Min coronasjukdom – nu vänder livet åter

Nu har det gått 30 dagar sedan min corona började. Första två dagarna lindriga symptom, efter 3 dagar började jag bli ordentligt sjuk med hög feber. Efter 7 dagar ambulansfärd till St Göran. Sedan inlagd på coronaavdelning i 8 dagar där jag bland annat fick andningshjälp med syrgas dygnet runt, hemskickad från sjukhuset efter 8 dagar, då akuta sjukdomen var över, jag kunde då andas normalt utan syrgas, och febern var över.

Men var som ett vrak när jag kom hem, första tre dagarna fick jag anstränga mig för att med hjälp av kryckor gå 10-15 meter.

Senaste dygnet har det dock börjat vända rejält. Senaste dygnet har jag klarat av att gå upp till över 1 km utan kryckor. Börjar nu känna mig frisk. Coronan är över. Livet vänder åter. Krafterna återkommer långsamt men säkert. Jag tackar Gud, det går betydligt snabbare än läkarprognoserna från St Göran. Som kristen tolkar jag det som ett Guds ingripande, så många har bett för mig och nu vänder livet åter, snabbare än prognosticerat.

Det har varit en spännande erfarenhet, och det är nog först nu efteråt jag börjar begripa hur sjuk jag var när jag låg på sjukhuset. Jag är också tacksam över att jag blev sjuk först nu, i våras hade sjukvården betydligt svårare att klara coronapatienterna, 26 procent avled av alla som kom in till sjukhuset med coronadiagnos. Sjukvården har utvecklats, man har fått fram kompletterande medicinsk behandling, man har lärt sig mer om detaljer, t.ex. hur livsviktigt det är med sängläget. Betydligt färre patienter än i våras behöver läggas in på intensivvården, där man kraftigt sövs ner och läggs i respirator. Det innebär att andningen har upphört att fungera och respiratorn sköter andningen.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Ulrika4

    Tack Jesus!

    Med alla inställda möten utanfför hemmet börjar man gräva djupare och djupare i hyllorna och fann en LP med sånger från Örnsköldviks ungdomskör i pingstkyrkan år 1979.

    Läser texten från första låten på sida 2:

    För mej dit
    Herre ta mej dit
    Till den plats
    där jag först fick se Dej
    För mej dit
    ta mej till den plats
    där jag först såg Dej

    Herre, jag vet Du alltid hör mej
    för när jag beder svarar Du
    När gamla minnen kommer på
    vill du ge frid i överflöd
    Jag vet att Du välsignat mej
    men ändå är jag inte nöjd
    Förnya mej och öka glädjen
    Du vill trösta mej

    Jag ville själv försöka klara allt
    men nu jag vet
    Jesus hjälper mej

    /Andraé Crouch svensk text: Carlo Einarsson Förlaget Filadelfia

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Underbart att läsa! God fortsättning!

  • Ulrika4

    Med den enkla utrustning som finns tillgänglig hemma har jag spelat in kören så man kan höra dem med trumpeter o allt. Det bakomliggande hemmapysselprasslandet har jag tillverkat helt på egen hand. Lite ”välkommen hem till mej” :) Musiken som kommer efter kören har inspelningssajten valt pga av att sajten är gratis.

    När man trycker på länken kan man få scrolla ner lite till ”Ungdom Pingst” där ungdomskören pingstkyrkan i örnsköldsvik år 1979 sjunger av hela sina hjärtan och av hela sina förstånd.

