Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Bibeltolkning och vetenskap på otrons villkor[1]

av Seth Erlandsson

Del 4

Jesajaboken och Daniels bok

Det är uppenbart att Andersson påverkats av bibelkritikens syn på hur bibelböckerna kommit till och redigerats. Han nämner att han delar ”synen på Jona, Jesaja och Daniel” inom universitetsteologin. Hans syn på Jona har vi redan kommenterat. Återstår att säga något om Jesajaboken och Daniels bok.

Ett noggrant studium av Jesajaboken visar att denna bok inte alls är en oenhetlig bok med flera tillägg från författare långt efter Jesajas tid.[2] Jesajaboken är tvärtom en välkomponerad enhet, historiskt förankrad i Jesajas egen tid. Den sönderstyckning som bibelkritiken har gjort av denna bok har ingenting med saklig forskning att göra.

Som kommentar till teorierna om en s.k. Deuterojesaja (kap. 40-55) från 540-talet f. Kr. och en Tritojesaja (kap. 56-66) från efterexilisk tid kan först nämnas att bokens egen komposition inte tillåter en sådan uppdelning. Kapitel 40-66 består nämligen av tre lika stora delar, kap. 40-48, 49-57 och 58-66. Det bevisas av dessa delars uppbyggnad och avslutningsord. Kap. 40-48 avslutas med orden: ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger HERREN”, kap. 49-57 avslutas med orden: ”Det finns ingen frid för de ogudaktiga, säger min Gud”, och kap. 58-66 och därmed hela boken slutar med orden om den eviga ofriden för ”de människor som avfallit från mig”. Dessa tre delar är alla i sin tur indelade i tre lika stora delar. Den mittersta delen (kap. 49-57) med sina tre delar har sålunda ett exakt mittparti, kap. 52-54, som i sin tur har i sin mitt den grandiosa mittsektionen kap. 52:13-53:12. Denna messianska mittsektion, och bara den, har fem lika stora delar, vilket betyder att dess mittersta del utgörs av 53:4-6, själva centrum i Jesajabokens och för övrigt hela Bibelns frälsningsbudskap. Men Jesajabokens fantastiska komposition är bibelkritiken blind för. Den fördunklas och slås sönder av de grundlösa teorierna om en Deutero- och Tritojesaja.

Kap. 40-66 ska tolkas i sitt jesajanska textsammanhang, dvs. mot bakgrund av den assyriska hemsökelsen med de svåra prövningar som den innebar för folket och mot bakgrund av den mirakulösa räddningen av Jerusalem som mot alla odds ägde rum år 701 f. Kr. Den historiska sektionen om händelserna år 701 f. Kr., kap. 36-39, är av avgörande betydelse för hela Jesajabokens komposition och tolkning. Efter kap.1, som är ett inledningskapitel för hela boken, innehåller kap. 2-35 Jesajas förkunnelse under tiden fram till 701 f. Kr. Kap. 40-66 innehåller Jesajas förkunnelse mot bakgrund av händelserna år 701 f. Kr. och ”vad som i syner uppenbarats för Jesaja” om ytterligare hemsökelser och om Sions sanna frälsning.

Bryter man inte loss kap. 40-66 från det föregående är det uppenbart att t.ex. kap. 41:1-20 handlar om Sanherib och hans förödande hemsökelse av Juda som kulminerade år 701 f. Kr. Hans erövringar dominerar ju kap. 28-33 med kulmen i kap. 36-37. I kap. 41:1-20 är det fråga om en motståndare som Herren ska besegra (v. 11f), en fiende som väcker bävan och förskräckelse bland folken (v. 5). Sanherib berättar själv i sina annaler att han bl.a. belägrade 46 av Hiskias starkt befästa städer och fördrev därifrån ”200 150 människor, unga och gamla, män och kvinnor” som krigsbyte.[3]

Men historiens herre, som förutsagt den assyriske kungens framfart (se Jes. 7:20; 8:7-8; 10:5ff; 28:2), kan också förutsäga vad som sker längre fram i tiden, ”vad som ska hända i framtiden” (41:23). Han profeterar om befriaren Koresh i kap. 41:21-29; 44:24-45:13; 46:10-13; 48:6-19, och om den sanne befriaren Messias i bl.a. kap. 42, 49, 50, 53 och 61. ”Se, vad jag förut förkunnade har kommit (Assyriens och Sanheribs härjningar). Nu förkunnar jag nya ting, innan de visar sig låter jag er höra om dem (Koresh befrielsegärning och Sions sanna frälsning genom Messias frälsningsverk) (Jes. 42:9).

