Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Jag vill ge några förtydliganden angående min ledare i måndags i Världen Idag angående Bill Hybels och Willow Creek. Jag har fått mycket feedback och även kritik på denna ledare och haft flera ingående samtal med vänner som besökte Willow Creeks ledarkonferens i helgen. Flera personer har framfört att jag uttryckte mig för kategoriskt och tvärsäkert i ledaren när det gäller några punkter. Jag ger här också en översiktlig bakgrundsbeskrivning som hjälp för den läsare som inte känner till denna sak. Jag skriver bara ur minnet, därför är inte alla detaljuppgifter helt exakta.

Bill Hybels har under många år varit pastor för en jättestor församling utanför Chicago som heter Willow Creek. Hybels har under många år varit en av USA:s mest respekterade kristna ledare, och församlingen i Willow Creek har många sett upp till som ett exempel. Man är inte minst kända för sina årliga ledarkonferenser, som via videolänkar nått miljoner ledare runt om i världen. Hybels undervisning om ledarskap har nått ut i hela världen. Många pastorer i Sverige har uppskattat Hybels och Willow Creek, bland annat jag. Har dock inte hört till den grupp som årligen åkt över till de årliga ledarkonferenserna i Willow Creek.

Det orsakade chockvågor i kristenheten när det i mars månad kom ut i offentligheten att Hybels anklagades av flera kvinnor för att ha uppträtt på ett olämpligt sätt mot dem. Det var den sekulära tidningen Chicage Tribune tror jag den heter, som kom med dessa avslöjanden. Det skapade bestörtning därför att Willow Creek och Hybels har präglats av en hög moral och tydlig etisk undervisning, inte minst på det sexuella området. Hybels respons blev att han var utsatt för en motkampanj från tidigare medarbetare och vänner vars syfte var att skada Willow Creeks arbete. Äldsterådet i församlingen i Willow Creek slöt upp bakom Hybels. Det framkom då att flera av de högsta ledarna inom Willow Creek Association, ända sedan 2015 försökt lyfta dessa frågor.

Min spontana reaktion i mars var att detta var en förtalskampanj, jag litade på Hybels försvar och jag fick intrycket att ledningen i Willow Creek hade full insyn och kontroll över situationen. När jag närmare läste in mig på frågan, bland annat läste bloggtexter av de högt respekterade kvinnliga tidigare ledarna hos Willow Creek, Nancy Beach och Nancy Ortberg, insåg jag att detta knappast endast var förtal och förföljelse, det låg en viss sanning bakom. När Willow Creek ändrade sin version i april och även Hybels, insåg jag att det måste ligga något i detta. Hybels sade då att han försatt sig i olämpliga situationer i det förflutna. Willow Creek-ledningen gjorde en halv reträtt. I ett blogginlägg i slutet av april menade jag att Willow Creek-ledningen visade en stor brist på ledarskap, genom att man först gått ut hårt mot kritikerna, och bara en månad senare ge dem delvis rätt. Man beslutade då att Bill Hybels skulle tidigarelägga sin pensionering och avgå på direkten.

Förra söndagen den 5 augusti publicerade New York Times en omfattande intervju med en kvinnlig f.d. medarbetare till Hybels som ingående berättade om att hon utsatts för sexuella trakasserier från Hybels sida. Ett tiotal kvinnor totalt har kommit med olika berättelser med varierande innehåll. Samma dag avgick Steve Carter, den ena pastorn som efterträtt Hybels, han ställde sig helt på de tio kvinnornas sida och gav sitt fulla stöd till de personer i Willow Creek-nätverket som försökt lyfta dessa frågor. I onsdags kväll i samband med öppningskväll för Global Leadership Summit, meddelades att Hybels andra efterträdare, Heather Larson avgick, samt hela Willow Creeks äldsteråd. En talesperson för dem sade att de hade blivit vilseförda av Bill Hybels. Hybels förnekar alla anklagelser i artikeln i New York Times.

Har hört från olika vittnesbörd att helgens ledarkonferens hos Willow Creek har präglats av förkrosselse, förlåtelse, omvändelse, sorg, och en stark vilja att börja om, ta nya tag m.m. Att ledningen har avgått var också en markering från deras sida att något nytt behöver komma, och att de var befläckade av denna affär.

