Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Skriver en ny ledare i Världen Idag, idag. Denna gång tar jag upp om höstens regeringsbildning. Om svårigheten med att bilda regering med åtta partier i riksdagen och där varken de rödgröna eller alliansregeringen har en egen majoritet. Varför det är viktigt att Kristdemokraterna håller sig kvar både i riksdagen och i regeringen.

  • Hannu Ruokola

    Situationen för vårt land är alarmerande och allvarligt oavsett vem som kommer bilda regering efter riksdagsvalet. När man har avrustat vårt militära försvar och att vara svensk betyder väldigt lite i det politiska samtalet samtidigt som man offrar enorma summor till den massinvandring, som pågår, då kan man bara fråga sig hur länge Sverige kan existera som en nation med demokrati. Nu ser vi tydligt, att åsikts- yttrandefriheten naggas i kanten och att kritisera denna massinvandring är i praktiken förbjudet i synnerhet vad som gäller de politiskt korrekta partierna.
    Oavsett vilka, som bildar regering, är det katastrofalt att tiga obekväma sanningar. Därför är det viktigt, att även politiskt korrekta tar på allvar den kritik, som framförs vad som gäller det militära försvaret, svenskheten och invandringen.

  • SefastTronde

    Stefan Swärd säger i sin ledare i ViD bl.a: ”För oss som är aktiva kristna i Sverige är det en mycket angelägen fråga att Kristdemokraterna håller sig kvar i riksdagen. Med Kristdemokraterna i riksdagen och med Kristdemokraterna i regeringen, så får vi garanterat betydligt fler aktivt kristna riksdagsledamöter och fler aktiva kristna i regeringen och bland politiskt anställda tjänstemän i regeringskansliet.”

    – Detta ser jag som en mycket naiv inställning, om man på minsta sätt beaktar den utveckling som skett och följt med någotsånär. Verkligheten visar att KD allt mer markerat motarbetar de av sina riksdagsmän som fört de kristna profilfrågorna. Därtill har man i flera fall ‘petat ner’ bekännande kristna från valbara platser på riksdagslistorna. Har själv talat med riksdagsmän som villigt erkänner problemen.

    Ett av de första beslut Göran Hägglund tog som socialminister var att införa ‘abortturismen’, att medborgare från länder med restriktivare abortbestämmelser fritt skall tillåtas komma till Sverige för att genomföra abort, när de inte tillåts detta i de länder där de bor. Vårdnadsbidraget schabblades bort. Kort sagt nära nog alla kristna profilfrågor har KD skött mycket illa.

    Även om politik i sig är en sekulär företeelse är det märkligt att KD framstår som det parti som starkast av alla måste markera att de är ett vanligt sekulärt politiskt parti.

    Det bör knappast finnas bärande motiv för en kristen att rösta på KD eller ens vilja ha dem kvar i riksdagen. KD har ur ett kristet perspektiv blivit ett svikarparti. Däremot kan det vara nyttigt för KD att åka ut, och betänka konsekvenserna av att så grovt svikit sina kärnväljare.

    Politiken skulle verkligen behöva reformeras, och i synnerhet KD borde återvända till sina rötter, och återigen ställa personliga kristna på valbara platser på sina valsedlar. Tills så sker framstår andra alternativ betydligt bättre.

  • Leokvast

    Ju fler grupper som omfattas av lagstadgat skydd ju närmare kommer vi den punkt att alla yttrande kan bli olagliga. Med andra ord är vi på väg mot en avveckling av yttrandefriheten och en lagstiftning till tystnad. Illavarsland att så få uppmärksammat denna sakta glidande utveckling mot ett samhälle som för tanken till forna DDR/STASI.

  • MichaelCasselbrant

    Denna gång ger jag Stefan
    rätt. Det är definitivt så att med KD i riksdag och kommunala
    beslutandeförsamlingar så ser vi fler aktiva kristna i ”maktens
    korridorer” än om de inte väljs in.

    Likaså är det otvetydigt så
    att KD har stridit för profilfrågor typ vårdnadsbidrag och äktenskapsfrågan.
    Men i en allians där bl a Fp ingår som är skarpt emot vårdnadsbidrag blir det
    kompromisser.

    Skulle man då ha hoppat av
    Alliansen? Det menar jag inte hade varit ett bättre alternativ. Bara det faktum
    att KD finns med, skapar diskussion, medvetandegör att frågor kan ses med en
    kristdemokratisk idégrund.

