Det har ju varit något av hela havet stormar senaste tiden i svensk kristenhet. Följer debatten delvis.
Jag tror dock att det är viktigt att vi alla tänker på Bibelns uppmaningar: ”Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band” Ef. 4:2,3
Jag hör ju till dem som förordar ett öppet debattklimat i kristenheten, och jag tycker att kristna ledares ståndpunkter som framförs offentlig måste få granskas och prövas offentligt.
Samtidigt är det viktigt att tala om varandra med respekt och i ett respektfullt tonfall.
Och att kritik framförs på ett sakligt sätt. I kristenheten är det ganska vanligt att hamna i konspirationsteorier och dåligt underbyggda svepande omdömen om andra kristna och rörelser.
Det gäller även hur man talar om Katolska kyrkan och katoliker. En katolik tror också att Gud har blivit människa i Jesus Kristus, att Kristus bar vår synd på korset, att han har uppstått från de döda, sitter på Faderns högra sida, och ska komma tillbaka. Man tror också på människans synd och syndafall och att frälsningen finns i Jesus. Man tror på Fadern, Sonen och Anden.
Även om det finns inslag i katolska läran som man som evangelikal och protestant inte håller med om, måste man bestämma sig om man ska räkna in dem som trossyskon. Om svaret är ja på den frågan måste de bemötas med respekt. Om man menar att katoliker inte är kristna och att katolska kyrkan inte är en kristen kyrka, då har man en ståndpunkt som jag inte känner till att någon seriös kristen ledare i Sverige har.
Jag har förståelse för alla känslor som Ekmans kommande konvertering orsakar. Man kan föra fram synpunkter på det, men man måste också visa respekt för människors beslut och övertygelser. Eventuell kritik måste då hamna i ett rimligt tonläge.
Vi behöver alla komma ihåg att Ulf Ekman sedan en tid tillbaka har lämnat alla ledaruppdrag inom hela Livets ord-rörelsen, och nya ledare har tagit över.
Det är naturligt att Ekmans i ett sådant läge gör något annat. Då får de nya ledarna fria händer att driva arbetet vidare. De som kraftigt kritiserar Ekmans tycker jag även bör besinna och något reflektera över deras insatser senaste 35 åren.
Jag tycker att vissa inslag i debatten, inklusive vissa bloggar blir osakliga och mest blir skvaller och förtal.
Varenda kyrka i Sverige kan kritiskt granskas. Det finns inte några perfekta församlingar.
Det skulle vara enkelt att göra en blogg och kritiskt granska Evangeliska Frikyrkan t.ex. Jag kan ge en lista 100 uppslag. I varje församling kan man hitta missnöjda och starkt kritiska personer, avhoppare kan man hitta från varje större församling.
Men den kritiske granskaren måste alltid ställa sig frågan, vad bygger jag själv för något. Lever jag brinnande i Anden? Är mitt liv ett vittnesbörd om en levande Kristus? eller håller jag bara på och kritiserar vad andra gör?