Jesaja har inte bara sett och upplevt den fruktansvärda nöden genom Sanheribs härjningar och deportationer. HERREN har också låtit honom se (hebr. chazá) de svåra hemsökelser som ska drabba folket längre fram i tiden pga. dess avfall. ”Se, dagar ska komma då allt som finns i ditt hus (Hiskia) och som dina fäder har samlat ända till denna dag ska föras bort till Babel. Ingenting ska lämnas kvar, säger HERREN” (39:6). Han får t.o.m. genom Guds uppenbarelse (chazón) se hur kaldeerna, som Hiskia hälsade välkomna till Jerusalem 701 f.Kr., ödelägger Jerusalems tempel: ”Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, blir ett byte för elden, allt som är oss kärt blir ödelagt” (64:11).

Det är en vanlig missuppfattning att Juda inte konfronterades med Babel förrän under den nybabyloniska tiden 605-539 f. Kr. Därför anses ofta babelutsagorna i Jesajaboken (kap. 13-14, kap. 21 och avsnitt inom kap. 40-66) härstamma från denna tid. Men Babel hade en framträdande roll redan under Jesajas tid. Fr.o.m. Tiglat-pileser III år 729 f. Kr. kröntes Assyriens kung som ”Babels kung” och Assyrien blev en dubbelmonarki, Assur-Babel. Som sådan fick Tiglat-pileser III namnet Pulu (omnämnd under detta namn som Babels kung i 1 Krön. 5:26 och 2 Kung. 15:19). Kaldeerna såg med oblida ögon att en assyrier hade kontrollen över Babel och kaldeern Marduk-apal-idinna (= Merodak-Baladan i Jes. 39:1) gjorde flera försök att återta kontrollen över Babel men misslyckades.

Det är en tragik att bibelkritiken i så hög grad söndertrasat Jesajabokens enhetliga komposition och förstört innehållet i Jesajas klara förkunnelse av dom och frälsning, synd och nåd. Att Svenska kyrkan sedan länge anslutit sig till bibelkritikens teorier är ingen nyhet. Dess biskopsmöte tillsatte år 1964 en bibelkommission som var klar med sitt betänkande om Bibeln och bibelsynen 1970. I detta betänkande heter det på sid. 66: ”Det måste anses vara med till visshet gränsande sannolikhet klarlagt, att kap. 40 ff inte härstammar från 700-talets Jesaja utan från en okänd profet under den babyloniska fångenskapen på 500-talet.” Att denna missuppfattning och det bibelkritiska sönderstyckandet av Jesajaboken nu också vunnit insteg i kretsar som säger sig noggrant vilja lyssna till Guds ord är minst sagt alarmerande.

När det gäller bibelkritikens syn på Danielsboken och hur ohållbar den är nöjer jag mig med att hänvisa till vad jag tidigare skrivit i detta ämne i boken Guds Ord och bibelkritiken (XP Media, 2004), sid. 69-96, samt i S. Erlandsson, G.A. Danell, D. Hedegård, Det står skrivet. Biblicum svarar biskopsmötets bibelkommission (2:a rev. uppl., Kyrkliga förbundets bokförlag, 1972), sid.51-56.[4]

Sanningsfrågan

Den bibelkritik som prof. Andersson försvarar blir extra allvarlig när han hävdar att den är förenlig med, ja rentav ett resultat av att han, till skillnad från många ”bibeltrogna”, verkligen ”lyssnar noga” till bibeltexterna och tar ”deras egna anspråk på allvar”. Ett sådant påstående gör att man undrar vilket sanningsbegrepp Andersson har. Han tar själv upp sanningsfrågan i det dokument han presenterade inför bibelsynsdagen i okt. 2012 och som jag här har kommenterat. Bibelsynen handlar om ”vad man menar kännetecknar Guds ord” och ”hur man uppfattar dess sanning, dess auktoritet och relevans”, framhåller han. Något som är historiskt felaktigt kan enligt Andersson ändå vara relevant och förmedla en viss sorts sanning.

