Vi pausar nu något i debatten om SEA. En akut sak har dykt upp. Den välkände kristne sångaren Ingemar Olsson är numera pastor i Fellingsbro frikyrkoförsamling, Ängebykyrkan – några mil norr om Örebro. Två av medlemmarna i församlingen heter Amireh och Zeinab, mor och dotter. De kommer från Iran. De har lämnat islam och blivit kristna och gått med i församlingen i Fellingsbro. De har nu gripits av polisen för att utvisas till Iran. Ingemar Olsson har skrivit till TV och sagt ”att de är inlåsta i en svensk dödscell”. Han gör bedömningen att de kommer att bli dödade eller utsättas för tvångsgifte. Här är tidningen Dagens reportage om denna fråga. Här är reportaget från regionala nyheter SVT.

Så här skrev Ingemar Olsson till Migrationsverket förra veckan: ”I fredags satte polisen Amireh och Zeinab i fängelse för att utvisa dem till Iran – det land där de enligt landets lag är brottslingar. Deras brott bestraffas i Iran med döden. I Sverige är det inte brottsligt att ha och utrycka sin tro. I Iran är det dödsstraff på att lämna islam. Migrationsverkets personal har, utifrån ett formulär och efter sin egen subjektiva bedömning slagit fast att Amireh och Zeinab inte är kristna. Detta är fel. De ÄR kristna i ordets djupaste mening. De båda har en personlig relation till Jesus och är väl kända medlemmar av Fellingsbro frikyrkoförsamling, Ängebykyrkan. Igår träffade jag för första gången Amirehs syster, som bor i Örebro, XX. Hon är muslim och har hela tiden motsatt sig Amirehs och Zeinabs omvändelse till kristen tro. Hennes redogörelse för sin systers och systerdotters omvändelse till kristen tro, stämmer till 100% med vad vi har upplevt i Ängebykyrkan – men sedd från helt motsatt håll. Hon har själv sett den förvandling som systerns frälsning har lett till och tvivlar inte på hennes tro. Amireh och Zeinab sitter nu i en svensk dödscell, där själva avrättningen kommer att verkställas av Iran. Jag vädjar till Migrationsdomstolen, att tro på oss och på Amirehs syster, förändra Mighrationsverkets felaktiga bedömning och omedelbart sätta dem på fri fot och ge dem det skydd de bör få i Sverige, dvs, bevilja asyl och uppehållstillstånd.”

Ingemar Olsson skriver också i ett annat brev till Migrationsverket: ”Utifrån en rad kunskapsfrågor har Migrationsverket avgjort att Amirehs och Zeinabs religiösa tro inte håller måttet och att deras omvändelse inte är trovärdig. Undertecknad och de som känner Amireh och Zeinab vet däremot att deras kristna tro är uppriktig. Migrationsverkets förfarande är felaktigt och skrämmande godtyckligt. Förutom förhörsledarens ofta bristfälliga religionskunskap, spelar dennes egna uppfattningar stor roll, liksom den utfrågades utsatta läge. Jag har inför dessa religionsutfrågningar delat Amirehs och Zeinabs ångest, och tillsammans med dem gått igenom tänkbara faktafrågor om kristendom, som jag trots min teologiska examen ibland inte heller kunnat svara på.”

Det här visar på ett problem vi stöter på i utvisningsärenden, att avgöra om en person har konverterat eller inte på godtyckliga grunder.

Vad kan man då göra för att engagera sig:

1. Be till Gud för de två kvinnorna, Ingemar Olsson och den berörda församlingen. Be att Migrationsverket och Migrationsdomstolen ska ändra sin uppfattning.

2. Kontakta lokala riksdagsmän och be att de hör av sig till migrationsmyndigheterna. Du kan använda informationen och länkarna på denna blogg. Uttryck ditt bekymmer över hur migrationspolitiken fungerar. Politikerna är inte beslutsfattare i enskilda ärenden men är viktiga opinionsbildare.

3. Kontakta media och delge denna information, du kan hänvisa till länkarna och inlägget på denna blogg. Jag har själv kontaktat TV4 nu direkt, och ska kontakta Expressen och Svenska Dagbladet och ska försöka få in någon text som berör denna fråga.

4. Skriv till Migrationsverket och protestera. Adressen är: Migrationsverket, Förvaltningsprocessenheten, 428 80 Kållered. Du måste då ange ärendenummer 11078953. Deras kompletta namn är Amireh Aliresai och Zeinab Zavvar.

