Om den profetiska tjänsten

Jag har skrivit och sagt vid många tillfällen att ett av de största problemen i svensk kristenhet är en för snäv inställning till de olika andliga tjänsterna som Bibeln talar om, apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare. Alla fem gåvorna behöver vara i funktion för att församlingen ska utvecklas väl. I svensk kristenhet är fokus på herdar-pastorer och lärare. De är viktiga gåvor men inte tillräckliga. Evangelister finns ett erkännande av  men det görs för lite för att utveckla, utbilda och erkänna evangelistgåvan, och ge den utrymme och möjligheter att verka. Ett lysande undantag historiskt har varit Missionsförbundets erkännande av evangelistgåvan. Hoppas att erkännandet av Sebastian Stakset ska leda till en allmän renässans av evangelistgåvan i svensk kristenhet. Apostlar är spjutspetsarna, och erkännandet av och att skapa utrymme för den gåvan – har i för stor utsträckning lyst med sin frånvaro. Samma sak gäller profeter. Apostlar och profeter betraktas nog alltför ofta som besvärliga personer som hamnar långt från samfundsledande positioner. Vilket är till skada för hela kristenheten.

Min senaste krönika i Dagen handlar om profettjänsten. Den är helt avgörande för att skapa tro, visioner, möjlighetstänkande och en positiv framtidstro i den kristna församlingen, men har också en avgörande funktion när det gäller att varna, korrigera och peka på Guds dom över kristna verksamheter. Profettjänsten kan fungera både på lokal nivå och nationell nivå, och internationell nivå. Profetian och profetiska tjänsten behöver noga prövas, men om prövningen blir så strikt så att det inte blir några profeter kvar, då är det inte bra. Saknas profetrösterna är det uttryck för allmänt kristillstånd i den kristna kyrkan. Min gode vän Lars Gunther, EqK-pastor och dessutom ledamot i deras styrelse, har gett en mycket utförlig undervisning om profetiska gåvan och tjänsten, sunt och bibliskt. Kan rekommenderas. Hittas via hans hemsida-blogg.

Krisen i svensk kristenhet som Öyvind Tolvsens senaste undersökning pekar på, handlar enligt min mening i stor utsträckning om avsaknad av apostlar, profeter och evangelister, och att ge tillräckligt med utrymme och erkännande av dessa gåvor. Gåvorna finns men måste upptäckas och erkännas, inte stoppas undan i en garderob.

En viktig uppmaning får vi av Paulus i 1 Kor. 14:1  ”Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.” Vi ska vara ivriga i att få de andliga gåvorna, det gäller både oss som kristna individer men också församlingen kollektivt. Paulus nämner särskilt om profetians gåva, som borde vara aktiv i lokala församlingens liv. Att lyssna på det profetiska tilltalet borde i mycket större utsträckning prägla kristet styrelsearbete i Sverige, både på lokal och nationell nivå.

1 Sam. 3:1 säger: ”Pojken Samuel gjorde tjänst inför Herren hos Eli. På den tiden var Herrens ord sällsynt, profetsyner var inte vanliga.” Profetsyner var inte vanliga på Samuels tid, det präglar tyvärr för mycket av kristen verksamhet i Sverige. Tyvärr saknas fora i många församlingar för att förmedla profetiska hälsningar.

Det är för mycket debatter, diskussioner, och demokratiska omröstningar, mer tid borde ägnas åt att lyssna på de profetiska orden.

Paulus skriver vidare i 1 Kor. 14:3,4: ”Men den som profeterar talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål bygger upp sig själv, men den som profeterar bygger upp församlingen.” Att ge uppbyggelse, uppmuntran och tröst – det är alltså en central funktion hos den profetiska gåvan, det kan riktas både till enskilda personer och till hela församlingar, och till nationer.

Paulus skriver vidare i 1 Kor. 14:24,25: ”Men om alla profeterar och det kommer in en som inte tror eller inte förstår, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. 25 Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och erkänner: ”Gud finns verkligen i er.” En profetisk gåva är alltså inte bara till tröst och uppbyggelse, den kan också avslöja hjärtats hemligheter.

