Svar till Willgren, Nyström och Gunther

Det har ställts en del bra frågor bl.a. av David Willgren och David Nyström med anledning av mina korta texter angående historiciteten i Bibelns första avsnitt. Jag ska försöka att ge några kommentarer.

  1. Jag kan inte på något sätt identifiera mig som vetenskapsfientlig. Jag ser vetenskaplig forskning som en del av skaparens uppmaning och instruktioner till människan, att förvalta skapelsen. Vetenskapen har lyckats göra mycket gott, t.ex. få fram kunskaper i medicinsk forskning så att vi idag kan bota många sjukdomar, och hantera miljöproblem. Vetenskapen har också gjort stor skada som måste hanteras, t.ex. att få fram kärnvapen och utveckla system så att vi utarmar jordens resurser. Jag disputerade när jag var 29 år gammal, och har drivit ett konsultbolag i många år vars verksamhet i stor utsträckning handlar om att läsa, kommentera och granska senaste forskningen på energi- och miljöområdet. Jag har sysslat så pass mycket med vetenskap så att jag också vet dess begränsningar. Klimatforskningen t.ex. uppdateras varje år, utifrån nya forskningsrön. Viss vetenskap är mer exakt, när man kan mäta, göra systematiska observationer, testa hypoteser. En del vetenskap blir mycket spekulativ, en del teologisk forskning som jag har läst har varit så spekulativ så jag tycker det är tveksamt att kalla det för vetenskap. Det finns inte någon anledning för kristna att hålla sig borta från vetenskap. Att just jag skulle tillskrivas en icke-vetenskaplig hållning, för mig är det en helt obegriplig kritik. Det är förmodligen uttryck för att man inte känner mig, och inte vet något om vad jag har sysslat med senaste 40 åren.
  2. Tittar man på den samlade forskningen i världen är säkert mer än 99 procent helt oproblematisk för kristna och det finns inte krockar mellan kristen tro eller bibeltro och vetenskap. Det är viktigt att inte överdriva denna punkt, krockarna handlar om mycket begränsade områden. Det finns också forskning man kan ha synpunkter på som kristen av etiska skäl, det är en annan fråga som jag håller utanför denna diskussion.
  3. Jag ser problem med att tillämpa moderna forskningsmetoder i förhållande till Bibeln. Det beror på att Bibeln uttrycker en helt annan världsbild. Hur man än vänder och vrider på det talar Bibeln om en aktivt närvarande Gud som talar till människor, som griper in i historien, som kan agera utanför naturlagarna, Bibeln talar om änglar, demoner och djävulen, Bibeln talar om Jesu uppståndelse och att Jesus ska komma tillbaka. Dessa perspektiv är ju omöjliga att få in i de vanliga vetenskapliga metoder som vi har idag. Den moderna vetenskapliga världsbilden kan inte pressas in i bibeltexterna, då plockas de sönder och pulveriseras. Det är också omöjligt att använda dessa metoder och påvisa att Bibeln har fel. T.ex. hur kan en forskare hävda att de under och tecken som präglade profeterna Elia och Elisa inte har inträffat? Det är omöjligt. Det enda man kan hävda är att med en materialistisk sluten världsbild kan sådana saker inte inträffa, och därför är det sagoberättelser. Men då hamnar vi i en världsbildskrock. Enda möjligheten är att granska och studera Bibeln på dess egna meriter, dess egna förutsättningar och försöka förstå vad texterna verkligen säger. Här kan dock moderna vetenskapliga metoder hjälpa oss, med att t.ex. granska texterna, ge historisk bakgrund. Kan forskning hjälpa oss att förstå vad Bibeltexterna verkligen säger tycker jag det är bra, och kan den hjälpa oss att förstå hur texterna uppfattades av ursprungliga läsarna är det bra, det finns inte någon krock här med bibeltro. Men vetenskapliga metoderna kan inte användas för att ifrågasätta Bibelns världsbild. Det blir inte forskning, utan bara en allmänfilosofisk diskussion om upplysningstänkandets världsbild kontra en kristen världsbild.
  4. Den konkreta fråga jag har tagit upp handlar om Adam och Eva har varit historiska personer, har de verkligen funnits, och har det syndafall faktiskt inträffat som beskrivs i 1 Mos. 3, och där hittar vi yttersta förklaringen till ondskan i världen. Willgren radar upp ett antal namn som menar att detta är en symbolisk berättelse. Jag kan också göra långa listor med namn på de som stöder min ståndpunkt. Läser just nu Francis Schaeffers utmärka bok i ämnet om ”Genesis”, och man kan knappast anklaga honom för att vara anti-intellektuell. Den bibeltroendes paradigm är att försöka läsa Bibeln som det står och låta olika bibeltexter förklara andra bibeltexter, att läsa Bibeln som en helhet. Det är logiskt eftersom man inte tror att Bibeln är ett mänskligt dokument, det är utandat och inspirerat av Gud som är källan till all sanning och kunskap. David Nyström hävdar att det är en ny företeelse att hävda att de berättelser Bibeln hävdar är historiska, att kyrkan tolkar dessa texter historiskt. Kristen förkunnelse i alla tider blir ju ofta symbolisk kring dessa texter, man försöker ju alltid tillämpa det på livet idag. Men att hävda att man inte har trott på Adam och Eva som historiska personer före 1800-talet. Det låter mycket märkligt i mina öron. Att Luther och Calvin t.ex. hävdat detta? Jag skulle gärna vilja se den forskning som försöker belägga en sådan tes. Man kan säkert hitta någon text av någon kyrkofader i den riktningen, men det kan knappast omkullkasta historiciteten.
  5. Den avgörande frågan för mig som bibeltroende är att se hur framförallt Nya testamentet hanterar texterna. Både Jesus och Paulus tar ju i en hel del fall en utgångspunkt i skapelseberättelsen, och både Adam och Eva och syndafallet beskrivs som historiska händelser. Det finns många NT-texter som handlar om denna sak som jag här inte går in på. Jesus till och med knyter ihop 1 Mos 1 och 2 i sitt svar till fariseerna om hur han ser på äktenskapet mellan man och kvinna. Jag kan inte begripa hur man kan tolka det på annat sätt än att hävda att både Jesus och Paulus tydligt påstår att berättelsen om Adam och Eva är historisk, och att syndafallet har inträffat som en historisk händelse. Ska man hävda något annat måste man hävda att Jesus och Paulus har fel. Här hänger jag inte alls med.
  6. David Nyström tar upp om naturvetenskaplig forskning som rimligtvis bör leda till slutsatsen att Adam och Eva inte kan vara historiska personer och att syndafallet inte har inträffat som en historisk händelse. Jag behärskar inte alls naturvetenskapliga forskningen om människans ursprung, så jag går inte in i den diskussionen. Bara en allmän iakttagelse är att Bibelns uppenbarelse om skapelsen är mycket kortfattad, och jag tror att den innehåller det viktigaste, att Gud har skapat. Det finns en god och kärleksfull Gud som ligger bakom att universum existerar, att människan existerar och att naturen existerar. Att läsa in i Bibeln hur skapelsen gick till mera i detalj är att övertolka. Det vi kan konstatera att skapelsen var stegvis och att människan var kulmen i skapelsen. Sju dagar kan jag se som en berättelse i sju dagar, och en dag är som Gud tusen år, och tvärsom. Det kan rymmas stora tidsrymder bara mellan de första versarna i 1 Mos. 1. Den naturvetenskapliga forskningen på detta område är ju också mer osäker och spekulativ, än sådan forskning där vi kan testa hypoteser i laboratorier och systematiska undersökningar. Forskningen förändras och utvecklas ständigt. Jag är inte alls säker på att mycket av denna forskning är helt oförenligt med en bibeltroende läsning av berättelsen om Adam och Eva.
  7. Men som sagt var, om det är en tydlig konflikt mellan vad Bibeln påstår och den senaste forskningsteorin, då väger bibeltexten tyngst för mig. Det beror på min grundläggande Bibelsyn, att det finns en Gud som vet allt, och som har inspirerat Bibeln. Han vet mer än världens samlade vetenskap.
  8. Det skulle vara intressant att få veta hur man kan se sig som evangelikal, och inte betrakta Adam och Eva som historiska personer och att syndafallet inte har inträffat i historien. Jag klassar en sådan position som liberalteologisk. Nyström refererar här till Peter Enns, jag har ju läst lite av honom, men har en hel del tveksamheter kring hans resonemang. Jag är helt enkelt inte påläst här, hur argumenterar en evangelikal för en renodlad symbolisk tolkning av 1 Mos 1-3, hur får man ihop det med Jesus- och Paulustexterna om skapelsen, och hur menar man då att synden har kommit in i världen. Jag tittar gärna på flera texter om ni kan skicka det till mig, jag får inte ihop det rent intellektuellt, men tydligen kan andra få ihop det. Hur resonerar man?

