Jag har skrivit en ledare i Världen idag idag om hur vi kristna ska förhålla oss till islam. Man hittar den här. Jag förespråkar en balanserad linje i denna fråga. Vi måste samtidigt med full kraft kritisera bristen på religionsfrihet i muslimska länder och utsattheten för muslimer som blir kristna. Samtidigt som vi måste bygga goda relationer med muslimer för att kunna fullfölja missionsuppdraget. Och samtidigt måste vi i vissa lägen kunna samarbeta med muslimer i konkreta frågor där vi har liknande inställning, i synen på äktenskap och familj hamnar vi ofta på samma sida, i konfrontation med det sekulariserade samhället.

Dagens Nyheter har idag en bra ledare som berör detta ämne, och tar upp om utsattheten för muslimer som vill konvertera till kristen tro.

Här är en bild tagen i samband med dagens gudstjänst i Elimkyrkan.

Till höger är Betlihem Tizazu Desta

som svenska myndigheterna vill utvisa till Etiopien. Hon är dödshotad i Etiopien eftersom hon har gett sitt stöd till motståndsrörelsen i Eritrea. Hon är dödshotad i Eritrea för att hon är kristen. Med på bilden är också pastorsparet Mesfin och Meheret som förestår verksamheten för etiopier och eritreaner i Elimkyrkan.

 

 

I Elimkyrkan i Stockholm, en väletablerad församling på Östermalm (som snart ska flytta till Södermalm) arbetar vi med människor som kommer från många olika länder och med många olika bakgrunder. Vi möter ständigt människor som är utvisningshotade eller papperslösa och söker skydd i Sverige.

Vi driver bland annat verksamhet för etiopier och eritreaner under ledning av pastorsparet Mesfin och Meheret från Addis Abeba.

Migrationsverket har beslutat att utvisa en kvinna i vår församling till Etiopien. Hon är svårt sjuk.

Jag vädjar nu om hjälp av svensk kristenhet.

Den berörda kvinnan heter Betlihem Tizazu Desta, hon är egentligen från Eritrea men Migrationsverket vill utvisa henne till Etiopien där hon inte ens är medborgare. Betlihem har inte kunnat gå till Etiopiens ambassad och begära ett resedokument eftersom hon inte är medborgare i detta land. Betlihem känner stark fruktan för sitt liv att gå till denna ambassad eftersom hon riskerar livstids fängelse, tortyr eller dödsdom i Etiopien. Etiopiska myndigheter har fått vetskap att hon har på olika sätt finansierat och stött Eritreas befrielserörelse och därmed är hon eftersökt i detta land för brott mot landet samt att hon flytt från detta till Eritrea. Betlihem lider av svåra sjukdomar och av posttraumatisk stress efter tortyr. Hon lider av diabetes, högt blodtryck, cancer m.m.

 Skriv och protestera till Migrationsverket, ärendenumret är 11792310

Migrationsverket

Mottagningsenhet 5

Box 507

SE-169 29 Solna

 

Migrationsverket har lämnat över frågan till polisen för att verkställa utvisningen.

 

 

 

Torsdagen ägnar jag åt medarbetare i Gemensam framtid Region väst, som har en medarbetardag i Skövde. Ska hålla ett föredrag om ”Utmanad att leda”. Här är en länk till evenemanget http://www.vg.missionskyrkan.se/SE/Pa-Vag/Medarbetardag-213425.aspx .

Ska försöka sammanfatta mina erfarenheter av ledarskap under hela mitt liv. Började som 19-åring som ledare för en kristen kommunitet i Järfälla. Sedan blev det en 20-årsperiod som församlingsplanterare och församlingsgrundare vilket resulterade i Brandbergens frikyrkoförsamling, som sedan bytte namn till Ichtys, och som senare bytte namn till Söderhöjdskyrkan, och med avknoppningen Iglesia Icthus. Sedan 8 år som som samfundsordförande, och nu som pastor för en vanlig etablerad församling sedan oktober 2009.

Sedan vill jag ge glimtar från mitt liv som internationell konsult där jag har haft möjlighet att närmare granska hur ledarskap fungerar inom FN och EU och globala storföretag.

Så litegrann har man nog lärt sig. Vill lyfta fram om att ledarskap bygger i stor utsträckning på allmänmänskliga principer. En ledare för en skola, ett företag, ett fotbollslag, en socialförvaltning, en förskola, en skolklass, en församling – har gemensamma utmaningar att få folk att vara överens, vara motiverade, samverka på ett bra sätt, dra åt samma håll. Och alla ledare måste kunna hantera människor på ett bra sätt.

Justin Bieber. Är det inte religion? Om det inte är religion, vad är det då? Om det är religion, vad är det då för sorts religion?

Livet går upp och ner. Igår fick jag ett glatt SMS från Elimkyrkans eminente barn- och familjepastors Maria Furusands son, som informerar mig om att hans fotbollslag slagit Hammarby med 6-2.

Efter denna härdsmälta, sorgens kalldusch, förkrossande nederlag, dödens bärsärkagång, så nåddes jag av gladare nyheter idag, då norska dottern informerade om könet på det första och kommande barnbarnet.

Med min bibliska syn på den ofödda människan är jag noga med att påpeka att det faktiskt inte är ett kommande barnbarn, det är ett barnbarn, (alltså presensform, inte futurum) – även om det ett bra tag till ska vistas i moderns liv.

Med alla kvasiradikala debatter man ständigt konfronteras med som Stockholmare, om könets relativisering, och könet som social konstruktion, är ett exempel på detta- men jag undrar om det finns några småbarnsföräldrar som köper sådana resonemang. Vilket kön är en mycket avgörande fråga för alla som väntar barn eller fått barn.

