Värna om Svenska Evangeliska Alliansen

~ stefan

Alltsedan Svenska Evangeliska Alliansens nystart 2001 har jag varit djupt engagerad i alliansen. Första perioden som företrädare för Evangeliska Frikyrkan, därefter som valberedningens sammankallande, sedan som styrelseledamot och sedan 7-8 år tillbaka har jag varit organisationens ordförande.

Jag tror att Svenska Evangeliska Alliansen är ett viktigt organ i svensk kristenhet, därför att den vill bygga kristet samarbete och ekumenik på reformationens och väckelserörelsens grund. Enligt min mening är det en bättre och vassare grund än den breddekumeniska grund som Sveriges Kristna råd står på. En grund där man aktivt kan verka för evangeliet, kristna trons sanningsanspråk, evangelisation, värna om tydlig mission och kristna etiska värderingar på klassisk kristen grund, och reformationens motto ”Skriften allena”. SKR fyller en viktig funktion men kan aldrig vara en tillräcklig grund för ekumeniskt samarbete för kristna samfund och rörelser med rötter i väckelserörelsen.

Har nu i två ledare i Världen idag lyft fram Svenska Evangeliska Alliansens betydelse. Man hittar ledarna här och här.  Möter så mycket brist på kunskap i svensk kristenhet, och många vet ingenting om evangeliska alliansens historiska bakgrund, och även kunskapen om bevekelsegrunderna bakom Lausannedeklarationen börjar svikta. Läs gärna ledarna och sprid via facebook och andra kanaler om du sympatiserar med innehållet.

Både Pingströrelsen och Alliansmissionen har valt att lämna Svenska Evangeliska Alliansen, och inom Evangeliska frikyrkan är stödet betydligt svagare idag än 2001 då vi gjorde nystarten av alliansen och EFK var en drivande kraft, även om EFK fortfarande är kvar som medlemmar. Det försvagade stödet kan bero på olika orsaker i olika samfund, men enligt min mening är yttersta anledningen en tilltagande teologisk relativisering och liberalisering som tyvärr breder ut sig i traditionell frikyrkorörelse.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Jonas Rosendahl

    Varför har pingst valt att lämna? Är det för att man vill satsa ännu bredare på ekumeniskt arbete i andra organisationer?
    Jag är principiellt inte emot ekumenik men för mig är ekumenik i första hand lokalt. En pastors uppgift är också i första hand lokalt. Det är inte tanken att man ska sitta och fika på ett huvudkontor och fila på upplägg och image frågor och rikssamarbeten i första hand. Något sådant finns det inte heller stöd för i NT. Apostlarna hade en särställning. Det apostoliska mandadet utifrån en lokal församling kan också i viss mån fungera utanför det lokala sammanhanget med missionssatsningar. I Affärsvärlden säger man alltid att business is local men det stämmer inte längre på samma sätt i en globalistisk värld. Men jag tycker det är synd att pastorer tycks ha försmak för att ”åka runt” när bristen på lärjungaskapsträning är så tydlig i de lokala församlingarna. Folk får sitta och titta på kanal 10 eller lyssna på youtube eller har man ”tur” bli connectad med folk som kan lärjungaträning.
    Vad jag vill säga är att fokus bör återigen bli lokala sammanhang. Inte ekumeniska eller organisationer som utgår ifrån huvudkontor i rikssamarbeten. Jag kan förvisso se i migrationsfrågorna att det har sin fördel att samarbeta på riksnivå. Men samarbete kan alltid ske utan organisation.
    Själv har jag valt att alltmer fokusera lokalt och på lärjungaträning, det sker genom friare sammanslutningar men jag är samtidigt förankrad i en lokal församling. Men jag hade kunnat valt en annan väg och kanske lite finare och mer prestige och bli B kändis i kristenheten. Det var ju nära att jag hamnade i kanal 10 soffan. Men Dahlman frågade men återkom aldrig. Ganska skönt kan jag tycka såhär i efterhand. Att arbeta mer i det dolda har alltid varit frikyrkans kärna. Att stötta och hjälpa lokalt och göra skillnad i sin stad och bygd. Dessutom som en yngre generation behöver lära sig: Att inte framhäva sig själv och sina gåvor utan genom det lokala tjänandet bygga förtroende och få förtroende och att sådant tar tid. Inte bygga image genom facebook och försöka promota sig själv. Vi behöver tillbaka till grunderna för hur man arbetar i guds rike. . Vi ska inte heller organisera mer men vi ska samarbeta mer och under den helige Andes ledning.