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Thomas Kärrlander

    Sa Jesus: ”Tvivla, så ska du få”?
    eller sa han: ”Tro på vad andra tror om Skrifterna”?

    Här är ett bra råd från Jakob till alla villrådiga:
    ”Om någon av er saknar visdom, skall han be till Gud som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs av vinden och kastas hit och dit.”

  • Jonatan Fransson

    Hej David,

    Blir ändå förvånad att du verkar köpt en liberal syn på 1 Mos 1-11. Blir därför undrandes hur du även ser på Danielsbokens autenticitet och de tre omdebatterade Paulus-breven, samt de tre man förkastar som äkta. Hur ser du på ex profetian om jungfruns säd som ska krossa ormens huvud om inte skapelseberättelsen faktiskt ägt rum? Hur kan profetior i GT bevara sin kraft om man undergräver historien? Vad gör en liberal hållning till Bibeln med dess trovärdighet? Både Jesus och Paulus hänvisar ju till skapelseordningens som förebild. Samtidigt får jag inte ihop en skepticism gentemot 1 Mos 1-3 och att samtidigt bokstavligen tro att Gud ska skapa en ny himmel och en ny jord. Innebär det att vi troende ska sitta och vänta 13 miljarder år efter domedagen tills den nya jorden är klar? Om vi ifrågasätter Bibelns version av skapelsen, när var då det historiska tillfället då synden kom in i världen? Tror vi på en faktisk konkret himmel, ett verkligt påtagligt men andligt helvetet i jordens innanmäte dit Herren Jesus klev ner efter Sin död och tror vi på en verklig strid mellan verkliga änglar och demoner? Nu kanske du tycker jag drar det för långt och undrar hur det sista hänger ihop med det första. Men jag anser om man börjar rucka på vissa delar för att dagens vetenskapsteorier går stick i stäv med Bibelns uppenbarelse, så öppnar det upp för ett ifrågasättande på andra områden.

  • http://www.andersgerdmar.com/ Anders Gerdmar

    Ett förtydligande skulle jag behöva till detta för mitt svar: ”Därför blir det viktigt att ställa frågan om en text gör sådana anspråk eller inte. Och enligt mitt sätt att se det så talar alla övertygande tolkningar av 1 Mos 1–3 för att de kapitlen *inte* gör sådana anspråk. Därför är det, enligt mitt sätt att se det, inte bibeltrohet att tolka dem som om de gjorde historiska anspråk.”
    Hävdar du att Adam och Eva, syndafallet mm i gen 1–3 är historiskt eller ej?

  • https://alladagarnara.wordpress.com/ David Nyström

    Hej Jonatan. Du ställer en massa frågor utifrån ett klassiskt ”slippery slope”-resonemang. Logiken är att tummar man bokstavstroheten i en fråga så faller alltihop. Det bygger på en föreställning om att allt egentligen i grunden handlar om samma fråga – troheten mot Skriften.

    Vad jag och andra försökt argumentera för är att det är en felaktig berättelse. Som troende, och i synnerhet som exegeter, är det vår uppgift att försöka förstå skrifterna rätt. Vilket inte alltid är lätt då det rör sig om texter som författades för tusentals år sedan av för oss okända författare, från andra kulturer som skrev på nu utdöda språk. Dessutom rör det sig om olika sorters skrifter, författade i olika genrer.

    Vad gäller nutida texter har vi inga problem med att förstå detta med genre. Om vi plockar upp en deckare, en nyhetstidning, ett brev från skatteverket eller en kärleksdikt så läser vi dem inte på samma sätt. Brev från skatteverket gör vi väl i att tolka ganska bokstavligt. Men om din flickvän eller fru skriver en kärlekslapp där det står ”jag är galen i dig” behöver du inte ringa psykakuten. Det här fattar vi utan att någon ens berättar det för oss – vi är så stöpta i vår egen kultur att vi automatiskt justerar oss inför olika moderna typer av texter.