5. Skriv till Migrationsdomstolen och protestera, ärendet har nu överklagats dit. Adressen är: Förvaltningsrätten i Göteborg, Migrationsdomstolen, Box 53197, 400 15 Göteborg. Du kan använda uppgifter från detta blogginlägg och länkarna i inlägget, och ge argument för varför du tycker att de ska få stanna i Sverige.

6. De båda kvinnorna har gripits av svenska polisen, har låsts in på förvaret i Flen, en av dem är dock så dålig att hon har lagts in på sjukhus. Vill du engagera dig direkt genom att besöka kvinnorna eller på något annat sätt hjälpa till, kontakta församlingen i Fellingsbro, du hittar kontaktuppgifterna på internet.

 

 

Eftersom både Christian Steiner, Per Hammarström och Anders Lundberg har skrivit kommentarer på min blogg, och även tidningen Dagen har kommenterat debatten genom Hasse Boström i en debattkrönika idag, kommer jag att skriva ett inlägg där jag försöker att kommentera de olika synpunkter som förts fram.

Ska försöka hinna med det ikväll, senast i morgon kväll.

För övrigt, fantastiska ledardagar med New Wine-nätverket, ett ekumeniskt-allkristet nätverk av kristna ledare för att främja andlig förnyelse i svensk kristenhet.

Jag befinner mig just nu på Kåfalla herrgård i Bergslagen där ett 40-tal ledare från hela Sverige i New Wine-nätverket umgås några dagar, för gemenskap, bön och bibelstudier. Mycket inspirerande.

Jag räknar med att återkomma med något mer inlägg i SEA-debatten och om hur vi talar om islam. Ska då försöka glida över till en mer principiell diskussion mer än bara diskutera Mats Tunehags texter.

Nu är jag på ledardagar på Kåfalla herrgård i Bergslagen tillsammans med nätverket av New Wine-ledare i Sverige. New Wine är ju ett ekumeniskt nätverk med rötter i Anglikanska kyrkan i England som arbetar för andlig förnyelse i den kristna kyrkan. Fantastiskt att få vara här och be tillsammans med andra kristna ledare.

Jag återkommer nog i debatten om hur vi diskuterar islam, men pausar just idag.

Har ägnat en del av dagen åt att sälja gamla Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Vi kommer dock som församling att hyra kyrkan fram till nästa sommar då vi definitivt flyttar över till vår nya kyrka, Salemkyrkan på Södermalm.

När vi idag fick betalt för Elim så var det en svindlande känsla för mig. Dessa pengar är resultatet av uppoffringar, överlåtelse, försakelse från kristna under 4-5 generationer. Elimkyrkan byggdes på 1890-talet och var då en fattig församling för fattiga människor. Det var Östermalms pigor som var en stor del av medlemmarna. Deras pengar byggde kyrkan, och de pengarna har vi idag fått ta hand om för att föra vidare in i framtiden, in i nya projekt och satsningar i Guds rike. Pengarna kommer konkret att användas till att rusta upp och köpa Salemkyrkan.

Jag blev så påmind idag om att det kristna arbetet och kyrkornas engagemang är ett arbete som drivs från generation till generation, vi för vidare det som tidigare generationer har byggt upp.

Dessa pengar känns som heliga pengar, Guds pengar. Det är de fattigas pengar, fattiga engagerade kristna som under stora uppoffringar investerade sina knappa medel i att bygga Guds hus. Men stafettpinnen går vidare, vi går nu in i framtiden, med förväntan om nya segrar för Guds rike.

Elimkyrkan hade sin storhetstid på 1910-talet när församlingen hade över 1000 medlemmar. Vid den tidpunkten räknades den som Sveriges ledande pingstförsamling. Det var ju före svenska pingströrelsens uppbyggnad och då Filadelfia i Stockholm var en liten och nystartad församling. Sedan har det varit en tillbakagång under många år. 1990 var Elim nästan utdöd men då blev det en sammanslagning med Stockholms Helgelseförbunds- och fribaptistförsamling Birkakyrkan/Sion, som flyttade in i Elim och man gick ihop som en gemensam församling. Genom detta blev församlingen en dubbelansluten församling som är med i både Evangeliska Frikyrkan och Baptistsamfundet (som nu har fusionerats i Gemensam framtid). Under de senaste tolv åren har församlingen upplevt en påtaglig tillväxt och utveckling. Idag är vi ett pastorsteam på ett tiotal personer som jobbar med kyrkan, och vi driver också ett antal pionjärprojekt och dotterförsamlingar.