”Att ge ordet sanning en och samma betydelse” är enligt Andersson ”inte en hållbar position”. Man måste skilja mellan ”fakta och fiktion”, ”texters fiktionalitet eller fakticitet”, och en fiktion kan vara sann i betydelsen att den har ett sant budskap. Bibelns uppgifter om t.ex. Jona, Jesaja och Daniel behöver alltså inte vara historiskt sanna. De kan ändå med alla sina historiska fel förmedla ett budskap som kan sägas vara ”sant”. Jonaboken t.ex. kan sålunda enligt Andersson förmedla en sann ”attityd”, utan att Jona är en historisk person och att det är historiskt sant att nineviterna genom hans förkunnelse omvände sig till Gud.

Det är uppenbart att när man kompromissar med bibelkritiken och samtidigt menar sig ta Bibelns egna anspråk på allvar blir sanningsfrågan besvärlig. Man måste laborera med olika sanningar. Att man därmed kommer i konflikt med klara bibelord och Jesu egna ord om bl.a. Jona och nineviterna tycks inte bekymra.

”Bibeln är Guds sanna ord därför att den är ingiven av Gud.” Så lyder den kristna kyrkans urgamla svar på frågan vad det innebär att Bibeln är Guds ord. En rätt bibelsyn är Bibelns syn, inte människotankar om Bibeln. Påverkan från en vetenskap som är beroende av förutsättningen att Bibelns gudstro och verklighetssyn måste vara falsk leder ofelbart till obiblisk bibeltolkning och obiblisk kristendom.


[1] På otrons villkor: Vetenskap som är beroende av förutsättningen att Bibelns gudstro och verklighetssyn är falsk. Se S. Erlandsson, Förutsättningslös bibelforskning? (Bibel och Vetenskap nr 4, 1972), angående den historisk-kritiska metodens förutsättningar.

[2] Inom ett år hoppas jag vara färdig med en större kommentar till hela Jesajaboken.

[3] Se Ancient Near Eastern Texts Relating to the Old Testament, ed. James B. Pritchard (Princeton University Press, 1969), s. 288 eller Illustrerad Bibelhandbok (EFS-förlaget, 1977), s. 280.

[4] Upplagan är slutsåld, men en nyutgåva planeras av Stiftelsen Biblicum.

  • Göran Andersson

    Du.

  • Tommy Wasserman

    Jaså? Själv skrev jag det mer som en inledande ursäkt att jag inte ämnade gå in i alla detaljer som Erlandsson tar upp i sitt inlägg i fyra delar. Men jag är medveten om att läsare tolkar författare på andra sätt än de själva har tänkt.

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Länken funkade inte för mej. Men man kan se Erlandsson beskriva sin dopsyn på http://www.logosmappen.net/undervisning/bibelstudier/SethE_om_dopet.pdf    –  jfr Waldenströms (!) på http://www.dopochbarndop.blogspot.se/

  • http://www.andraget.blogspot.com Andreas Holmberg

    Jag ser i o f s inga principiella problem med att Mose skulle ha skrivit den versen eller profetiskt om sin egen död – bortsett från att det i allmänhet inte brukar anses särskilt ödmjukt utan tvärtom högfärdigt att påstå att man är ödmjuk (t.o.m. ödmjukast!); jfr Jesus ord att han är saktmodig och ödmjuk av hjärtat.

    Men det här kanske är ett framstående exempel på hur den sant ödmjuke ignorerar Jantelagen… och Mose kanske resonerade om sej själv som Churchill om Attlee att ”han var mycket ödmjuk och hade mycket att vara ödmjuk över” (hur nu det ska tolkas ;o).

    Sen håller jag i o f s med dej Tommy att man kan lämna vissa saker öppna utan att Bibelns trovärdighet rasar sönder och samman. Hebréerbrevet är ju f.ö. fullständigt anonymt och gissningarna har haglat i årtusenden utan att man slutat se det som Guds ord – däremot ÄR det så klart vanskligare om man totaldissar en tydlig författaruppgift (t.ex. den i 2 Petrusbrevet).

  • Tommy Wasserman

    Hej, tack, länken funkade inte pga. att en avslutande parentes kom med i adressen (ta bort den i adressfältet i webläsaren så funkar det).

  • Tommy Wasserman
  • Tommy Wasserman

    Andreas, tack så mycket. För mig är det uppenbart att även Moseböckerna har en lite mer komplicerad tillkomsthistoria, men det gör, som sagt, inte att Bibelns trovärdighet rasar sönder och samman. Däremot tycker jag att en alltför fundamentalistisk bibelsyn ofta kopplat till en hård och dömande ton (av typen Åke Green, eller Terry Jones för att ta ett par exempel) gör att kyrkans trovärdighet rasar sönder och samman.

