Jag vill ge några förtydliganden angående min ledare i måndags i Världen Idag angående Bill Hybels och Willow Creek. Jag har fått mycket feedback och även kritik på denna ledare och haft flera ingående samtal med vänner som besökte Willow Creeks ledarkonferens i helgen. Flera personer har framfört att jag uttryckte mig för kategoriskt och tvärsäkert i ledaren när det gäller några punkter. Jag ger här också en översiktlig bakgrundsbeskrivning som hjälp för den läsare som inte känner till denna sak. Jag skriver bara ur minnet, därför är inte alla detaljuppgifter helt exakta.

Bill Hybels har under många år varit pastor för en jättestor församling utanför Chicago som heter Willow Creek. Hybels har under många år varit en av USA:s mest respekterade kristna ledare, och församlingen i Willow Creek har många sett upp till som ett exempel. Man är inte minst kända för sina årliga ledarkonferenser, som via videolänkar nått miljoner ledare runt om i världen. Hybels undervisning om ledarskap har nått ut i hela världen. Många pastorer i Sverige har uppskattat Hybels och Willow Creek, bland annat jag. Har dock inte hört till den grupp som årligen åkt över till de årliga ledarkonferenserna i Willow Creek.

Det orsakade chockvågor i kristenheten när det i mars månad kom ut i offentligheten att Hybels anklagades av flera kvinnor för att ha uppträtt på ett olämpligt sätt mot dem. Det var den sekulära tidningen Chicage Tribune tror jag den heter, som kom med dessa avslöjanden. Det skapade bestörtning därför att Willow Creek och Hybels har präglats av en hög moral och tydlig etisk undervisning, inte minst på det sexuella området. Hybels respons blev att han var utsatt för en motkampanj från tidigare medarbetare och vänner vars syfte var att skada Willow Creeks arbete. Äldsterådet i församlingen i Willow Creek slöt upp bakom Hybels. Det framkom då att flera av de högsta ledarna inom Willow Creek Association, ända sedan 2015 försökt lyfta dessa frågor.

Min spontana reaktion i mars var att detta var en förtalskampanj, jag litade på Hybels försvar och jag fick intrycket att ledningen i Willow Creek hade full insyn och kontroll över situationen. När jag närmare läste in mig på frågan, bland annat läste bloggtexter av de högt respekterade kvinnliga tidigare ledarna hos Willow Creek, Nancy Beach och Nancy Ortberg, insåg jag att detta knappast endast var förtal och förföljelse, det låg en viss sanning bakom. När Willow Creek ändrade sin version i april och även Hybels, insåg jag att det måste ligga något i detta. Hybels sade då att han försatt sig i olämpliga situationer i det förflutna. Willow Creek-ledningen gjorde en halv reträtt. I ett blogginlägg i slutet av april menade jag att Willow Creek-ledningen visade en stor brist på ledarskap, genom att man först gått ut hårt mot kritikerna, och bara en månad senare ge dem delvis rätt. Man beslutade då att Bill Hybels skulle tidigarelägga sin pensionering och avgå på direkten.

Förra söndagen den 5 augusti publicerade New York Times en omfattande intervju med en kvinnlig f.d. medarbetare till Hybels som ingående berättade om att hon utsatts för sexuella trakasserier från Hybels sida. Ett tiotal kvinnor totalt har kommit med olika berättelser med varierande innehåll. Samma dag avgick Steve Carter, den ena pastorn som efterträtt Hybels, han ställde sig helt på de tio kvinnornas sida och gav sitt fulla stöd till de personer i Willow Creek-nätverket som försökt lyfta dessa frågor. I onsdags kväll i samband med öppningskväll för Global Leadership Summit, meddelades att Hybels andra efterträdare, Heather Larson avgick, samt hela Willow Creeks äldsteråd. En talesperson för dem sade att de hade blivit vilseförda av Bill Hybels. Hybels förnekar alla anklagelser i artikeln i New York Times.

Har hört från olika vittnesbörd att helgens ledarkonferens hos Willow Creek har präglats av förkrosselse, förlåtelse, omvändelse, sorg, och en stark vilja att börja om, ta nya tag m.m. Att ledningen har avgått var också en markering från deras sida att något nytt behöver komma, och att de var befläckade av denna affär.

