Gästblogginlägg Seth Erlandsson – del 4

Bibeltolkning och vetenskap på otrons villkor[1]

av Seth Erlandsson

Del 4

Jesajaboken och Daniels bok

Det är uppenbart att Andersson påverkats av bibelkritikens syn på hur bibelböckerna kommit till och redigerats. Han nämner att han delar ”synen på Jona, Jesaja och Daniel” inom universitetsteologin. Hans syn på Jona har vi redan kommenterat. Återstår att säga något om Jesajaboken och Daniels bok.

Ett noggrant studium av Jesajaboken visar att denna bok inte alls är en oenhetlig bok med flera tillägg från författare långt efter Jesajas tid.[2] Jesajaboken är tvärtom en välkomponerad enhet, historiskt förankrad i Jesajas egen tid. Den sönderstyckning som bibelkritiken har gjort av denna bok har ingenting med saklig forskning att göra.

Som kommentar till teorierna om en s.k. Deuterojesaja (kap. 40-55) från 540-talet f. Kr. och en Tritojesaja (kap. 56-66) från efterexilisk tid kan först nämnas att bokens egen komposition inte tillåter en sådan uppdelning. Kapitel 40-66 består nämligen av tre lika stora delar, kap. 40-48, 49-57 och 58-66. Det bevisas av dessa delars uppbyggnad och avslutningsord. Kap. 40-48 avslutas med orden: ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger HERREN”, kap. 49-57 avslutas med orden: ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud”, och kap. 58-66 och därmed hela boken slutar med orden om den eviga ofriden för ”de människor som avfallit från mig”. Dessa tre delar är alla i sin tur indelade i tre lika stora delar. Den mittersta delen (kap. 49-57) med sina tre delar har sålunda ett exakt mittparti, kap. 52-54, som i sin tur har i sin mitt den grandiosa mittsektionen kap. 52:13-53:12. Denna messianska mittsektion, och bara den, har fem lika stora delar, vilket betyder att dess mittersta del utgörs av 53:4-6, själva centrum i Jesajabokens och för övrigt hela Bibelns frälsningsbudskap. Men Jesajabokens fantastiska komposition är bibelkritiken blind för. Den fördunklas och slås sönder av de grundlösa teorierna om en Deutero- och Tritojesaja.

Kap. 40-66 ska tolkas i sitt jesajanska textsammanhang, dvs. mot bakgrund av den assyriska hemsökelsen med de svåra prövningar som den innebar för folket och mot bakgrund av den mirakulösa räddningen av Jerusalem som mot alla odds ägde rum år 701 f. Kr. Den historiska sektionen om händelserna år 701 f. Kr., kap. 36-39, är av avgörande betydelse för hela Jesajabokens komposition och tolkning. Efter kap.1, som är ett inledningskapitel för hela boken, innehåller kap. 2-35 Jesajas förkunnelse under tiden fram till 701 f. Kr. Kap. 40-66 innehåller Jesajas förkunnelse mot bakgrund av händelserna år 701 f. Kr. och ”vad som i syner uppenbarats för Jesaja” om ytterligare hemsökelser och om Sions sanna frälsning.

Bryter man inte loss kap. 40-66 från det föregående är det uppenbart att t.ex. kap. 41:1-20 handlar om Sanherib och hans förödande hemsökelse av Juda som kulminerade år 701 f. Kr. Hans erövringar dominerar ju kap. 28-33 med kulmen i kap. 36-37. I kap. 41:1-20 är det fråga om en motståndare som Herren ska besegra (v. 11f), en fiende som väcker bävan och förskräckelse bland folken (v. 5). Sanherib berättar själv i sina annaler att han bl.a. belägrade 46 av Hiskias starkt befästa städer och fördrev därifrån ”200 150 människor, unga och gamla, män och kvinnor” som krigsbyte.[3]

Men historiens herre, som förutsagt den assyriske kungens framfart (se Jes. 7:20; 8:7-8; 10:5ff; 28:2), kan också förutsäga vad som sker längre fram i tiden, ”vad som ska hända i framtiden” (41:23). Han profeterar om befriaren Koresh i kap. 41:21-29; 44:24-45:13; 46:10-13; 48:6-19, och om den sanne befriaren Messias i bl.a. kap. 42, 49, 50, 53 och 61. ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit (Assyriens och Sanheribs härjningar). Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem (Koresh befrielsegärning och Sions sanna frälsning genom Messias frälsningsverk) (Jes. 42:9).

Jesaja har inte bara sett och upplevt den fruktansvärda nöden genom Sanheribs härjningar och deportationer. HERREN har också låtit honom se (hebr. chazá) de svåra hemsökelser som ska drabba folket längre fram i tiden pga. dess avfall. ”Se, dagar ska komma då allt som finns i ditt hus (Hiskia) och som dina fäder har samlat ända till denna dag ska föras bort till Babel. Ingenting ska lämnas kvar, säger HERREN” (39:6). Han får t.o.m. genom Guds uppenbarelse (chazón) se hur kaldeerna, som Hiskia hälsade välkomna till Jerusalem 701 f.Kr., ödelägger Jerusalems tempel: ”Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, blir ett byte för elden, allt som är oss kärt blir ödelagt” (64:11).

Det är en vanlig missuppfattning att Juda inte konfronterades med Babel förrän under den nybabyloniska tiden 605-539 f. Kr. Därför anses ofta babelutsagorna i Jesajaboken (kap. 13-14, kap. 21 och avsnitt inom kap. 40-66) härstamma från denna tid. Men Babel hade en framträdande roll redan under Jesajas tid. Fr.o.m. Tiglat-pileser III år 729 f. Kr. kröntes Assyriens kung som ”Babels kung” och Assyrien blev en dubbelmonarki, Assur-Babel. Som sådan fick Tiglat-pileser III namnet Pulu (omnämnd under detta namn som Babels kung i 1 Krön. 5:26 och 2 Kung. 15:19). Kaldeerna såg med oblida ögon att en assyrier hade kontrollen över Babel och kaldeern Marduk-apal-idinna (= Merodak-Baladan i Jes. 39:1) gjorde flera försök att återta kontrollen över Babel men misslyckades.

Det är en tragik att bibelkritiken i så hög grad söndertrasat Jesajabokens enhetliga komposition och förstört innehållet i Jesajas klara förkunnelse av dom och frälsning, synd och nåd. Att Svenska kyrkan sedan länge anslutit sig till bibelkritikens teorier är ingen nyhet. Dess biskopsmöte tillsatte år 1964 en bibelkommission som var klar med sitt betänkande om Bibeln och bibelsynen 1970. I detta betänkande heter det på sid. 66: ”Det måste anses vara med till visshet gränsande sannolikhet klarlagt, att kap. 40 ff inte härstammar från 700-talets Jesaja utan från en okänd profet under den babyloniska fångenskapen på 500-talet.” Att denna missuppfattning och det bibelkritiska sönderstyckandet av Jesajaboken nu också vunnit insteg i kretsar som säger sig noggrant vilja lyssna till Guds ord är minst sagt alarmerande.