Vidare säger Paulus i 1 Kor. 14:29-33:  ” Två eller tre profeter ska tala, och de andra ska pröva det som sägs. 30 Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse ska den förste vara tyst. 31 Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir uppmuntrade. 32 Och profeternas andar underordnar sig profeterna, 33 för Gud är inte oordningens Gud utan fridens.” Det Paulus säger här är att de profetiska budskapen ska prövas, här ger Lars Gunthers undervisning bra vägledning om hur det kan göras. Och så talas det om ordning och reda. Personer med profetisk gåva måste kunna underordna sig, inte bara klampa fram och profetera hur som helst. Profeter som inte tillåter och respekterar prövning, de ska man avfärda.

 

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Inge

    Stefan du skriver att:
    ”Apostlar och profeter betraktas nog alltför ofta som besvärliga personer som hamnar långt från samfundsledande positioner. Vilket är till skada för hela kristenheten.”

    Så är det nog tyvärr allt för ofta, men knappast förvånande om man ser till den utveckling samfunden har genomgått de senaste 50åren.
    Vilken samfundsledare idag skulle våga ta ställning mot exempelvis Joel Halldorfs senaste utspel i Expressen?

    David Wilkerson var en erkänd profetröst i de kristna leden för 50 år sedan, men vilka konsekvenser får det när vi nu ser att hans profetior faller på plats en efter en?
    Hans pofetiska syner återges blandannat i boken Synen från 1973, i ett citat nedan beskrivs profetiskt ett kommande erkännande från kyrka och stat av en livsstil som i alla tider betraktats som synd och otukt i våra liv.

    ”Det finns bara två krafter som hindrar de homosexuella att helt ge sig hän åt sin synd. Den ena är samhällets förkastelse, den andra kyrkans undervisning. När samhället inte längre förkastar deras synd och stämplar den som abnorm, utan i stället accepterar dem och uppmuntrar dem i deras abnorma förehavanden, och de kristna inte längre predikar emot det som synd utan överser med deras sexuella aktiviteter, då existerar inte längr några hinder. Dammluckorna är öppna och de homosexuella uppmuntras att framhärda i sin synd.
    I min syn såg jag hur dessa två vägspärrar undanröjdes. När detta sker, då blir följden kaos”

    Borde inte uppfyllandet av denna profetia betraktas som en allvarlig varning och få någon form av konsekvens på hur vi ser på de samfund som följaktligen blir en del i denna profetias uppfyllelse?

    Eller lyssnar vi idag endast på profeter som talar om lycka och välgång?

    Stefan du talar profetiskt om dammluckor som nu öppnas och det i positiv mening, det är bra vi behöver verkligen få profetisk uppmuntran och inspiration som bidrar att skapa tro för människors frälsning.

    Även D Wilkerson talar profetiskt om dammluckor som öppnas, men det i en annan bemärkelse, han varnar för de allvarliga konsekvenser det medför när de kristna sänker garden och viker sig för världens påtrycknkningar.

    Du ser det som en stor skada att profeterna idag ej är inordnade under samfunden, det är nog möjligen så under förutsättning att samfunden fortfarande har mandat att kalla sig kristna?
    Jag tror att du betraktar Wilkerson som en sann profet, alla profeter blandar nog in något av sin egen mänskliga natur i budskapet så allt måste ju prövas i enlighet med Guds Ord, men kan du ge exempel på profetröster idag som framför liknande budskap och som blir erkända av samfundsledningen och där ledningen även tar konsekvenserna av vad budskapet innebär?

  • wildwest63

    Inge, intressant med ditt citat av Wilkerson. Jag har Synen i flera utgåvor men naturligtvis läser jag den inte frekvent, då blir det slagsida.

    Jag har verkligen mått andligt dåligt den här veckan efter Halldorfs utspel i Expressen. Jag tänker att ganska ofta har pastorer uppmanat sina medlemmar att stå upp för kristen tro ute i samhället och inte vika ned sig. Men när/om vi gör det så blir vi anfallna bakifrån av våra ”egna”, en femtekolonnverksamhet som skjuter oss från ett håll vi inte hade uppsikt över.

    Jag lider av att det inte finns någon, och inte har funnits någon på decennier, som klart och tydligt talar om vad ett bejakande av homosexuell livsstil innebär. Nämligen ett kraftigt avsteg från Guds ord. De konsekvenser sådant kan få ser vi ju lätt i GT, när Gud prisger sitt folk åt straff (eller för att tala modern kristensvenska – vi ställer oss själva utanför Guds nåd så att straffet når oss). Vad händer med en kyrka som kaxigt, självsvåldigt och gudalikt förkastar allt det som Gud talat om att han önskar att vi avhåller oss ifrån? Vi gör oss själva till gudar. Och bryter brutalt mot första budordet. Jag har sagt det här tidigare – jag är uppriktigt rädd för vad som kommer hända oss.