    https://soundcloud.com/user-550551523-922222132

  • Läsare

    Roligt att läsa Stefan.
    Men, blir lite bekymrad när du i slutet berättar om det något snabbare tillfrisknandet. Dels är jag helt övertygad över att någon läkare inte kan säga något om slutdatumet på denna sjukdom, det kan ingen.
    Vet av egen erfarenhet när två i vår familj drabbats. Det är en lömsk sjukdom som ingen med säkerhet kan uttala sig om. För en del går det fort för en del snabbt för en del långsamt för en del tar det jättelänge att tillfriskna.
    Så till mitt bekymmer, detta om Gudsingripande vid tiden för tillfrisknandet.
    Tyvärr är det sådana under vi får sträcka oss till idag. Jag har större tro till Bibeln om vi nu ska tro på den. När människor ber för dig/mig så förväntar jag mig ett direkt helande eller inte. Att genomlida en tung sjukdom och sedan hänvisa till något slags under för att man blivit lite bättre lite snabbare än va läkaren trott känner jag bara tveksamhet till. Dels kan ingen läkare ha den uppfattningen dels så är denna sjukdom lömsk, den kan komma tillbaka även när man tror det värsta är över.
    Ta det lungt Stefan nu ett bra stund framöver och framförallt förminska inte Gud, visst kan det verka klokt att se Gud i allt och ge honom äran för små saker i livet. Men den Gud jag vill tro på är större än så och jag hoppas han vill göra större under än så. Han gör inget halvdant, antingen helar han eller inte. Att man tillfrisknar lite snabbare från sjukdom eller skador händer många som inte känner till våran Gud.
    Fråga bara alla idrottsmän mfl som kommit tillbaka mycket snabbare än vad expertisen gjort.

  • stefanswrd

    det där är ju mkt bra reflektioner, som kristen vill man ju räkna med Guds handlande i allting, och det positiva tolkas som ett Guds ingripande, det negativa som att Gud av någon anledning tillåter det, alternativt att man behöver pröva trons tålamod för att kunna vandra genom dödsskuggans dal, alternativt att det negativa är uttryck för den andliga kampen. Ibland har livets strapatser bara naturliga förklaringar, och man bör inte blanda in vare sig Gud eller djävulen. Men i min trons naivitet vill jag ändå räkna med att min snabba förbättring senaste 2-3 dagarna, att det finns en Guds hand med i detta, och bönesvar. Men jag förväntar mig inte att andra delar min uppfattning.

  • Läsare

    Tack för ett snabbt och trevligt svar.
    Ja som du nog förstår så börjar jag vara ganska less på dessa minimalistiska under som vi idag utrycker som just under eller Gudsingripande. Har skrivit det förr ang dessa typer av helande som att axlar blir bättre någon nacke som inte känns lika stel, nåt ben som något hycklare får att se ut som att det växer ut.
    Jag har frågat det förr finns det någon som sett en totalt blind få sin syn tillbaka och inte nu någon med en synnedsättning. Har någon sett en totalt förlamad kliva upp. Har någon sett en totalt hörselskadade som bara kunnat göra sig förstådd genom teckenspråk få sin hörsel tillbaka. Har någon sett en människa lämna ett kraftigt funktionshinder likt en cp skada och bli fullt frisk.
    Tror inte många har varit med om något sådant eller liknande och detta är ju både skrämmande och tyvärr en verklighet.
    Känner tyvärr alldeles för många som just finner sig i det du tog upp. Alltså alltid ser under i när något litet positivt händer och när det händer negativa saker då finner man inga ord för sådant.
    Det enda under jag ser idag är när människor lämnar sina destruktiva liv med brottslighet och droger där man provat många vägar och till slut upptäcker att frälsningen hjälper dom ut.
    Men det är klart att det är en annan typ av under och någon kan ju direkt säga att människor även hittar ut genom tex tolvstegsprogram eller andra typer av behandlingar och det är ju sant. Ser ändå det som ett under.
    Något av det starkaste är ändå att höra dessa vittnesbörd om hur sådana människor fått sin liv förvandlade.
    Tittat på alla program som Stakset haft på lördagskvällar och varit lika gripen varje gång när man fått ta del av dessa trasiga människors livsförvandling.