    Vad som sedan är kristen
    politik finns det oerhört många synpunkter på.

    Att aktivt kristna ibland
    ”petas ned” är också självklart eftersom KD inte har någon princip om
    att man måste vara aktiv på något visst sätt för att representera partiet. Men
    vi kan dock förutsätta att de som lyfts fram delar partiprogrammet och strider
    för det. Det kan ju då vara så att det finns personer som på personliga
    kvaliteter strider för partiprogrammet på ett bättre sätt, trots att man inte
    är aktiv i någon församling.

    Men vad är kristen politik. Elisabeth
    Svantesson tycker att hennes kristna tro får bäst utväxling som moderat
    politiker. Dvs att hennes syn på liv och samhälle, vilket jag förutsätter
    innefattar hennes kristna livsåskådning, bäst sammanfattas i moderat politik.

    Vi finner bekännande kristna
    inom vänstern, socialdemokratin, miljöpartiet, ja t o m inom SD. Ingen av dessa
    individer kan nog sägas vara mindre kristen, utan vi får nog acceptera att en
    kristen grundsyn kan få utlopp i olika politiska sammanhang.

    Däremot är det för egen del
    svårt att förstå hur man som kristen kan sympatisera med ett vänsterparti som
    finner sin grund i en ateistisk grundideologi. Likasom det är svårt att förstå
    ett engagemang i SD, som – även om det är föremål för diskussion – omfamnar en
    rasistisk politik. Men det är mina dubier, andra får ihop det och det
    tillsammans med en kristen ideologi.

    Slutligen förstår jag inte
    logiken när du säger att det finns andra och bättre alternativ. I vilka partier
    finner du fler personliga kristna på valbara platser? För det är ju det frågan
    handlar om. Om det är en annan politik du vill ha, finns det givetvis andra
    alternativ, men detta har i så fall inte att göra med att skapa en plattform
    för aktiva kristna i ”maktens korridorer”. Det är ju detta Stefan’s ledare
    handlar om. Däremot har jag svårt att se ett lagbundet samband mellan en
    kristen livssyn och KD’s politik. Nu driver inte Stefan den linjen, klädsamt
    nog. Åtminstone inte i denna ledare.

  • SefastTronde

    Att du sympatiserar med det ur ‘kristen’ synpunkt så svikande partiet KD har du väl så mångordigt förklarat ovan. Men, ur ‘kristen’ synpunkt är det hur profilfrågorna drivs och får genomslag i partiets politik det intressanta och inte vilken partipolitisk beteckning partiet har som är det intressanta. Därtill är det synnerligen irrelevant hur många med kristen bekännelse KD har, utan hur många som stäpps fram till Riksdagen och vad de får för inflytande inom politiken. Att exempelvis Anneli Enokchson, en av de starkaste kristna profilerna inom KD, inte mer ställer upp för omval, och av vilken orsak kan ju vara högst relevant i sammanhanget.

    Att KD som parti velat distansera sig från de kristna idealen, i syfte att bli mer attraktivt för sekulära väljargrupper är knappast en hemlighet. Bättre då att vara ett stödparti för en moderat politik? Att hävda att KD kämpat för en och annan kristen profilfråga, utan att sätta ner foten, blir knappast ett trovärdigt försvar.

    Att du sedan göder fördomar om andra partiers politik gynnar knappast de profilfrågor som är av intresse ur kristen synpunkt. Din kommentar om att SD skulle ”omfamnar en rasistisk politik” visar bara på att du bildar din uppfattning företrädesvis genom att läsa Expressen och Aftonbladet, och en PK mediabild som inte har något stöd i vare sig partiprogram eller uttalanden från partiledaren. Liksom dina förutfattade meningar om det traditionellt frikyrkliga FP.

    Det jag vill understryka är inte att anklaga någon ‘kristen’ för att rösta fel, men att det inte tycks vara någon fördel ur kristen synpunkt att solidarisera sig med KD, som inte visat sig leva upp till stöd för de som traditionellt varit deras kärnväljare. Politik är en sekulär företeelse, och nu mer än någonsin, och det är nog bra om det finns kristna inom alla partier. Bättre då att rösta efter sitt samvete, på någon företrädare man känner förtroende för, om en sådan kan återfinnas på valbar plats, än att rösta på ett parti som sviker sina kärnväljare.

