett antal prominenta gäster i Elimkyrkan för att diskutera tonårssituationen i Stockholm. Tidningen Världen Idag har uppmärksammat det hela och kommer att skriva om det i fredagstidningen. Man har redan lagt ut flera texter på sin hemsida. Jag drömmer om en kyrka som är på hugget, är trovärdig, och djupt engagerad i det samhälle där man verkar. Vårt möte i tisdags kväll var ett steg i den riktningen.

Den här veckan händer flera intressanta saker. På tisdagkväll har vi vårt hearing och opinionsmöte i Elimkyrkan om tonårssituationen i Stockholm med en rad intressanta gäster, Stefan Sparring överläkare vid Maria Ungdom kommer med, Anton Abele – Östermalmstonåringen som har gått i spetsen för att bekämpa våldet bland ungdomarna, Helen Jaktlund en av Stockholms ledande profiler i arbetet mot missbruk bland ungdomar, dessutom kommer Emma Henriksson med, riksdagspolitiker och familjepolitisk talesperson för kristdemokraterna, dessutom medverkar företrädare för fältassisterna och föräldranattvandrarna. Evenemanget blir tisdag kväll 19.00.

Sedan har jag blivit inbjuden att medverka vid första programmet för Livets Ords nya satsning på ett talkshowprogram med Ulf Ekman. Jag och Mats Tunehag kommer att debattera klimatfrågan. Den som läser min blogg och läser det Tunehag skriver i Världen Idag, inser nog att vi är inte helt överens i den frågan. Samuel Ljungbladh kommer också att medverka. Inspelningen görs i Uppsala på onsdag kväll. En mycket intressant satsning med dessa TV-program.

Nu håller vi på och avslutar gudstjänsten. Vi sjunger ”Så stor är vår Gud, så stor är vår Gud, och alla ska se, hur stor Gud är”. Mäktigt. Man blir berörd. Gud känns så nära.

Här är filmen Martin Wärnelid visade i samband med predikan om disciplin.

Nu går vi över till förbön, reflektion och fortsatt lovsång. Vi sjunger ”Gud du är alltid nära mig, ingen förändring finns hos dig… På dig min Gud förtröstar jag, när oro skymmer min morgondag. Vi har särskilda förebedjare som ber för dem som söker förbön.