Nu har det gått 23 dagar sedan jag insjuknade i covid 19. Första dagarna med lindriga symptom, hög feber från dag 3. Ambulans, sjukhusvård, syrgas, andningssvårigheter från dag 7. Åtta dagar på St Göran, nu varit hemma i 8 dagar. Akuta sjukdomen är över såtillvida att febern är över och andningen är normal. Men jag är långt ifrån frisk, är fortfarande sängliggande på dagarna. Försöker gå ut och gå men klarar fortfarande max 25-30 meters gång. Har fortfarande svårt att klara ett telefonsamtal. Smaklökarna är helt utslagna och vissa saker smakar förskräckligt medan vissa saker smakar mycket bättre än i vanliga fall. Men Herren är min läkare och jag vet att min kropp kommer att få nytt liv. Det kommer.
Mitt specialområde är ju gränstrakterna religion-kristendom-politik, det är detta jag disputerade på i januari 1984. Jag kan därför inte låta bli att något följa amerikanska debatten om Trump, och valresultatet, även om min sjukdom har begränsat mig denna gång. Inklusive kristna världens reaktioner – har jag också försökt följa. Min ambition är att skriva ihop en text, så fort jag piggnar till, med en kritisk granskning och uppgörelse med kristna Trumpismen, en total dikeskörning bort från sann kristendom och evangeliet enligt min mening. Här följer några inledande reflektioner i ämnet.
En praxis vi har haft bland kyrkorna i Sverige har varit att respektera politiska demokratin. Vi har också haft en praxis att respektera kristnas samvetsfrihet när det gäller hur man röstar. Jag kan inte minnas att någon kristen ledare i Sverige någonsin har klart och tydligt sagt att det här partiet ska ni rösta på, den här partiledaren är Guds vilja att den ska bli statsminister. Det har varit en viktig distans mellan kyrka och partipolitik. Kristna kyrkan har fört fram synpunkter på politiken många gånger, men aldrig sagt att den här partiledaren är Guds redskap för Sverige. Enligt min minnesbild var Lars Enarson den förste att bryta denna gräns när han sade att kristna skulle gå med i SD och rösta på Jimmie Åkesson för att det var Guds vilja. Det är möjligt att jag minns fel, men jag kan inte minnas att det har förekommit i modern tid för övrigt. Även när KD lanserades som det kristna partiet på sextiotalet, var kyrkor och samfund mycket noga med att hålla distansen till KD, ingen församling ville uppfattas som KD-församling. Trots KD:s djupa förankring i pingströrelsen fortsatte många pingstvänner att t.ex. rösta på socialdemokraterna.
Detta har varit praxis även i amerikansk kristenhet. Att hålla på en partipolitisk neutralitet i kyrkorna. Sedan har det varit en praxisutveckling som pågått under många år, vita evangelikala kristna röstar på republikanerna, svarta evangelikala kristna röstar på demokraterna. Judar i USA brukar av praxis rösta på demokraterna. Men det har ju inte förekommit budskap i stil med att denne presidentkandidat är Guds utvalde, det är Guds vilja att rösta på denne.
Denna praxis har nu ändrats genom Trump. Många profeter och kristna ledare slöt upp bakom honom vid valet 2016 och det var ännu tydligare vid valet 2020. Jag tror att detta är en olycklig utveckling av många skäl, kristna kyrkan måste stå fri från partipolitiken och presidentkandidater. Kristus är församlingens Herre, inte en politisk ledare. Kristna församlingen möts kring evangeliet, oavsett vad man har för politiska preferenser. Sedan är det bra att vi kristna engagerar oss i politiken, i olika partier. Men vi måste alltid respektera demokratiska valutslag, och vi måste vara mycket försiktiga att peka ut en viss politiker som Guds kandidat.
Jag sneglar in lite på amerikanska debatten. Försöker lyssna på kristna Trumpanhängarna. Trump presenteras bland annat som den stora pro-life anhängaren, allt kommer att gå utför med Biden, han kommer att mörda de ofödda barnen sägs det.