  • MichaelCasselbrant

    Sefast

    Tack för svaret, skall försöka svara lite kortare.

    Till att börja med kan inget vara mer fel än att jag baserar
    mina politiska uppfattningar genom att läsa Expressen och Aftonbladet. Tyvärr. Mina tidningskällor är av helt annat slag.
    Min uppfattning om SD har jag fått genom att läsa deras partiprogram från 1996. Läs gärna själv stycket ”Befolkningspolitik”, sid 11 och 12. SD ”anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning har haft en ovärderlig tillgång. Sverigedemokraterna vill stoppa all invandring av människor som har sitt ursprung utanför den västerländska kulturkretsen”. Vidare definierar man begreppet ursprung som att ”förfäderna alla var medborgare i stater inom den västerländska kulturkretsen år 1950, eller att de var emigranter med tydlig västerländsk härstamning”. Finns bara två ord – racisitiskt och skrämmande.

    Nu kan man hävda att partiprogrammet är ändrat och att denna
    text inte finns kvar. Visst, men för mig finns det alldeles för många tecken på att detta inte är utvädrat. Bl a partiföreträdare och medlemmar som uttalar sig på ett sätt som kan härledas från texter av detta slag. Jag har sett att Du tidigare har fört fram åsikter av positivt slag gentemot SD, så jag är inte förvånad över det du skriver. För egen del skulle jag aldrig våga chansa vad gäller SD.

    Påstå inte att jag göder fördomar. Jag läser innantill ur
    partiets historia.

    Så folkpartiet – det enda jag skrev var att de är ”skarpt
    emot vårdnadsbidrag”. Är väl knappast en förutfattad mening.

    Håller däremot helt med dig om att man bör söka goda
    företrädare och att de kan finnas inom många partier.

  • gäst & främling

    Man kan läsa ut mycket ur allas program, men moderaternas program handlar ju om svångrem för dom alleredan fattiga, pensionärerna har verkligen fått känna på detta, men politikernas löner höjs då är vi inte fattiga,nu talas om höjning av bilskatten, jag som pensionär satte mina sista slantar på en husbil för att kunna ut och resa (det sättet att resa fungerar med den ”sjukdomsbild” som jag har) men efter 2006 har skatten ökat femdubbelt på dom fordonen och pensionen har bara backat, dom missar en vanlig enkel logik mer pengar till dom fattiga går snabbt tilbaka till produktionen, och skapar därmed arbete.

  • SefastTronde

    Vad gäller mitt försvar av SD grundar sig detta i den oerhörda orättvisa och det förtal jag anser att partiet, och även dess synnerligen hövlige och timide partiledare ständigt utsätts för, i media, av andra partiföreträdare och inte minst av människor som slaviskt följer förtalets lögeri – utan att bilda sig en egen uppfattning. SD är det enda parti som inte tycks få definiera sig själv. Orättfärdigt så det förslår!

    Sedan anser jag inte att grumligheten i partiers förflutna för all tid skall förmörka tillvaron i nuet. Även om det rör sig om en betydligt längre tidsaspekt har såväl moderaterna, centerpartiet och socialdemokraterna rasistisk byk i sin historia. Men ingen skulle komma på att tänka tanken att belasta dessa partier idag, för allt mellan rashygien och nazist-sympatier. Trots att SD rensat sin loge riktigt ren det senaste decenniet anser jag inte att Jimmie Åkesson bör belastas för tidigare representanters missgrepp, utan han bör som alla andra bedömas efter sin egen person och sina egna uttalanden.

    Det är i sammanhanget märkligt att nästa alla politiker tycks lovorda Vänsterpartiet som så ‘salongsfähigt’ idag, trots den mycket dunkla bakgrunden, och även högst aktuella kontakter med AFA och div. våldsorganisationer? Allt medan den synnerligen välartade Jimmie Åkesson mobbas och fryses ut…???

    Jag känner alltid sympati med de som trakasseras, och tar oftast dem i försvar, oavsett ras, hudfärg eller partitillhörighet.

    I dagens politiska moras ser jag inte svikarna KD som särskilt bättre än något annat parti ur ett kristet perspektiv. Det är de enskilda ledamöterna på valbar plats som gör den största skillnaden. Och givetvis bör vart parti få definiera sin egen politik – utan att belastas allt för hårt av det förflutna.



Subscribe to Stefan Swärd