    En person som Halldorf kan inte längre sägas vara kristen. Man kan tvivla på bibelord, man kan tycka att dom är hårda, man kan resonera kring dem – men man kan absolut inte förkasta dem och ställa sig på samma sida som kristenhetens fiender i deras egna pressorgan. Då har man gått över frontlinjen. I NT’s beskrivningar så skulle en person som Halldorf uteslutas ur sitt kristna sammanhang, givetvis tas ifrån alla sina positioner som dess företrädare och få befinna sig ute i ”öknen” tills en omvändelse har skett. Kanske den då aldrig sker, eller kanske den sker. Men kommer nåt sånt inträffa? Kan inte ens föreställa mig det.

    Så har vi nu alltså en förment kristen företrädare som i en av Sveriges största tidningar gör sig till tolk för en tolkning av Bibeln som är fiendens egna. Visst är det en fantastisk tid vi lever i?

    Och naturligtvis begår vi alla synder, det är inte bara homosexuella som lever fel. Men det är skillnad på att framhärda i sin synd, kräva att den accepteras som icke-synd, anse att alla andra ska acceptera att det inte är synd, att helt enkelt göra sig själv till Gud, istället för att tyst eller offentligt medge att man har problem på det här området och behöver oändlig nåd.

    Jag tänkte också på en sångtext som den kristne sångaren Carman sjöng på 80-talet. Jag kan missminna mig exakt vad han sjöng om, eller snarare rappade om i ett mellanstycke, men att djävulen nu har tagit fram sitt sista kort genom att förstöra familjen. Tänkte på det häromveckan, nej, det var inte djävulens sista kort. Nu förstör denne potentat nämligen själva uppfattningen vad det är att vara människa, man och kvinna. Nu kastar han in grus i maskineriet så att vi ska bli osäkra t o m på vilket kön vi tillhör. Det finns en nivå till, som jag bara väntar på, företrädare har redan funnits med i intervjuer – de som är osäkra på om de är människor, katter eller papegojor. Tänk er den icke-diskriminerande lagstiftning som ska till för att möjliggöra ICA-kassörskor att få leva som katt!

  • Mikael Nyman

    Jag tycker man får höra rätt ofta på ett allmänt plan att vi bör ”pröva” profetior, men hur går detta till i praktiken? Vi kan ta visionen om dammluckorna i det tidigare inlägget. Hur ditt andliga sammanhang (Folkungakyrkan? EFK?) att gå vidare med denna, för att utröna om det är fråga om en verklig vision eller inte?

    Jag tänker särskilt på profeter (?) som gång på gång visat sig ha fel. Justin Peters gjorde för några månader sedan en mastodontvideo på Youtube (4+ timmar, kan söka på ”2020 terrible horrible year for the prophets” eller något sådant på Youtube), där han gick igenom de många misslyckade profetiorna under 2020. Bland dessa kan man notera:
    1) Ingen profet förutsåg att covid-19 skulle utvecklas till en pandemi.
    2) Ingen profet förutsåg BLM-upploppen och i flera amerikanska städer.
    3) Ingen profet förutsåg att Donald Trump skulle drabbas av covid-19.
    4) Massor av profeter profeterade att Donald Trump skulle vinna presidentvalet.

    Jag kanske inte helt och hållet delar Justin Peters analys i alla teologiska avseenden, men är anmärkningsvärt att så många profeter profeterat så totalt fel…

  • Stefan Swärd

    Det är inte sociala medier som ska pröva profetiska tilltal. Profetiska gåvan är främst till för den lokala församlingen och ska prövas där, och där kan man också känna den person det gäller. Sticker man ut hakan och profeterar utanför sin lokala församling så ska det prövas av den församling man är med i och i de kristna sammanhang man är engagerad och står ansvarig i. I min dammluckesyn så har den godkänts av pastorerna i Folkungakyrkan och i ledningen för Staksets organisation där jag nu har mitt kristna huvudengagemang. Eftersom jag nu också är krönikör i Dagen står jag också ansvarig inför tidningens ledning som kan ta mig i örat om jag ägnar mig åt stolligheter. Det profetiska innehåller många olika dimensioner, det kan innefatta framtidsförutsägelser i samhällsfrågor, vi har exempel på det i Nya testamentet, inte bara hos GT:s profeter. Presidentvalsprofetian tyckte jag var märklig av flera skäl, framförallt för att det var en profetia där man hade 80 procents att profetera rätt, sittande presidenter brukar för det mesta vinna presidentvalen. Och ändå profeterade alla fel. Att Trump drabbades av covid 19- jag förstår inte varför någon skulle behöva profetera om det, var och varannan person har drabbats och många toppolitiker. Men det är anmärkningsvärt att ingen profet såg något av covid 19 och dess konsekvenser.