  • Gunnar NIlsson

     Jag förstår om du tycker det är jobbigt. Men för mig är ett respektfullt samtal ett där man är ärlig. Och det finns något som är så oändligt mycket viktigare än våra upplevelser och det är Sanningen. Och Sanningen den river ner och förstör och bygger upp. Må vi låta den göra det!

  • Tommy Wasserman

    Ärlighet är definitivt en viktig förutsättning för ett konstruktivt samtal. Problemet är ofta att flera ofta i all ärlighet menar sig sitta inne med Sanningen och de tvekar inte att slå andra i huvudet med den.

  • Pennförare

    Jag är inte teolog av den kaliber som du och andra lärare på t.ex. ÖTH är. Jag har läst lite spridd teologisk litteratur genom åren. Men jag är tämligen säker på att min tolkning av t.ex. Jona bok är ett resultat av en ganska bokstavlig tolkning som inte är en motreaktion mot bibelkritiken. Jag har låtit bibeln som helhet tala till mig och detta i kombinatione med det jag vill kalla för andens verk genom ordet har lett mig till en naiv tro på de övernaturliga inslagen i bibeln. Jag är absolut övertygad om att min bibeltolkning inte är en motreation mot bibelkritiken. Däremot kan jag tänka mig att kyrkorna fokuserat mer på vissa aspekter som en reaktion mot trons attacker. Förstår du mig?

  • anton8

    Hej Pennförare! Jag har all respekt för detta. Jag blev bara nyfiken eftersom du hänvisade till tolkningshistorien. När jag läser ditt inlägg undrar jag dock också om vi inte missförstår varandra. Mitt förslag om att Jona inte är skriven i genren historia har ju inget med de övernaturliga inslagen att göra.

    Greger

  • Monica Robertsson

    När det gäller de svåra texterna i GT. De om krigen t.ex så kan jag säga att jag inte alls förstå att något sådant fick hända. MEN nu har inte jag alla kort på bordet. Det har Han.
    Han vet något jag inte vet och som jag troligtvis aldrig kommer att få veta. Jag brukar hänvisa till Job som fick lida oskyldigt. Han och hans vänner försökte lista ut varför. Ju mer de pratade desto längre verkade de komma från  sanningen. När Job insåg Guds storhet och sin egna litenhet och böjde sig för Gud lyfte Gud upp honom och välsignade honom. Det finns en vila i att förtrösta på detta. Gud är rättvis men jag förstår det inte alltid.
    (Eftersom min data krångla lite får jag skicka min text bitvis den håller nämligen på att radera min text lite då och då)

  • Monica Robertsson

    Av texten ovan så förstår jag att du har taggarna ut mot Seth. Det tycker jag är tråkigt. Jag är helt säker på att det han eller någon med liknande undervisning har att förmedla skulle hjälpa och glädja många. De har ju både tro och är högt utbildade. Vad saknas?Jag känner faktiskt att jag får mer svar än frågor när jag lyssnar på dem. Ja. jag har också frågor och man får ha frågor, massor av dem. Och man ska givetvis prata om dem om behovet finns. 
    Men personligen är inte mitt behov att få svar på massor av frågor just nu. Det är inte mitt fokus. Mitt fokus är just nu ”förundran över texten”. 
    Vad menar du med ”tagit över från en auktoritet” Är inte du också en auktoritet när du har den tjänst du har. Vi påverkas väl alla av några. Har inte folk påverkats av dig. Då är du också en auktoritet. Du styr folk med din tjänst.men det kanske är ok om man har den bibelsynen?

    Jag är väldigt rädd att du med din fråga vill sätta en ful stämpel på mig för att jag inte har samma bibelsyn som dig.
    Prata om att styra på ett fult sätt. Att politiker gör så är en sak men även fult där. Men att någon som utbildar kristna ledare gör så är inte vackert.
    Vad menar du med att söka sanningen. Det låter så ödmjukt.
    Får man inte ha hittat skatten i åkern?  Ska inte blivande pastorer kunna erbjuda ett svar till en sökare.

    Jag kommer inte skriva mer på ett tag. Nu får någon annan ta över

  • Monica Robertsson

     Jag tror varje text i Moseböckerna är Guds ord. 

  • Micael Gustavsson

    Hej Monica. Jag tycker fortfarande inte att du har svarat på Tommys fråga. Han tror väl också att varje text i Bibeln är Guds ord. Men du tror väl också att texterna har mänskliga författare, eller tror du att de skrevs ner av änglar?