När det gäller bibelkritikens syn på Danielsboken och hur ohållbar den är nöjer jag mig med att hänvisa till vad jag tidigare skrivit i detta ämne i boken Guds Ord och bibelkritiken (XP Media, 2004), sid. 69-96, samt i S. Erlandsson, G.A. Danell, D. Hedegård, Det står skrivet. Biblicum svarar biskopsmötets bibelkommission (2:a rev. uppl., Kyrkliga förbundets bokförlag, 1972), sid.51-56.[4]

Sanningsfrågan

Den bibelkritik som prof. Andersson försvarar blir extra allvarlig när han hävdar att den är förenlig med, ja rentav ett resultat av att han, till skillnad från många ”bibeltrogna”, verkligen ”lyssnar noga” till bibeltexterna och tar ”deras egna anspråk på allvar”. Ett sådant påstående gör att man undrar vilket sanningsbegrepp Andersson har. Han tar själv upp sanningsfrågan i det dokument han presenterade inför bibelsynsdagen i okt. 2012 och som jag här har kommenterat. Bibelsynen handlar om ”vad man menar kännetecknar Guds ord” och ”hur man uppfattar dess sanning, dess auktoritet och relevans”, framhåller han. Något som är historiskt felaktigt kan enligt Andersson ändå vara relevant och förmedla en viss sorts sanning.

”Att ge ordet sanning en och samma betydelse” är enligt Andersson ”inte en hållbar position”. Man måste skilja mellan ”fakta och fiktion”, ”texters fiktionalitet eller fakticitet”, och en fiktion kan vara sann i betydelsen att den har ett sant budskap. Bibelns uppgifter om t.ex. Jona, Jesaja och Daniel behöver alltså inte vara historiskt sanna. De kan ändå med alla sina historiska fel förmedla ett budskap som kan sägas vara ”sant”. Jonaboken t.ex. kan sålunda enligt Andersson förmedla en sann ”attityd”, utan att Jona är en historisk person och att det är historiskt sant att nineviterna genom hans förkunnelse omvände sig till Gud.

Det är uppenbart att när man kompromissar med bibelkritiken och samtidigt menar sig ta Bibelns egna anspråk på allvar blir sanningsfrågan besvärlig. Man måste laborera med olika sanningar. Att man därmed kommer i konflikt med klara bibelord och Jesu egna ord om bl.a. Jona och nineviterna tycks inte bekymra.

”Bibeln är Guds sanna ord därför att den är ingiven av Gud.” Så lyder den kristna kyrkans urgamla svar på frågan vad det innebär att Bibeln är Guds ord. En rätt bibelsyn är Bibelns syn, inte människotankar om Bibeln. Påverkan från en vetenskap som är beroende av förutsättningen att Bibelns gudstro och verklighetssyn måste vara falsk leder ofelbart till obiblisk bibeltolkning och obiblisk kristendom.


[1] På otrons villkor: Vetenskap som är beroende av förutsättningen att Bibelns gudstro och verklighetssyn är falsk. Se S. Erlandsson, Förutsättningslös bibelforskning? (Bibel och Vetenskap nr 4, 1972), angående den historisk-kritiska metodens förutsättningar.

[2] Inom ett år hoppas jag vara färdig med en större kommentar till hela Jesajaboken.

[3] Se Ancient Near Eastern Texts Relating to the Old Testament, ed. James B. Pritchard (Princeton University Press, 1969), s. 288 eller Illustrerad Bibelhandbok (EFS-förlaget, 1977), s. 280.

[4] Upplagan är slutsåld, men en nyutgåva planeras av Stiftelsen Biblicum.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Jonas Rosendahl

    Jag läste the message bible med behållning på 90 talet men tyckte väl sedan att det blev lite väl förenklat. 
    Jag tycker du ska bemöta artikeln istället för att sucka och ojja dig. Du har ju betald arbetstid för att sitta på ÖTH och nu får du försvara vad ni står för och du har ett ansvar inför församlingen vad du jobbar med. 

    Jag förstår också om the message bible är enklare att läsa, en del av det utmanade och jobbiga ”för köttet” är ju utslätat iaf enligt artikeln. Jag drog väl inte alltför stora växlar på det annat än att konstatera att ÖTH är med om en sådan variant av översättning.

  • Jonas Rosendahl

    Jag förstår om de inte skriver här och om du tänker lite längre än näsan räckte så förstår du nog att det inte var det jag avsåg. Däremot är det via insändare till världen idag ställt konkreta frågor till  utbildningssamordnaren i pingst. Där har vi inte fått svar ännu. Jag tycker som medlem i pingströrelsen som jag är sen 40 år, så borde man åtminstone kunna få svar på några enkla frågor. Jag drar en slutsats att det är obekvämt och svara nu när man sitter fast på ÖTH med sin utbildning. Jag delar för övrigt din uppfattning i punkt 2.

  • Jonas Rosendahl

    Oj det var kvällens överraskning Tommy 😉

  • Jonas Rosendahl

    Jag var på bibelsynsdagen på ÖTH. Där fick jag en ganska bra och övergripande bild som bekräftade det jag talat med studenter om, samtidigt hade jag nog inte förväntat mig att höra Mikael Tellbe som dessutom undervisat i min egen församling tveka på svaret om Paulus författarskap till Efersierbrevet, så det var nog lite värre än förväntat. jag ska säga att jag tror faktiskt inte riktigt på denna typ av opersonligt forum eftersom det lättare uppfattas som personangrepp när det hettar till. Samtidigt ska sägas att flertalet som jag hade tuffa duster med på crossnets forum för många år sedan sedermera blev vänner, så visst kan man hitta varandra trots forumbarriären. Jag ser framemot att någon gång möta de jag samtalat med här. 

  • Jonas Rosendahl

    Jag vill inte svara eftersom jag måste utveckla svaret och inbegripa i svaret händelser och personer från min egen rörelse.

  • Jonas Rosendahl

    Jonasq – Jag förstår att du inte tycker det är något problem med den bibelsyn du har. Det har ju framkommit här tusen gånger nu eller nåt sånt. Sen ställde jag en fråga till en student och inte till dig. Jag ser framemot att få svar av studenten.

