Det har kommit många frågor och kommentarer med anledning av min ledare i Världen Idag förra onsdagen och följande blogginlägget. Visst var mina kortfattade kommentarer om hur man tolkar Bibelns skapelseberättelse mycket kortfattade och kategoriserande men jag tycker nog ändå att mitt budskap var tillräckligt tydligt.

Det jag skriver i min ledare som orsakat kontroversen är följande: ” Ett teologiskt seminarium som till exempel lär ut att första delen av 1 Mosebok är en gammal myt, utan historisk förankring, är präglad av liberalteologi. Bibeltroende kan inte ge stöd till en sådan verksamhet.”

Jag kan ärligt talat inte begripa att påståendet är kontroversiellt för en person som hävdar att man är bibeltroende och/eller evangelikal. Jag skriver ”utan historisk förankring”. Jag har inte hört talas om någon som kallar sig för evangelikal som menar att det inte alls finns någon historisk förankring i denna bibeltext. Det kan finnas olika uppfattningar om hur poetisk och symbolisk berättelsen är, men icke-liberalteologer, det jag definierar som evangelikaler är överens om att det finns en historisk förankring och kärna i berättelsen. Det är riktigt att jag här lyfter fram den frågan som en lackmus-test för att avgöra om en teologisk utbildning är evangelikal eller inte. Jag kommer närmare att förklara detta i denna bloggtext. Jag föreställer mig att det är mycket ovanligt att framstående kristna ledare i historien har avvisat all form av historisk förankring i Bibelns skapelseberättelse.

I det kortfattade uppföljande blogginlägget skriver jag att: ”Ett problem med att koppla bort historiciteten med 1 Mos 1-11 är att vi då inte vet hur synden har kommit in i världen, hur ondskan har kommit in i världen, och hur syndafallet har inträffat. Och dessutom är Bibelns förklaring på syndens uppkomst och syndafallet och behov av frälsning – den förklaringen är helt fel. Paulus har helt fel när han skriver i Romarbrevet om varför Kristus behövde komma och återställa som var fallet genom Adam. Finns det då någon kristen tro kvar? nix – enligt min mening.”

Återigen, här skriver jag att koppla bort historiciteten. Att tolka mina påståendet som att man strikt måste bokstavsläsa allt i 1 Mos 1-3 är ju inte rimliga tolkningar av mina påståenden. Det kan finnas olika uppfattningar om eventuella poetiska-symboliska drag i berättelsen, men att det finns en historisk bakgrund och grund för detta, det är rimligtvis alla evangelikaler överens om.

Här görs ett försök att svara på frågor som uppkommit på denna blogg och kommentera:

1.      David Nyström.

Han skriver att Bibeln inte är en handbok i naturvetenskap. Naturligtvis inte och jag har aldrig hört någon påstå detta. Däremot handlar Bibeln om en Gud som är skaparen av allt och som ständigt har gripit in i mänsklighetens historia, och som är ställd över naturlagarna. Vetenskapen och skriften beskriver jag som två konkurrerande storheter hävdar Nyström – det är verkligen att hårdra det jag säger. Det är sällan vetenskap på något sätt krockar med kristen tro. Att ägna oss åt vetenskap är en del av skaparens kallelse. Men vetenskapen är begränsad på grund av att vi människors förnuft och kunskaper är begränsade, i sådana gränsfall väger Guds uppenbarelse tyngre för mig, jag har svårt att inse att man kan vara kristen annars. Uppståndelsen är omöjlig att tro på enligt modern naturvetenskap. Frågan om evolutionsbiologi kan jag inte svara på – kan inte det forskningsområdet, så det blir bara spekulationer av mig att säga något. Har svårt att se att man som kristen behöver stänga av hjärnan i någon situation. David N frågar vidare om hur jag ser på möjlig symbolik i skapelseberättelsen. Jag återkommer nedan till detta.

2.      Lars Gunther.

Nu är jag ju icke-teolog så jag har begränsad kunskap om forskningsmetoder inom teologin. Metoderna varierar ju mycket mellan olika discipliner. Men modern forskning är i stort sett alltid sekulär och inomvärldslig och kan därför vara begränsad i att ge bidrag till ökad förståelse av bibeltexterna. Gunther skriver om att frågan handlar om vad myterna i 1 Mos säger oss som är sant och vad som kan inkludera historiska förlopp. Återkommer nedan till detta. Jag vill använda tolkning av skapelsemyterna som ett lackmustest för sund teologi – återkommer nedan. Jag låter mer som en neo-fundamentalist än en mainstream-evangelikal tycker han. Gunther kommer också in på hur man definierar en evangelikal, jag lämnar nog den frågan och försöker helt fokusera på ett ge ett begripligt svar på hur jag tolkar första kapitlen i 1 Mosebok. Gunther undrar också varför det är så viktigt att kalla något historiskt. Jag menar nog att detta handlar om bibelsynen, när Bibeln påstår om något är historiskt, så är det sant. Gud har valt att uppenbara sig i historien, och gripa in i världen. Historiciteten är helt grundläggande i kristna tron och Bibeln handlar om en Gud som har gripit in i historien.