    Antika texter är precis likadana – de tillhör olika genrer. Skillnaden är att vi inte intuitivt förstår hur vi ska läsa och förstå dessa genrer – för detta krävs studier och kunskap. Det är vad exegetiken sysslar med (bland annat).

    En önskan att läsa och förstå en biblisk text på rätt sätt är inte ”liberal” på något sätt. Du och andra använder helt enkelt den termen fel, men jag förstår om det är ett bekvämt skällsord. En bokstavlig tolkning av en text som inte är ämnad att förstås bokstavligt är inte en ”bibeltrogen” tolkning, det är en vantolkning! Oavsett hur from den låter.

    Det var kanske dumt av mig att blanda in förhållandet till evolutionsläran i det hela (jag visste ju från början inte att det skulle bli en så stor debatt), för egentligen är det en annan fråga. Grundproblemet är exegetiskt – vad är det för typ av text och hur ska den förstås? Det andra (om evolutionen etc) handlar mer om hermeneutik och tillämpning, som vilken typ av frågor vi rimligen kan ställa till en text för att få vägledning idag. Frågan ”hur” (som Swärd upprepade gånger ställer i sina inlägg, ”hur skedde det, hur kom synden in, hur det ena och det andra”) är jag inte säker på att 1 Mos 1-3 ämnar svara på. Däremot frågor som ”vem”, ”varifrån” och ”varför”? Därför, om jag vill veta hur Guds skapelse fungerar ger jag mig ut och undersöker den. Skriftens syfte är inte att ge svar på dessa frågor, utan frågor som rör Guds natur, människans förhållande till Gud, och världens frälsning.

    Men som sagt, den grundläggande exegetiska frågan handlar om vad det är för texter och hur de ska förstås. Här måste diskussioner få föras och åsikter brytas, ty även inom bibelvetenskapen går forskningen framåt och nya landvinningar görs inom textförståelse såväl som andra områden. Om inte detta kan bedrivas vid teologiska seminarier, som trots allt gör anspråk på att vara platser för utbildning och akademi, var ska det då ske? Det detta som jag och andra här reagerade på.

  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Om du, Thomas, tror att undersöka texters innebörd med noggrann exeges och att avvakta med definitiva slutsatser till dess att exegesen är genomförd är detsamma som att tvivla så har du inte förstått ett enda ord av vad jag säger. Inte heller har du förstått vad Jesus säger när han talar om tro, eller vad Jakob säger i den vers du citerar.

  • Jonatan Fransson

    Tack för utförligt svar. Jag förstår resonemanget om genre. Det är väl snarare med vilka argument man applicerar genren myt på skapelsetexten som jag vänder mig mot. Det finns en uppsjö av forntida skapelseberättelser, men frågan är om dessa är lämpliga för att avgöra genre för skapelseberättelsen. Jag ser den som unik i sitt slag. Att den bland en uppsjö av andra skapelsetexter förhåller sig som en äkta autentisk förebild. Jag ser ett stort problem att hämta teologiska sanningar ur berättelser som kategoriseras som myt. Det är orimligt att hämta sanning ur sådana berättelser. Enbart historiska fakta kan säga oss något teologiskt av sanningsvärde med anknytning till verkligheten. Allt annat är en lek med ord för att dölja att man inte kan tro texten som den står och vad den utger sig vara. Skapelseberättelsen ger inget intryck av myt. Hade den gjort det hade inte hebreerna förhållit sig till den som autentisk. Så ser i alla fall jag på det.

  • Thomas Kärrlander

    Det är inte i köttet som du kommunicerar med Gud, utan i anden. Enkelt, snabbt och effektivt!

  • Mattias

    Men snälla…du har rätt vad du skriver men nu finns det personer som VILL gräva och forska för att kunna få ner det på papper så att säga. Dom kommer aldrig att nå fram till en annan sanning än den som står i bibeln nu men det är själva undersökandet som är grejen.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Nej avgörande fynd som Mesopotamska skapelseberättelsen var redan välkänd. Det var tolkningen av fynden som ändrades, och definitionen av vad en myt är. John Oswalt skriver: ”It must be said that there have been no major new discoveries either in the realm of myth or in the ancient Near East that have caused this shift. To be sure, there continues to be an appeal to the ancient Near Eastern data we have, and there has been a great broadening of the definition of the term myth to make it possible to include the Bible in the category, but it is a change of assumptions that accounts for the shift, not new discoveries.” Jag tror inte du kan vederlägga detta.

    Frid, Erik Scherman

  • Jonatan Fransson

    Hej! Du skriver: ”Jag tror vidare, precis som de allra flesta bibelvetare inom GT, evangelikala inräknat, att skapelseberättelserna är antika berättelser som är formade utifrån ett antikt sätt att relatera till världen. De ”lånar” inte från Mesopotamien eller Ugarit osv, de tillhör en antik kultur och uttrycker sig på detta sätt. Därför har vi till exempel en underliggande kaoskamp i många av bibelns skapelseberättelser.”

    En underliggande kaos-kamp skulle alltså bero på att texten tillhör en antik kultur som uttrycker sig på detta sätt. Här verkar ändå förklaringen till skapelse-berättelsens kamp mellan lydnad – olydnad i paradiset, Noas ark och floden, stå i relation till den antika kulturen, i din mening. Det verkar som du antyder en mytologisk hållning till texten.

    Det finns flera skapelseberättelser och flod-berättelser från antiken, men dessa skiljer sig mycket i sin märkliga och vulgära karaktär jämfört med Bibeln. Som jag läser texten så verkar Bibeln representera en historisk beskrivning, medan övriga texter är förvridna avarter som i sin brist vittnar om faktiska historiska händelser. Alltså original och förvanskade kopior.

    Jag har läst intro till GT och hebreiska, samt översatt texten och läst Westermans Genesis på UU. Jag förstår om man efter intellektualiserande studier skulle kunna landa i myt-förståelsen. Men det är ett sluttande plan där grunden för tron rycks undan. Ett ifrågasättande av det historiska där böcker som Jona och Daniel också blir offer för intellektualism. Med vänlighet skulle jag vilja påstå att en pastors-student som landar i en myt-förståelse av Skapelseberättelsen, Jona, Daniel, mm (kanske även börjar ifrågasätta Paulus-brev som äkta) inte bara är oanvändbar, men rent farlig som pastor. En pastor med denna övertygelse bör inte få vara pastor överhuvudtaget.