  • Jonas Rosendahl

    Jag mailar dig. Jag är inte ute efter att ”sätta dit dig på nåt sätt”.  Du får gärna visa det jag skriver till nån förtrogen. Lämna dock inte ut min mailadress till någon på ÖTH är du snäll, jag lär bli bombarderad 😉

  • Steve

    Hej Greger,
    Jag är inte teolog, men jag förstår precis vad du menar och tycker att du varit synnerligen tydlig. Ditt språk är akademisk skolat och jag har själv dubbla akademiska examina, så jag har inga problem att hänga med. Tyvärr har du kanske ibland lite svårt att svara upp mot kraven på ”klara och tydliga besked”. Som psykolog och samhällsvetare får jag likadana reaktioner ibland när jag försöker beskriva något komplicerat på ett kortfattat vis. Jag uppskattar din fortsatt ödmjuka inställning trots att du blir uppläxad och missförstådd stup i kvarten.  Mycken lärdom leder tyvärr ibland till tvärsäkerhet och avfärdande attityder mot andra. Du faller inte i den fällan vilken du ska ha stor respekt för!
    Kan det för övrigt vara så att vi inom den evangelikala kyrkligheten är så vana vid att det alltid ska ges klara besked och tydliga svar hela tiden, så vi blir provocerade av reflekterande och sökande resonemang? MvhSteve

  • Jonas Rosendahl

    Jag vet inte vad Lithell’s insändare som du stolt refererar till egentligen tillför. Det centrala i hans budskap i artikeln kan ju vilken kristen som helst säga, även den liberale biskopen Åke Bonnier skriver att Jesus är kärnan och stjärnan. Ett modeuttryck förresten som tycks vara på tapeten på många ställen nu. 
    Om nu liberaler med glädje använder det uttrycket och säger sig sätta Jesus i centrum, så måste man fråga sig vad det innebär. Vad innebär det för livsstilsfrågorna? Vad innebär det för helgelsen? Att bara nämna Jesus som det centrala och inte ” lära dem att hålla de bud jag gett” kan ju i sämsta fall bara vara att frasa ur sig bibelord utan egentlig mening och konsekvens.

  • anton8

    Tack Steve! Jag vet inte varför man haft så svårt att uppfatta det jag säger. Jag hade gärna varit rak i en mängd frågor och jag tror att det finns stora frågor som vi skulle behöva diskutera.

    Greger 

  • Jonas Rosendahl

    Jag vet inte om vi pratat förbi varandra nu. Men jag påpekade att det inte är konstigt att en del tycker du är otydlig emedans du själv menade dig vara tydlig. Om DET handlade min första kommentar till dig om i denna tråd.

  • Jonasq

    Ok. Men vad har jag för bibelsyn menar du?

  • Jonasq

    Ok. Jag ska försöka tänka lite längre än näsan räcker. Tack fär det rådet.

  • Steve

    Monica,
    Ställer du frågor på samma sätt till en doktor? ”Jag har ont i handen – är jag sjuk?” Eller ringer du till sjukdomsupplysningen och frågar om du behöver medicin när du inte känner dig kry? ”Jag har ont i magen, kan det vara farligt?” ”Min granne är sjuk, kan jag bli smittad?” Dessa frågor går ej besvara på ett enkelt vis utan kräver en mängd motfrågor och preciseringar innan du får ett svar. Och ibland är det inte säker du kommer förstå svaret om du inte själv fördjupar dig i ämnet. Det är därför det finns utbildning, för att vi ska kunna lära oss mer och fördjupa vår kunskap om olika saker. Och ju mer man vet, desto tydligare blir också det som man inte vet. 
    På samma sätt är det med många av de frågor du ställer här. Man KAN naturligtvis ställa enkla och ”raka” frågor och kräva tydliga svar, men vi ÄR faktiskt också skyldiga att älska Herren vår Gud med vårt FÖRSTÅND. Ibland finns det inte självklara och enkla svar.
    Jesus fick själv en mycket enkel och klar fråga en gång: ”Ska vi betala skatt till kejsaren?” Frågan var förrädisk eftersom den var FÖRENKLAD. Jesus vägrade svara på den aktuella frågan och gjorde istället frågeställaren svarslös genom sin vishet.
    För egen del önskar jag mer av vishet i dessa frågor. Det är dock inte säkert att det leder till tvärsäkra svar på alla frågor. 

  • anton8

    Ok! Jag knöt an till en annan av dina kommentarer i tråden. Det är klart att jag måste fundera över om jag uttrycker mig på ett otydligt sätt. Jag tänker på det hela tiden. Att jag vill att du ska tala om vad som är dina argument mot det jag sa beror bl a på att jag tycker att en viktig diskussion annars kör fast. Det finns så många stora och viktiga frågor vi skulle behöva diskutera. Nu har i alla fall jag fått ägna allt för mycket tid åt att upprepa samma budskap om och om igen och dessutom försvara mitt sätt att uttrycka mig. Det hade alltså varit bra om någon sammanfattade de invändningar som riktats mot det jag faktiskt sa, så att vi sedan kunde lämna denna fråga och gå vidare.

    Greger

  • Ulrika Jansso

    9.Endast Jesus är Herre, den Förste och den Siste, genom hela GT och NT. När Han läser Jesajas bokrulle i Luk 4 gör Han det i mänsklig gestalt. I övrigt fortfarande Herre i såväl GT som i NT.5. För att det är en tvist mellan 2 personer som den ena inte kunde låta bli att ta upp av några anledningar.
    4. Ja, Jesaja var en Guds profet som predikade Sanningar som gällde och gäller tills tiden är slut.   
    1. Ja, Jona var verklig. Gud är verklighet och har inte offrat sin Son i syfte att vi ska spekulera och försöka klä den ondes idéer i from och vis klädedräkt. 
    ÖTH frågorna överlämnas till deras bord. 

  • Jonasq

    Tror nog att punkterna. Gäller i alla fall. Förutom det här med bloggen då. Världen idag är inte heller det bästa forumet innan man har hunnit diskutera och bildat sig en välgrundad uppfattning. Och så tror jag att din ton kan bidra till att en del inte vill diskutera dig, men det är ju bara min egen känsla förstås.

  • Jonasq

    Trodde att du utgick ifrån Skriften rätt och slätt?

  • PeJohansson

    Menas det då att det gäller även handlingar?

    Det jag vet att jag tror och borde göra som kristen det gör jag i kyrkan, å andra sidan linjen så tror jag att jag vet att om jag struntar i att betala skatt så får jag mer pengar över så det gör jag resten av tiden?

    Typ en hand som kristen och en hand som inte vet vad?

  • westinbo

    ”Vad vi har diskuterat här är inte om vi ska tro på Bibeln eller inte utan vad det innebär att tro att Bibeln är sann”. Ja, det går ju att uttrycka samma sak på olika sätt. Desto mer utbildad man är, desto större risk att man går vilse i orden.

