Den här sommaren har jag och hustrun ägnat åt våra sex barnbarn. Det har varit en härlig period. De har både varit i Stockholm vissa veckor och vissa veckor har vi varit hos dem i Norge, där fem av de sex barnen bor. De är i åldrarna 4 månader- 11 år. Därför har jag stängt av skrivande och sociala medier under sommaren.
Noterar den intressanta debatten om Lewi Pethrus, pingströrelsen, Kristdemokraterna och nazismen, som initierades av forskarna Tomas Poletti Lundström och Markus Lundström i Aftonbladet. Första artikeln hittar man här. Den andra hittar man här.
Joel Halldorf har kommenterat saken i Expressen. Man hittar det här. Dagen har skrivit en artikel med intervjuer med pingstforskaren Jan-Åke Alvarsson och journalisten och författaren Ivar Lundgren, som försvarar Lewi Pethrus. Man hittar artikel här. Tidigare pingstledaren Daniel Alm har skrivit i Dagens Nyheter om saken. Man hittar artikeln här.
Det har varit många fler artiklar både i allmänna kulturdebatten och i kristna pressen under sommaren kring detta ämne. Mina länkar är bara några exempel.
Vill här lyfta fram att jag genomförde en omfattande research om kyrkan och nazismen när jag och Micael Grenholm jobbade med vår bok ”Jesus var också flykting”, som kom ut 2016.
Två kapitel i boken handlar om kyrkan och nazismen, både i Sverige och i Tyskland. En slutsats i boken är att det fanns en radikal kristen rörelse mot nazismen, både i Tyskland och i Sverige. I Tyskland var det förenat med livsfara att radikalt ta avstånd från nazismen. Bonhoeffer var det mest kända exemplet på en präst som fick betala med sitt liv för att han stod upp mot Hitler, hans liv slutade i ett koncentrationsläger. Jag visar i boken på att kyrkan i Tyskland kompromissade med nazismen i stor utsträckning, även de tyska baptisterna.
En genomgång görs i boken av Svenska kyrkans hållning. Den var kluven, delar av kyrkan och vissa präster och teologer var tyskvänliga och man skulle kunna hävda även nazivänliga. Mest kända exemplet på nazivänlighet var teologiprofessorn Hugo Odeberg i Lund. Lundaprofessorn Gustaf Aulén var en av Svenska kyrkans främsta kritiker av nazismen. Ärkebiskop Eidem var kompromissande, vilket jag visat i tidigare artiklar.
Ideologiskt medvetna personer var skarpt kritiska mot nazismen från första början, även inom svensk kristenhet. Att hävda att tidsandan var annorlunda då, är inte hållbart. I min undersökning granskade jag Svenska Missionsförbundet och Baptistsamfundet, samt Pingströrelsen.
Inom svensk frikyrklighet fanns det tre falanger på trettiotalet i förhållande till nazismen och Hitler. En falang som från första början tog avstånd mot och varnade för Hitler och nazisterna. En falang som var mer neutrala, och en mer nazivänlig falang. Den nazivänliga falangen handlade om individer, inte samfund och församlingar.
När Hitler grep makten i Tyskland 1933 skrev 60 kristna ledare en gemensam artikel och upprop i Dagens Nyheter, i april 1933, som kraftfullt varnade för Hitler och nazismen. Samfundsledarna för Missionsförbundet och Baptisterna fanns med bland undertecknarna, liksom rektorerna för samfundens teologiska utbildningar.
Lewi Pethrus finns inte med bland undertecknarna, jag spekulerar i min bok om han blev tillfrågad. Enligt Poletti Lundström och Lundström blev han tillfrågad att stå med bland undertecknarna men tydligen inte nappat på erbjudandet.
I min research vid bokskrivandet gick jag igenom ett antal årgångar av Evangelii Härold, som var Pingströrelsens enda tidning vid den tidpunkten. Dagen startade ju först 1946. Det går inte att hitta artiklar med kritik och avståndstaganden mot Hitler och nazismen under trettiotalet och början av kriget. Lewi Pethrus skrev om krigsutbrottet och beklagade kriget, men tog inte något avstånd från nazityskland eller lade skulden för kriget på Tyskland.
Baptisterna var mycket mer tydliga och konsekventa och kritiserade nazismen och Hitler hela tiden från 1933 och framåt, deras tidning Veckoposten och dess chefredaktör Arvid Svärd förde ständigt fram kritik mot nazismen. Samma sak med Missionsförbundet som dock inte lyfte frågorna lika mycket som Baptisterna gjorde. Missionsförbundet ordnade bland annat ett flyktingläger för judiska flyktingar i södra Sverige, under trettiotalet.
Man kan hitta kommentarer i Evangelii Härold före kriget som delvis skyller förföljelsen mot judar i Tyskland, på judarna själva och deras ageranden. Evangelii Härold publicerade artiklar under åren 1941-42 om situationen i Tyskland författade av GE Söderholm som innehåller en nyanserad kritik av Hitlertyskland.
Min slutsats i boken är att pingströrelsen och Lewi Pethrus inte var avståndstagande mot nazismen under trettiotalet och krigets inledning. Det går dock inte att hävda att Lewi Pethrus var antisemit. Det blir intressant att följa Lundströms forskning i fortsättningen, jag tror att de inte har helt fel, men kritiken mot Lewi Pethrus bör vara nyanserad.