Kommentar om Frälsis och smygfilmande

Det kommer många kommentarer på min blogg på grund av att jag har engagerat mig i att försvara Frälsningsarmén gentemot TV4 och Kalla Fakta.

Jag har tagit för givet att programmet har gjorts av helt sekulära journalister som är totala noviser på hur kristenheten fungerar. När jag i går kväll fick indikationer på att flera av huvudaktörerna i Kalla Faktas granskning av Frälsningsarmén var frikyrkoaktiva, blev jag chockad och djupt bedrövad. Jag kunde inte föreställa mig detta i mina vildaste fantasier. Jag vill dock inte följa upp det spåret, vi har två kristna dagstidningar i Sverige som kan granska den frågan, jag har inte tid att ägna mig åt grävande journalistik på denna blogg. Jag tar bara för givet att den frågan klaras ut. Det handlar om offentliga personer i TV-mediet, som ständigt granskas, jag förstår inte varför jag behöver prata med dem innan jag skriver om deras offentliga insatser på min blogg. Uppgifterna kom dessutom inte från mig, utan var redan ute på flera bloggar. Svenska Missionskyrkan har idag officiellt bekräftat att den berörda programledaren satt med i Missionsförbundets- Missionskyrkans styrelse under åren 2006-2008.

Jag diskuterar nu inte frågan om homosexualiteten. Jag är bara förvånad över att TV orkar fortsätta kampanja i frågan efter att den nya äktenskapslagstiftningen har genomförts.

Det som gör mig upprörd i hela denna affär är de journalistiska metoderna. Hade det varit vanlig kritiskt granskande journalistik hade jag inte sagt någonting, även om någon frikyrkomedlem varit inblandad i projektet. Att lura ett samfund som Frälsningsarmén med uppsåtet med programmet, att bedriva aktiv förföljelse mot personer när de vägrar att svara på frågor inför en kamera, att ljuga och manipulera i sättet att agera och ställa frågor, och det värsta av allt att fejka själavårdssamtal som smygfilmas, och filma kommentarer över fejkade själavårdssamtal – jag tycker att det är oetisk journalistik och begriper inte varför man behöver använda sådana metoder mot ett kristet samfund. Frälsningsarmén granskas ungefär som om det vore en ljusskygg kriminell verksamhet. Sedan tycker jag att vinklingarna i programmet var mycket osakliga och partiska. Det var uppenbart att programmet endast syftade till att skada Frälsningsarmén, inte göra en allmän objektiv granskning av deras verksamhet.

Jag har vid ett tillfälle stött på TV 4:s förföljande av Frälsningsarmén under fyra månader. Vid ett tillfälle besökte Frälsningsarméns chef Marie Willermark min kyrka på Östermalm, Elimkyrkan. Kalla Fakta fick nys om detta och det berörda TV-teamet bevakade vår kyrka en hel kväll med syftet att få tag i Willermark. Jag instruerade dock om Elimkyrkans hemliga bakingång där vi kunde smuggla ut Marie Willermark, så de tre TV-filmarna missade henne, en hel kvälls arbete förgäves för tre personer. Det kändes riktigt bra.

Jag är också mycket förvånad över mina ifrågasättanden av att kristna kan vara engagerade i denna typ av verksamhet, det blir tydligen jag som blir kritiserad och inte de berörda journalisterna och filmarna. Jag kommer just från Sveriges Kristna Råds årsmöte, där enheten och respekten för varandra betonas. Jag är inte rädd för att vi kristna ska ha raka och tuffa debatter. Men när vi kristna blir involverade i projekt som syftar till att skada och svärta ner varandra, och använder lögner och manipulativa metoder för att klämma åt varandra – då tycker jag att alla lågvattenmärken har passerats. Jag tycker att det är ytterst relevant att dra jämförelsen till Judas Iskariot, även om det var ett historiskt och unikt fall. Att kristna förråder varandra har vi många exempel på i historien. För mig är kristna församlingar och samfund inga allmänna föreningar, det är Kristi kropp, vi är förenade med Kristus, som är huvudet för kroppen. Det är viktigt med en etik av sanning och ärlighet i sättet att bemöta varandra som kristna. Lögner, smygfilmande och fejk hör inte hemma i någon form av kristen kontakt, även för kristna i yrkeslivet.

Vilket samfund blir nästa offer? Jag måste nu vara beredd på att personer som söker själavårdssamtal i Elimkyrkan är från TV 4 och har en dold kamera med sig.