Jag har lovat att återkomma med en kommentar om vad jag tycker om de tre korta artiklar som Mats Tunehag har skrivit. Det gör jag nu. Tunehags tre korta artiklar handlar om analys av islam som religion och hur vi tolkar utvecklingen i världen och i västvärlden för närvarande. Så det är inga enkla frågor. Jag får frågor om jag tar avstånd från artiklarna eller inte, jag kan inte besvara en sådan fråga på ett så enkelt sätt.

Det här handlar om att försöka sakligt reda ut frågorna. Jag skriver därför i punktform för att det ska bli så lite rörigt som möjligt för läsarna.

1. Jag och Stefan Gustavsson har i tidningen Dagen i fredags klart och tydligt deklarerat vad Svenska Evangeliska Alliansen står i frågor som gäller främlingsfientlighet och rasism. Vi tar fullständigt avstånd från allt sådant. Man kan inte hitta något i det som Stefan Gustavsson har sagt i sin roll som talesperson för Evangeliska Alliansen som främjar rasism eller främlingsfientlighet. Man kan inte heller hitta något sådant i SEA:s officiella och av styrelsen antagna dokument, där Kapstadsöverenskommelsen är det viktigaste aktuella dokumentet.

2. De tre forskarna som kritiserar SEA har lyft fram tre artiklar av Mats Tunehag som publicerats på SEA:s hemsida under 2008, eftersom artiklarna har publicerats på SEA:s hemsida anser man att vi är ansvariga för detta.

3. Man måste komma ihåg att Stefan Gustavsson är den som företrädar SEA. Det är han framförallt som uttrycker SEA:s uppfattningar, sedan kan styrelsens ordförande i enstaka tillfällen vara med och skriva under något uttalande eller utspel som vi gjorde i artikeln i fredags. SEA:s styrelse består av en rad olika personer som har många andra uppdrag, SEA-engagemanget är ideellt på fritiden för hela styrelsen. En del av oss skriver och talar mycket, det styrelseledamöter säger i olika tillfällen får inte sammankopplas med SEA. SEA har en specifik agenda och vissa frågor man driver. Styrelseledamöterna håller på med allt möjligt. Säger jag något heltokigt på min blogg, vilket säkert händer ofta, får det inte sammankopplas med SEA. SEA:s styrelse är en brokig skara människor som har olika uppfattningar i många olika frågor, i SEA-samarbetet är vi överens om att vi vill samverka om att främja evangelikal kristendom, det är vår gemensamma nämnare. Därutöver kan vi ha mycket olika uppfattningar om många frågor.

4. Men OK, Tunehag uttrycker inte SEA:s ståndpunkter, men vi har publicerat texterna för fyra år sedan. SEA:s styrelse sysslar aldrig med hemsidans innehåll, det är Stefan Gustavsson och kansliet som beslutar om vad som ska publiceras. Men visst har vi ett ansvar för det som läggs ut.

5. Min och Stefan Gustavssons linje häromdagen var att kritik mot Tunehags texter ska riktas direkt till honom, och besvaras av honom. Därför har vi lagt ut en text av honom på hemsidan. Men kritikerna nöjer sig inte med detta, OK – jag säger något också i frågan. Det är mina personliga reflektioner, SEA-styrelsen diskuterar aldrig enskilda texter på detta sätt.

6. Man måste komma ihåg bakgrunden  – Mats Tunehag har under många år jobbat med människorättsfrågor och religionsfrihetsfrågor på global nivå. Han har särskilt sysslat med förtrycket av mänskliga rättigheter och religionsfrihet i muslimländer. Tunehag har varit internationellt verksam under många år, han ägnar sig åt den globala debatten. Inte den svenska. När han kritiserar islam är det dessa globala trender han diskuterar. Att främja rasism, främlingsfientlighet eller svensk nationalism, så vitt jag vet har Tunehag aldrig ägnat sig åt detta. Men han har kraftigt kritiserat islam och islamisering.

7. Islam är en religion, inte en folkgrupp. Att kritiskt granska islam kan definitionsmässigt inte vara rasism. Det är orimligt att religionskritik ska stämplas som rasism. Religionskritik måste alltid vara tillåten, jag tycker dock att den ska göras på ett sakligt och respektfullt sätt. Islam finns i många olika skepnader, muslimer kommer från de flesta länder. Det är omöjligt att diskutera islam och koppla ihop det med frågor om nationalism.