  • Pingback: Kvinnan skall tiga i församlingen… « Gunnels plats i rymden()

  • anton8

    Hej westinbo! Nu ska jag bråka med dig lite. Man skulle kunna säga som du gör här. Det kanske låter radikalt att framställa mitt svar som bara en onödig språkvändning. Men – och nu tar jag i lite – jag skulle vilja hävda att det handlar om om du älskar Guds ord eller inte. Vill du verkligen tro på Guds ord måste du fråga dig vad det vill säga. Du kan inte nöja dig med att säga att det känns bekvämare, tryggare, enklare att få ha samma uppfattningar som vi alltid haft, använda de formuleringar vi alltid gjort osv. Lyssnar man till ordet måste det lyssnande innebära att man också kan hörsamma ordet och ändra sig även om det känns oroligt och besvärligt

    Greger

  • Gunnar NIlsson

    Frågan var ju inte riktad till mig men jag kan inte låta bli att svara. Frågan om hålla fast vid  den syn församlingen ”alltid” haft angående kvinnligt ledarskap verkar vara det röda skynke man kan skrämmas med på detta forum. Frågan är inte särskilt svår förhållandevis. Det är vår tids värderingar som är så starka som är problemet. Men när man kan säga så här ”Mitt förtroende till Guds ord i alla dess delar leder mig till att bejaka kvinnligt ledarskap i Guds  församling.” Då har avfallet gått långt. Jag hörde för många år sen en domprost säga ungefär så här: ”Bibeln lär att det är fel att leva homosexuellt men jag menar att Bibeln har fel.” Det var ju åtminstone ärligt, nu försvarar många den saken också MED Bibeln. Då har avfallet gått så mycket längre och kommer aldrig till vägs ände.

  • anton8

    Jag ska byta från Jona till Jesaja ett tag. Jag går inte in
    i detta som någon typ av expert i sak utan vill försöka reda ut hur en fråga
    som denna fungerar.

    (1) Den akademiska bibelforskningen utgår från det ”regelsystem”
    som gäller inom akademin. Det innebär att bara vissa typer av argument är
    giltiga då man t ex diskuterar författarskapet till en bok. Några har påpekat
    att akademin inte är helt objektiv. Detta är banalt och självklart. Det är just
    därför man har metoder, genomskinlig argumentation, krav på formalia, etc, dvs.
    för att man ska försöka göra sina resonemang så objektiva och öppna för kritisk
    granskning som möjligt.

    (2) De allra flesta bibelforskare anser att de argument och
    metoder som ingår i det akademiska regelsystemet entydigt pekar på att
    Jesajaboken inte går tillbaks på en Jesaja. De är t o m så övertygade att man
    oftast inte ser teorin om en Jesaja som ett möjligt alternativ. Det betyder
    inte att det är en vetenskaplig ”sanning” att det finns flera Jesaja utan bara
    att forskarvärlden anser att detta är den mest ”välgrundade uppfattningen”.

    (3) Man kan ifrågasätta dessa slutsatser på något olika
    sätt: (a) Man kan gå in i det akademiska regelsystemet och hävda att en seriös omläsning
    av argumenten pekar åt en annan slutsats. (b) Man kan ställa ”metakritiska”
    frågor och hävda att akademin har blivit vilseledd av sina egna metoder och sin
    egen förförståelse. Ett vanligt argument här är att akademin kommit till denna
    slutsats om Jesaja eftersom man ”inte tror på profetia”. Problemet med detta
    exempel är att många bibeltolkare som säger sig tro på profetia ändå är
    övertygade om att boken inte går tillbaks på en Jesaja. De menar helt enkelt
    att detta inte är en fråga om huruvida man tror på profetia eller inte.
    Argumentet bedöms alltså som irrelevant i detta fall. (c) Man kan anföra
    teologiska argument och till exempel hävda att man har en bibelsyn som inte kan
    godta att det rör sig om flera Jesaja. Detta argument fungerar inte i akademin.

    (4) Jag sa att det sista argumentet inte fungerar i
    akademin. Det kan nog uppfattas stötande men jag tror att ni alla egentligen
    tycker att det är självklart. Som jag tidigare sagt kan vi t ex inte ha en
    akademisk utbildning i Islam som säger att man av teologiska skäl måste komma
    fram till att Muhammed skrivit allt i Koranen, etc.

    (5) Kyrkan är dock inte underordnad akademin. Det betyder
    att kyrkan kan lyssna till akademin eftersom den kan betrakta denna
    bibeltolkning som dess tjänare. Kyrkan vet dock att akademin med sitt
    regelsystem inte kan säga allt om verkligheten. I kyrkan kan man alltså t ex hävda
    att bibelsynsargumentet avgör frågan. I så fall får vi en intressant spänning
    mellan akademi och kyrka. Denna diskussion förs ständigt på t ex ÖTH.

    (6) Jag och flera med mig har dock behov av att ställa också
    en fråga till kyrkan. Är det verkligen så att vår bibelsyn inte tillåter tanken
    att Jesajaboken skulle kunna gå tillbaks på mer än en profet? Vad är det som
    gör att denna fråga har så stor teologisk betydelse? Vad är det som går
    förlorat om vi skulle välja den ”enklare förklaringen” (enkel i betydelsen att
    den tycks mer välgrundad) att boken innehåller ord från flera profeter?

    Greger Andersson

  • Jonasq

    Men menar du att man alltid ska söka konfliktpunkter med andra kristna? Alltid vara misstänksam och alltid ifrågasätta det genuina i deras tro? Vad säger det om den egna självbilden?

    Om nu en sådan som Åke Bonnier bekänner Jesus som ”bibelns stjärna och kärna” så är väl det mycket bra? Eller om ”vilken kristen som helst” instämmer i samma bekännelse. Bra! Då har vi en gemensam Jesuscentrerad utgångspunkt, samma tro på att Guds självuppenbarelse har kulminerat i Jesus Kristus, och att detta är centrum i den bibliska uppenbarelsen. Därifrån kan vi bygga enhet, gemenskap och samarbete utan att vara överens om allt som rör frågor om bibel och teologi. Och det går väl utmärkt att diskutera ”livstilsfrågor” också utifrån detta gemensamma centrum? Hur Guds nåd i Kristus också leder till förvandling av våra attityder, tankar och handlingar, våra relationer med varandra. Eller?

    Din hållning verkar vara att hela tiden försöka hitta något som du inte godkänner, något som inte ”stämmer med bibelsynen” och därifrån skicka ut diverse varningssignaler och rita upp undergångsscenarier. Kan det inte vara så att det är du som har hamnat lite snett? Kanske du behöver finna glädjen som finns i centrum av den kristna tron, i Kristus? Och därifrån samtala om dessa frågor?

  • Tommy Wasserman

    Tycker du vi ska ha tillbaka hattarna också?

  • Jonasq

    Kan du inte kommentera mitt resonemang och bemöta det? Vad är problemet med att resonera som jag gör och samtidigt bekänna bibeln som Guds Ord, inspirerad av Anden, ”sann i allt den påstår” och auktoritativ för kyrkans lära och liv? För du menar tydligen att det är ett problem att tro som jag gör? Men vad består problemet i, vad går förlorat i min syn tycker du, och varför? Det vore väldigt intressant att får höra hur du resonerar om de frågorna.