Här har jag svårt att hänga med i svängarna. USA har haft fri abort sedan 1973. Ingen republikansk president har lyckats ändra på denna sak, trots konservativa utnämningar i högsta domstolen. Trump har inte ändrat på något i denna sak. Republikanska presidenter kan ta abortrestriktiva initiativ, så även Trump. Men grundläggande spelreglerna ändras inte. Miljoner aborter har utförts med Trump som president. Antalet aborter har dock visat en mångårig tendens till att något minska i USA, de minskade även under Obamas tid. Fakta är att antalet aborter i USA är inte kopplat till vem som är president. När kristna påstår något annat är de djupt okunniga eller också ljuger de.
Kristet pro life har djup förankring i kristna kyrkans historia. Jag har varit engagerad i svensk pro life-rörelse i hela mitt liv. Men pro life handlar inte bara om abort, det handlar om hela kedjan av människovärde och engagemang för utsatta människor.
Pro life måste också kopplas ihop med en klassisk kristen äktenskapssyn där sex hör till äktenskapet och ett troget och livslångt äktenskap. Det är en förutsättning för pro life. Trump har varit gift tre gånger. Det finns tydliga belägg för att han både har antastat kvinnor och haft relationer med prostituerade. Han har inte någonstans förnekat detta eller uttryckt någon ånger eller omvändelse över sitt beteende. Hade han varit ett uns kristen, hade han uttryckt syndabekännelse och förlåtelse. Att välja en sådan person som en spjutspetsperson för pro life är totalt hjärnsläpp. Det blir bara hyckleri och en värdekonservativ kristen kan aldrig köpa detta. Trumps hovprofet Paula White har ju rört sig på liknande moraliska nivåer, hon har varit gift tre gånger och det finns offentliga belägg för ytterligare relation med en man.
Läser man kristna facebookflöden som hyllar Trump verkar de inte ens bry sig om dessa saker. De har uppenbarligen ramlat ner i samma moraliska dekadens. Seriösa kristna ledare som stöder Trump kan naturligtvis inte försvara hans livsstil och moraliska vägval. Men menar uppenbarligen att det är ändå ok, han hamnar rätt i politiska bedömningarna och vägvalen, hur han då själv lever är inte så viktigt. En del av de så kallade profeter som försvarar Trump menar att han är nyfrälst, och behöver bemötas med viss tolerans och nåd.
Det här är uttryck för ett omfattande moraliskt förfall både i amerikansk kristenhet och i det republikanska partiet. Jag minns hur republikanerna anklagade Bill Clinton på nittiotalet, Clinton är ett helgon jämfört med Trump. De moraliska måttstockarna har ändrats dramatiskt på 20 år.
Att framställa Trump som en kristen pro-life spjutspets, där allt går utför om han inte är president, är osakligt och omoraliskt enligt min mening. Och det drar vanära över hela pro-life-rörelsen. Vi har tillräckligt med uppförsbacke med att driva pro-life-frågor, ska arbetet sammankopplas med personer som lever moraliskt promiskuöst, konsekvent ljuger och förvrider sanningen för att främja egna intressen, som ständigt mobbar och offentligt smädar människor, som hånar och förlöjligar personer man uppfattar som motståndare, som aldrig erkänner fel eller brister, och som konsekvent delar in människor i vinnare och förlorare – det är fullständig galenskap att koppla ihop den här typen av karaktärer med pro-life.
Allt detta profeterande över Trump har fullständigt kört hela amerikanska profetrörelsen i diket. Man säljer sin själ med en Trumpvänlig profetia och får den politiska maktens gillande. Det är avfall och andlig korruption av värsta slag. Jag kan mycket väl tänka mig att en profet får ett budskap från Gud till en enskild person om att Gud kallar dem in i ett visst politiskt ämbete. Det förekommer i Bibeln. Men ett sådant budskap ska föras fram till den enskilde personen som ett personligt budskap, för att bekräfta en kallelse och uppdrag. Nu används istället alla dessa profetior som valpropaganda. Profetior används som röstköp och för att mobilisera evangelikala väljare för en viss politisk kandidat. Den berörda politiska kandidaten utnyttjar detta maximalt politiskt med enda syftet att främja sin egen position. Detta är inte kristendom, det är andlig prostitution av värsta slag. Det är också ett helt nytt fenomen i amerikansk kristenhet. Jag har inte någon minnesbild av att sådana här saker existerade på 70- och 80-talet.
