Det har skapat en hel del kommentarer, den Dagenartikel som publicerades förra veckan då Svenska Evangeliska alliansen kritiserades för att föra fram främlingsfientliga idéer på sin blogg. Jag och Stefan Gustavsson svarade i Dagen förra fredagen, och sedan har vi båda lagt ut fler kommentarer på våra bloggar. De tre artikelförfattarna Per Hammarström, Anders Lundberg och Kristian Steiner har skrivit på min blogg och Dagens debattredaktör Hasse Boström har också kommenterat debatten. Ska försöka säga något för att kommentera det som sagts.
1. För att sammanfatta det jag skrev i mitt förra blogginlägg. Jag tycker att Mats Tunehag i vissa avseenden skriver för tillspetsat och provokativt om islam. Jag tror dock att jag förstår vad han menar och jag har respekt för hans kunnande och erfarenheter i frågan. Jag har bara varit ordförande för Svenska Evangeliska Alliansen under ett halvår, under den perioden har jag haft ett yttersta ansvar för verksamheten. Skulle en islamkritisk text läggas ut på SEA-hemsidan idag, skulle jag vilja hitta ett mer sakligt tonläge. Den här diskussionen handlar om texter som publicerades för fyra år sedan, och jag tycker inte jag har någon skyldighet eller mandat att fyra år senare gå in och styra om i detta. Man vill inte gärna gå in och läxa upp företrädare på ett sådant drastiskt sätt. Har mycket svårt att tänka mig att särskilt många läser texter i SEA:s arkiv längre tillbaka i tiden, om nu inte kritiker gräver fram texter och börjar länka till höger och vänster. Jag har redan fått en massa kritik för detta, men så ser jag på saken.
2. Jag håller med de tre forskarna om att främlingsfientligheten och högerextremismen i vår del av världen kräver att vi måste uttrycka oss varsamt när vi kritiserar islam. Jag har dock uppenbarligen högre toleransnivå än de tre forskarna kring tonläget i kritiken. Är den korrekt och saklig kan man gärna ta i. Jag tror inte att Tunehag har annan inställning än de tre forskarna om främlingsfientlighet och rasism. De sysslar dock i stor utsträckning med analys av högerextremismen medan Tunehag jobbar med globala frågor kring religionsfrihet, där islam i stor utsträckning hamnar i skottgluggen. De tacklar frågan från olika perspektiv.
3. Hasse Boström på tidningen Dagen tycker att jag uttryckte absurda idéer när jag förde fram synpunkter på hur Dagen lanserade artikeln. Om man tycker att Dagen bara är en dagstidning med särskild fokus på kyrkor och religion i största allmänhet, då kan man förstå Boströms inställning. Om man bara vill spegla debatten och vad som händer. Men jag tolkar ägardirektivet till Dagen att driva en kristen tidning med ett tydligt mandat att främja evangelikal kristendom, enligt Lausannedeklarationens kristendomstolkning. Jag tolkar ägardirektivet att det inte bara gäller ledarplats, utan det handlar också om perspektiv när man lyfter fram debatter, sätter rubriker, ställer frågor, kritiskt granskar företeelser och speglar vad som händer i den verklighet som särskilt handlar om kyrka och kristendom. Boströms reaktioner är nog uttryck för att vi har olika uppfattningar om vad som är Dagens uppdrag men eftersom jag inte är ägarrepresentant längre har jag inte så mycket att säga till om i den frågan.
4. Per Hammarström lyfter fram i sin kommentar att jag försvarar Tunehag när det gäller kopplingen antisemitismen – nazismen – islam. Jag kan hålla med om att det är tillspetsat. Det är självklart att det stämmer att antisemitismen har förekommit i stor utsträckning inom kristna kyrkan. Antisemitismen var ju inget nazisterna hittade på, men man drev det till en spets på ett sätt som var unikt. Men hela idéarvet kunde man hitta inom kristna kyrkan. Jag tycker dock att kristna kyrkan idag i stor utsträckning har gjort upp med sin antisemitism, t.ex. katolska kyrkan. Om antisemitismen idag kraftigt växer inom t.ex. ryska ortodoxa kyrkan, skulle jag kunna tänka mig att formulera det på detta drastiska sätt, att det finns en koppling idémässigt mellan kyrkan och nazisterna. Men med all sådan typ av kritik finns faran att man uttrycker sig för generaliserande, Hammarström har en poäng där. Men jag menar att det inte bara gäller islam, vi uttrycker oss ofta för generaliserande om många saker. Det kan gälla katoliker, pingstvänner eller någon annan religiös grupp.