3.      Jonas Q

Jonas Q klassar 1 Mos 1-3 som en myto-poetisk text. Poängen ligger inte i historiciteten. Det handlar om symboler som vill hjälpa oss att förstå vad det är att vara människa, skapad till Guds avbild och fallen i synd. Det är inte en myt i bemärkelsen osanning, snarare är det en berättelse som ger oss sanning om saker som är bortom empiri och historia. Texterna innehåller ett poetiskt drag, inte historieskrivning i gängse mening. Men det går utmärkt att ta denna berättelse på största allvar utan att tänka sig att Adam och Eva är bokstavliga urföräldrar till mänskligheten. Menar jag att man då inte är evangelikal undrar Jonas Q? Återkommer nedan till detta.

4.      David Willgren.

Willgren undrar om ”Skulle alltså John Stott, eller NT Wright, Keller eller Craig komma till en pastorsutbildning som du drev och frågade om de kunde bli anställda  skulle du svara med ett tydligt nej. De är inga goda representanter för  en bibeltroende teologi. Eller?” Av dessa du nämner har jag bara läst Stott och Keller i denna fråga, och de tror ju helt uppenbart på Adam och Evas historicitet, så jag förstår inte riktigt din fråga där. Wright eller Craig har jag inte läst kring detta ämne så det kan jag inte svara på. Jag tycker att en person som helt förnekar historiciteten i 1 Mos 1-3 inte är en representant för bibeltrogen teologi. Yes, så är det. Jag förklarar närmare nedan. De frågor som Willgren ställer om Walton kan jag inte alls svara på. Jag sitter i styrelsen för STH men det innebär inte att jag har koll på all litteratur som används i utbildningen. Jag satt i styrelsen för Örebro missionsskola på nittiotalet och jag hade då inte heller koll på kurslitteraturen. Willgren refererar bl.a. till Walton och menar att Adam och Eva kan klassas som så kallade arketyper, och att det inte är nödvändigt att Gud skapade bara två personer.

5.      Hur ska man då tolka 1 Mos 1-3 enligt min mening.

Det har lyfts fram frågan om genre. Vad är historiska fakta i Bibeln? Finns det symboliska och poetiska drag i berättelsen?

Det är uppenbart att Jonas Q/Willgren och Gunther inte tror på någon strikt historicitet vid läsningen av 1 Mos 1-3.  Jag tolkar dem som att de inte tror att Gud skapade två unika personer, en man och en kvinna, som var de första människorna, Adam och Eva. Den berättelsen ska uppfattas som symbolisk. Willgren nämner ordet arketyper. Jonas Q skriver att texten är myto-poetisk. Nyström tycks luta också åt det hållet.

Jag kan här tänka mig en skala med tre olika steg – mycket förenklat. En strikt bokstavlig läsning av texten, där sex dagar är sex dagar, den talande ormen är en talande orm m.m.

Ett annat steg är en övertygelse om att kärnbudskapet i texten är historisk sanning, Adam och Eva har faktiskt funnits och syndafallet har inträffat som en specifik historisk händelse. Man kan dock hävda att språkdräkten som används är delvis poetiskt, men det betyder inte att huvudbudskapet inte är historiskt sann. Sex dagar är inte sex dagar i strikt mening, utan avser kanske epoker-tidsrymder. Ormen är en symbol för djävulen etc.

En tredje tolkningsvariant är att hela texten är symbolisk/poetisk, och Adam och Eva har inte funnits som historiska personer men symboliserar människans skapelse och avfall från Gud och syndens uppkomst. En tredje tolkningsvariant kan förenas med en övertygelse om att detta är Guds ord och tilltal, som ger oss vägledning, men att detta är den rimliga tolkningen av texten, som också blir mest i enlighet med modern forskning.

Hur ställer jag mig till detta?