  • Monica Robertsson

    Jag vet inte vilken människa som skrev ner texten. Har aldrig reflekterat över detta och därför aldrig varit i behov av svaret.

  • Patrick Ölund

    Om det är så att ÖTH tillhör EFK, då borde de lärare som undervisar där inte underlåta sig att lära ut sådant som strider mot de läror som vi i EFK tror på. Om vi tror på Bibelns ofelbarhet så kan man inte låta en lärare undervisa sådant som t.ex. att Jona bok inte är en historisk bok eller att Jesaja bok är skriven av flera olika författare under en lång tid. 

    Då får man väl ha en lärarplan som man har i skolan där lärarna måste följa det som skolan säger är inom de ramar som de har satt upp, dvs som kristen lärare får man inte lära barnen att Gud skapat människan utan det är evolutionsteorin som är kutym. Om den kristne läraren ändå följer sin tro och lär ut bibelns skapelseberättelse så kan de få sparken från sitt arbete. 
    Likadant borde det vara inom ÖTH, följer man inte läroplanen, dvs. EFKs läror så ska man bli entledigad från sitt arbete. 

  • Tommy Wasserman

    Hej Monica,

    Nej, jag har inte taggarna utåt mot Seth alls; jag ser honom som en broder i Kristus! Däremot delar jag inte alls en del av hans bibeltolkningar, och jag har nämnt en del sådana här i diskussionen om bibeltolkning, där du avkrävt mig svar på en rad frågor i anslutning till Erlandssons inlägg.

    Jag hoppas det är fullständigt glasklart vid det här laget att jag inte ser vare sig Jona-frågan, Jesajaboken eller Moseböckernas tillkomst som någon central frälsningsfråga. 

    Det är bra att du har både svar och frågor. Jesus är ju vårt stora gemensamma svar, och de frågor som återstår kommer i andra hand.

    När det gäller ”tagit över från en auktoritet” så var det ett svar på detta som du skrev:

    ”Tanken på att ifrågasätta sanningen i ett bibelord  öppnar för att ifrågasätta allt.”

    Jag sade att de sanningar vi ser i bibelord riskerar vara övertagna traditioner som inte nödvändigtvis håller. Jag menar att ett exempel på en sådan ”sanning” i bibelordet finner du i 1 Kor 14:34 (om att kvinnan skall tiga i församlingen, en vers som ofta citeras av dem som menar att kvinnor inte skall vara präster/pastorer ). Vad är det som är sant här? Vi behöver en sund bibeltolkning som tar fasta på historiska och kulturella förhållanden i allmänhet och situationen i den aktuella församlingen i synnerhet. Jag håller alltså inte med Seth Erlandsson om den sanning han ser i deta bibelord.

    Jag påverkar absolut studenter! Men en sak som är viktig för mig är att presentera olika synsätt och inte heller framhålla att jag själv alltid har rätt. Jag önskar också ge studenterna tolkningsverktyg (såsom nytestamentlig grekiska) så att de själva kan gräva efter den skatt som är förvarad i Ordet. Och, visst har vi hittat den stora skatten – Kristus – redan, både du, jag, Seth Erlandsson och många andra (läs gärna mitt äldre inlägg, en vädjan om enhet!), men i en annan mening pågår sökandet efter sanningen så länge vi lever. Det finns mer att gräva.

    Jag har inte alls någon lust att sätta någon ful stämpel; varför skulle jag det? Jag försökte svara så gott jag kunde på dina frågor. Jag önskar dig Guds välsignelse!

  • Tommy Wasserman

    Hej, jag uppskattar din ärlighet och ödmjukhet inför dessa svåra texter – jag håller med dig om att de är svåra att förstå, och det var min poäng. 

    Dessa texter är en utmaning för vår teologi. Jag uppskattar samtidigt att bibeln är som den är; den är inte en lärobok i kristen tro i punktform.

  • Tommy Wasserman

    Tack Monica för svar! Jag vet inte heller vilken människa som skrev denna och en del annat i Moseböckerna! Vi är alltså helt överens!

  • Tommy Wasserman

    Ännu en gång slår det mig hur lätt det är att missuppfatta varandras kommentarer, och det sker hela tiden i deta forum – det är så mycket bättre att träffas och samtala istället.