8. Främlingsfientliga och högerextrema grupper använder islamkritik för att främja rasism. Men det är grovt okunnigt och osakligt från deras sida. Om vi begränsar oss till Sverige, de flyktingar som kommer hit kommer från många olika länder och representerar olika religioner.  Många är katoliker eller ortodoxa. Vi kan knappast kallas för rasister om vi kritiserar katolska kyrkan eller ortodox kristendom. Men en del anser tydligen att om man kritiserar religionen islam, då är man tydligen rasist. Jag jobbar inom ramen för ett samfund som heter Evangeliska Frikyrkan. Vi har mångårig erfarenhet av att jobba med muslimer i Stor-Stockholm. Vi vet att de muslimer som kommer till Sverige, är mycket olika i sin inställning. Många av dem är flyktingar som har flytt från sina förtryckande muslimska länder. De är ofta mycket mer kritiska mot islam än vad skeptiska svenskar är. Många av del flyktingfall vi jobbar med handlar om muslimska konvertiter som blivit kristna som ska utvisas till muslimska länder, det är livsfarligt för dem. Många muslimer som kommer till Sverige är sekulariserade muslimer vars religiositet är ganska kulturell. Det är ganska vanligt nu att muslimer i stockholm konverterar till kristendomen. Vi vet från många fall vilken förföljelse de blir utsatta för. En del muslimer i Sverige är troende och aktiva troende muslimer, men ligger långt bort från militant muslimsk fundamentalism. Enligt min mening är politiskt aktiva muslimer med mer fundamentalistisk framtoning en klar minoritet bland svenska muslimer.

9. Vad jag försöker säga är att det är stor skillnad på att diskutera islam i Sverige, och de globala trenderna, och vad som händer i de muslimska länderna. Man måste tydligt definiera vad det är man diskuterar.

10. Jag tycker att kritik mot religion ska vara respektfull och saklig. Vi kristna blir ju inte glada när vi kritiseras okunnigt och onyanserat. Samma sak måste gälla oss när vi talar om andra religioner, bl.a. islam.

11. Det är ett stort problem att de högerextrema grupperna suger åt sig all form av islamkritik och använder det i sin högerextrema propaganda. Det har förändrat förutsättningarna för hela diskussionen om islam. Missionärer inom bl.a. Evangeliska Frikyrkan som jobbat många år i muslimska länder är nästan alltid mycket kritiska mot islam, de har sett förtrycket och bristen på religionsfrihet på nära håll, de synpunkter som Tunehag för fram tycker jag är praxis bland personer som jobbat med kristen mission och bott och levt många år i muslimländer. Men vi måste ta hänsyn till och förstå att högerextremismens framsteg har förändrat förutsättningarna och måste påverka hur vi formulerar oss.

12. Jag jobbade med ett konsultuppdrag förra sommaren som handlade om Breiviks högerextremism var ett hot mot svenska storföretag. Jag har därför lusläst Breiviks 1500 sidors manifest. Jag vet ganska väl hur man talar och skriver om islam i högerextrema kretsar.

13. Detta var lite bakgrundsreflektioner som något visar glasögonen jag granskar Tunehags texter med.

14. Hans artikel ”Trappan och trojkan” handlar om hur förtryck utvecklas, och att det är en stegvis process. Artikeln är tillspetsad och det finns naturligtvis enskilda formuleringar som kan diskuteras. Artikeln handlar också om förföljelse mot kristna i västvärlden, där jag tycker att Tunehag har en poäng. Det som är kontroversiellt i artikeln som gäller islam, är hans påstående om allians mellan muslimer och nazister. Det framgår av texten att det han åsyftar är det gemensamma kring antisemitismen. Jag kan inte annat än att hålla med Tunehag här. Antisemitismen är mycket utbredd i de muslimska länderna i mellanöstern, det är ju en mycket vanlig ståndpunkt att det förhåller sig så bland dem som har kunskaper om mellanöstern och behärskar arabiska. För säkerhets skull har jag idag kollat upp detta med arabiska-kunniga islamexperter. Att anti-semitismen i Malmö drivs av muslimer är väl en ståndpunkt som riksmediajournalistiken har slagit fast. Det här är ju frågor som kan prövas vetenskapligt och genom seriös journalistik, och jag tycker knappast att det går att hävda att Tunehag har fel i dessa frågor. Tunehag skriver tillspetsat, frågan är om man kan hävda om det är något som är sakligt fel i artikeln? Utifrån mina kunskaper tycker jag inte det. Jag kan inte förstå hur artikeln innehåller rasism eller främlingsfientlighet. Det Tunehag varnar för är antisemitism och förföljelse mot kristna. Men det är uppenbart att jag och herrarna Steiner, Hammarström och Lundberg har mycket olika uppfattningar om hur denna artikel ska förstås och tolkas. De skriver ju i Dagenartikeln bl.a om sammankopplingen nazism-islam att ”Man skulle kunna avfärda dessa fullkomligt befängda föreställningar som parodiska om inte beskyllningarna vore så oerhört grova och kränkande och den här typen av konspirationsteorier visat sig så farliga”. Jag menar nog att det finns omfattande belägg antisemitismen inom islam, både i de muslimska ländera och i muslimskt dominerade områden i västeuropa. Enligt min uppfattning finns det inga skäl att plocka bort artikeln ur SEA:s arkiv. Men kan någon peka på att det finns vetenskapligt belagda faktafel i artikeln är jag beredd att diskutera frågan. Finns det forskning som visar att det inte stämmer med omfattande antisemitism i muslimska miljöer? Jag känner inte till det i varje fall.