Jag vill ge vissa kommentarer och förtydliganden till denna bakgrundsteckning:

1. Min ledare skrevs i torsdag förmiddag förra veckan, alltså innan jag fick rapporter om den starka vilja till omvändelse och att vilja ta nya tag, som präglade helgens Global Leadership Summit. Jag vill inte döma ut Willow Creeks möjligheter att komma igen efter denna kris, varken för den lokala församlingen eller det globala undervisningsarbete man bedriver. Man bör också komma ihåg att Global Leadership Summit, den årliga ledarkonferensen alltmer har frikopplats från den lokala församlingen Willow Creek, det är lite olika processer för dessa att gå igenom denna kris och utmaning. Mitt kategoriska påpekande i ledaren om att de inte kan komma igen, det bygger på erfarenheter från ett antal andra amerikanska megakyrkor som hamnat i liknande kriser och inte lyckats att överleva huvudledaren och grundarens felsteg. Men visst, jag skulle bli mycket glad om Willow Creek kan bryta detta mönster och inte stå och falla med grundarens uppgång och fall. Mitt ordval i ledaren kan behöva nyanseras, i ljuset av erfarenheterna från den helg som var.
2. Jag har också mött synpunkten att ingen får dömas utan ett rättvis granskning och prövning. Att det också kan vara drev som pågår. Ord står mot ord. En opartisk och ingående utredning ska göras av vad som faktiskt har hänt och det är först när den är klar som vi kan få hela bilden klar för oss. Oavsett vad utredningen kommer fram till är situationen enligt min mening katastrofal för Willow Creek. Om utredningen leder till att Hybels blir helt frikänd från alla anklagelser, då handlar det om ett mediedrev och en förtalskampanj mot Hybels. Då har Willow Creek-ledningen agerat katastrofalt dåligt, istället för att stötta sin ledare i en svår krissituation har man böjt sig för ett drev. Det vittnar om en inkompetens och brist på ledarskap. Om utredningen visar att anklagelserna stämmer, då är det också katastrofalt. Då har Hybels under många år vilselett, inte levt som han lär, inte visat ånger och transparens och ödmjukhet inför egna synder och brottningskamp med moraliska svagheter. Han har dessutom anklagat de personer som försökt att lyfta fram frågorna. Hela beteendet är ytterst klandervärt. Jag tycker också att även det uttrycker en brist på ledarskap både hos församlingen Willow Creek och ledningen för Global Leadership Summit, att man inte har kunnat hålla Hybels till svars och gett inriktning åt hans liv. Men hela denna fråga om skuldfrågan blir klar först när utredningen är klar. Men eftersom Hybels efterträdare har avgått och Willow Creeks äldsteråd, som rimligtvis borde ha ingående kunskaper i vad som har hänt, så är den rimliga hypotesen att de dömer Hybels som skyldig. Även här har jag mött kritik för alltför tvärsäker bedömning i ledaren, där jag säger att det utan tvivel är så att han är skyldig, jag kan hålla med om att ordvalet kan behöva nyanseras.
3. Jag tror att det går att göra vissa bedömningar i denna fråga, genom att så mycket material och information har lagts ut på nätet i detta ärende, men som sagt, jag välkomnar den opartiska och ingående utredning som har tillsatts och som jag hoppas ska ge klarhet i frågan. Jag hoppas den också kommer att bli offentlig. I min barndoms församling var Sveriges främste predikant under första halvan av sextiotalet, pastor. Det var inte någon som samlade så mycket folk på sina möten i Sverige som han. Det var inte någon som såg så mycket omvändelser och frälsning i sina möten som han. Mina föräldrar hörde till hans närmaste medarbetare. Men han hade svagheten att gå över gränser när det gäller relationen till kvinnor. Det var min mor som fick hantera själavårdssamtalen med de utsatta kvinnorna. När jag läste bloggtexterna av Nancy Beach och Nancy Ortberg i mars, då dök minnena upp från barndomshemmets köksbord, där jag smyglyssnade på min mors samtal. Det finns framstående kristna ledare och predikanter som inte har förmågan att hålla styr över hur man beter sig i förhållandet till kvinnor. Jag har även stött på samma mönster senare i livet, och jag blir lika upprörd varje gång. Saknar man den mest elementära moralen kring dessa saker, bör man inte vara predikant och kristen ledare. Att Willow Creek-konferensen sluter upp bakom de tio kvinnorna, och Nancy Beach och Nancy Ortberg, det ger hopp om framtiden.
4. Det jag sörjer över i denna affär är att det är de sekulära tidningarna som får avslöja vad som händer i kyrkans led. Man undrar över var finns profetrösterna någonstans? Varför ska New York Times stå för detta, varför kan vi inte inom kyrkan lösa våra problem?