  • Monica Robertsson

    Steve 
    Jag tycker inte mina frågor har någon större likhet med dina frågor ovan. De frågorna jag skriver tycker jag nog är väldigt konkreta, vilket dina frågor inte alls är. Dessutom undrar jag hur mycket tydligare jag kan vara i t.ex fråga 1. 
    Du skriver vi är skyldiga att älska Gud med vårt förstånd. Det är sant. Men det står också skrivet i Ordsp. 3:5 ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.
    Jag förstår ärligt talat inte varför man inte kan ge ett enkelt svar på flera av mina frågor. 
    Är det något man döljer?
    Visst förstår jag att det inte finns tydliga svar på många frågor. Inte vet väl vi människor allt. Men däremot tror jag på bibeln och att den är helt sann.
    Jesus fick en förrädisk fråga och han svarade kort och tydligt på den, tycker jag nog.
    Jag är liten nyfiken här. Upplevde du mina frågor som förrädiska? I så fall varför?
    Ibland får jag uppfattningen att det blir fler frågor om man studera teologi. Tror du att de
    som lyssnade på t.ex Paulus fick fler frågor än svar om det andliga.
    Lyssnade en gång på en lärare(ev f.d) från ÖTH. Efter att han hade läst Apg 2 om uppfyllelsen av Pingst där Petrus säger att ”det är detta som är sagt genom profeten Joel” säger läraren att ”HÄR tolkar man dessa ord från GT som att det gäller dem”. Underförstått så gällde det något annat när det skrevs ner, menar han. Var tog alla fantastiska profetsiorna vägen. Varför kunde läraren vara så tydlig i sin predikan men inte här på bloggen? 
    När en av mina döttrar studerade i bibelskola YWAM (UMU) i Australien så blev de bl.a
    undervisade om profetsiorna i GT. Vi hade ständiga långa samtal på Skype  om denna (Bibeln) fantastiska bok. Det var svårt att sluta prata om innehållet. Hon var mest
    fascinerad över 3:e Mosebok , av alla böcker, eftersom den så tydligt pekar på Jesus. Jag är så oehört tacksam till denna bibelskola YWAM. Jag är så glad att de valde bort bibelkritiken men ändå inte undvek de svåra frågorna. 
    Att utbilda ledare i kristenheten borde väl vara en av de viktigaste uppgifter som finns.
    Och om det är något som behöver vara genomlyst så är det väl en sådan skola. Den handlar om de eviga tingen, vårt ansvar den korta tid vi är här, vårt personliga förhållande till Herren och hur vi förvaltar det han har sagt till oss. Utbildning i all ära, men
    här handlar det om något större. Jag gillar ordspråket (eller vad man nu kallar det)
    Gud döljer sig för den som undersöker honom, men uppenbarar sig för den som söker honom.             

     

  • Steve

    Ja Monica, jag uppfattar dina frågor som förrädiska. Jag gör det eftersom du redan verkar ha bestämt dig för att ÖHT är dåliga, att teologisk bildning är dåligt, att kunskap är dåligt, att förnuft är dåligt. Att då ställa frågor, när du redan i förväg har bestämt vad du tycker, tycker jag är oärligt eftersom du inte ställer frågor av nyfikenhet eller med ett öppet sinnelag.

    Jag har inte läst teologi på ÖHT men jag respekterar dem som älskar Gud så mycket att de är beredda att lägga ner åratals av sitt liv på att på djupet studera och fördjupa sig i teologiska frågor. Att då misstänkliggöra dessa personer utifrån ett förakt eller en rädsla för kunskap, bildning (och därmed faktiskt även för sanningen) tycker jag är ledsamt. Tyvärr är detta dock ett resultat av ett historiskt utbildningsförakt inom många delar av den evangelikala kristenheten.

    Resultatet har blivit att vi har oerhört svårt att på allvar samtala om tron med välutbildade människor. Det finns oerhört starka, hållbara och förnuftiga argument för tron på en personlig Gud och på Jesu död och uppståndelse. Tyvärr är det alldeles för få kristna som vill eller klarar av att föra en sådan argumentation eftersom det kräver att man faktiskt använder sitt förnuft fullt ut. En nuvarande organisation som tar dessa frågor på allvar är Credo. Jag saknar deras förnuftiga röst i bibeldebatten.

    Du citerar Ordspråksboken i ditt inlägg. Jag önskar att du läste lite mer än bara den versen i Ordspråksboken eftersom den är full av texter som handlar om förnuft och vishet.

  • Steve

    Jonas – på ren svenska så beter du dig illa. Skärpning. Att hävda att ÖHT håller på med inkvisition är ett lågvattensmärke. Du förlorar all trovärdighet när du vill försvara bibeln och sen uttrycker dig som om du aldrig hört bibelns budskap.

  • gäst

    Försök att svara på frågorna, i stället för att ha en förutfattad mening om en person. Det finns flera som väntar på svaren på en bra saklig välgrundad frågeställning.

  • Göran Andersson

    ”jag har inte tid och möjlighet att gå igenom Erlandssons väldigt långa inlägg …”
    Jag tycker inte du ska klaga på att Erlandsson skrivit ”väldigt långt”, jämför med en del andra i den här debatten!

  • Tommy Wasserman

    Vem har klagat?

  • Gunnar NIlsson

     Det var ett billigt svar. Jag är inte ense med pingströrelsens tidiga bibeltolkning i många frågor. Men här handlar det om ”kyrkans” förståelse i två tusen år! Det är verkligen att flytta råmärken. Och för den som vet hur reformen om kvinnliga präster infördes i sv. kyrkan är det klart att det var ett politiskt beslut mot ”alla” teologer. Men sen ändrade sig snabbt teologerna efter politiken. Och det du skrev är så försåtligt ”Mitt förtroende till Guds ord i alla dess delar leder mig till att bejaka kvinnligt ledarskap i Guds församling.” För i det ligger att helheten motsäger delar. Och det är detsamma sättet att läsa som får många att bejaka utlevd homosexualitet. Vi ser till HELHETEN! Men Guds Ord säger inte emot sig självt.

    mvh Gunnar

  • Tommy Wasserman

    Hej Gunnar, det var en ärlig fråga och inte något billigt svar (svara gärna på frågan alltså). Det var inte länge sedan man ansåg det vara bibliskt att kvinnorna hade hatt på sig i gudstjänsten. Tolkningen av paulinska texter om kvinnan var ämnet för Mikael Tellbes föredrag på vår bibelsynsdag, lyssna gärna på det (jag tror det finns på nätet).

    Jag, och många med mig, tror att du har fel om kyrkans förståelse i två tusen år. Jag tror att det fanns kvinnliga apostlar i den tidiga kyrkan, och flera av Paulus bästa medarbetare var kvinnor. Jag är inte intresserad av opportun bibeltolkning, jag menar att mina slutsatser beror på en sund bibeltolkning, som inte rycker texter ur sitt historiska och kulturella sammanhang och gör dem till universella regler. 