Hur kan man veta är texten är myto-poetisk? Hur kan man veta att Adam och Eva inte är historiska personer utan endast arketyper? En slutsats från min sida är att man inte kan komma fram till dessa bedömningar bara genom att läsa bibeltexterna utan det måste vara en kunskap utanför Bibelns uppenbarelse som ligger bakom en sådan slutsats. Jag har också svårt att se att det skulle finnas forskning som leder till en sådan slutsats. Det kan knappast tolkas som annat än spekulativa hypoteser enligt min mening. Enligt min mening är det ett typiskt exempel på att man försöker pressa in Bibeln i ett modernitetsparadigm. Att försöka få Bibeln att passa in i det tänkande och världsbild som råder idag.

Där menar jag att man hamnar i en återvändsgränd, och fortsätter man på den banan blir det till slut inte mycket kvar av vare sig Bibeln eller kristen tro.

Om man hävdar att det är orimligt utifrån modern naturvetenskap att tro på att det finns två ursprungspersoner i mänskligheten – då kan man lika väl hävda att det är orimligt utifrån modern naturvetenskap att tro på Kristi uppståndelse. Då blir moderna naturvetenskapen den allvetande guden. Naturvetenskapen förändras dock ständigt och kommer att ha helt andra teorier och förklaringsmodeller om 200 år.

Som bibeltroende är mitt svar att enda grunden för att tolka 1 Mos 1-3 är Bibeln som är Guds ord, Guds uppenbarelse till oss som ger oss sann kunskap om hur Gud skapade världen. Bibeln ger ytterligare och sanna perspektiv som kompletterar och vidgar modern naturvetenskap. Jag vill här ge lite glimtar av Bibelns undervisning i frågan om Adam och Eva som jag menar är avgörande för hur texterna ska tolkas.

Evangeliska Frikyrkan har också slagit fast, liksom tidningen Dagen har gjort, att Lausannedeklarationen är grunden för vår teologi. Den säger bland annat att Bibeln är sann i allt den påstår. Jag har suttit i EFK:s styrelse 1994-2010 och i Dagens styrelse 1999-2009, så den grunden var förutsättningen för mitt engagemang.

Vad påstår då Bibeln om Adam och Eva?

Jag tycker att det är viktigt att poängtera att detta inte handlar om perifera frågor utan det handlar om en grund i kristna tron. Skapelsen och syndafallet ingår i all presentation av evangeliet.

Jesus kommenterar skapelseberättelsen vid flera tillfällen. Han säger i Matt. 19:4-6 att ”skaparen från början gjorde dem till man och kvinna och sade: därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru”. Det intressanta är här att Jesus knyter ihop de två skapelseberättelserna till en enhet. Samma händelse i Markus 10 där Jesus säger att från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna.

Paulus utgår från Adam och Evas historicitet i ett antal avsnitt i sina brev. I Rom. 5:12 ff. skriver han att: ”därför är det så: genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla har syndat. … ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild för den som skulle komma.” Sedan görs hela jämförelsen mellan Adam och Kristus. Dels skriver han att döden regerade från Adam till Mose, och sedan gör Paulus jämförelsen mellan Adam och Kristus. Mose och Kristus är historiska personer. Hur kan man då hävda att inte Adam är det, utan endast representerar något mytiskt-artefakt, en symbol för något. Paulus skriver sedan i vers 17: ”för om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus.” Här kopplar Paulus ihop Kristus, Adam och vi alla som berörs av vad Adam och Kristus har gjort. Vi själva och Kristus är historiska personer, hur kan det då vara möjligt att Adam bara är en symbolisk person? Jag kan inte läsa denna text på annat sätt än att Paulus ser Adam som en historisk person.

1 Tim. 2:13-14 talar Paulus om Adam och Eva och jag har svårt att läsa in något annat i texten än att han talar om historiska personer. 2 Kor. 11:3 talar Paulus om hur ormen i sin list förledde Eva. Kopplingen görs till våra liv, och vi är ju faktiska existerande historiska personer. Det är inte en skönlitterär berättelse Paulus refererar till utan faktiska händelser som har påverkat mänsklighetens historia. 1 Kor. 11:8-9 liknande, här refererar Paulus också till Adam och Eva.

Paulus skriver i 1 Kor. 15:21 att döden kom genom en människa, kom det dödas uppståndelse genom en människa. ”Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus”. Även här har jag svårt att begripa annat än att Paulus gör en historisk läsning av 1 Mos 1-3. Han jämför Adam och Kristus. Bådas handlingar har haft avgörande effekter för mänskligheten, och det kunde knappast vara möjligt om Adam bara var en symbolisk person. Samma resonemang fortsätter i vers 45 där Paulus citerar från skapelseberättelsen.