5. Anders Lundberg tycker tydligen att jag hamnat i dåligt sällskap när jag hamnat i SEA:s styrelse. Nu väljs SEA:s styrelse vid årsmötena, och det brukar vara en mycket bred representation av svensk kristenhet vid dessa möten. Jag har inte haft något mer samarbete med Mats Tunehag annat än att vi har mötts vid Evangeliska Alliansens styrelsemöten. Och vi båda har massor av uppdrag förutom detta, SEA är en ganska begränsad del i hur vi använder vår tid. Att beskriva oss som gamla kompisar är inte korrekt.
6. Jag och Hammarström/Lundberg har olika uppfattningar om islam och hur islam får kritiseras. Det kan vi inte bortse ifrån. Jag blir också störd av denna debatt, därför att vi som framhäver en annan uppfattning än de tre forskarna, vi har i vissa kommentarer framställts som naiva och okunniga. Vill bara informera om att inom Evangeliska Frikyrkans Stockholmsarbete har vi levt med mer eller mindre dagliga kontakter med muslimer under många år. Vi har också jobbat med en hel del personer som har konverterat från islam till kristendomen, så vi vet på ganska nära håll vilken dramatik som är kopplat till detta. Vi har genuina experter i EFK:s Stockholmsnätverk, t.ex. Lars Mörling som kan arabiska, har bott 10 år i Egypten, är expert på islam, och under många år jobbat med konvertiter i Sverige. Man får inte underkänna den kompetens som skapas genom detta praktiska församlingsarbete, det är inte bara akademiker som förstår sig på dessa frågor. Anders Lundberg har också skrivit ett blogginlägg på en annan blogg och kritiserat mig för kommentarer som skrivs på min blogg. Men det blir en orimlig kritik för mig, jag kan inte stå ansvarig för alla kommentarer på min blogg. Då måste jag helt ta bort kommentarsfunktionen. Den frågan har kommit upp tidigare i andra diskussioner jag hamnat i, i andra frågor. Man får inte tillskriva mig uppfattningar som kommer fram i kommentarsfältet, det är bara mina egna texter som representerar vad jag själv står för. Att jag länkar till något annat blogginlägg betyder inte att jag står bakom allt det som står i det blogginlägget. Jag tycker det blir en orimlig debattsituation när jag ska belastas för allt möjligt som skrivs till höger och vänster.
7. Kristian Steiner skriver en kommentar och säger att jag verkar inte förstå vad det handlar om. Och att jag har en banal inställning till sanning. Jag är dock sammanlänkad med ganska breda erfarenheter av kristen mission i många olika muslimländer och församlingserfarenheter av att jobba med muslimer i västvärlden. Att främlingsfientliga partier och krafter försöker kidnappa debatten får inte leda till att man blir tyst och inte kritiserar religiöst förtryck. Ett stort problem med islam är att man inte accepterar att människor lämnar islam. Det tycks vara ett globalt mönster. Det är enligt min mening det mest karaktäristiska för en extrem religiös sekt. Förföljelse, hot, trakasserier, och i många fall mord, för de människor som lämnar islam. Och det mönstret tycks finnas överallt. Vi möter ju detta dagligen i kampen för att rädda flyktingar från att utvisas till muslimska länder. Läste senast igår ett utlåtande från en islamexpert igår som menade att de två iranska kvinnor jag nämnde om på min blogg igår, är i livsfara om de blir utvisade till Iran. Landet tillämpar dödsstraff mot dem som lämnar religionen. Vi måste tillåta kraftfull religionskritik och kritik mot religiöst förtryck. Jag kan tänka mig att jag och de tre forskarna skiljer oss i uppfattningen om hur problematisk islam är som religion. Inom kristna kyrkan har vi haft exakt samma problem om vi tittar några hundra år tillbaka i tiden, men vi har kunnat lämna detta bakom oss och i regel hittat en mer tolerant hållning med respekt för religionsfriheten. Jag hoppas att även muslimska länder ska kunna röra sig i den riktningen. Men återigen, vi måste hitta tonlägen i religionskritiken, så att vi inte dömer enskilda människor på ett för generaliserande sätt.
Det finns mycket mer att säga, detta var några kortfattade kommentarer.