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • http://carl-i-dagman.blogspot.com/ CID Carl Ingemar Dagman

     Ludvig,
    det är oklart vad du är ute efter. Du säger att de inte är en kristen församling, vilket är precis vad jag säger. Du VET, säger du, vad de lär. Deras lära följer inte Kristi befallning. Utåt uppträder de som vilket annat samfund som helst. Deras lära betonar viktiga saker, men tiger om dopet. Det BETYDER att de anser dopet umbärligt. Det STRIDER öppet och uppenbart emot Kristi ord och befallning. Detta ÄR min poäng. De är i strid med Guds ord i sin lära, utåt och inåt, eftersom de tiger om dopet på sin hemsida, i sina trossatser och i sina krav på medlemskap. Är du ute efter att rättfärdiga deras olydnad?

  • http://carl-i-dagman.blogspot.com/ CID Carl Ingemar Dagman

     Ludvig,
    du talar mot bättre vetande. FA är i sitt uppträdande och i sin självförståelse en kyrka och ett samfund. De är inte en kyrka inom kyrkan. De har egna gudstjänster. De fordrar inte att man är med i en ”riktig” kyrka. (Kanske de inte ens tillåter det?)

    Deras teologi rymmer inte varken dop eller nattvard, förbjuder det inte, men det är överflödigt, icke nödvändigt och ersätts av soldateden, resp. vilken måltid som helst, fastän Guds ord gör åtskillnad mellan Herrens måltid och andra måltider. Det överlåts åt ”samvetet” hos var och en.

    Det beror på att man anser att det rätta, nödvändiga och enda dopet är det inre dopet, vilket föregår och (därför!) inte fordrar det yttre dopet enligt deras mening.

    Detta är i strid med Guds ord. Se vidare mina kommentarer till PeJ/PeJohanson.

    Här är lite länkar:
    2005, Marcus Andersson, Frälsningssoldat, uppsats ”Matter of Conscience”, Om Sakramentssyn inom Frälsningsarmén – http://www.blodocheld.se/upload/Sakramenten-MACKAN.pdf

    2010 The Salvation Army, Handbook of Doctrine – se särskilt ”Statement on Baptism”, pp. 298-299 – http://www.salvationarmy.org/ihq/www_sa.nsf/vw-dynamic-arrays/20ED848CF00D99E28025770400056C19?openDocument

  • Pingback: Lördag den14 maj | rupeba()

  • http://carl-i-dagman.blogspot.com/ CID Carl Ingemar Dagman

    Ludvig,
    det är märkligt att du fått info från ledningen som säger att de inte är en kyrka.
    Så här står det på deras hemsida:

    ”Om Frälsningsarmén
    En kyrka som vill möta människor i deras behov.Frälsningsarmén är en kristen kyrka som är känd för sitt stora sociala engagemang”

    http://www.fralsningsarmen.se/dl2/p3/content.nsf/aget?open&key=fralsningsarmen_skolmaterial

    De kallar sig också på samma sida för församlingar:

    ”Runt om i landet driver Frälsningsarmén kårer – församlingar. Arbetet i
    dessa församlingar inriktar sig på det behov som finns på den specifika
    orten.”

    Men denna ”kyrka” och dessa ”församlingar” döper inte och firar inte nattvard, därför att de föraktar de yttre medlen som Gud förordnat för att Kristi lärjungar skall få tron, Anden och evigt liv.

    Det är inte lydnad att sätta det inre vittnesbördet före det yttre.

    Samtidigt är de utan tvekan mer hängivna än de flesta kyrkor, men det ursäktar inte olydnad.

  • Ludvig

     Du missförstår tydligen en del av det jag försöker skriva. Huruvida det är avsiktligt från din sida kan inte jag avgöra. Jag citerar nedan fån förklaringarna till deras sk ”krigsartiklar”:

    ”Att bli soldat är att bejaka att man är en del av Jesus Kristus universella kyrka och därmed hör
    ihop med alla andra som bekänner Jesus som Herre. Ju närmare Jesus de kristna lever, desto
    närmare kommer de varandra. Frälsningsarmén har från början velat betona enheten i den kristna
    kyrkan och undvika allt som kan leda till ytterligare splittring av kristenheten. Istället vill vi
    främja Guds rike. Därför har Frälsningsarmén valt att inte så mycket profilera sig som en kyrka,
    utan snarare som en integrerad del av den universella gemenskapen av kristna som utgör Jesus
    Kristus kyrka på jorden. Rent praktiskt fungerar dock Frälsningsarmén som kyrka för soldater,
    civilmedlemmar och andra som hittar sin kristna gemenskap där. Även om Frälsningsarmén är en
    del av den universella kyrkan är den helt självständig och binds inte av några påbud eller beslut
    från annat håll.”