15. Artikeln ”Medan Europa sover” är också tillspetsad och skriven i provocerande tonfall. Men frågan gäller även här om det är felaktigt det som står i artikeln. Artikeln handlar om Europas islamisering. Men frågan är om det stämmer att antisemitismen ökar i områden med växande antal muslimer. De exempel han tar upp från England om bidrag till polygama familjer och om uttalanden från en biskop om att Sharia börjar tillämpas i vissa områden. Tunehag skriver också om att förföljelsen mot homosexuella ökar i bl.a. Holland och att det är muslimska män ofta som ligger bakom. Jag kan inte bedöma om de påståenden som Tunehag gör stämmer, jag antar att han har plockat upp denna information i olika internationella tidningar. Men ska jag diskutera om artikeln ska plockas bort från SEA:s hemsida måste jag ha belägg för att det inte alls stämmer det han skriver. Stämmer det inte med brittiske biskopen, bostadsbidrag polygama familjer,  m.m. Kan Steiner, Hammarström och Lundberg påvisa att det finns direkta felaktigheter i artikeln är jag beredd att diskutera saken. Men det gör man inte i DAgen-artikeln. Den här artikeln kan tolkas som att den innehåller en rasistisk underton om det Tunehag skriver om, är felaktigt eller kraftigt vinklat och överdrivet. Men är det riktig information han för fram tycker jag att det är seriösa problem som ska kunna diskuteras.

16. Den av de tre artiklarna jag är mest tveksam till är ”Kan man vara moderat nazist”. Artikeln är varken främlingsfientlig eller rasistisk. Den handlar helt och hållet om kritik mot islam som religion. Det är en mycket tillspetsad kritik mot islam som religion. Tunehag har stora kunskaper om islam, genom att han har jobbat med frågorna under många år. Och bättre än så här kan han när det gäller att analysera islam. Framförallt är jag kritisk mot att han framställer islam så entydigt. Islam har oändligt med samfund, praxis, tolkningar och uttrycksformer. Tunehag försöker hitta problematiska drag hos denna religion, han har poänger i det han skriver, men jag tycker att han skulle kunna skriva det på ett mer nyanserat sätt. och det har han gjort i andra texter om islam. Den här artikeln kan jag mycket väl tänka mig att vi i SEA-ledningen kan diskutera om vi kan nyansera eller balansera upp på något sätt, kanske med någon annan text av Tunehag.

17. Det finns dock en punkt där jag helt och hållet håller med Steiner, Hammarström och Lundberg. Det handlar om hur högerextremismen använder islamkritik för att bekämpa ett mångkulturellt samhälle. Det gör det på ett osakligt och vinklat sätt, men vi kan inte blunda för denna verklighet. Därför måste den evangelikala kristna islamkritiken hitta ett bra tonläge så att våra texter inte hamnar på högerextremismens hemsidor. Därför tror jag att islamkritiska texter av evangelikaler måste vara i ett mycket sakligt tonläge, undvika generaliseringar och överdrifter och när vi tar upp konkreta problem som antisemitismen i Malmö och sharialagar i vissa områden i England, måste detta balanseras upp med att vi försvarar det mångkulturella samhället i samma text. Tunehag gör det t.ex. i slutet av artikeln om ”kan man vara moderat nazist” där han skriver att han fastslår med emfas att vi säger ja till muslimer men nej till islam. Och detta måste vi tänka på för SEA:s del. Vi har inte planerat att ägna oss åt islamkritik, men om vi skulle välja att göra det i framtiden, måste vi vara djupt medvetna om detta.