    Jag kan inte se någon charm i den ögonöppnare som du menar att du fått i studiet av GT. Inget andligt alls. Tänk så här, om vi ifrågasätter det konkret historiska medhänvisning till myt-genren, vad gör detta med en motsvarande profetia om framtida konkreta händelser. Ta ex profetian om en ny himmel och en ny jord. Vad gör vi med dessa ord? Skall även det konkreta i den profetiska utsagan tolkas med mytens dunkel, dvs att profetian inte ska tolkas bokstavligt, men att dess budskap är det väsentliga?

    Slutligen. Flera har i denna debatt menat att 1 Mos 1-3 är skriven på ett sådant sätt att den bör betraktas utifrån myt-genren. Jag tror inte du skrivit det. Men vad är de konkreta argumenten som tyder på att texten inte utger sig för att vara historisk bokstavligen?

    Vänliga hälsningar,
    Jonatan

  • kjell

    Ja och vad uppnår dom med det, sprider otro till läsare som tittar in på bloggen, det blir motsats till evangelisation.

  • La Ro

    För den som är intresserad av en mycket grundlig text-analys av skapelseberättelsen och eventuella inslag av poesi rekommenderar (den endast tryckta) boken ”Radioisotopes and the Age of the Earth”, Volume II, sommed en 104-sidig redovisning av analysmetoden kommer fram till det nästan övertydliga analysresutat enligt diagrammet på följande bild. Digrammet visar att det är i princip noll sannolikhet för att skapelseberättelsen är, eller innehåller, poesi om man utgär från läsarterna i alla andra erkänt identiferade poetiska texter i bibeln

    // Rolf Lampa

    Bild: Håll utkik efter den blå lilla triangeln uppe till höger, som alltså ligger väldigt långt utanför ”träffbilden” för alla kända poetiska texter i bibeln som den aktuella metoden lyckades pricka in (dvs metoden kan inte avfärdas) :

    Edit: Bilden verkar inte visas som uppladdad, så jag ger här en länk till bilden istället:
    https://drive.google.com/file/d/1vDSG8ZDDI_IUiYWpskSoGOT65-KXAHkK-Q/view?usp=sharing

  • David Willgren

    Hej!

    Tack för ditt förtydligande. Nu var min kommentar om historisk kontext inte begränsad till några få kapitel i GT, utan GT som helhet, men du har delvis rätt, och delvis fel. D.v.s. Oswalt har delvis rätt och delvis fel. Rätt är att man inte hittat några helt nya Mesopotamiska skapelseepos förutom de (Enuma Elish, Athrahasis osv). Däremot går forskningen ständigt framåt på dessa texter och vi lär oss mer om deras innehåll, kontext, form, lydelse osv. Det finns fortfarande tusentals lertavlor som inte är analyserade, och varje ny sådan analys kastar potentiellt nytt ljus. Men Mesopotamien är ju inte den enda relevanta kategorin, mycket närmre ligger Ugarit, och här pågår ständig forskning. Ännu närmre ligger Qumran, och här har först nu de senaste fem-tio åren börjat inse konsekvenserna av fynden som gjordes. Först nu är rullarna publicerade i DJD i sin helhet, och det pågår intensiv forskning. Till det kan läggas arkeologi, både i Israel och på andra platser, som ständigt tillför ny kunskap. Därför går det inte i samma utsträckning som förr hävda att tankegodset, bildspråket, osv i GT är unikt. Det betyder inte att det inte finns unika inslag och stora skillnader. Självklart gör det det. Men att se vattentäta skott mellan t.ex. 1 Mos 1–3 och den kultur i vilken den är skriven är inte möjligt.

    Hoppas det blev tydligare vad jag menade!

    Frid
    David

  • La Ro

    Se gärna exempel på en utförlig analys av läsarten genesistexten baserat på alla erkänt poetiska texter i Bibeln, en granskning utför utan granskarens personliga bias och med slutresultat i diagramform.

    Slutsatsen blev att sannolikheten för att texten ifråga är poesi är i princip noll (med undantag för Adams replik när han första gången ser den första perfekta kvinnan då han yttrar en strof som enligt lingvistikern Robert Liebi anses vara de vackraste poetiska orden som uttalats på Hebreiska språket (intressant också att frasen/idiomet även implicerar att kvinnan står ”på mannens nivå”).

    http://www.stefansward.se/2017/01/07/svar-till-willgren-nystrom-och-gunther/#comment-3091924967

  • La Ro

    Se gärna ett exempel på en utförlig analys av läsarten genesistexten baserat
    på alla erkänt poetiska texter i Bibeln, en granskning utför utan granskarens personliga bias och med slutresultat i diagramform.

    Slutsatsen blev att sannolikheten för att texten ifråga är poesi är i princip noll (med undantag för Adams replik när han första gången ser den första perfekta kvinnan då han yttrar en strof som enligt lingvistikern Robert Liebi anses vara de vackraste poetiska orden som uttalats på Hebreiska språket (intressant också att frasen/idiomet även implicerar att kvinnan står ”på mannens nivå”).

    http://www.stefansward.se/2017/01/07/svar-till-willgren-nystrom-och-gunther/#comment-3091924967

  • La Ro

    Ett exempel på en utförlig analys av läsarten genesistexten baserat på alla erkänt poetiska texter i Bibeln ger en tydlig indikation på att texten skulle vara poetisk, se länken nedan.

