Svar till Jaktlund – vad för sorts församlingar vill vi bygga?

Tidningen Dagens skribent Carl-Henric Jaktlund har aktivt följt församlingstuktsdebatten bl.a. på denna blogg, och skrivit en del inlägg i ämnet på sin egen blogg.

Jag håller med Jaktlund om att börjar man borra i frågorna lite djupare handlar det om vad för sorts församling man vill bygga, medlemskapsfrågan och frågor som gäller församlingens gränser kopplas till grundläggande församlingssyn.

Jaktlund tycker att jag är för inåtvänd i min definition av församlingen.  Men några blogginlägg i ett avgränsat ämne ger ingen korrekt bild av hur man ser på evangelisation, att vara en öppen kyrka m.m. Jag kan inte hålla med om att det skulle finnas en motsättning mellan att en församling är tydlig i sin undervisning, praktiserar lärjungaskap, och ställer krav på sina medlemmar – och att vara utåtriktat, öppen, evangeliserande, vara en öppen gemenskap där vem som helst känner sig välkommen.

Mitt ideal är den församling vi läser om i Apostlagärningarna och den är både öppen och har en stark inre gemenskap.  Både förmågan att nå ut och vara tydlig i undervisning och lärjungaskap. Jaktlund sammanfattar sin dröm på följande sätt: En församling som tydligt utmanar och vägleder till överlåtelse till och efterföljelse av Jesus. Som delar människors liv och hjälper dem vidare och djupare i relationen till Gud, sig själva och sin omgivning. Som är familjär i sin karaktär men inte intern. Som välkomnar brett men utmanar smalt.”

Och den beskrivningen kan jag ställa upp på till 100 procent. Problemet är att den ger ingen vägledning alls i frågor som gäller medlemskap och ”församlingstukt”.

Med folkkyrka menar jag i princip Svenska kyrkans församlingsmodell. Där ställs det inga krav alls på hur man lever, hur man tror eller om man är där eller inte – för att vara medlem. Om man extraknäcker som bankrånare, är aktiv Tibetanbuddhist eller aktiv ateist, eller aldrig deltar i kyrkans verksamheter, det bryr man sig inte om. Det avgörande för medlemskap är om man är registrerad som medlem och att man betalar kyrkoskatt – och det sköter Skatteverket automatiskt. Och medlem blir en majoritet av svenskarna genom ett formellt dop i spädbarnsåldern. Det som kännetecknar folkkyrkomodellen är många medlemmar, men oengagerade medlemmar. Ett annat kännetecken är att kyrkan fungerar som en religiös serviceinstitution. Kyrkan erbjuder ett antal tjänster, som de passiva och frånvarande medlemmarna får konsumera om man vill.

Frikyrkorörelsen växte fram som en kritik och reaktion mot den statskyrkliga folkkyrkomodellen. Man utvecklade bekännelse- och troendeförsamlingar, med krav på aktiv tro, aktiv omvändelse och aktiv närvaro. När frikyrkor idag utvecklas i riktning mot att ta bort kraven i praktiken, backar man egentligen tillbaka i tiden till före 1850, och borde rent logiskt lägga ner sina frikyrkoförsamlingar, och gå in i Svenska kyrkan igen. När en frikyrkoförsamling låter sin medlemsmatrikel och medlemsbegrepp bara bli en adresslista, utan att bry sig om hur de lever som står med på listan, eller om de faktiskt är närvarande i församlingen eller inte, då har man tappat bort både den nytestamentliga församlingssynen, och frikyrkorörelsens arv. Och när medlemsskap har blivit så innehållslöst som Jaktlund beskriver, ett namn i en adresslista, då har man i princip hamnat i samma sorts urvattnade medlemskap som Svenska Kyrkan.

Jaktlund tycks antyda att det skulle vara en motsättning mellan att bygga en gemenskapsinriktad och lärjungainriktad församling, och vara utåtriktad och välkomnande, att evangelisera, och ständigt få med nya människor.

Jag tycker att det förhåller sig precis tvärtom. Svenska kyrkan är inte någon särskilt attraktiv kyrka trots att man har mer än 70 procent av befolkningen som medlemmar, allt färre av de kristet aktiva är engagerade i Svenska Kyrkan. Man upprätthåller sin folkkyrkostruktur och sin religiösa servicefunktion som man kan finansiera via kyrkoavgiften, och därmed kan man hålla verksamheten igång. De församlingar som mest växer och når nya människor, kännetecknas i de flesta fall av att man förväntar sig överlåtelse, engagemang och efterföljelse av sina medlemmar. Tittar man på de EFK-församlingar som har vuxit mest under den senaste tioårsperioden och nått flest nya människor, tycker jag att de kännetecknas av detta. T.ex. New Life i Stockholm, Korskyrkan i Karlstad, Korskyrkan i Gävle, Immanuelskyrkan i Malmö, Elsborgskyrkan i Falun – för att ta några exempel.