  • Gunnar NIlsson

     Det blev ju för smalt att svara under det sista. Det kan ju naturligtvis upplevas som att slå i huvudet utan att det är meningen.
    Men du Tommy som är noga med att tänka på den historiska och kulturella situationen som texten blev till i, borde inte mindre tänka på var den befinner sig som i dag ”tolkar ” texten. För det är helt avgörande, för vi tolkar den alltid utifrån vår andliga situation, vi må försöka vara aldrig så objektiva.

  • Anders Robertsson

    Greger!
    Efter Seths tydliga svar i ovanstående bloggposter, hävdar du dels att du blivit missförstådd och dels att du är konservativ.
     
    Jag tänker då på hur du i boken Berättarna – En guide till Gamla testamentets historiska böcker – där du är medförfattare utvecklar dina resonemang. I första kapitlet med rubriken Berättarna och deras berättelse, fördjupning sida 20, inleds texten med rubriken Myter, sagor och legender, därefter följer din text:
    ”I ett komparativt studium där man jämför Gamla testamentet med annan litteratur har forskare försökt att närmare precisera vilka genrer som förekommer i de gammaltestamentliga böckerna.”
     
    Längre ner fortsätter du:
    ”I gammal tid bevarade man historier som man uppfattade som sanna. Dessa historier hade dock olika funktioner och karaktär. En del av dem handlar om gudar eller halvgudar och förklarade varför världen och det mänskliga livet är beskaffat som det är (myter). Andra berättelser går tillbaka på historiska händelser och kan innehålla korrekta uppgifter då det gäller till exempel namn, seder och bruk. De konflikter som skildras, deras teman och budskap är dock präglade av den situation som rådde när de skrevs ner snarare än av den tid som skildras (sagor). Andra historier handlar om heliga personer och deras äventyr (legender). Även om dessa beskrivningar kan förefalla rimliga, finns kritiska frågor att ställa.”
     
    Ytterligare längre ner skriver du:
    ”Ett problem av ett något annat slag rör förhållanden mellan tidigare varianter av de bibliska texterna och den slutgiltiga versionen. Även om flera berättelser från början skulle ha fungerat som myter, sagor eller legender så har de fogats in i historisk ram och ingår nu i en historisk framställning.”
     
    Trots att du försöker omdefiniera dessa provocerande uttryck så blir det inte övertygande eftersom du aldrig försvarar att Bibeln är historisk. Du säger inte och att de händelser som Bibeln beskriver har hänt på det sätt de presenteras i Bibeln, varken i den boken eller i ”Jona-debatten”.
     
    Även om du skriver mycket annat i boken finns det inget textpassage som utmanar dina ovanstående uttalanden om Bibelns historiska böcker. Du tar alltså inte på allvar avstånd från de beskrivningarna. Jag uppfattar det helt enkelt som märkligt att du ofta upprepar provocerande uttalanden om Bibeln och sedan hävdar att du är konservativ. Sammantaget gör det här att jag inte kan se vad som skiljer din bibelsyn från den liberalare varianten, den som är vanlig inom akademisk teologi!
     
    Det Seth skriver i ovanstående bloggpost visar något av vilken syn som den första församlingen hade på gamla testamentet t.ex 2 tim 3 :16. Bibeltroende kristna har i alla tider både hävdat att Bibeln samtidigt är Guds ord och människor ord. Konsekvensen av dina ovan citerade ord är att Bibeln främst är människors ord. När du säger att Bibeln är Guds ord låter det därför i mina öron som en pliktskyldig bekännelse. Jag tror att det kan vara orsaken till att flera än mig har uttryckt att de uppfattar dig som otydlig eller kluven.

    En viktig fråga som sällan kommit fram i detta samtal handlar om syftet med Guds ord. Jag ser dels att Ordets funktion är att förvandla oss till större likhet med Jesus (jag vet, jag har långt att gå) och dels att vi ska sprida det vidare till fler så att de också kan förvandlas. Just detta måste väl bli mycket svårt med den bibelsyn som du för fram. Man måste ju ständigt fundera om man kan lita på det Gud sagt oss genom sitt ord. Jag förstår att du hävdar något annat men min erfarenhet av bibelkritik på annat håll i kyrkan pekar i samma riktning. Vår stora utmaning är att få kristna att läsa bibeln och att sprida den och dess budskap vidare. Då är inte bibelkritik fruktbärande men gärna apologetik som ger svar på de frågor vi har om tron och om Bibeln.
     