  • Mikael Nyman

    Vilken är anledningen till att Alliansmissionen och Pingst inte vill vara med i SEA? Dessa är väl viktiga komponenter i den evangelikala delen av svensk kristenhet (vilken man får förmoda är SEA:s hemvist), så utan dessa torde ju SEA försvagas.

    Själv är jag (kanske inte förvånande…) kritisk till vissa aspekter av SEA. Den kanske mest grundläggande frågan är huruvida SEA bör betraktas som något som faller under det andliga eller det världsliga regementet. Jag skulle helt klart säga att mycket av det som SEA gör syftar till att sprida och försvara den kristna tron, och är alltså sådant som ligger under den kristna kyrkans ansvarsområde. Då bör man även följa de anvisningar som Bibeln ger för hur den kristna kyrkan skall arbeta – man måste förkunna hela Guds rådslut (inte bara de delar där man kan nå enighet över samfundsgränser), man får inte förkunna gå ut över Bibeln och blanda in egna filosofiska eller ideologiska uppfattningar i det man säger, etc. Ledare och offentliga företrädare bör betraktas som ämbetsinnehavare, och bör därför uppfylla de kvalifikationer som ges i Bibeln.

    Man skulle ju kunna välja att betrakta SEA som en världslig organisation. Men då vore det fel att ta ställning i religiösa frågor. Vill man verka som en politisk lobbygrupp mot t.ex. aborter eller enkönade äktenskap, då finns det inget skäl att neka t.ex. muslimer eller mormoner medlemskap. Tvärtom borde man ju bli starkare ju fler man lyckas samla.

    Ser man till de ställningstaganden SEA gör, finns det en del man kan diskutera. En hel del saker kan jag hålla med om. Andra saker är problematiska. Ibland håller jag inte med, ibland tycker jag SEA tar ställning i frågor där kristna kan ha olika uppfattingar. Lausanne-deklarationen, som utgör något slags teologisk grund, har en tydlig evangelikal/reformert slagsida. (Anmärkningsvärt är att en nominellt luthersk grupp som ELM/BV tydligen samarbetar med SEA…)

    Slutligen skall man inte vara överdrivet kritisk mot SEA. Även om jag själv av nämnda anledningar inte skulle gå med i SEA, måste man medge att Gud kan arbeta även genom en sådan organisation, precis som han kan arbeta genom t.ex. den Katolska kyrkan, även om den kyrkan har vädligt mycket som är obibliskt.

  • Jonas Rosendahl

    Jag sökte faktiskt jobb på SEA för många år sedan. Hade en riksdagsman som fin referens. När jag ringde upp satt sen personen (som är ganska känd) och åt äpple eller annan frukt samt sippade på kaffe under hela intervjun. Var ganska kall av sig och lite smått frånvarande i samtalet dessutom.
    Tack gode Gud att det istället blev företagsvärlden för mig där man i de flesta fall åtminstone måste bete sig som folk på grund av konkurrensen.
    Sånna här organisationer har ju en förmåga att bli ”intern för de interna”.
    Man vet inte riktigt hur man ska vara bland vanligt folk.

    Olof Edsinger är förresten ypperlig som generalsekreterare. Men han är förmodligen för konservativ för en del.

  • Mikael Nyman

    Jag har ägnat förmiddagen åt att försöka luska ut varför Pingst (och SAM) inte vill vara med; men jag har inte hittat något specifikt. Man kan ju tänka sig några olika anledningar:
    1) Den liberala – man anser att SEA har en för strikt tolkning av den kristna tron.

    2) Den konservativa eller ”fundamentalistiska” – man anser att SEA inte har en tillräckligt tydlig profil, utan är för ”slappa” eller liberala.
    3) Den pragmatiska – man anser att det arbete som SEA utför (ett par killar som publicerar debattartiklar lite då och då, eller vad de nu ägnar sig åt) kan utföras inom de existerande samfundsstrukturerna, och att SEA därmed bara blir en onödig organisatorisk överbyggnad.