    Slutsatsen blev att sannolikheten för att texten ifråga är poesi är i princip noll (med undantag för Adams replik när han första gången ser den första perfekta kvinnan då han yttrar en strof som enligt lingvistikern Robert Liebi anses vara de vackraste poetiska orden som uttalats på Hebreiska språket). Se diagram i länken som sammanfattar analysresultaten.

    http://www.stefansward.se/2017/01/07/svar-till-willgren-nystrom-och-gunther/#comment-3091924967

  • David Willgren

    Tack, Patrick! Väldigt relevant fråga. Jag förstår att det jag skriver väcker en mängd följdfrågor, och i slutändan kan vi diskutera hela GT :). Men släkttavlorna är spännande, och de fyller en viktig funktion, inte minst för strukturen i 1 Mos. Det man alltid behöver fråga sig är om vår instinktiva/intuitiva läsning är i linje med en intuitiv läsning under den tid texten skrevs. Detta blir viktigt om vi vill svara på den historiska frågan om vad texten betydde i sitt sammanhang, och vilka anspråk som görs. En kontraintuitiv läsning kan alltså i vissa fall vara mer rimlig i relation till en historisk kontext. Vidare bör vi beakta att det inte finns något ”defaultläge” rent vetenskapligt. Det är inte så att en historisk läsning av alla texter alltid är implicerad, och att andra läsningar därför kan ses som ”bortförklaringar” osv. Däremot finns naturligtvis tydligare och mindre tydliga konfessionella läsningar av texterna som gör att det pedagogiskt kan vara en större utmaning att föreslå vissa tolkningar. Men när vi närmar oss en bibeltext gör vi alla påståenden, och vi behöver alla kunna belägga dessa. Hur avgör man då vad texternas syfte är? Frågan är komplex, men tittar vi på dessa släkttavlor behöver vi först se vilken funktion de har i sin litterära kontext (sammanhang). Vi behöver också jämföra olika släkttavlor med varandra där samma namn ingår. Och vi behöver se på årtalen som nämn, samt antalet namn i släkttavlorna. Till exempel. Det man ganska snabbt ser är att olika släkttavlor kan se olika ut, och ibland till och med komma med motstridiga uppgifter. Frågan är vad vi då ska dra för slutsats (nu generaliserar jag och sammanfattar så kort jag kan, jag kan tipsa om litteratur för vidare läsning om du är intresserad av frågan). Ska man dra slutsatsen att vissa släkttavlor i GT är felaktiga och vissa sanna? Ska man dra slutsatsen att alla misstar sig i sitt försök att skildra historia? Eller ska man t.ex. dra slutsatsen att funktionen är en annan? Kanske en teologisk funktion? Jag tenderar att luta åt det senare. Innebär detta att det inte finns någon som helst historisk bärighet i dessa? Nej, det är inte en nödvändig slutsats. Det skulle fortfarande kunna vara så att man t.ex. har använt riktiga personer och ställt samman dem i släktled för att göra en viss poäng. Så finns en del som tolkar det. Men åtminstone kan det få oss att inte dra för snabba slutsatser om historicitet in i minsta detalj. Jag skulle alltså inte hålla med om att släkttavlorna är ett tecken på noggrann historieskrivning.

    Hoppas det var svar på din fråga!
    Frid

  • David Willgren

    Intressant ingång, men ytterst tveksamt att behandla språk som matematik (se bara hur bra Google translate fungerar ;)).. Det är också väldigt tveksamt att behandla GT:s texter som en enda synkron textmassa. Språk över tid fungerar helt enkelt inte så. Den relevanta kontexten för tolkningen av ett enskilt bibelord är inte i första hand resten av vår nuvarande Bibel, utan de texter som fanns nedtecknade då den aktuella texten skrevs ner. Man behöver alltså relatera en text, inte bara till andra texter i Bibeln, utan också andra texter i samtiden, för att försöka bilda sig en uppfattning om hur aspekter i en text kan ha uppfattats av den samtida läsaren. För att ta en banal illustration. Om jag säger ”Max är en varg”, hur avgör vi om mitt uttalande är en metafor eller inte?

    Frid
    David

  • David Willgren

    Nu råkade du nog posta samma inlägg flera gånger!

    DW

  • David Willgren

    Hej!

    Utmärkta frågor. Visst finns stora skillnader i hur antika skapelseepos är utformade och hur GT-texterna ser ut. De som relaterar 1–3 Mos till kaoskampmotivet brukar ibland tala om att motivet där används delvis polemiskt, d.v.s. för att visa på att JHWH till skillnad från alla andra gudar under denna tid, skapar utan motstånd. Det finns dock andra skildringar i GT där kaoskampmotivet är tydligare, t.ex. i en del psalmer, eller i Jes 40–55 och Jobs bok. Självklart står bibeltexten i dialog med sin samtid och relaterar till den förståelse av världen som fanns då. Den uppenbarelse vi nu har i Skriften har i alla tider varit ett ord från Gud till samtiden.

    Du nämner att antika skapelseepos skulle vara förvanskade kopior av 1 Mos. Förstår jag dig rätt? En sådan hypotes är oerhört svår att argumentera för. Det var förvisso vanligt förr att tala om ”lån”, och kanske till och med litterärt beroende, men det är en tveksam läsning av förhållandet. Det är också ett faktum att de Mesopotamiska textfynd vi har är flera tusen år äldre än bibeltexterna, och frågan är hur vi resonerar kring ett sådant förhållande.

    Jag vet inte riktigt vad du menar med intellektualiserande och sluttande plan. Jag känner inte igen den typen av scenario, du får gärna visa med konkreta exempel på personer osv. Att hävda att grunden för tron skulle vara en viss slutsats med avseende på författar eller dateringsfrågor är, enligt mitt sätt att se det, ytterst ett resultat av att man låtit ett modernt paradigm styra vilka frågor som är de centrala när vi läser texter. Det är inte en traditionell kristen hållning om man ser det ur ett historiskt perspektiv, och det är framför allt inte en hållning som de som levde under andra templets tid skulle känna igen sig i.

    Det verkar på ditt näst sista stycke som att min kommentar skulle kunna appliceras på alla tänkbara historiska påståenden i Bibeln som helhet. Men jag kan inte se att det skulle följa av mitt resonemang. Snarare tvärtom. Min ingång är att bedöma alla bibeltexter på deras egna premisser, och här landar man helt klart i att många texter gör historiska anspråk. Men 1 Mos 1–3 är inte en av de texterna. Jag tänker mig inte heller att ”det konkret historiska” bör ses som ett neutralt utgångsläge när vi närmar oss alla texter. Det är ett påstående om en texts ärende som behöver beläggas precis som alla andra föreslagna tolkningar, och vår uppgift som tolkare är att bedöma vilka argument som är starkast i varje enskilt fall och dra slutsatser utifrån det. Generella resonemang om Bibeln i stort är ofta oerhört svåra att genomföra i praktiken. Men visst, jag skulle självklart skriva under på ett påstående som t.ex. att den kristna tron är historisk. Det är ju helt centralt. Men det innebär inte att alla texter i Bibeln därför ska anses historiska, och att alla avvikande slutsatser se som ”ifrågasättande”. Det är i mina ögon ett ganska snävt (och felaktigt) perspektiv.