Det kristna stödet för Trump består av en ganska ohelig och spretig allians. En grupp är traditionella och reaktionära patriotiska katoliker. En annan grupp är bland framgångsteologer, trosrörelse, karismatiska kristna och profetrörelsen. En tredje grupp är konservativa evangelikaler, t.ex. vissa inflytelserika baptister. Franklin Graham, Falwell jr, och baptistpastorn i Dallas hör till den sistnämnda kategorin. Dessa personer har inga som helst kopplingar till varken profetrörelse eller framgångsteologi, och inte heller katolikerna.
De sluter nu upp i hela det perversa spelet där Trump utmålas som offret, den drabbade, med ett riggat val mot honom, offer för valfusk. Det dessa kristna visar är en fullständig brist på respekt för grundläggande demokratiska spelregler. Demokrati förutsätter att media är fristående och självständigt med fria händer att granska den politiska makten. Fri konkurrens skapar garantier för att olika media och perspektiv får utrymme. Diktatorer vill alltid strypa media, och demonisera media. Dessa kristna Trumpanhängare målar ständigt ut media i mörka färger, trots att USA är ett stort land med fri mediemarknad, vilket skapar utrymme för många olika röster. Trump har varit extremt skicklig i att utnyttja media, han är inget offer för media. Det är nys.
Trump har nu sparkat sin säkerhetschef Chris Krebs, som han själv har rekryterat. Han har bland annat haft det övergripande ansvaret på nationell nivå för att övervaka att valet skulle gå korrekt till. Krebs har tydligt deklarerat att det har varit det säkraste valet i USA någonsin, det finns inte några belägg för valfusk eller att valet är riggat. Då ger Trump honom sparken. Det är naturligtvis helt logiskt utifrån hur Trump tänker och fungerar. De kristna Trumpanhängarna tror blint på allt vad Trump säger. Allt han säger om riggat val och valfusk tror man blint på. Min fråga är hur man vet att Trump vet mer än Chris Krebs om hur valet har gått till? Rimligtvis borde Chris Krebs veta mycket mer om denna sak än Trump.
En annan sak – riggade val och utbredd valfusk brukar inte förekomma i västvärldens demokratier. Det förekommer bara i bananrepubliker och instabila demokratier, som bland annat länder i f.d. Sovjetunionen. Då handlar det alltid om att sittande regeringsmakten riggar val och ägnar sig åt valfusk, det är alltid oppositionen som drabbas. Det märkliga med USA är alltså att det hävdas att oppositionen har ägnat sig åt valfusk, inte den regerande makten. Har aldrig hört talats om någon liknande. Finns det någon uns av sanning i Trumps påståenden innebär det att det är missförhållanden i USA som inte har observerats i modern tid i någon västerländsk demokrati. Hur kan USA förfalla så oerhört under fyra år med Trump som president. Det skulle vara intressant att få en analys av kristna Trumpvännerna om denna sak.
Trospredikanten Kenneth Copeland hånskrattar in i TV-kameran när han hör att Biden har vunnit valet. Enligt Copeland har Gud sagt att Trump ska vinna och Gud vill att Trump ska vinna. Därför kan inte Biden vinna. Rösträkning spelar tydligen ingen roll för Copeland och alla de andra kristna Trumpanhängarna. Alltså betyder inte politisk demokrati något för dessa människor. Det de säger i praktiken är att vi ska införa diktatur i västvärlden.
Det är exakt samma sak som Hitlers alla kristna beundrare sade i slutet av trettiotalet.
Finns det någon som kan se att historiens vingslag har en benägenhet att återkomma?