    Jag är skeptisk till den typen av parakyrkliga organisationer som SEA representerar. Jag tror att en samfunds-kongregationalistisk modell är det bästa sättet för kyrkan att bedriva verksamhet på. Dvs. de lokala församlingarna utgör basen för arbetet. Sedan kan församlingar som har en liknande syn sluta sig samman i samfund, för att t.ex. finansiera gemensamma missionsåtaganden, pastorsutbildningar, tidningsorgan eller andra mediekanaler. Men jag tror det är en bra ordning om det är samfundet som får sin makt delegerad från församlingarna (som i en kongregationalistisk ordning), och inte tvärtom (som i en episkopal ordning).

  • Lars Wärn

    Fanns det något kristet samfund under apostlatiden?

  • Mikael Nyman

    Det fanns kristna församlingar som samarbetade.

  • wildwest63

    Det var kul att läsa. Det återvände en del liknande minnen. Man kan knappast påstå att frikyrkligheten kännetecknas av nån överdriven professionalism när det gäller de sammanhang man ska vara professionell, t ex vid anställningsintervjuer, respekterande av arbetstider, budgetdisciplin och genomförande av beslut enligt de stadgar som finns. Bara ur mitt liv skulle man kunna få fram exempel som täcker hela skärmen.

    Ett exempel som slog mig just nu då jag tar en klunk vatten: en pastor i en församling som jag samarbetade med gick in för fasta. Han ojade sej och jämrade sej och klagade på att han inte fick ta varken kaffe eller en havrekaka, hade en stor kanna vatten under sammanträdet och rapade ljudligt för att understryka hur synd det var om honom. Jag ska inte överdriva, men han lanserade ju inte fastan som efterföljansvärd för min del.

  • Micael Gustavsson

    Han hade uppenbarligen inte läst Jesu instruktioner om hur hans efterföljares fasta skulle skilja sig från fariséerna.

  • Jonas Rosendahl

    Tycker väl å andra sidan inte att kyrkan behöver professionaliseras. Det räcker gott och väl om den har andlig urskiljning. Problemen blir desto större när man varken har andlig urskiljning kombinerat med obegåvade tilltag.
    Drar mig till minnes när jag läste kyrkohistoria. Historieprofessor Gunnar Westin skrev om detta, att när metodisterna sökte missionärer till Sverige var kriterierna både att de skulle vara andligt sinnade men även inneha en stor intellektuell förmåga. Detta för att de skulle förmå att nå de ledande skikten i samhället, vilket de också sedermera gjorde. Kanske dags att införa sådana kriterier igen?

  • Lars Wärn

    Det fanns en messiansk rörelse där de självklart samarbetade med varandra då de var en enhet. Kristendomen uppfanns senare.

  • wildwest63

    Vissa saker behöver inte alls professionaliseras. Där har du helt rätt. Det är inte direkt andlighet och andlig urskiljningsförmåga som kännetecknar frikyrkan idag. Men på andra områden är man oerhört slarvig, det var man inte i frikyrkans barndom. Man håller inte de mest elementära regler kring arbetstider, kvittoredovisningar, beslutsgångar enligt stadgar osv. Då kan man knappast kritisera samhället för slarv och fusk när man inte är bättre själv.

    Läser i min farfarsfars kvarlåtenskap om hur oerhört noggrann man var med vad kyrkans kollekt gick till. Farfarsfar var medlem i Immanuelskyrkan redan i mitten av 1890-talet. Farfar tillhörde pingströrelsens pionjärer, farfars bror var metodistpastor. Jag är genomsyrad av frikyrklighet och lider med förfallet varje dag.