 

 

 

 

Jag är mycket upptagen under helgen med uppdrag som pastor i Elimkyrkan.

Har dock lovat att skriva ihop en kommentar under helgen vad jag tycker om Tunehags artiklar som har hamnat i skottgluggen i denna debatt. Ska försöka få ihop något senare söndag kväll.

Som ni har märkt är den här frågan extremt känslig för mig. Samtidigt är jag mån om goda relationer med alla inblandade. Jag skriver rakt och ärligt och argumenterar ibland lite väl kraftfullt, men jag har inte några ambitioner att såra någon människa.

Jag tycker att det är sorgligt att jag och Per Hammarström har hamnat på helt motsatta sidor i denna debatt, med tanke på att vi delar så mycket av värderingar och engagemang i dessa frågor. Jag hoppas det ska gå att skapa ett tonläge där vi löser upp knutar och jag ber om förlåtelse om jag sårat någon med olämpliga ordval.

Liknar inte den här sammandrabbningen den konflikt som finns inom Svenska Kyrkan med Helle Klein på ena sidan och Annika Borg på andra sidan. Har inte följt debatten närmare men konflikten handlar om hur man talar om islam och kritiken mot islam. Någon som vet mer?

 

Det har varit mitt livs kanske mest absurda vecka.

I tisdags var jag på blockad utanför Märsta flyktingförläggning. Med risk för att bli åtalad, häktad, gripen, överkörd av polisbilar, biten av polishundar, satt jag på vägen tillsammans med ett gäng framförallt unga flyktingaktivister för att protestera mot utvisning av Irakiska flyktingar.

I onsdags blev jag i sociala medier häcklad av rasister och kallad för ”kommunistjävel” och att jag borde förvisas till ett muslimland.

I torsdags läser jag på förstasidan i tidningen Dagen att jag är styrelseordförande för en organisation som hyser främlingsfientliga idéer. För mig som ordförande är kritik mot SEA riktad mot mig som person.

Livet är helt absurt ibland.

Jag och generalsekreteraren Stefan Gustavsson svarade i Dagen idag att SEA är en organisation som inte har några främlingsfientliga eller rasistiska övertygelser, det är helt emot en kristen tro enligt vår mening. Ingen har hittat en mening som jag eller Stefan Gustavsson har sagt som innehåller något inslag av rasism eller främlingsfientlighet.

För mig blir debatten som att ha fått kritik för att man slår sin fru, och tvingas försvara sig och säga att man inte slår sin fru, när man aldrig har slagit sin fru.

Och då handlar det om vad Mats Tunehag skrev för fyra år sedan. Tre artiklar som han skrev som individ, men som lades ut på SEA:s hemsida.

Har fått frågor av mina flyktingaktivistvänner vad jag tycker om dessa artiklar.

Jag kommer att svara på de frågorna senare under helgen. Jag behöver dock lite mer tid för att gå igenom texterna och skriva en text. Jag är en gammal akademiker som inte bara kan svara ja eller nej på en fråga utan behöver utveckla resonemanget.

På återseende.

 

Här är mitt och Stefan Gustavssons svar på den kritik som Svenska Evangeliska Alliansen har utsatts för.

Vi vidhåller att när det gäller kritiken mot Mats Tunehags formuleringar och skrivande är det Mats själv och inte SEA som ska gå i svaromål. Det gör Mats bl.a. på sin blogg http://www.matstunehag.se/2012/08/30/ar-jag-en-framlingsfientlig-islamofob/.

Här är Lukas Berggrens utmärkta ledare i Världen Idag idag där han kommenterar SEA-debatten.

Katoliken Bengt Malmgren skriver briljant på sin blogg och analyserar debatten.

Stefan Gustavsson, SEA:s generalsekreterare skriver ett svar i morgondagens Dagen tillsammans med mig. Det kommer att få bilden att klarna. Jag vill också ge några ytterligare kommentarer efter dagens intensiva debatt, jag kan se att det har varit enormt många läsare på denna blogg idag, så frågan har tydligen väckt intresse.

Den fråga man kan ställa sig är vad syftet är med den artikel som de tre forskarna har skrivit. Jag kan inte se något annat syfte än att skada SEA som organisation. Låt mig förklara varför.

