Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Det har varit så många kommentarer och reaktioner framförallt på Facebook på mitt senaste ironiska blogginlägg om kristna SD-vänner så jag skriver i stället en summerande kommentar, det går inte att kommentera enskilda inlägg.

Det som utlöste min reaktion var kommentarer över Livets ords-pastorn Joakim Lundqvists utspel i en predikan. Jag vill här stötta min pastorskollega. Jag tyckte att argumentationen nådde alla lågvattenmärken, t.ex. när man hävdar att Lundqvist förbereder för Antikrist. Jag tycker även att Enarsons utspel ligger under alla lågvattenmärken där han i praktiken gör alla kristna ledare i Sverige till falska profeter och antikrists vägröjare.

Vi måste ha någon anständighet och hyfs i debatten, kristna ledare behöver kritiskt granskas och det vi säger, men man kan inte använda vilka ordval och argument som helst. Även i kristna debatter måste det finnas en miniminivå. Därför slår jag näven i bordet och säger ifrån, detta är inte acceptabelt. Det måste finnas någon form av gränser i svensk kristenhet.

Och när jag då läser debatten ser jag att när man gör det bidrar man till polarisering, splittring m.m. Gränssättaren blir problemet, inte de som hädiskt klandrar kristna ledare.

Hur har vi kunnat hamna här?

  • Apg17

    Lektion i ironi:

    1. Att namnet på ledaren av Sveriges mest pengahungriga/framgångsteologiska frikyrka var Ulf.

    2. Endast självironi är roligt som retorisk finess.

    3. Mästrande/predikande ironi uppfattas som dumdrygt eller inte alls.



Subscribe to Stefan Swärd