Jag vill ge vissa kommentarer och förtydliganden till denna bakgrundsteckning:

  1. Min ledare skrevs i torsdag förmiddag förra veckan, alltså innan jag fick rapporter om den starka vilja till omvändelse och att vilja ta nya tag, som präglade helgens Global Leadership Summit. Jag vill inte döma ut Willow Creeks möjligheter att komma igen efter denna kris, varken för den lokala församlingen eller det globala undervisningsarbete man bedriver. Man bör också komma ihåg att Global Leadership Summit, den årliga ledarkonferensen alltmer har frikopplats från den lokala församlingen Willow Creek, det är lite olika processer för dessa att gå igenom denna kris och utmaning. Mitt kategoriska påpekande i ledaren om att de inte kan komma igen, det bygger på erfarenheter från ett antal andra amerikanska megakyrkor som hamnat i liknande kriser och inte lyckats att överleva huvudledaren och grundarens felsteg. Men visst, jag skulle bli mycket glad om Willow Creek kan bryta detta mönster och inte stå och falla med grundarens uppgång och fall. Mitt ordval i ledaren kan behöva nyanseras, i ljuset av erfarenheterna från den helg som var.
  2. Jag har också mött synpunkten att ingen får dömas utan ett rättvis granskning och prövning. Att det också kan vara drev som pågår. Ord står mot ord. En opartisk och ingående utredning ska göras av vad som faktiskt har hänt och det är först när den är klar som vi kan få hela bilden klar för oss. Oavsett vad utredningen kommer fram till är situationen enligt min mening katastrofal för Willow Creek. Om utredningen leder till att Hybels blir helt frikänd från alla anklagelser, då handlar det om ett mediedrev och en förtalskampanj mot Hybels. Då har Willow Creek-ledningen agerat katastrofalt dåligt, istället för att stötta sin ledare i en svår krissituation har man böjt sig för ett drev. Det vittnar om en inkompetens och brist på ledarskap. Om utredningen visar att anklagelserna stämmer, då är det också katastrofalt. Då har Hybels under många år vilselett, inte levt som han lär, inte visat ånger och transparens och ödmjukhet inför egna synder och brottningskamp med moraliska svagheter. Han har dessutom anklagat de personer som försökt att lyfta fram frågorna. Hela beteendet är ytterst klandervärt. Jag tycker också att även det uttrycker en brist på ledarskap både hos församlingen Willow Creek och ledningen för Global Leadership Summit, att man inte har kunnat hålla Hybels till svars och gett inriktning åt hans liv. Men hela denna fråga om skuldfrågan blir klar först när utredningen är klar. Men eftersom Hybels efterträdare har avgått och Willow Creeks äldsteråd, som rimligtvis borde ha ingående kunskaper i vad som har hänt, så är den rimliga hypotesen att de dömer Hybels som skyldig. Även här har jag mött kritik för alltför tvärsäker bedömning i ledaren, där jag säger att det utan tvivel är så att han är skyldig, jag kan hålla med om att ordvalet kan behöva nyanseras.
  3. Jag tror att det går att göra vissa bedömningar i denna fråga, genom att så mycket material och information har lagts ut på nätet i detta ärende, men som sagt, jag välkomnar den opartiska och ingående utredning som har tillsatts och som jag hoppas ska ge klarhet i frågan. Jag hoppas den också kommer att bli offentlig. I min barndoms församling var Sveriges främste predikant under första halvan av sextiotalet, pastor. Det var inte någon som samlade så mycket folk på sina möten i Sverige som han. Det var inte någon som såg så mycket omvändelser och frälsning i sina möten som han. Mina föräldrar hörde till hans närmaste medarbetare. Men han hade svagheten att gå över gränser när det gäller relationen till kvinnor. Det var min mor som fick hantera själavårdssamtalen med de utsatta kvinnorna. När jag läste bloggtexterna av Nancy Beach och Nancy Ortberg i mars, då dök minnena upp från barndomshemmets köksbord, där jag smyglyssnade på min mors samtal. Det finns framstående kristna ledare och predikanter som inte har förmågan att hålla styr över hur man beter sig i förhållandet till kvinnor. Jag har även stött på samma mönster senare i livet, och jag blir lika upprörd varje gång. Saknar man den mest elementära moralen kring dessa saker, bör man inte vara predikant och kristen ledare. Att Willow Creek-konferensen sluter upp bakom de tio kvinnorna, och Nancy Beach och Nancy Ortberg, det ger hopp om framtiden.
  4. Det jag sörjer över i denna affär är att det är de sekulära tidningarna som får avslöja vad som händer i kyrkans led. Man undrar över var finns profetrösterna någonstans? Varför ska New York Times stå för detta, varför kan vi inte inom kyrkan lösa våra problem?