  • Mikael Nyman

    För att ta ett konkret exempel på hur problematiskt det är med organisationer som SEA. Ett av deras områden där de bedriver opinion är ”religions-, yttrande- och samvetsfrihet”. Jag håller absolut med om att det är viktiga frågor. Men när opinionsbildningen drivs utifrån en tydligt kristen/evangelisk grund, öppnar man upp för kritik, att det skulle vara ett särintresse för kristna. Är man för frihet på ett principiellt plan (som då även omfattar de grupper man ogillar eller tycker är obehagliga), eller är det bara när den egna gruppen riskerar att tystas som det är viktigt? Här tycker jag man istället borde lyssna på olika liberala och libertarianska traditioner inom den politiska filosofin, som ofta på ett skarpt sätt försvarat yttrande- och åsiktsfrihet utifrån en principiell grund. Se även Dagens utmärkta ledarartikel för ett tag sedan: https://www.dagen.se/ledare/sta-upp-ocksa-for-den-andres-ratt-1.1479202 När det gäller politik tror jag är fel om kristna slåss för kristna intressen, muslimer för muslimska, ateister för ateistiska, etc.

  • Mattias

    Lars Wärn är tillbaka !

  • Lars Wärn

    Bara tillfälligt så var inte orolig :)

  • Mikael Nyman

    Jag läste precis artikeln i e-Dagen om att SAM och Pingst lämnat SEA. Som jag fattar det verkar det vara en rätt märklig konstruktion. Samfunden är tydligen i strikt mening inte medlemmar, utan något slags nätverkspartners. Det väcker ju en del frågor om ansvarsförhållanden. Är de uttalanden och ställningstaganden som görs av SEA förankrade hos de samfund som ingår SEA:s nätverk? Kan samfunden ställa styrelsen till svars på något sätt? Hade jag varit pingstvän eller alliansare hade jag nog tyckt att denna märkliga konstruktion vore skäl nog att lämna SEA.

  • kjell

    Gal 1:22
    Men för de kristna församlingarna i Judeen var jag personligen okänd.

  • Mattias

    Bra, blev lite ångestfylld när jag såg dig igen…:)

  • Stanley Östman

    En enkel förklaring som tillhörande pingst är, att det är sunt att lämna sammanhang där en del tagit plats (mha ryggdunkar och kollegierelationer) och vandrar runt i andra styrelser…

  • wildwest63

    Alltid vettigt att lämna sammanhang där uttalanden görs å mina vägnar. Förstår inte varför PMU är kvar i Sveriges Missionsråd. Om man inte är helt dominerande part (över 60%) kan man inte påverka bara genom sin goda vandel. Det är samma fenomen som finns bland bibeltroende präster i Sv kyrkan. Hur kan man vara kvar och förknippas med ledningens vansinnigheter? Det var ju detta som en gång var upphovet till frikyrkans uppkomst. Givetvis inte utan friktioner, men det är faktiskt dags igen. Splittring är aldrig roligt, men att förlora sin själ och trovärdighet är ändå värre.

  • Lars Wärn

    Översättningar spretar åt många olika håll. Mycket kan ”bevisas” med hjälp av grekiska och latin :)

  • Lars Wärn

    Jag gillar ditt namn, Mattias blev den 12:e aposteln :) ( eller om Shaul blev det)

  • Mikael Nyman

    ”Officiellt” verkar det vara formella frågor om beslutsfattande etc som
    ligger bakom SAM:s och pingsts utträde. Men lite mellan raderna i de
    replikväxlingar som ägt rum de senaste dagarna kan man ana att det inom
    samfunden finns mer liberala krafter, som är skeptiska till SEA:s
    konservativa syn i vissa frågor. Man kan ju då undra om inte EFK står
    näst på tur, med tanke på fredagens debattartikel i Dagen där
    missionsdirektorerna talade om den ”bredd” som finns i samfundet när det
    gäller enkönade relationer. Pingst, EFK och SAM tycks ju ha utgjort
    kärnan i den evangelikala delen av frikyrkligheten, så om dessa tre
    samfund alla skulle bryta med SEA, skulle ju SEA kraftigt försvagas.
    Kvar blir då några mindre samfund – Trosrörelsen (i praktiken Livets
    Ord), Frälsningsarmén (som idag är en spillra av vad den en gång var,
    och om de vill hålla uppe förtroendet som välgörenhetsorganisation får
    de nog inte sticka ut hakan allt för mycket i kontroversiella frågor)
    och ELMBV (en korsning mellan EFK och Lutherska bekännelsekyrkan).