Hade syftet varit att diskutera främlingsfientliga tendenser i svensk kristenhet, då förstår jag inte varför SEA ska hamna i skottgluggen. Då borde man föra en mycket bredare diskussion, t.ex. den omfattande närvaron av Sverigedemokrater i Svenska kyrkans beslutsfattande forum. En sådan diskussion är viktig och den skulle jag gärna delta i men var det detta man var ute efter hade artikeln skrivits på ett helt annat sätt. Att hitta aktiva kristna som är engagerade i Sverigedemokraterna hade varit ett intressant grepp.

Ett annat syfte hade varit att kritiskt granska SEA som organisation och granska SEA:s inställning till frågor som gäller religionsfrihet. Det är ett acceptabelt syfte med en artikel, jag hade gärna fört en sådan diskussion. Då hade man självfallet utgått ifrån SEA:s skrifter och officiella dokument som berör dessa frågor. Ett viktigt grunddokument för SEA är t.ex. Kapstadsöverenskommelsen som SEA lanserat i Sverige. Det finns inte någon form av rasism eller främlingsfientlighet i det dokumentet. Ska man granska vad SEA-företrädare säger, ska man självfallet fokusera Stefan Gustavsson som är SEA:s officielle företrädare och talesperson. Det är det han säger som kan anses vara SEA:s officiella linje. Vi i styrelsen företräder inte SEA utåt, det kan vara vid enstaka tillfällen som styrelsens ordförande finns med och skriver under något uttalande, men praxis är att det är alltid Stefan Gustavsson som företräder SEA. Ska man kritiskt granska SEA i hållningen till religionsfrihet ska man naturligtvis granska vad Stefan Gustavsson skriver och säger.

Sedan kan man naturligtvis granska vad styrelsens ordförande säger och skriver. Men då måste det klart anges att styrelsens ordförande företrädare SEA när man säger något. Jag har t.ex. medverkat i olagliga handlingar under min tid som SEA-ordförande, jag har deltagit vid två blockader vid utvisning av flyktingar, jag har varit med att administrera att gömma flyktingar. Är det därmed SEA:s linje att göra så? Självklart inte. Håller Stefan Gustavsson ett föredrag om civil olydnad kan det betraktas som SEA:s hållning. Nu har SEA haft fyra ordförande under de senaste fyra åren. De tre forskarna väljer ut den som avgick för några år sedan, inte någon av de tre ordföranden som har varit efter Mats Tunehag. Man borde rimligtvis granska även det jag har sagt i ämnet om man nu ska anse att ordförandeuttalanden är auktoritativa för SEA. Hade avsikten varit att granska SEA hade man i första hand utgått från vad nuvarande ordförande sagt i ämnet och vad Stefan Gustavsson har sagt. Vi lyser helt med vår frånvaro i artikeln. Varför?

Men att granska SEA som organisation, har uppenbarligen inte varit de tre forskarnas syfte. Då hade ju artikeln lagts upp på ett helt annat sätt.

SEA driver en aktiv hemsida och publicerar många texter och artiklar av olika slag. Det arkiveras på SEA:s hemsida. Detta sköts av Stefan Gustavsson med medarbetare. De artiklar som har dykt upp i denna debatt är gamla artiklar som publicerades under 2008 och lades ut på SEA:s hemsida. Betyder det att allt som läggs ut på SEA:s hemsida är officiella ståndpunkter för SEA. Självfallet inte. Men SEA:s kansli har gjort bedömningen att en viss text har varit intressant och läsvärd, det betyder självfallet inte att man måste hålla med om allt som står i artikeln. Det är inte alls frågor vi i styrelsen lägger oss i, vad som publiceras på hemsidan och i nyhetsbrevet. Man bör också komma ihåg att SEA är en mycket bred kristen organisation med mycket stor spännvidd. Man måste strikt skilja på vad som är SEA:s ståndpunkter, det vi står för gemensamt, och vad enskilda styrelseledamöter i SEA tycker och säger. Jag tycker och säger massor av saker hela tiden, det är inte SEA:s ståndpunkter. Ska man t.ex. kritisera vad jag skriver, kan man inte kleta över kritiken på SEA, det vore helt absurt. Samma sak gäller självklart för Mats Tunehag.

Ett tredje syfte med artikeln skulle kunna vara att man är kritisk mot Mats Tunehag som person och vill problematisera hans texter. Men då skulle ju artikeln också läggas upp på ett annat sätt. Jag förstår då inte alls kopplingen till SEA, Tunehag är ju engagerad i ett stort antal kristna organisationer på global nivå, bl.a. World Evangelical Alliance – är denna kritik riktad även mot dem, då Tunehag är deras officielle talesperson i religionsfrihetsfrågor? Så det kan inte heller vara ett syfte med artikeln.