 

  • Inge

    När jag läser det du skriver så tänker jag på boken ”Guds Generaler” som beskriver ett antal stora Guds män (och kvinnor) och deras fantastiska liv, men även deras svagheter och misslyckanden.
    Även Bibeln är full av liknande berättelser.
    Detta är alltså inget nytt, men ändå lika tragiskt och överraskande varje gång det sker.
    Jag har många gånger reagerat på hur stora Guds män upphöjts till skyarna av sina anhängare och efter ett tag blivit helt oantastliga, varje ifrågasättande avslås som förtal, ja de betraktas nästan som gudar. De tycks ha en immunitet mot synden. Man kan höra utryck som ”rör inte Guds smorde” vilket tystar de flesta.
    Samtidigt tackar jag Gud för varje avslöjande som gör att vi tvingas lyfta blicken bort från dessa människor och fästa vår blick på Jesus.
    ”Det är Gud som all ära skall ha, Bara han skall ha äran för sitt verk. Ingen människa på jord får ta åt sig äran själv, För det är Gud som all ära skall ha.”
    Misstaget många tyvärr gör då deras stora ledare faller är att de låter även sin egen tro påverkas och ta skada.
    Vi är alla människor utsatta för frestelser och prövningar av olika slag, bara för att en ledare faller (vilket är tragiskt) så betyder det inte att vi måste förkasta allt den ledaren sa eller gjorde. Men om en kristen organisation helt faller när ledaren faller då är risken stor att det var ett människoverk han hade byggt.
    ”Men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont.”

  • Jonas Rosendahl

    Du undrar var profetrösterna finns någonstans? Profetröster finns alltid och är aktiva för att ge sin syn på saken. Säkert fanns de aktiva även i Willow Creek. Men frågan är om någon lyssnade eller var makten viktigare?
    I kyrkostrukturer där den andliga temperaturen oftast sjunker får en profet allt svårare att agera. Ja denna kan göra sin röst hörd men oftast ställs dessa tjänster i skymundan långt ifrån ett åtminstone strukturellt inflytande.

    Vi kan ta ett närmare exempel. Det finns gott om profetröster även i Sverige. De behövs eftersom signalen från dessa är tydliga. Vi står inför turbulenta tider och ett turbulent politiskt klimat. I sådana tider behövs den profetiska urskiljningen. Flertalet jag känner till, även erkända profeter har något att säga om SDs roll till exempel. De berör även Jimmie Åkesson. Men majoriteten av dessa profetröster delar försiktigt med de som vill lyssna vad Anden faktiskt säger till församlingen. Gissa varför? Ska man se det krasst så har du Stefan Swärd bidragit till att tysta profetrösterna. Du har politiserat där det inte varit nödvändigt. Där Gud har sin väg och dom ändå. Därför håller många profetröster låg profil för att kunna agera med ett visst förtroende åtminstone till de som fortfarande vill lyssna men inte vill politisera.
    Dessa röster hade dock behövts mer offentligt. Så inte Guds folk står där förvirrade när tiderna nu snabbt förändras.

  • MikaelN

    ”Profetrösterna” finns i Bibeln. Att slå larm om missförhållanden är en viktig uppgift, men det gör inte någon till en ”profet” i biblisk mening.

  • Stefan Swärd

    I fallet Willow Creek fanns det ju profetröster men man lyssnade inte tidigare på dem, och till och med motarbetade dem.

  • MikaelN

    Jag satt och funderade på om det inte kan vara så att det är själva företeelsen med megakyrkor och kändispastorer som är problemet. Det blir helt enkelt svårare att kritisera någon som – ur ett yttre perspektiv – är väldigt framgångsrik, eftersom det kan tolkas som att man ”går emot Guds verk”. (Och de som försöker lyfta problem lyssnar man inte på.) Det är som om folk blir bländade av den yttre framgången och de stora skarorna man samlar.

  • Jonas Rosendahl

    Människan är komplex och vi vill gärna ha tydliga svar och förståelse för händelser. Problemet med att vara heltidsanställd i Guds rike är ju att man förväntas ha svar, ofta predika och sedan producera material. Dessutom nischa sig så att man kommer med ”nåt speciellt”. Detta skapar säkert en inre press som på sikt kan vara svår att hantera. Ju mer exklusiv och ju viktigare ens egna plattform är desto större blir ambitionen att ”hänga kvar” trots egna problem som kanske börjat växa. På det sättet är ”megakyrkor” inte det bästa och faktum är att vi inte heller ser en sådan biblisk modell.

    Samtidigt ska man vara medveten om att små grupper kan ha minst lika stora problem. Det har med den mänskliga naturen att göra helt enkelt. Har man ett ledaransvar behöver man kunna hantera problem innan de blir för stora problem. För problem kommer alltid finnas. Samt att se till att man har människor runt sig som inte är ja sägare till allt man gör.
    Det finns åtminstone ett antal saker man kan se till att göra för att hålla sig i balans. Sen kanske inte det räcker ändå. Då får man hantera problemet genom att föra in lösningar successivt och få hjälp.