Har haft en halvledig lördag. Har haft lite Elim-samtal och Elim-mail, samt varit med ett tag på det Fokus Business school vi driver i Elimkyrkan tillsammans med Fokus Business School, ett unikt kristet initativ under ledning av Marco Strömberg för att främja sunt ekonomiskt kristet tänkande och företagande. Idag coachade bl.a. Per-Olof Eurell, Urban Gafvelin och Maths Waxin en del potentiella företagare som fick testa sina idéer på dessa mycket erfarna kristna affärsmän.

Ägnade lördagkvällen tillsammans med hustrun och två söner. Det var kulturnatt i Stockholm med fritt inträde på ett stort antal muséer och historiska byggnader. Vi var inne på Stockholms Slott, Tessinska palatset som varit landshövdingeresidens sedan 1750-talet, Kungliga myntkabinettet, Dramaten och Kungliga Hovstallet.

En hädisk tanke slog mig när vi vandrade inne på Stockholms slott, 600 rum. Inte särskilt optimalt utnyttjat. Kan man inte använda en del av slottet som flyktingförläggning? Då skulle Sverige profilera sig i världsklass när det gäller humanitet och förutsättningslöst stöd till svaga och utsatta människor. Eller är det helt politiskt inkorrekt att tänka i sådana banor.

I helgen besökte jag och två vänner från Elimkyrkan Johannes Luiga och David Lorentzon, Evangeliska frikyrkans missionärer i Marseille Fredrik och Martine och den församling de är stationerad i, baptistförsamlingen Paix Aujourd’hui (betyder Frid Idag på svenska), som ligger i ett av Västeuropas fattigaste områden med stor koncentration av nordafrikaner. Fredrik och Martine jobbar också med kontakter med församlingar i hela regionen.

Evangeliska frikyrkan och tidigare Helgelseförbundet och Örebromissionen har under många år samarbetat med franska baptistsamfundet och stött pionjärarbete och församlingsgrundande.

Detta var en härlig pionjärförsamling med särskild fokus på de allra fattigaste. En brokig skara av människor. Församlingen har ett åttiotal medlemmar och ett genomsnitt av 50 besökare på gudstjänsterna. Kyrkan har brunnit ner så man jobbar med provisoriska lokaler i väntan på att möteslokalen ska byggas upp igen.

Bilderna nedan visar från nattvard i församlingen och från gudstjänsten, jag står och talar till församlingen tolkad av Fredrik tredje bilden nedåt, bilden underst visar lovsångsteamet i församlingen,

Träffade igår en reformert pastor i Aix-en-Provence som heter Frederic Baudin. Han förenar en konservativ evangelikal bibelsyn och ett strikt värnande om de klassiska kristna lärorna, med ett starkt miljöengagemang. Han har utvecklat ett författarskap och föredrag han håller runt om i världen om Bibelns syn på ekologi och det som evangelikaler kallar för ”creation care”. Tyvärr finns hans böcker bara på franska, men jag har fått del av ett av hans föredrag som finns på engelska. Han jobbar och har jobbat med en evangelikal miljöorganisation som heter Arocha, som bland John Stott var med och bildade en gång i tiden.

Baudin påminde mig igår om att den kanske första evangelikalen att ta upp miljöfrågorna var Francis Schaeffer som 1970 kom ut med boken ”Pollution and the death of man”. Jag läste själv den boken redan på sjuttiotalet och den står kvar i min bokhylla, har inspirerat mitt tänkande på detta område. Schaeffer är väl så mycket konservativ evangelikal man kan vara, och calvinist. Tyvärr lever fortfarande myten att miljöengagemang och ekologiskt kristet tänkande hör till liberalteologi.

Baudin berättade om hur franska reformerta kyrkan redan på 1800-talet splittrades i en bibeltroende och konservativ del, och i en liberalteologiskt präglad del. Vi diskuterade också om att calvinismen och den reformerta teologin ger bättre teologisk grund för kristet miljötänkande än andra teologiska perspektiv, eftersom reformert teologi i så stor utsträckning betonar helheltstänkande och helhetssyn, och betonader Guds allmakt och engagemang över hela sin skapelse.

Jag befinner mig just nu i Marseille, och i den angränsande historiska universitetsstaden Aix.

Besökte idag västeuropas kanske mest fattiga område, ett område som också är västeuropas mest muslimska område. Det bor 100 procent muslimer i området, i stort sett. Det finns en källarmoské i varje bostadshus.

Träffade en pastor och några medarbetare till honom som diskret arbetar med kristen mission i detta område. Pastorn har själv muslimsk bakgrund från Nordafrika. De har skapat en kristen gudstjänstplats i en lägenhet, mitt i detta helt muslimska område.

Om man ska arbeta med kristen mission kan man inte ägna sig åt en massa konfrontation mot islam. Deras avgörande fråga är att vinna människors förtroende och nå deras behov. De ser ett påtagligt intresse för kristen tro, mitt i västeuropas mest muslimska bostadsområde.

Det är så farligt och riskabelt med denna satsning så jag får inte skriva ut några namn eller var i Marseille detta händer.

Den berörda pastorn från ett helt muslimskt land och med helt muslimsk bakgrund, har också en mycket speciell vision. Det är att bygga en ny kristen gemenskap med både judar och muslimer. Han menar att muslimer har mycket förutfattade meningar om judar, och detta finns kvar även när de har blivit kristna. Det finns många judar som bor i Marseille. Den judiska minoriteten i staden består av tiotusentals människor. Han försöker nå även dem, både en relation, men också att dela med sig av kristen tro.

De som jobbar i den här typen av områden är hjältar och Gudsrikets spjutspetsar i Europa. Be för dem.