Det har uppstått en mycket intressant debatt i tidningen Dagen om resultat av kristna evangelisationskampanjer. Dagen har publicerat en artikel med intervjuer som är en uppföljning av Sebastian Staksets tältmöteskampanjer under 2019 på Tjörn, i Piteå och Sävsjö. Intervjuerna visar på att bestående resultaten har varit måttliga, om man räknar i antalet nya medlemmar i de lokala församlingar som var med och ordnade kampanjerna.
Två inlägg har kommit med nyanseringar och invändningar mot Dagens journalistik. Dels från Torbjörn Freij, som var djupt involverad i Billy Grahams kampanj i Stockholm 1978. Dels från Sam Wohlin, pingstpastorn i Karlstad, som delar sina erfarenheter från Staksets senaste kampanj i Karlstad. Hans artikel hittar man här. Torbjörn Freijs artikel hittar man här. Dagens artikel hittar man här.
Jag delar helt de synpunkter som Freij och Wohlin för fram. Det är inte så enkelt att utvärdera resultat från kampanjer. De tre kampanjer som Dagenartikeln utvärderar drabbades dessutom av pandemin i uppföljningen, kanske det värsta slaget mot kristna kyrkan i modern tid. Tycker dock att det är bra att kristen media gör den här typen av utvärderingar, vi kan alltid göra våra evangelisationssatsningar bättre, och de behöver ständigt utvärderas.
Jag har ägnat hela mitt liv åt evangelisation och mission i Stockholm, och församlingsgrundande. Massor av misslyckanden och besvikelser kan jag räkna upp från mina erfarenheter, men också ett antal glädjeämnen. Det går att peka på församlingar som faktiskt existerar idag, som en frukt av detta arbete. Har haft nåden att döpa ett par hundra Stockholmare under mitt liv, som tagit emot Jesus.
Min samlade erfarenhet visar att det tar tid för folk att gå från en frälsningsbön och omvändelseupplevelse, till att bli församlingsmedlem. Det är den svåra och tålamodsprövande resan. Människor med helt sekulariserad eller helt okristen bakgrund som får möta Jesus, till exempel i ett kampanjmöte, man saknar helt referenser och förståelse för att detta ska leda till ett församlingsmedlemskap. Det kan vara en lång och tålamodsprövande resa att visa på församlingens betydelse, att följa och tro på Jesus gör jag inte bara som individ, det gör jag som församlingsmedlem.
Det är ett dilemma som möter all form av evangelisation, allt från konfirmationskurser, till Alphakurser, till kampanjer med Sebastian Stakset, pannkakskyrka, ordinarie ungdomsarbete i lokala församlingar, evangelierande konserter med mera. För Sebastian tog det fyra år från det han först började sitt andliga sökande tills han rejält landat i det kristna livet och i en kristen församling.
Och som Freij och Wohlin påpekar, kampanjer kan bidra till att väcka tro, skapa entusiasm, och mobilisera oss kristna, vilket leder till resultat på sikt utan att kunna mätas i ifyllda kort vid en kampanj och ´därefter medlemskap i en lokal församling.
Alla djärva insatser för evangelisation i Sverige är viktiga. Nu står vi inför en vecka då filmen Miseria lanseras i Sverige på biografer runt om i hela landet. Ett utmärkt tillfälle att utmana många människor, inte minst de som har hamnat i gängkriminaliteten.