    Jag menar att helheten i Guds Ord stöder min ståndpunkt. Läs gärna Nils Olov Nilssons texter på detta ämne – jag är nyfiken på vad du tycker:

    http://www.nilsandchris.com/pagefemale.htm

  • Göran Andersson

    ”I try to draw a line between what I believe I know as a scholar and what I know I believe as a Christian.”
    Vad är detta? Personlighetsklyvning?

  • Tommy Wasserman

    Hej Monica, jag har haft helg … man behöver vila ibland. 

    1. Ja, jag tror Jona, Amittais son har funnits, med ledning av en mycket kort notis i 2 Kung 14:25 (som inte nämner om någon omvändelse av assyrierna i det sammanhanget). C. S. Lewis och Greger Andersson menar att Jona är en annan typ av text än en historisk krönika (inte för att den innehåller övernaturliga händelser), och det finns en rad exempel, typ att alla djur i staden (hur många tusen) kläddes i sorgdräkt. Detta gör inte boken mindre sann. Som Greger skrev i ett gästblogginlägg:

    ”Utgångspunkten i den litterära argumentationen är att en utsagas
    sanningsvärde måste bedömas utifrån vad som är utsagans karaktär och
    syfte. Låt mig exemplifiera. Om Jesus till exempel säger att
    senapskornet är det minsta av alla korn, eller Krönikeböckernas
    författare säger att det var vanligare med guld än sten i Jerusalem på
    Salomos dagar, så tar jag inte detta som faktapåståenden. Det innebär
    att de inte kan vara osanna eftersom de inte avser att förmedla som
    fakta att senapskornet är minst eller att det var vanligare med guld än
    sten på Salomos dagar. Jag förstår innebörden i dessa utsagor som att
    Jesus vill belysa en sanning om riket där kontrasten mellan litet och
    stort är centralt och att Krönikeböckernas författare vill visa på
    rikedomen under Salomos dagar. Det är texternas sanning. Detta kallar
    jag, lite slarvigt kanske, för ett litterärt argument. Om nu någon
    lägger ner en massa arbete på att bevisa att senapskornet visst är det
    minsta kornet på jorden eller att det faktiskt är rimligt att andelen
    guld översteg andelen sten på Salomos tid, så kommer det alltså inte att
    ha någon betydelse för min argumentation.”

    2. ÖTH säger ingenting. ÖTH består av många enskilda lärare i olika ämnen. ÖTH som skola ställer, liksom modersamfundet EFK, sig bakom Lausannedeklarationen. 

    3. Samma som ovan. ÖTH säger ingenting. Däremot är det flera bibellärare på ÖTH som inte ser något bekymmer med att boken som bär Jesajas namn påbörjats av profeten Jesaja, men att även andra lärjungar i profetens efterföljd bidragit till boken. Att NT sedan hänvisar till profeten Jesaja är inte alls konstigt. Detta skulle förklara de stora olikheter som finns mellan delar av Jesaja. Här håller inte Seth Erlandsson med, men bland bibelvetare är Erlandsson i en förkrossande minoritet.  Men om det nu är så att boken har en mer komplex tillkomsthistoria så gör inte det boken mindre profetisk för det. 

    4. Det finns många profetior om Messias i GT, och alla lärare och all personal på ÖTH tror att Jesus är Messias. (Det är en annan fråga om huruvida alla profeter var medvetna om det de profeterade om. I Bibeln finns exempel på de som talar profetiskt utan att själva veta om det.)

    5. Lyssna på Mikael Tellbes föredrag från samtalsdagen. Frågan om kvinnligt ledarskap är för mig en enormt viktig bibelsynsfråga. Hur tolkar man paulustexterna   Korintierbreven och Timotheusbrevet? Är det viktigt att sätta sig in i det historiska och kulturella sammanhanget och ta reda på vad som gäller specifikt för en viss situation, och vad som är allmängiltigt för alla tider? 

    Jag rekommenderar starkt handboken Att läsa och förstå bibeln av Gordon Fee och Douglas Stuart. Den har vi använt under decennier här på ÖTH. Förlagsreklamen om boken:

    ”Den ger oss riktlinjer för att bättre kunna överbrygga gapet mellan Bibelns tid och vår egen. Boken hjälper oss också att förstå de olika genrer som bibelböckerna är skrivna i.”

    6. Man kan nästan få uppfattningen att det på ÖTH finns ett speciellt ämne som heter bibelkritik som lärarna älskar att undervisa i … så är inte fallet. Kritik låter väldigt negativt, för att inte tala om bibelkritik. På ÖTH lär man sig om bibeltolkning, och det kanske är lättare att tala om kritiska metoder som ger oss verktyg att förstå och utlägga det Nya testamentet på ett vederhäftigt sätt. En pastor behöver i längden en solid grund att stå på, tror vi, för att kunna rätt lyssna på texterna och ”översätta” dem till i dag och göra god teologi.

    I sin bok Vägar till Nya testamentet går Anders Gerdmar (LOTS) och Kari Syreeni (prof. i exegetik vid Uppsala univ. 1996-2007, nu vid Åbo akademi tror jag) genom sådana metoder. Det är en fin liten bok som introducerar studenterna till olika kritiska metoder. När man lär sig mer om dem får man förhoppningsvis verktyg att bättre tolka texterna, t ex att lära sig känna igen olika genrer. 

    Den mest grundläggande av kritiska metoder är t ex textkritiken, som jag själv håller på med (dock väldigt lite i själva undervisningen, men däremot min egen forskning). Det går ut på att rekonstruera den ursprungliga texten utifrån alla handskrifter som finns. Även i arbetet med Svenska Folkbibeln, som jag vet att du är mycket bekant med, tog man hänsyn till olika ”läsarter”  när man översatte. Det är sannolikt att jag blir den som håller på med detta när nästa stora svenska översättning av NT kommer igång (nu sätter Svenska Bibelsällskapet igång med provöversättning av Lukas och Galaterbrevet).

    Om man tror att Bibeln är Guds Ord, vilket jag gör, är det jätteviktigt att lyssna till handskriftsvittnena.

    Jag vill påminna om att även Seth Erlandsson använder sig av kritiska metoder i sina akademiska arbeten; annars är de inte akademiska. 

    7. Vår lärare Lennart Boström bjöd in Seth Erlandsson i egen hög person för att tala om Bibel2000 när det var aktuellt, vilket han gjorde. Vi vill gärna att studenter och andra skall få ta del av olika synsätt, och, jag passar på att nämna att jag alltid rekommenderar att studenter använder flera olika bibelöversättningar och lär sig jämföra, några svenska, några engelska (och allra bäst om man också lär sig bibliska språk; jag undervisar i nytestamentlig grekiska). Det var också anledningen till att vi ville vara med och arrangera en samtalsdag om bibelsyn (som jag tror du bevistade).

    Annars har vi alla möjliga gäster från Sverige och andra länder och jag håller uppriktigt sagt inte reda på vilken bibelsyn alla har. 

