Willow Creek-skandalen

Jag skrev här på bloggen den 29 april om den skandal som utvecklats vid Willow Creek i USA. Församlingen Willow Creek med sin tidigare pastor Bill Hybels, har kanske varit den amerikanska megakyrka med störst globalt inflytande. Framförallt uttryckt genom sina årliga Global Leadership Summit. Jag uttryckte då en kraftig kritik mot hur Willow Creek-ledningen har hanterat denna fråga. En kyrka som ska vara världsledande i kristen ledarskapsundervisning visar en total oförmåga att utöva ledarskap när det hettar till, det är vad denna kris handlar om. Skulle ett normalt börsbolag hantera en kris så uruselt hade bolagets aktier störtdykt på börsen. Eftersom jag aldrig har varit hos Willow Creek har jag inte de känslomässiga kopplingar som en del andra svenska pastorer har.

Det handlar om att det internt inom Willow Creek har under senaste fyra åren kommit fram anklagelser om att Bill Hybels uppträtt opassande mot kvinnor. Med tanke på att Willow Creek tillämpar mycket noggranna moraliska riktlinjer har det varit mycket förvånande och omskakande med denna kritik. Ledande personer inom Willow Creek har i fyra år försökt lyfta fram detta problem utan att få gehör inom den egna organisationen. Ledningen har sedan stegvis backat, och i helgen avgick Willow Creeks äldsteråd och de två pastorer som efterträtt Hybels. Äldsterådet skyller nu på att man blivit vilseförd av Hybels. Att ledningen avgår visar att kritiken mot Hybels stämmer och till slut måste man erkänna att det är så, och man visar därmed att man inte tror på vad Hybels säger.

I min ledare i Världen Idag idag försöker jag kommentera detta fall.

 

  • Johan

    Tonen i detta blogginlägg är likartat som i de två senaste. Det är förvånande att en utbildad forskare hanterar ord som ”total” så slarvigt. Det handlar möjligen om en viss grad av ”bristande förmåga”, men att säga ”total oförmåga” är troligen en stark överdrift

    I det ovan länkade blogginlägget kan man läsa ”Det finns inte perfekta kristna ledare och pastorer. Det som dock är nödvändigt är att vi är ärliga och transparenta, och kan erkänna misstag och synder.” Min fråga blir då: Var det som uttrycktes om kristna SD-vänner i de två senaste blogginläggen ett misstag som bör erkännas, eller är det OK att ignorera gästernas kommentarer och frågor i bloggarens ”vardagsrum” och istället byta samtalsämne?

    Enligt bloggens kommentarsregler skall ett respektfullt tonläge användas och bara sådant skrivas som vi skulle kunna säga till berörda personer i ett vanligt samtal. Bloggen tillåter inte heller att någon uttrycker sig kränkande eller sårande vad gäller andra personer, deras tro eller uppfattningar. Hur efterlever bloggaren själv dessa regler i sina senaste blogginlägg? Är det inte sårande eller kränkande att i ett vanligt samtal säga att någon saknar all elementär intellektuell och andlig klarsyn, eller lever i en förvriden världsbild? Är det inte passande att som värd själv följa de lagar och regler som man sätter upp för gästerna – att vara ett föredöme? Annars påminner det om vad Jesus hade att säga om en del fariséer.