  • Mikael Nyman

    Hur går processen till innan pastorerna eller ledningen i en församling bestämmer sig för att ”godkänna” en profetia? (Vi behöver inte gå in på just din vision, i fall det finns personliga detaljer du inte vill medge, utan vi kan tala mer generellt). Finns det en möjlighet att ”återta” ett godkännande, ifall det skulle visa sig att en profetia med förutsägande inslag inte slår in?

    Frågan hur man prövar förmodade profeter och torde vara särskilt viktig när det gäller rörelser med rötter inom karismatisk eller väckelsekristendom, som spårar ur mer eller mindre rejält (typ Knutby, Children of God, etc.) Fanns det något sätt att avgöra att deras respektive ”profeter” inte var några riktiga profeter (eller alternativt var riktiga profeter som hörde fel), innan det började gå utför? När jag lyssnar på avhoppare från olika sammanhang har jag svårt att se några avgörande skillnader när det gäller profetians former. Visst, när folk börjar ”profetera” om att ha ihjäl folk eller ta andra fruar kan man ju av innehållet att döma sluta sig till att profetiorna inte kommer från Gud, men när det gäller den yttre formen för profetian – hur den tas emot och meddelas etc. – verkar det inte vara några större skillnader, utifrån vad jag kan se iaf.

    Ang. ”Trump-profetiorna” är frågan är varför dessa – företrädevis amerikanska – ”profeter” ens skall betraktas som profeter, när man i princip lika gärna kan singla slant om utfallet. Det handlar ju inte om detaljer de har fått fel, utan de har misslyckats totalt med väldigt avgörande händelser. Man kan läsa dagens horoskop, det verkar ha ungefär samma träffsäkerhet.

    Även om man inte ansluter sig till en strikt cessationism, borde man kunna ta avstånd från de extrema varianterna inom den karismatiska rörelsen som Word of Faith och New Apostolic Reformation, där många av de falska (eller ”misslyckade” eller ”felande”, eller vilken term man föredrar) profeterna hör hemma.

  • Vedel

    Bäste Stefan Swärd. Tack för din tro på och vittnesbörd om Jesus Kristus.

    I GT Amos 3:7 står det : Ty Herren,Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet (vilja) för sina tjänare profeterna.

    I både GT och NT talas det om Aronska Prästadömet och Melkisediska Prästadömet

    Aronska Prästadömet har följande ämbeten. Diakon,Lärare,Präst,Biskop

    Melkisediska Prästadömet har följande ämbeten. Äldste,

  • Vedel

    Melkisediska Prästadömet har följande ämbeten. Äldste,Högpräst,Apostel,Sjuttio,Evangelist.

    I Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är alla dessa ämbeten i full verksamhet.

  • E

    Det märkliga är att ordet ”förmana” har bytt ut till ”uppmuntra” i nya översättningar. 1 Kor.14:3
    I min värld betyder dessa ord raka motsatsen till varandra.
    Det är beklagligt att se hur profeternas nya uppgift har blivit att stryka Guds folk medhårs och inte få ge vägledning och tillrättavisning från Gud. Det är inte konstigt att smorda profeter från Gud har tystas i vissa sammanhang  med tanke på att Guds folk inte vill ödmjuka sig under Guds Ande och inte ens känner av hans närvaro i kyrkorna. Det har uppstått något annat i församlingar som består i att folk ”ser” konstiga bild som istället skapar förvirring hos folket, det profetiska ska bringa klarthet och inte mer förvirring.
    Guds folk har blivit ett högmodigt folk och har stängt ute Guds närvaro. Tungotalet har så gott som tystnat i vissa församlingar och uttyningarna är ännu mer sällsynta. Det är inte tillåtet att tala om synd,helvete och Jesu återkomst. Det är dags att släppa fram de av Gud smorda profeterna innan Herren flyttar ljusstakarna bort från dessa församlingar som inte lever efter bibelns budskap och lyssnar in Guds Ande.