    8. Jag tror det är säkrare att tala om individers bibelsyn; universitet har ingen bibelsyn alls. Det är väl vanligt att man då ser bibeln som vilken annan samling antika texter som helst. Det gör inte vi på ÖTH. Vi ställer oss bakom Lausannedeklarationen, och det är en enorm skillnad. Vi tror att det är en av Gud inspirerad bok.

    Josef Forsling (pingstvän och doktorand i GT vid Åbo akademi) gjorde ett försök för en liten tid sedan att sätta den svenska debatten i ett större perspektiv, som säkerligen skulle hjälpa dig att förstå de olika positionerna:

    http://www.dagen.se/insikt/kulturdebatt/ar-bibeln-felfri-eller-ofelbar/

    läs gärna också:

    http://www.dagen.se/opinion/-evangelikal-har-forenat-traditioner/

    Jag har här på Swärds blogg och i Världen idag (tror jag det var) slagit vakt om vår grundläggande enhet. Jag upplever att en av våra partners Svenska Evangeliska Alliansen har hörsammat detta. De vill fortsätta arrangera liknande samtalsdagar tillsammans, men nästa gång skall det inte handla om vad som skiljer åt i synsätt, utan det blir snarare något som förenar. Vi har också närmat oss Svenska Folkbibeln och upplevt god gemenskap och en bra samtalston, och önskar fortsätta det. Seth Erlandsson hade givetvis behov av att i efterhand få ge sitt bidrag när han nu inte kunde vara med på samtalsdagen pga. av sjukdom. Jag sträcker gärna ut kardan även till Erlandsson och hoppas han vill se vår grundläggande enhet i de centrala frågorna om bibeln och frälsningen. 

    9. Jag tror det var av bibelläraren Sven Reichmann jag först lärde mig att ”tiden är rund”, dvs. när det gäller GT:s profetior kan de ha gått i uppfyllelse dels i närtiden och dels i framtiden. Jag kan tänka mig att även profeten Jesaja upplevde att han var smord av Herren att förkunna ett glädjebudskap för de fattiga. Men det är också en profetisk text om Messias, Jesus, som går i uppfyllelse när han läser i Nasarets synagoga. Fee och Stuart tar upp även detta i sin bok.

    Jag orkar inte följa alla frågor i kommentarsfält på denna blogg, så det är inte säkert du får svar. Du får skicka e-post direkt till mig om du vill (Anders har min e-postadress).

  • Tommy Wasserman

    Monica, jag skulle vilja fråga dig om du tror Mose skrev denna vers: 4 Mos 12:3:

    ”Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.”

    Om du inte tror att Mose skrev denna vers, tror du ändå den är en del av Guds ord, oberoende av varifrån den versen kommer och vem som författat den? 

  • Tommy Wasserman

    Jag skall tillägga att en annan vilktig fråga, inte minst för pingströrelsen och EFK som är baptistiska rörelser, är hur man ser på dopet. Jag kan inte tänka mig att Seth Erlandsson som är en stark förespråkare för barndopet (se t ex http://gammal.lbk.cc/biblicum/19825506.HTM) skulle säga annat att än att pingstvänner och EFK:are är ”vederdöpare.”

  • Gunnar NIlsson

     Hej Tommy!
    Jag vet inte riktigt hur jag ska svara, för jag tänker att du vet i stort alla argument för eller emot, och att bara upprepa argument leder ingenstans. Så först vill ja ta det från en annan sida. Som jag skrev, reformen om kvinnliga präster var en politisk reform, året innan var teologerna ense om motsatsen. Men så kommer man så lämpligt i tid fram till att Bibeln som helhet lär så som ”världen” vill. Så kommer abortfrågan det går likadant där. Så kommer homosexualiteten och likadant där. Bingo!!! Likadant med Gudsbilden, ”kärlekens” Gud som ensam tagit över, jo man ser till Bibeln som helhet men har förstås stora problem med våldet i Gt osv.
    Förstår du inte? Det är avfallet! Villfarelsens ande för man tog inte emot kärleken till Sanningen.
    En kristendom som passar världen! Ta som ex. Niklas Piensoho när han talade vid riksdagens öppnade för att ta något som du väl känner till. Det är ju så man kan gråta blod. Många förnuftiga ord men en så förfalskad kristendom, alla kunde berömma honom! ”Ve er när alla talar väl om er”.
    Jämför med när Paulus talar till makthavare, Felix och Drusilla, det är en avgrund emellan. Ser du, förstår du?
    Jag blir besviken om frågan om hattar var allvarlig, jämställer du de två frågeställningarna? Jag menar inte kvinnor måste ha något på huvudet under gudstjänster, men samtidigt så måste jag säga att mitt hjärta gläder sig när jag ser det för jag vet att många gör det av kärlek till sin Herre.
    Nils O N. Du det var kvalificerat dravel! Pingströrelsen tog fel i mycket i sin barndom, men så fel som nu tog de ändå inte.

    Paulus hade kvinnliga medarbetare som han satte högt. Och likväl säger han det han säger, eller kanske just därför. Det var kvinnor som först fick berätta om Jesu uppståndelse och likväl valde inte Jesus några kvinnliga lärjungar, de tolv var män, mer skulle du inte behöva veta. Paulus hänvisar till skapelseordningen, då är det alltså något som gäller också i Gt, och det ser vi. När Mirjam och Aron är ute efter ledarskapet i Israel så blir bara Mirjam spetälsk.Varför? Är Gud så orättvis? Aron ville ju det samma. Nej, men Aron var man och skulle kunnat vara ledare men Mirjam som kvinna kunde det inte och därför drabbar domen henne så hårt. Det var som om hennes far skulle spottat henne i ansiktet.
    Nu var ju prästerskapet i Gt ett offerprästerskap men det var bara män det också.
    Det här blir för långt, men vad får det för konsekvenser? Vår tids anpassade kristendom?
    Ta ett tragiskt exempel. Den församling i Bergen där Enevald Flåten var föreståndare. Efter turbulensen när han försvann så försvann efter det ungefär halva församlingen 1300 st. ungefär. Vart tog de vägen? Dom var bara borta! De andra församlingarna i Bergen fick inte fler medlemmar! Förr kallade man sådant för bränd mark! Det var väl bra på ett sätt för där syntes det, men ofta syns det inte. Hade det inte blivit den kris som blev hade det inte synts.

    Du måste  läsa texterna i sitt kulturella och historiska sammanhang, just det! Och en belastning måste ju ändå vara för dig att du är så ensam i din tolkning om vi ser det historiskt. Men i nutid kommer du att få alltfler likasinnade, det kan ju vara en tröst, men borde vara en sorg.

  • Tommy Wasserman

    Hej Gunnar. Vi är överens om att vi inte är överens. Jag tror att en sund bibeltolkning som tar hänsyn till historiska och kulturella förhållanden och som skiljer mellan vad som är partikulärt för en viss kontext å ena sidan, och universellt giltigt för kyrkan och dess lära å andra sidan, kan komma till en annan slutsats än vad du gör. 