    Anders Robertsson

  • anton8

    Hej! Jag ska återkomma med ett utförligt svar när jag hunnit titta i boken. Ett problem i debatten har ju varit att du och andra tenderar att uppfatta att när vi refererar en åsikt så är den per automatik vår. I böcker som ska användas för undervsining måste vi redovisa också vad som är den allmäna åsikten i forskarvärlden. Det är ju så citat ett och tre fungerar. Jag måste däremot kolla upp citat två. Jag måste dock medge att jag själv i min bibelläsning inte uppfattar att alla texter i Bibeln har samma typ av historiska anspråk. Du har rätt i att jag inte tror att allt alltid hänt exakt som Bibeln beskriver det. Jag tror inte att världen skapades på just sju veckodagar i den ordning som Bibeln ger, jag tror inte att det var vanligare med guld än sten i Jerusalem på Salomos tid, jag tror inte senapskornet är världens minsta kort eller att det blir ett träd, jag tror inte att tuppen gol 5-6 gånger i samband med Petrus förnekelse etc. Men detta är ju min poäng! Bibeln har bara fel om t ex senapskornet om man gör misstaget att tro att det är sant precis som den säger och inte förstår att utsagan har ett annat syfte. Det är därför det är så viktigt att vi vågar läsa texterna och fråga efter deras budskap och syfte. För mig är det att vara sant bibeltroende.  

    Nu en utmaning, eftersom så många debattörer tycks utgå ifrån att jag håller på att ge upp tron bara för att jag inte uppfattar att Jona bok hör till genren historia: Jag och många med mig håller inte på att montera ner tron. Vi söker en ny och djupare radikalitet. Det innebär bl a att vi försöker lyssna noga till texterna. Vi går också i samtal med bibelforskningen, annan vetenskap och människor omkring oss. Vi vet att det finns en risk i detta men bärs av tron på Jesus Kristus.
     
    Det finns en massa konservativa som s a s grävt ner sig (ursäkta krigsbilden) i skyttegravar för att om möjligt inte förlora allt land till fienden. Jag tror att uppgiften är en helt annan: Att tolka hela världen utifrån Jesus och den kristna tron!

  • Ester

    Jag tror att poängen i Monicas text var att förmedla en bibelsyn, en syn där Bibeln är inspirerad av Gud. 

    Det är ju ändå en viss skillnad på bibelsyn och tolkning, eller? Det är ju viktigt att inget ändras i texten för då går det ju inte att göra en tolkning överhuvudtaget? Det som står är ju det som står, och det är ju ändå inspirerat av Gud, visar på hur Gud i alla tider varit närvarande i människors liv, generationer efter generationer. 

    Det går ju att kombinera en syn på Bibeln som helig och utandad av Gud, samtidigt som man läser det precis precis som det står. Att läsa precis som det står, behöver ju inte betyda att man applicerar det idag ordagrant. Att läsa som det står innebär också att man gör en tolkning (och det är ju bara en tolkning som är korrekt); vad sker i denna text? vad betydde detta när texten skrevs, till vem skrevs den till, vad betydde texten för den första läsaren, hur applicerar vi en tidlös sanning idag? Tolkningen anser jag därför är en egen fråga, och har inget med Monicas bibelsyn ovan.

    Det jag också ser att Monica vill förmedla är faran som uppstår om man inte ser Bibeln som inspirerad av Gud, för det kan ju leda till fel tolkningar. 

    Jag är inte för insatt i er diskussion för att kunna uttala mig om din bibelsyn Tommy. Motivet att skriva ett inlägg här var för att förtydliga det Monica försöker säga, vilket jag inte tycker mig återse i dina svar. Det Monica vill förmedla anser jag otroligt viktigt. Korrekt bibelsyn bör ändå vara grundpelaren i bibeltolkning.

    (2 Tim 3:16-17 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.)

  • Birgit Hedstrom

    Hej Gunnar, förstår verkligen inte hur du har mage att jämföra dig med Amos (som jag uppfattar att du menar) med det etablerade prästerskapet (som jag uppfattar att du anklagar Tommy för att tillhöra!!) undrar också över på villket sätt har du själv sålt allt? PRECIS ALLT!?? har du inte uppfattat sanningen framför allt?! ( du nämner sanningen)… sanningen i Jesu ord gång på gång om kärlek till sin nästa och i synnerhet till sina trossyskon, sanningen Jesus säger: döm inte SÅ BLIR NI INTE DÖMDA, sanningen i att i ödmjukhet följa Jesu ord: så är också ni SKYLDIGA till att tvätta varandras fötter Joh 13:14, sanningen som Jesus vill föra fram i berättelsen om fariséen i templet i Luk 18:9-14, faran i att upphöja sig själv och tro sig vara mycket bättre och i förakt och högmod se ner på andra. Jag förstår inte hur du inte verkar bry dig om all denna sanning som Jesus lyfte fram?!