    Grundproblemet är vår syndiga natur och vårt kött. Man kan väl inte heller säga att det underlättas av att i våra kyrkor så predikas det ofta hur stor Guds nååååd är och hans kääärlek. Men många jag träffar på, får inga verkliga verktyg och blir inte fostrade i lärjungaskap hur man ska ”hantera sig själv”. De sitter bara i kyrkbänkarna hör nåt bra, sen går de till en cellgrupp där man delar nåt ord, ber en skvätt, och sen hem till samma problem. Men någon verklig förändring eller hjälp får man inte.
    Så är det för många…inte konstigt att när man sen blir ledare så finns mkt ouppgjort.

  • Johan

    Off topic:
    På samma sätt som en del förfäras över hur länge det fick fortgå i Willow Creek är det många som under flera år har frågat sig hur många ”profetröster” ytterligare som behöver påpeka missförhållanden i detta land innan etablerade kristna ledare agerar. När det så småningom blir klart även för dem, kommer de då skylla på att det inte fanns några profeter på 2010-talet?

    On topic:
    Jag förstår inte varför profetröster överhuvudtaget efterfrågas för att hantera situationen i Willow Creek. Måste en profet uttala sig för att en församlingsledning skall få ändan ur vagnen och göra det som är rätt och riktigt? Vilka profeter anlitar börsbolag för att hantera liknande situationer (eftersom de har lyfts fram som potentiella föredömen)? Jag kan mycket väl tänka mig att det fanns ödmjuka tjänare och ledare som i ett tidigt skede påpekade missförhållanden i Willow Creek, men att ingen tog eller villa ta notis för att det inte stämde med den bild som ledaren själv och andra målade upp.

    Jag misstänker att glorifieringar av ledare kan bidra till en osund ledarkultur, t ex lik den i Willow Creek. Kanske sådana glorifieringar låter så här: ”I min barndoms församling var Sveriges främste predikant under första halvan av sextiotalet, pastor. Det var inte någon som samlade så mycket folk på sina möten i Sverige som han. Det var inte någon som såg så mycket omvändelser och frälsning i sina möten som han.” För det första är det förvånande att en kristen ledare uttrycker sig så när Jesus använde en helt annan måttstock för att förklara vem som var den främste bland lärjungarna. För det andra säger det ingenting om kvantiteten på vad denne pastor åstadkom eftersom inga uppgifter om andras kvantitativa resultat redovisas. Jesus lyfter hela tiden fram det lilla, det som ingen annan värdesätter. När skall denna tidens kristna ledare upphöra med jämförelser som upphöjer mänskliga aspekter? Räcker det inte med vad Jesus redan har sagt – eller behövs det profetröster för att upphöra med detta också?

  • kjell

    Alla förväntar sig att en profet skall vara på ett visst sätt, och föra fram någonting som stämmer med vad ledarna står för, men tänk om profeten är den där obekväma personen, eller någon osynlig Sven,son på en blogg.

  • karlolov

    Det förefaller mig lite märkligt att så många är förvånade över haveriet i Willow Creek. Har man inte sett varningstecknen? Det brukar ju sägas att tre ting ofta blir Guds tjänare till fall: Pengar, makt och sex. Och ju framgångsrikare någon är, ju större blir faran. Just de sakerna ligger tydligen bakom det som skett med och kring Bill Hybels också. I flera år har pengar varit en anmärkningsvärt stor sak bakom Global Leadership Summit, en industri i mångmiljonklassen. Makt har väl demonstrerats bl a genom talarlistan, som ofta omfattat celebriteter med mera ryktbarhet i ekonomiska eller politiska världen än i Guds församling. Men ingen (?) har reagerat på detta, många ville bara hoppa på tåget och umgås i dessa kretsar. Så kom då det tredje området in: sex. Efter diverse undanflykter har nu åtminstone en del av sanningen kommit fram. Avslöjad av profan press. När ska vi i Guds församling lära oss att inte låta oss fascineras av det som hör världen till, men istället söka det som är rätt och riktigt inför Gud?

  • Urban Knutsson

    ”Var finns profetrösterna?” Jo, de finns litet varstans, men tystas.
    Få kan bortse från dagens tradition, att profetia är ”uppmuntrande”, i betydelsen bejakande, bekräftande.
    En sann profetia smärtar. Alltid, mer eller mindre. Smärtar det inte, varför ska jag då omvända mig – som ju är målet med de flesta profetiska uttalanden.
    Det är svårt att ha makt och lyssna på profetia …



Subscribe to Stefan Swärd