    Angående de konkreta argumenten för 1 Mos 1–3 tror jag att jag nämnde att de är svåra att sammanfatta kort, eftersom det är många aspekter som behöver vävas in. Är du intresserad kan jag istället ge litteraturtips. Till exempel kan du läsa Waltons bok, som jag nämner ovan, den Walton som skrivit den kurslitteratur som används på STH.

    Frid,
    David

  • Jonatan Fransson

    Hej,

    Tack för svar. Jag försöker verkligen förstå vad det är man menar vara faktisk historia och vad som är fiktivt i 1 Mos 1-3.

    Om jag förstår det rätt så skall 1 Mos 1-3 förstås som genren myt, eftersom de som skrev den inte hade historisk kunskap om universums och livets uppkomst, men utifrån sin Guds-relation gjorde en etiologisk (meningsskapande) tolkning av sin erfarenhet av världen i en kontext av tidigare skapelseberättelser, men med ett egen budskap som förmedlade vad som var signifikant för dem, ex. att förstå hur det onda förhöll sig till en god Skapare. Åldersbestämning av Adam och hans efterföljande är fiktiva detaljer som beskriver mytologiska personer, vilka har sammanfogats till verkliga personer i Israels släktled. Tidigare skapelseberättelser som Enuma Elish bör betraktas som den tradition av skapelseberättelse i vilken 1 Mos 1-3 står.

    Några frågor är hur du ser på förhållandet mellan Mesopotamiska skapelseberättelser och 1 Mos 1-3 rent konkret. Tänker du att dessa skapelseberättelser vittnar om en världsbild som även författaren till 1 Mos 1-3 uppfattade som verklig, i vilken Gud agerade? Jag har ännu inte förstått varför man bör klassa 1 Mos 1-3 som mytologisk. Är det för att Gud inte kan ha uppenbarat hur skapelsen gick till för Moses? Skulle du kunna lista de argument som ligger till grund för en mytologisk syn på texten? Gärna peka på konkreta saker med referenser.

    Vad har du för exempel i Bibeln från andra templets tid som visar vilket paradigm som styrde dåtida författare? Som jag läser texten så uppfattade man 1 Mos 1-11 som en redogörelse för hur det faktiskt förhöll sig konkret i historien. Det menar jag inte vara ett modernt paradigm, men något som går att utläsa från texten själv.

    Det är uppmuntrande att du skriver att varje text ska läsas utifrån sin egen premiss. Gissar att åsikterna så klart går isär vilka dessa premisser är och vad de faktiskt säger om texten, ex när det gäller genre. Självklart ska man inte generalisera och utgå från att det historiska är den neutrala utgångspunkten, men läser man Bibeln så är alltid varje händelse förankrad i historien. Det är få undantag, som vishetslitteratur och på sätt och vis psalmer, som har ett annat fokus (på Gud och människan).

    Jag skulle gissa att skärningsfrågan är hur vi tolkar premisserna och varför vi gör de tolkningar vi gör. En översättare ser skiftet i 1 Mos 2:3-4 som en övergång till en annan skapelseberättelse som sammanfogats till den första, medan en annan ser det som en sammanhörande text till den första. Bara för att 1 Mos 1 skriver Elohim, medan 1 Mos 2 inför JHWH, behöver det ju inte vara två skilda författare i tid och rum. När man dissikerar upp texten på detta sätt och placerar den i myt-genren tror jag att man får problem med Bibeln i övrigt. Jag uppfattar att jag förstår textens genre precis som GT’s författare i övrigt förhöll sig till den.

    I övrigt, hur blir det med frågor om mannen relation till kvinnan i gudstjänsten utifrån 1 Tim 2:11-15. Kan dessa verser äga tyngd i argumentation om de vilar på religiös sanning utifrån en myt? Som jag ser det så tappar de helt och hållet sin kraft om de inte kan förankras i verkliga historiska personer. Om du kan bygga teologiska argument på ”sanningar” från berättelser om något som konkret inte ägt rum, så talar vi nog om en annan kristendom.

    Slutligen har jag ännu inte fått svar på hur du och andra förhåller er till profetian om en ny himmel och en ny jord. Hur tror du detta konkret kommer gå till?

  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Har jag sagt att urhistorien är poesi?

    Brödtexten till din graf talar om att texten är ”narrativ”, vem har förnekat det?

    Påstår du att den är sakprosa?

  • Jonatan Fransson

    Du har en poäng. Det blir verkligen ett sätt att undvika kärnfrågan, om det som står faktiskt hänt eller ej. Man önskar att man kunde få klara svar som var förståeliga. Istället blir svaren typ: alla har rätt till sin sanning och tolkning i frågan. Man är lika kristen och evangelikal ändå.

  • Jonatan Fransson

    En fundering. Jesus säger att Han såg Satan kastas ner från himlen som en blixt. Detta är alltså en verklig händelse. Ser man på tidiga skapelseberättelser med sitt narrativ av kamp mellan kaos och ordning och jämför med att ex Bileam hade möjlighet att skåda in i Guds vishet och få kunskap som han annars inte kunnat få på empirisk väg, då skulle ju dåtidens andliga människor kunnat ha haft ett andligt kollektivt minne av världens begynnelse om än förvanskat. Det var lite så jag menade i ett tidigare inlägg. Om Moses kunde få kunskap från Gud utan förvanskning, så borde Bibelns skapelseberättelse överensstämma med äldre förvanskade skapelseberättelser utifrån denna tanke.

    Det är lite som att ställa sig frågan om de keruber Hesekiel ser är något han verkligen sett, eller om han är påverkad av den babyloniska kulturen.

  • David Willgren

    Hej!

    Tack för fortsatt samtal. Det var en riktig frågebomb i detta inlägg :). Jag tror inte jag kan svara på alla på en gång, det kräver för mycket tid och plats. I morgon drar terminen igång igen, och min tid blir tyvärr mer begränsad. Men om du mailar mig hjälper jag dig gärna vidare till litteratur som behandlar ämnet långt bättre än jag kan göra här.

