Jag skrev ett blogginlägg den 15 mars om corona. När man tittar tillbaka på inlägget så tycker jag nog att mina resonemang håller. Framförallt rubriken ”bevara sans och besinning” – tycker jag fortfarande är högaktuell. Jag vidhåller fortfarande att det var värre förr. Spanska sjukans härjningar 1918-1920 var betydligt värre, men det berodde framförallt på att sjukvården och smittskyddskunnandet var då på en mycket lägre nivå. Dock var spanska sjukan värre i det avseendet att den i stor utsträckning drabbade unga människor.
Jag tycker fortfarande att expertmyndigheter och inte politiker ska hålla i taktpinnen när det gäller smittskyddet. Politiker har inte kompetensen att bedöma sådana saker. Politiska beslut behövs, men de bör bygga på expertmyndigheternas rekommendationer. Kritiken mot regeringen och folkhälsomyndigheten har nått ett för högt tonläge. Det är lätt att vilja hitta syndabockar i detta läge. Sverige ligger på cirka 15:e plats i Europa när det gäller antalet döda i förhållande till folkmängden. Ett antal europeiska länder har drabbats hårdare än oss, och USA har drabbats hårdare än vad vi har gjort. Dock har flera av våra nordiska grannar klarat detta bäst i hela Europa, det gäller Norge, Finland och Island. Jag kan inte bedöma om detta beror på skicklighet i att hantera smittskyddet eller om det beror på att det är glesbefolkade länder i utkanten av Europa med mycket begränsade storstadsområden och där en hög andel av befolkningen bor i glesbygd. Jag är nog benägen att tro att våra nordiska grannar har hanterat denna epidemi på ett mycket skickligt sätt.
Min bloggtext 15 mars lyfter fram att redan 3 Mos 13 talar om smittskyddsregler, så det är en biblisk tanke, och detta var förenligt med Israels tro på Herren som läkare. Det ena utesluter inte det andra.
Och som mina bloggläsare vet, jag har själv drabbats av en svår variant av Corona, och vårdades på St Göran med syrgas dygnet runt i sju dygn första halvan av november. När jag tittar på min bloggtext från 15 mars så inser jag att denna erfarenhet inte har förändrat min inställning i dessa frågor.
Här följer mitt blogginlägg den 15 mars:
Kommentar angående Corona – bevara sans och besinning
I dagens panikläge är det viktigt att behålla sans och besinning. Allt tyder på att Coronaviruset är extremt smittsamt, de försiktighetsåtgärder som vidtas är befogade för att minska smittspridningen. Det är viktigt att låta expertmyndigheter som har vetenskaplig kunskap om smittspridning, att de bestämmer regler och rekommendationer. Politiker har inte den kompetensen. Jag tycker att det är bra att den svenska regeringen låter Folkhälsomyndigheten styra i dessa frågor.
Som kristna är vi kallade till att alltid tro och förtrösta på Gud, i alla livets stormar och utmaningar. Vi drabbas också av alla de umbäranden som drabbar mänskligheten. Blir det krig i ett land drabbas alla av det. Vi drabbas också av virus, i de flesta fall helt ofarligt, ibland kan virus göra oss sjuka, i värsta fall med dödlig utgång. Men vi kan alltid be till Gud för oss själva och för varandra. Den kristne behöver i alla livets lägen bygga sitt liv på Guds löften. Det innebär inte att man agerar tanklöst och ovarsamt, det är helt förenligt med att följa Folkhälsomyndighetens regler och rekommendationer. Men jag vill påminna bland annat om Psalm 91: ”Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på. Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen.”
Rädsla är inte en reaktion som är präglad av tron på Gud. Rädslan är inte heller konstruktiv, den skapar bara panik.
Det fanns en smittsam sjukdom på bibelns tid som kallades för spetälska. Bibeln talar om Herren som vår läkare, Jesus ägnade mycket av sin tid åt att bota sjuka, en praxis som sedan fortsatte i Apostlagärningarna, och i hela kyrkans historia. Men Bibeln innehåller också en hel del lagar och regler för att hindra spridningen av den smittsamma sjukdomen spetälska. Den sjukdomen var uppenbarligen ett stort hot i den miljö där bibeltexterna växte fram för 2000-3000 år sedan. Redan för 3000 år sedan fanns det detaljerade smittskyddsregler bland annat beskrivna i 3 Mosebok 13, personer sattes även då i karantän som bar på en smittsam sjukdom.
Min slutsats är att tro på Gud som vår beskyddare och läkare är fullt förenligt med att följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer.
Det är också viktigt att ha lite proportioner på den nuvarande krisen, att vi som kristna ska hamna i apokalyptiska och eskatologiska spekulationer på grund av ett smittsamt virus, är enligt min mening en överdrift. För trots allt var det mycket värre förr.
Spanska sjukan härjade i Sverige och i världen 1918-1920. Man räknar med att cirka 40.000 av svenskarna dog i den farsoten, cirka 1 procent av svenska befolkningen vid den tidpunkten. Drabbade alla delar av samhället och särskilt unga människor. Globalt dog mellan 50 och 100 miljoner i spanska sjukan 1918-1920, och det är därför den pandemi i mänsklighetens historia som skördat mest dödsoffer på kort tid. Det motsvarade 3-6 procent av hela världens befolkning vid den tidpunkten, som dog i spanska sjukan. Man räknar med att 500 miljoner smittades, en tredjedel av hela världens befolkning. 10-20 procent av de smittade dog.
I skrivande stund är det 6 personer i de fem nordiska länderna som avlidit på grund av corona-viruset. Även om den siffran skulle öka kraftigt, så är vi inte på långa vägar på den nivå som gällde för spanska sjukan.
I vanliga influensaepidemier räknar man med att 0,1 procent av de som blir sjuka avlider på grund av sjukdomen. Det finns alltså betydande dödstal även i helt vanlig influensa. Dagens Coronavirus visar dock större smittsamhet än vanlig influensa och andelen av de smittade som avlider är högre.
Digerdöden är kanske den värsta farsoten de senaste årtusendena. I vissa former av denna smitta dog 100 procent av dem som drabbades. Detta pestutbrott började i Kina 1334 och spred sig sakta västerut via de handelsvägar som etablerats och som var en länk mellan öst och väst. Digerdöden kom första gången till Sverige 1350. Ett antal vågor av digerdödsepidemier inträffade ända fram till 1700-talet. Man räknar med att i mitten av 1300-talet dog en tredjedel av hela Europas befolkning i denna sjukdom.
I det religiösa Europa var man övertygade om att jordens undergång var nära när digerdöden härjade som värst. Många var också övertygade om att det var Guds straff för människans synd. Många ansåg att det var judarnas fel med denna pest, så judeförföljelser följde i digerdödens fotspår. Det utvecklades också plågsamma botgöringspraxiser för att försöka blidka Gud, så det var inte en sund andlig utveckling som följde i digerdödens spår.
Det är utmanande med de reserestriktioner som vi nu möter. Man bör dock komma ihåg att under andra världskriget var det nästan omöjligt att resa mellan länderna under en sexårsperiod.
Hur som helst, en liten tröst i nuvarande läge är att det var mycket värre förr.