1 Mos. 5:1 säger att ”detta är boken om Adams fortsatta historia. När Gud skapade människor gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Han välsignade dem och gav dem namnet människa den dag de skapades. När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. Adams helaålder – den tid han levde – blev 930 år.”

När jag läser 1 Mos. 5 kan jag inte läsa in annat i texten än att Adam var en historisk person, och att det tydligt beskrivs som samma person som är skildrad i 1 Mos. Kapitel 1 och 2. Om man ska hävda att Bibeln är sann i det den påstår, har jag svårt att tolka denna text på annat sätt.

1 Krön. 1 är en släkttavla. Där står det ”Adam, Set, Enosh, Kenan … ” o.s.v. förteckningen kan bara förstås som historiska personer. Eller är då vissa personer i förteckningen ”arketyper” och ”myto-poetiska personer” och vissa är det inte? Hur ska man då avgöra vilka personer som är verkliga historiska personer och vilka som inte är det? Det går ju i varje fall inte att göra en sådan bedömning bara genom att läsa bibeltexterna, utan det måste helt och hållet vara utombibliska bedömningar.

Lukasevangeliets släkttavla i kapitel 3 handlar om Jesu släkttavla. Den slutar med ”son till Enosh, son till Set, son till Adam, son till Gud”. Samma sak här, om vissa namn i släkttavlan är historiska personer, och vissa är det inte, var går gränsen och hur ska detta bedömas. Adam och Evas barn behöver ju då också vara ”arketyper”, ”mytisk-poetiska” personer, så listan vidgas på icke-historiska personer. I johannesbrevet 3:12 säger att vi inte ”ska vara som Kain som var av den onde och mördade sin bror. Och varför mördade han honom? För att Kains gärningar var onda men hans brors rättfärdiga.

I Hebreerbrevet 11 är i och för sig inte Adam och Eva omnämnda men Abel och Kain deras söner är det, och nämns i samma avsnitt som Noa, Abraham etc. Så frågan är även här. Om vissa personer i berättelsen inte är historiska och andra är det, hur ska man dra den gränsen. En sådan gräns blir ju godtycklig, och görs det under någon teologisk-vetenskaplig täckmantel är det knappast något annat än kvasivetenskap enligt min mening.

Att läsa texterna som det står är enligt min mening enda möjligheten, och där får läsaren göra bedömningen om man menar som Lausannedeklarationen att Bibeln är sann i allt den påstår, eller om den inte är det.

Min slutsats är att vi inte kan veta något definitivt om detta annat än genom Guds uppenbarelse i skriften. Enligt min mening kan den inte tolkas på annat sätt än att det handlar om Adam och Eva som två historiska personer, de första som Gud skapade. Nya testamentets texter och den sammantagna bilden pekar tydligt i den riktningen. Och att syndafallet ägde rum som en specifik historisk händelse.

Sedan kan jag hålla med om att strikt bibeltroende kristna har benägenhet att ibland läsa in mer i texterna än vad som står där. Att använda släkttavlor för att göra urhistoriens dateringar är t.ex. ett sätt att läsa in något i Bibeln som inte står där. En läsning av 1 Mosebok 1 kan inte heller läsas för tidsspecifikt, det kan rymma miljarder år. Berättelsen om skapelsen är summarisk och skriven i ett potetiskt språk, man kan inte tolka in mer i det än vad som faktiskt står.

Jag kan tänka mig en spännvidd här när det gäller att läsa in symbolik i Bibelns skapelseberättelse. Orm och tidsuppfattningar är i vissa lägen symboliskt i Bibelns språkbruk.

Men att Adam och Eva har funnits som historiska personer och att syndafallet har inträffat som en historisk händelse, där går gränsen för mig. Om man hävdar att detta bara är symbolik – vad är då det verkliga och vad är det som faktiskt har hänt. Allt blir ju höljt i dunkel och dimmor om både skapelse och syndafall. Vi vet egentligen ingenting utan har bara en vag bild om att Gud ligger bakom allt, och att det onda inte kommer från Gud. Och vi hävdar då att Nya Testamentet har fel som tolkar Adam och Eva historiskt. Här menar jag att man tangerar en gräns i de mycket vida definitionerna av liberalteologi och evangelikalt. Och jag menar att det inte kan rymmas inom Lausannedeklarationen.

Detta är min uppfattning. Det har nämnts om stora personligheter i kristenheten som har en annan uppfattning. Jag kan nog göra en lång lista på kristna ledare och personligheter som delar min uppfattning. Av de namn som har nämnts vill jag nog bestämt hävda att både John Stott och Tim Keller har samma uppfattning i grundfrågan om Adam och Evas historicitet, och syndafallet som en historisk händelse.