    Bara några korta saker: du skriver i ditt första stycke ”om jag förstått det rätt”, och tyvärr känner jag inte riktigt igen mig i det du skriver där. Jag har inte sagt att 1 Mos *ska* förstås som myt, och jag har inte påstått att en sådan förståelse av texten skulle ha att göra med författares eventuella kunskapsnivå. Jag har heller inte påstått att man medvetet fogat fiktiva personer och verkliga personer i släkttavlor. Du har nog läst mig fel här. Däremot har du delvis rätt i det du skriver i slutet, jag menar att 1 Mos ska förstås i relation till den kulturella och historiska kontext den är skriven. Men jag menar naturligtvis att 1 Mos är Guds uppenbarelse. Det är därför den är kanoniserad. Jag menar att den ger det sanna perspektivet på verkligheten. På människans plats i skapelsen, på människans synd, och på så sätt är dessa berättelser avgörande för att vi ska förstå Kristus och den nya skapelse som Nya testamentet talar om. Jag tror att profetiorna om en ny himmel och en ny jord är sanna, jag tror att ett stycke av denna förening mellan himmel och jord landar mitt i församlingen efter Jesu uppståndelse, och vårt uppdrag som kristna är att föregripa det som ska komma genom att leva trofast Kristus som en profetisk röst i vår tid. Om jag vet exakt hur det kommer gå till? Knappast. Vem kan veta det? Jesus påstår själv att han inte vet.

    Som sagt, hör gärna av dig per mail om du vill fördjupa dig ytterligare!

    Frid
    David

  • La Ro

    Sammanhanget rymdes naturligtvis inte på en enda sida, men mer specifikt identifierar man historisk berättande prosa.

    Läsarten i skapelseberättelsen överenstämmer alltså med motsvarande oomstridda exempel på historisk berättande prosa i bibeln. Om detta exakt motsvaras av modern ”sakprosa” kan jag inte svara på, jag tänker att det räcker med om skapelseberättelsen motsvaras av bibelns egen motsvarande prosa(?)

    Om avsnittet i boken inte hade varit på 104 sidor hade jag gärna skannat in det och översatt, men det blir lite väl mäktigt, och kanske inte heller tillåtet. Men boken bör kunna beställas från ICR.

    En poäng med boken – i detta sammanhang – är att det huvudsakliga forskningsprojektet (RATE) handlar om radiometriska dateringsmetoder, och däribland den sk isocrona metoden som anses idiotsäker bland flera andra radiometriska metoder (Alla prover naturligtvis analyserade vid accrediterade laboratorier). Dvs forskningen granskar den förment empiriska grunden för åldersbestämning av berggrunden, eller jorden om man så vill.

    Jag tror också att det vore klädsamt av dig att upphöra med att stämpla folk med olika kategorier i förklenande syfte som om det vore giltig argumentation. Sakfrågan intresserar många, men inte din kännedom om olika grupperingar som du verkar förakta (jag tillhör dock ingen av dem, men de yviga slängarna tillför inget i sakfrågan).

  • La Ro

    Häpnadsväckande träffsäker

    Metoden baserar sig inte på matematik utan på mönster-ingenkänning av läsarter (”markörer” kallade jag det) baserat på förekomsterna i andra erkänt poetiska texter i Bibeln.

    Noll inslag av matematik således.

    Vad beträffar fördelen eller nackdelen med att utföra ett sådant test med en dator är fördelarna uppenbara – en dator har ingen fördom eller ”bias” för den ena eller den andra slutsatsen.

    Läsarten poesi har nämligen ett antal språkliga markörer i klassisk hebreiska som varje gång man kör matchningen hittar igen ALLA ANDRA (oomtvistade) exempel på poesi och även bildspråk i bibeln (där både bildspråk och idiom utgör bärande inslag).

    I fallet skapelseberättelsen är det nästan ”övertydligt” att den inte är poesi, eftersom inga av hebreiskans typiska ”poesimarkörer” står att finna i texten (utom som jag nämde, då Adam första gången ser sin kvinna och utbrister ”… ben av mina ben… ” osv).)

    Exakt det du nämner, bildspråk, metaforer och idiom, kan alltså identifieras i en text genom de nämnda markörerna. Den 104-sidiga resultatrapporten nämner även om två fall där algoritmen reagerade på korta avsnitt i texter som visserligen var 100% historisk berättande prosa, men som innehöll fraser av bildspråk som därmed kategoriserade texten fel (felkategoriseringen finns med i rapporten, och den konkreta orsaken redogörs för grundligt). Den poesiklassade texten var Exodus 33 på grund av distributionen av finita verb, och för att det fanns fler waw-perfect (se https://www.jstor.org/stable/3268935?seq=1#page_scan_tab_contents ) än preteritums ( https://sv.wikipedia.org/wiki/Preteritum ). Anledningen till denna förekomst i texten är att den, i klassisk hebreiska, även indikerar ”vanemässiga handlingar” (habitual actions) vilket triggade matchning på just texten Exodus 33. Avvikelsen var alltså uppenbar, och hade samtidigt en förklaring som snarare stärkte än försvagade algoritmens träffsäkerhet (det fanns ytterligare en avvikelse, men åt andra hållet, med liknande mönster, men det blir för långt att redogöra för här, köp gärna boken!)

    Jag vill avslutningsvis poängtera att jag själv inte är någon lingvistiker, utan jag redogör här bara ur den mycket utförliga beskrivningen i rapporten av vad och hur man kom fram till resultaten.

    Och poängen: Mönstermatchningen visade sig i praktiken vara iögonenfallande träffsäker

  • La Ro

    GRUNDEN VIKTIG
    Du kommer troligen inte att angripas av gudsfientliga människor om du går omkring och tiger om GRUNDEN för din tro. Men hävdar du öppet att Guds ord är sanning, med de totalt genomgripande följder detta får för varje individ, då har du faktiskt ingripit personer. Det kan få svåra följder.

    Det kristna budskapet, baserat på bibelordet alltså, uppfattas nämligen av de flesta om ett ”personangrepp” (relatera gärna till Jesu ord om att det onda i oss kommer ur hjärtat, dvs ur vår person, som leder till onda handlingar, därmed är det faktiskt personen som är grundproblemet, osv). Kort version: Syndafallet.