    Jag tror förresten att Junia var en tidig kvinnlig apostel (dock inte en av de tolv, liksom inte heller Paulus var en av dem). Priscilla (som nämns före maken Aquila) var en annan mycket betydelsefull kvinnlig ledare och medarbetare till Paulus. Vi kan alltså diskutera vad för synsätt som representerar avfallet och som gjort skada.
    Sen är det också så att bara för att kyrkan gjort en viss tolkning under lång tid så betyder det inte att den nödvändigtvis är god. Ibland behövs det, som du säkert håller med om, reformationer av olika slag. 

  • WO

    Enklare…om den vore ”bara” enklare. Nu är den ju en bok med *annan lära* än Bibelns, DET är väl ändå vad som gör The Message till ett problem (som inte alls hade behövt var ett problem om ”författaren” hade hållit sig till att endast förekla och inte förleda/förändra) (?)

  • Jonasq

    Jamen, kom igen…. Det är ju en parafras, inget försök till bokstavlig översättning. Den har sin plats just som parafras, inget annat. Och Eugene Petersson som har skrivit den menar inget annat heller. Han tycker inte att den ska läsas i gudstjänster som kyrkans bibel. Men det här med ”annan lära”, det fattar jag inte. Har läst den med stor behållning, men bara som en kompletterande parafras, som den är tänkt.

  • Monica Robertsson

    Jag tror inte det finns någon i hela världen som har exakt samma syn på allt i bibeln som jag själv har. Så tror jag det är för alla.
    Däremot känner jag en stark enhet med dem som bär på respekt för bibeln.
    Och med respekt i detta sammanhang menar jag att man inte kan välja bort eller lägga till eller förändrar innehållet. 
    Bibelordet är heligt och går inte bolla med.  Det är Gud som har helheten. Vi har bara nyckelhålsperspektivet. Det handlar om att lita på Gud, förtrösta även när man inte förstå.
    Tanken på att ifrågasätta sanningen i ett bibelord  öppnar för att ifrågasätta allt. 
    Bibeln blir ett smörgåsbord där man väljer fritt. Himlen ja, det andra nej o.s.v.
    Tomas Tvivlaren gjorde sitt möte med den uppståndne. Detta förändrade honom. Gud gör möten med människor idag också. Möten som är så överbevisande på hans existens att man inte behöver falla till tvivel på den.
    Har man varit med om något sådant så vågar man ha denna enkla tro, för den har sitt pris.
    Skulle jag själv inte haft mitt möte med Herren så skulle aldrig min tro hålla i ett sammanhang där bibelordet kritiseras. Förmodligen hade jag då istället byggt upp ett starkt förakt för denna bok. Men jag är glad att jag inte är där.
    Jag upplever bibeln som en gåva från Gud. Jag njuter och förundras över dess innehåll. Det drabbar mig.
    När jag vill fördjupa mig i Ordet så har jag därför valt att lyssna på dem som  en hel del kunskap men som samtidigt har kvar den respekten för ordet som jag pratade om tidigare.

    Jag kan säga så här. Det är inte roligt att kritisera något. Men detta är en hjärtesak. Därför mycket känslig. När jag läser bibeln och den känns så levande så vill jag verkligen att alla andra ska få uppleva samma sak. Det  finns inget som går att mätas med detta. Och jag tror man måste känna fullständig tillit till ordet för att vara med om det.

     

  • Monica Robertsson

    Svaret jag gett ovan får gälla även för denna fråga

  • Gunnar NIlsson

     Hej Tommy!
    Vi är  inte bara  ”inte överens” vi lever nog i lika skilda världar som Amos och det etablerade prästerskapet på hans tid. Och här hjälper inga argument, du kommer att se det som du gör till den dag du är beredd att sälja allt, PRECIS ALLT! Lycka till med den försäljningen!

  • Tommy Wasserman

    Hej Monica, samtidigt så är du som bibelläsare säkert intresserad av den historiska och kulturella bakgrunden. Det går inte att på något tidsobundet sätt bara ”läsa som det står” … vare sig man vill det eller inte tolkar man bibelordet. När jag var nykristen läste jag Jesusordet om att rycka ur sitt högra öga om man såg på en kvinna med begär. Jag blev då mycket orolig … skulle jag våga ifrågasätta ordet; skulle jag inte ta det som det stod? Nu har jag lite bättre beredskap att tolka ordet.

    Jag tror att människor, inte minst många i den unga generationen och i takt med att den allmänna utbildningsnivån i samhället höjs, ställer svåra frågor och då är det bra att kunna ge svar. Hur kan man bibehålla en hög bibelsyn trots svårigheter och problem. De svåraste problemen för mig är absolut inte frågan om Mose skrev om sig själv att han var den ödmjukaste mannen på jorden, eller om den notisen har en helt annan källa (kan jag be dig igen om att svara om du tror att han gjorde det, eftersom jag försökt svara på dina frågor). Mycket svårare är teologiska frågor om hur jag skall se på utrotningskrigen i GT. För mig är det svåra texter – jag vet inte vad du tycker. För mig är inte detta att visa en brist på ödmjukhet i förhållande till Guds ord; att brottas med texterna är att ta dem på största allvar. Hur kan vi förklara, hur kan vi göra dem relevanta, hur skall vi tillämpa ordet idag.

    Seth Erlandsson har traditionellt sett (jag vet inte hur han tänker idag) förespråkat barndop och kraftigt motsatt sig kvinnligt ledarskap i församlingen; detta skulle jag kunna säga är att ifrågasätta sanningen…

    Jag förstår alltså inte vad du menar med att ifrågasätta sanningen (som riskerar vara färdiga tolkningar och ”sanningar” som du tagit över från någon auktoritet) – snarare är jag intresserad av att söka sanningen!

  • Tommy Wasserman

    Då förstår jag inte svaret. Är det ja eller nej?

  • Tommy Wasserman

    Jag vill tillägga att jag också tror att Gud gör under idag, och att Guds ord är fantastiskt. Samtidigt har jag respekt för alla dem som rannsakar ordet och tar det på största allvar. 

    Får jag be dig lyssna på min predikan om Hebréerbrevet; mycket GT och NT:

    http://www.mellringekyrkan.se/predikningar/2009/2009-06-14%20Tommy%20Wasserman.mp3

    På vår församlings hemsida kan du lyssna på flera av mina predikningar och bilda dig en egen uppfattning om huruvida jag har fördjupat mig i ordet, och huruvida det drabbat mig (och kanske drabbar dig om du lyssnar). 

  • Tommy Wasserman

    För mig personligen hör det inte till ett respektfullt samtal att antyda att sin meningsmotståndare är en falsk präst som det skall gå illa för, medan man själv är Guds profet.

    Hade detta varit min blogg hade jag inte tillåtit sådana kommentarer; det river bara ner och förstör. 

    Faktum är att det är riktigt jobbigt för mig att gå in på denna blogg och ta emot sådant gång på gång.