De berörda artiklarna av Mats Tunehag får stå för honom, och han får diskutera och svara på frågor som gäller dessa texter. Jag har inte hört talas om de aktuella artiklarna förrän Per Hammarström tog kontakt med mig i somras för att få en diskussion om dem. Det är inte officiella SEA-ståndpunkter. SEA har överhuvud taget inte ägnat oss åt frågan om Islam vad jag kan minnas, däremot har vi mycket ägnat oss åt religionsfrihet. Att ge en rättvis bild av dessa tre artiklar, bör man dock närmare ta del av Tunehags verksamhet, och vad han skriver i ämnet vid olika fall. Dessa tre exempel ger ingen bra och rättvis bild av vad Tunehag står för. Han är ju framförallt religionsfrihetsaktivist, som globalt bekämpat förtryck och tortyr i religionens namn. När man jobbar globalt med den typen av frågor möter man massor av problem med islam, det är ju allmän kunskap.

Jag är beredd att föra en diskussion om Tunehags tre texter, eftersom det är ett stort tryck på mig att göra det. Men behöver då granska dem lite närmare och kan gärna återkomma i frågan. Och en viktig utgångspunkt för mig är att deet är inte främlingsfientlighet att kritisera en religion för att den förtrycker människor.

Och så till Dagens publicering. Jag har suttit i tidningen Dagens styrelse i tio år, och är nu ledarskribent på Världen Idag så jag vet väl de dilemman kristna pressen jobbar med. Det är inte enkelt att göra en bra tidning. Det sker ofta misstag av olika slag.

Men min mening är att denna artikels syfte kan inte vara något annat än att skada SEA som organisation och då tycker jag att Dagen tar på sig ett ansvar när man gör en helsida av artikeln och dessutom lyfter fram den på första sidan. Jag tycker att artikeln är så dålig att den inte borde publiceras, men om man ändå vill publicera den, trots att man är medveten om artikelförfattarnas avsikter, så skulle den kunna ges mer begränsat utrymme längre bak i tidningen.

Det går inte som Dagen ofta gör, att bara hänvisa till att man framför sina åsikter på ledarplats. En tidning kan inte vara objektiv. En kristen tidning i synnerhet kan inte vara objektiv. Man väljer väg genom hur man formulerar rubriker, vilka bilder man lägger in, vilket utrymme man ger åt en viss fråga, vilken sida i tidningen en viss fråga förs fram, hur man formulerar frågor – allt detta uttrycker tidningens linje. Debattsidan kan inte bara vara ett neutralt åsiktstorg i en kristen tidning.

Att man kan misskreditera kristna organisationer på så lösa grunder som sker i denna artikel, tycker jag visar ett nytt lågvattenmärke i kristna debatten i Sverige. Mer om detta i morgon.

 

 

Har varit helt upptagen hela dagen av pastorala sysslor, samt att hjälpa min gamla mor, så jag har bara mycket flyktigt kunna följa hela debatten om det som har börjat kallas SEAgate.

Rond 2 blir snart för jag och Stefan Gustavsson publicerar ett svar i Dagen i morgon. Sedan räknar jag med att senare ikväll skriva någon kommentar på allt som har sagts under dagen.

Jag är van debattör och van att vara i blåsväder. Ibland är jag road av att vara i blåsväder. Jag hamnade i fruktansvärt blåsväder i höstas när jag skrev två artiklar i Svenska Dagbladet där jag kritiserade svensk flyktingpolitik och argumenterade för en mer generös flyktingpolitik. Jag gjorde inte någon polisanmälan men det handlade om den nivån. Svenska Dagbladet blev tvungna att stänga sin kommentarsfunktion därför att man ville inte ta kål på mig. Att bli hatad av rasister ser jag närmast som en merit.

Att hävda att jag är ordförande för en organisation som sprider främlingsfientliga åsikter, för mig är det betydligt värre än att bli mordhotad eller möta stormarna från rasismhögern. Det beror på att dessa frågor engagerar mig så djupt. Jag är ingen robot, även jag kan bli djupt bedrövad och sårad för vissa saker som förs fram.

Jag lämnar nu mina personliga känslor, de tillför inte debatten något, men ska försöka skriva ihop en ytterligare kommentar senare ikväll.

På återseende.