    Birgit

  • Jonas Rosendahl

    Steve- Men när Tommy Wasserman skriver ”hoppas vi slipper få hit evangelikala inkvisationer såsom de bedrivits på vissa fundamentalistiska lärosäten där lärare får sparken till höger och vänser” då var det ok eller? ” Det var ju det uttrycket jag använde vidare och skrev att ÖTH sköter själv. Eller menar du att andra sköter det på ÖTH, högskoleverket? Evangelikala europeiska organisationen? 
    Alltså vem bestämmer över anställningarna på ÖTH? 
    Om någon börjar med språkbruket om inkvisation i detta fall Tommy Wasserman, och jag fortsätter använda det, då är det jag som kommer med lågvattenmärke och beter mig illa  ska skärpa mig och förlorar all trovärdighet annars? Fantastisk logik. 

  • Jonas Rosendahl

    Ja, jag lovar att aldrig mer låna ordet inkvisition från dig :-)

  • Jonas Rosendahl

    Vad jag menar är att vissa resonemang använder en del i frikyrkan som även uttalat liberalteologer gör. Man kan alltså se vissa likheter. Att kallas för liberalteolog inom frikyrkan ger generellt inte en trovärdighet. Liberalteologi har gett en praktisk konsekvens av att man kan leva som man vill och ändå säga sig ha Jesus som kärna och stjärna. I den frikyrkliga traditionen är lära och liv och livsstil sammankopplat. Det jag ville visa på är att de resonemang som liberalteologer för skiljer sig rent uttrycksmässigt inte från vad Lithell skrev. Det är alltså ”ingen nytt”

    Däremot själva uttolkningen som får en praktisk konsekvens kan skilja sig radikalt. Alltså jag kan inte säga jag tror på Jesus och följer Jesus men lever i utlevd homosexualitet.

    Är det tydligare för dig vad jag menar? 

    Alltså common ground resonemangen betyder inte nödvändigtvis att vi följer Jesus. 

  • Jonas Rosendahl

    Istället för att upprepa det som delvis sas på bibelsynsdagen för den är grunden för reaktionerna på resonemang så hänvisar jag till det Anders Gerdmar skrivit på sin blogg: 
    http://www.andersgerdmar.com/swedish/hur-viktig-ar-bibelns-historiska-forankring/542/comment-page-1/#comment-7645

  • Jonas Rosendahl

    Grunden till ifrågasättandet av Jesaja boks författarskap är ju svårtigheten man fått att se att en Jesaja ska kunna ha skrivit om framtida händelser. Därför var man ”tvungen” att införa fler Jesajor. Doderlein (1745-1792) var ju den första att komma med denna teori. 
    Författarskap och historicitet är viktigt eftersom bibeln även är en historiebok. Vem som skrivit vad och när är viktigt för bibelns trovärdighet. Det är ju den synen du och till viss del ÖTH inte riktigt tycks dela då man menar att man kan fullt ut ändå tro att det är Guds Ord ändå. Men frågan är vad detta expermimenterande leder till då den historisk vetenskapliga synen börjar få råda i argument. Man hämtar alltså argument därifrån men följer inte dess konsekvens fullt ut som är ren liberalteologi. Istället menar man att det går att stå fast vid olika författarskap och historcitet som oväsentligt medans jag med andra har svårt att se den kombinationen fungerar. 
    Frågan man kan ställa sig är varför det ska vara så svårt att tro på att en Jesaja, Amos son nämns ska ha kunnat skriva allt, då Gud är den som inspirerat och vakar över sitt ord. Att tro på Jesu uppståndelse och övernaturliga ingripande går bra, men inte på att Jesaja Amos son kan ha skrivit hela Jesaja bok. 
    Mkt märkligt och jag med andra anar att den historiskt vetenskapliga delen delvis pga av press från högskoleverket så att säga tvingat in ÖTH till dylika resonemang, men det är en hypotes. I framtiden får vi i alla fall se dess konsekvens och en del tycker sig se den redan, pastorer äger inte full tilltro till Guds Ord.



Subscribe to Stefan Swärd