    Och exakt därför angrips trovärdigheten i Guds ord både utifrån och inifrån, och klassisk kristendom har alltid haft fullt upp med att försvara grunden för den kristna tron – Guds ord (tron som kommer av predikan, i kraft av Guds ord, etc).

    Guds ord är helt avgörande för att komma till tro.

    men att inte alla är intresserade av just denna delen av kampen för Guds rike får inte medföra att ointresserade personer demoraliserar dem som står upp för ordet.

    Både Gideon och David (mfl) förhöll sig klokt i dessa avseenden. Vissa (de flesta) kunde t.ex. Gideon skicka hem så att de mindre lämpade vid fronten (tester gjordes) inte var i vägen vid drabbningen, men när seger vanns skulle alla ha del i framgången, dvs även de hemskickade och de med fick uppgiften att ge understöd vid trossarna och på andra sätt.

    Var och en må alltså bruka den gåva Gud gett dem, må det vara kunskaps ande, förstånds ande, vishets ande, starkhets ande… och så vidare (se Jesaja 11 samt Rom 12:4 framåt)

    Det är obibliskt att inte uppmuntra till att försvara Guds rikes sanningar och därmed dess trovärdighet, och att inte sprida budskapet vidare, men om trovärdigheten är redan undergrävd (för att Guds folk inte försvarar sanningen) gör budskapet inget intryck. Detta bör flera skribenter här i tråden tänka igenom grundligt.

  • La Ro

    Problemet med K.G. Hammar är kanske hans extrema begåvning inom begreppsanalys. Han kunde i en enda mening skifta innebörd i grundläggande begrepp flera gånger. Dvs mästarnas mästare i begreppsförvirring. Då jag analyserat hans sätt att ständigt ”byta fot” mitt i steget har jag kommit fram till att han gör det avsiktligt.

    Kort version: ”Skulle Gud ha sagt?”

    Med tiden kommer man att få leta efter K.G. Hammar på historiens skräphög.

  • Jonatan Fransson

    Tack för svar. Min inledande redogörelse var ett försök till visad förståelse för en myt-genre-uppfattning av texten. Min gissning var att du hade en sådan uppfattning. Men då hade jag fel. Lycka till med undervisning och tack för läs-tips. Allt gott! /Jonatan

  • Thomas Kärrlander

    Hej, La Ro!
    Du missuppfattar vad jag menar med mitt inlägg.
    Vi SKA följa Jesus uppmaning att sprida evangeliet och till hjälp har vi både Skriften och Hjälparen.

    Men, att peta i ”gamla texter” och träta om dess innebörd ska vi INTE göra, det finns det också tydliga instruktioner för. Det hjälper heller inte vår sak och tänker vi till lite så kan vi nog förstå det även intellektuellt. Att sedan påstå att detta petande är till för att ”försvara tron” är istället enbart att lura sig själv.

    Nej, predika evangeliet till människorna, så enkelt att det minsta barn kan förstå det, då handlar du efter Guds vilja!

  • http://itpastorn.nu/ Lars Gunther

    Vi är alltså överens om att urhistorien är prosa av narrativ karaktär, men det ensamt räcker inte för att göra en genrebestämning. När Natan tillrättavisar kung David så berättar han en liknelse, narrativ prosa, men inte sakprosa, som har en historisk förankring: ”Du är den mannen!” Trots det var Bat-Seba inte ett får.

    Notera också att det är en milsvid skillnad mellan att anse att en text tillhör en genre och att läsa allt ”poetiskt” i betydelsen utan grund i ontologi och historia.

    Angående mitt bruk av begreppen evangelikal och neo-fundamentalist. Det är Stefan själv som försökt dra demarkationslinjer för evangelikalismen. Jag och andra har försökt att påpeka att de inte fungerar särskilt väl, eftersom flera erkända evangelikala teologer och förkunnare hamnar på utsidan av hans linje. Det verkar vara något som förbryllar Stefan. Vad jag då påpekar är att det finns en gren av evangelikalismen som av forskare kallas neo-fundamentalism, och att Stefan resonerar som att den grenen vore detsamma som att vara evangelikal.

    Mitt syfte var inte att använda detta begrepp pejorativt eller stämplande. Inte heller var min avsikt att kategorisera folk i största allmänhet. Det kanske var olyckligt att formulera sista meningen som att ”du låter som” en neo-fundamentalist. I så fall ber jag om ursäkt. Syftet var som sagt att förklara begreppen, inget annat.

  • http://godatankarochfunderingar.wordpress.com Tony Malmqvist

    Och kanske var det just på grund av dig som jag nu vänder kristendomen ryggen! Jag kanske till och med får skänka dig en tanke av tacksamhet.

  • http://erikolof.blogspot.com/ Erik O.

    Jo lite tydligare. Jag har läst lite av John Walton nu och han påstår alltså att han är den första människan i modern tid som fattat att skapelseberättelsen inte handlar om skapelsen utan om att Gud instiftar universum som sitt tempel genom att tilldela allt skapat dess olika funktioner. Wow. Jag undrar vad människovarelserna åt innan Gud utsåg frukt till föda. Likaså undrar jag vad solen gjorde innan Gud bestämde att dess funktion är att lysa om dagen. Walton är ju helt lost. Förutom en sak; han förnekar inte att Adam och Eva fanns på riktigt i verkligheten. Dock oklart om de hade föräldrar och släktingar innan Gud utsåg dem till att vara de första människorna och arketyper för människosläktet. Menar han att Gud rövade bort dem och fängslade dem i en trädgård? Jag ber om ursäkt för dårskapen men jag måste ju försöka sätta ord på hur en mottagare i den historiska kontexten resonerade enligt Walton.

    Frid, Erik

  • http://www.teologicafet.tk Andreas Engström

    ”Allt annat är lek med ord för att dölja att man inte kan tro texten som den står och vad den utger sig för att vara?” Du måste ha en slags profetisk förmåga att se in i människors inre och urskilja deras bevekelsegrunder till att de läser texter som de gör.

    Förvisso tror jag på profetians gåva men varför kan det inte vara så att David Nyström mfl har läst och tolkat texterna så noga de bara kan mot deras historiska bakgrund och att det är därför har de åsikter de har. Inte för att de inte kan eller vill tro på det som står. Sen kan man kritisera sådana tolkningar och komma med argument för varför de är bristfälliga men det är en helt annan sak.