  • Läsare

    Glömde säga en sak faktiskt.
    Bland det värsta jag vet är när människor vill framhäva dessa små under.
    Ett exempel här från verkligheten.
    Några människor som jag känner väldigt väl vill alltid lyfta fram dom små miraklena i tid och otid, som när dom tex kommer in på en parkering som verkar ganska full och ber till Gud att han skall orda en parkeringsplats åt dem. Så backar någon bil ut från en p-ficka framför dem och naturligtvis svarade Gud på deras bön enligt dem.
    Vad värre blir är när dom skall berätta om detta under för alla.
    Det blir än värre när dom berättar det för familjen vars barn gått bort i cancer något halvår tidigare, där människor från församlingen, släkten ropat till Gud om ett helande. Hör ni hur tokigt det blir? Gud har större omsorg för att dessa ska få en parkeringsplats än att barnet ska få bli fri från canser.
    Ps från en större parkeringsplats lämnar nog en bil i minuten sin plats, kalla det under om ni vill men i min värld är det inget under.

  • stefanswrd

    du har en poäng i det du säger, samtidigt uppmanar Bibeln oss till bön, även för små saker, våra önskningar ska vi bära fram inför Gud i bön, m.m. Och om människor faktiskt upplever ett Guds ingripande, det ska inte föraktas

  • gäst & främling

    Jag tog upp en liftare en gång på 70talet, som var adventistmissionär, vi började prata runt andliga frågor och under, när våra vägar skulle skiljas pekar jag på en mindre bergsknalle och sa att jag tror att Gud kan ta det berget och krossa det, och slänga det var Han vill, (Det var lite långt till havet) en tid senare står en stenkross på platsen, och berget är jämnat med marken, för mig är detta ett av många starka minnen.

    (Men är glad för lediga parkeringar, särskilt vid havet)

  • Läsare

    Hej
    Förstår det, men ett under, knappast.
    Eller var det en bön du bar inom dig att berget skulle försvinna av någon anledning.
    Som sagt i övrigt en rolig händelse som naturligtvis kan tolkas på olika sätt.

  • gäst & främling

    Klart att jag trodde i det ögonblick jag sa det, men kan ändå erkänna att det var en överraskning, när jag såg resultatet, men har varit med om många fler ännu mer påtagliga under, men kan inte skriva dom här som anonym, när fler är inblandade i dom under jag varit med om.
    Men personligt upplever jag under varje dag jag kan stiga ur sängen, med cancer i prostata och benmärg, men lever på övertid enligt både statistik och i förhållande till mina förfäder.

  • Tea Gustavsson

    Fast att uttrycka tacksamhet till Gud skadar ju inte, oavsett orsaken till att något bra har hänt. Det ”värsta” som kan hända är att jag blir glad och att jag tackar Gud ”i onödan”. Min erfarenhet är ju äldre en kristen blir, desto mer börjar hen tala om alla vardagsunder och hur Jesus hjälper dem i allt. Jag tycker att det är fint, även om det inte är några stora grejer. T.ex. en tant som berättade att hon inte kunde byta dammsugarpåse, bad till Jesus om hjälp och sedan gick det, och hon var jättetacksam och glad för det. Finns ingen anledning att kritisera det oavsett om man vill klassificera det som ett under eller inte tycker jag.

    För egen del har jag erfarenhet av att ha ett barn som varit ordentligt sjuk och under de två år som det var värst bad jag mer ärligt och desperat än någonsin förr i livet. Små, små steg till tillfrisknande skedde då och då och jag var alltid tacksam för dem och de flesta har jag faktiskt kallat för under. Efter denna period har jag också fokuserat mycket mer på tacksamhet. Inte för att allt i livet går så bra, utan för att jag vet hur illa det kan bli och därför passar på att vara tacksam för det som det går att vara tacksam för. Jag vet att det snart kan vända neråt igen.

  • Läsare

    Hej
    Ja vi tycker olika, helt klart och så får det vara.