Utåtriktade, välkomnande församlingar som vinner och når nya människor, har också hittat bra modeller för hur människor stegvis kan komma med i församlingsgemenskapen. Det kan ta tid för människor att komma till tro, ett flerårigt ungdomsarbete, eller några Alphakurser kan t.ex. vara mycket bra inkörsportar i en församling. Men vi måste också vara öppna för att processen ibland går snabbt, det sker dramatiska omvändelser även idag. Genom den begränsade kunskapen som finns om kristen tro, tycker jag att det är viktigt med en process för att bli medlem i en församling. Där man lär känna församlingen, lär känna kristna tron, och när man verkligen har tagit ställning, kan detta konfirmeras genom dop och församlingsmedlemskap. Jag har som pastor alltid arbetat med introduktionskurser för alla som har velat bli medlemmar i församlingen, även för etablerade kristna. För att de ska få kännedom om hur församlingen fungerar, vad vi tror och varför, vad det förväntas av en som församlingsmedlem, vad kan medlemmen förvänta sig av församlingen m.m. I en sådan kontext kan det passa utmärkt att ta upp hur man som församling ser på frågor som samlevnad och äktenskap, ekonomi och materialism, kristen tro kontra andra religioner – och andra heta ämnen.

Den svenska frikyrkomodellen bygger på fullvärdigt medlemskap, när man har blivit medlem har man också rösträtt och därmed sammanhängande ansvar. Det förutsätter att församlingsmedlemmen har kommit fram till ett visst mått av ansvar och överlåtelse till sin lokala församling, och fått ett visst grepp om den kristna tron. Man är ju med och fattar beslut om församlingens inriktning som medlem.

Jag tycker att det är en bra modell att organisera frikyrkor juridiskt som ideella föreningar. Men eftersom det tydligen är så att många idag anser att detta juridiska medlemskap, konstituerar det verkliga församlingsmedlemskapet, vilket inte alls behöver vara fallet, tycker jag att man ska skrota kopplingen mellan föreningsmedlemskap och församlingsmedlemskap. Församlingsmedlemskap är något mycket djupare, en överlåtelse till Kristus och en lokal kristen gemenskap, en överlåtelse till att aktivt delta i en gemenskap och tillsammans vandra vidare som lärjungar. Föreningsmedlemskapet, den juridiska personen, kan göras frivilligt, och begränsas till en mer begränsad grupp i församlingen.

Det här var ett kort blogginlägg, jag kan backa upp mina påståenden med en massa bibelreferenser. Men det hinner jag inte just nu.

  • PeJ

    Eftersom det inte är ett ”skapat problem” så hade du nu kunnat få min uppmaning att utveckla hur din församling skulle ha hanterat frågan, men det är Stefan Swärds sida så det kan jag inte be dig göra.

  • wildwest

    Jamen, Monica, det är ju inte längre än till frikyrkans svenska 50tal man behöver gå för att uppleva liknande regler! Det ytterst märkliga är ändå att då växte kyrkorna, då fanns andligt liv, men det finns inte idag! Det borde ju logiskt sett vara tvärtom: då en rigid övernitisk församlingsfostran, idag öppna dörrar för alla individualistiska tankar. Nåt stämmer inte här, även om jag inte heller känner dessa kyrkor tilldragande. Väckelse och andlig tillväxt kan alltså empiriskt inte vara i opposition till konservativa uttryck i kyrkbänkarna!

    Dessa kyrkor i Holland är åtminstone lika mycket kristna som våra svenska kyrkor som tillåter allt, ännu så länge inte tillåtet med bikini i sånggruppen, men det kommer säkert också (=vi kan väl inte sätta oss till doms över vad folk har på sej…).

  • medvandrare i tron

    Hej Kjell, har du någon historisk evidens att hänvisa till att det fanns skriftligt upprättade medlemsregister i den första församlingen? tror du även att Jesus hade det för dem som anslöts sig till honom, alltså inte bara lärjungarna, utan även alla de som var utanför den innersta kretsen?

  • SimonKrigare

    Jag skulle kunna svara på olika sätt här, eftersom jag inte känner till den aktuella situationen så är det ju givetvis omöjligt att ge ett exakt svar……

    Men jag får känslan av att man gör problemet större än vad det är…. Tror det är helt naturligt att vara intresserad av andra könet, skulle det eskalera och bli ett problem är det väl ändå inte värre än att man kan prata med den det gäller…..

    Men den som gör det ska vara ledd av Anden och inte av sitt mänskliga tyckande som vi historiskt sett visat oss vara odugliga på…….

    Det finns redan allt för mycket saker vi har pekat ut som synd och straffat människor för…..

  • Pej

    Ditt sammanhang sammanfaller mycket med vad olika intresseorganisationer tillämpar för ”styrka”, dvs en stor organisation som kan ”påverka”. När organsiationen och organiserandet blir så stort att den största delen av tiden som bekostas av insamlade medel går åt till att nå någon form av konsensus i allt mer urvattnade dokument kanske man missat målet med vad som var meningen?..och spillt mycket medel som kunde mättat många munnar.

  • S-E Sköld

    Det är sant, man tror sig kunna ”påverka” med mängden, men det har aldrig varit Guds avsikt, som ”ger seger genom få likväl som genom många”, av det enkla skälet, att det är Han som är segerkraften, genom Sin Ande!

    Det fanns en gång en gudsman i Värmland vid namn Boltzius, som botade sjuka med Guds kraft, så att människor kom till honom från stora delar av vårt land för att bli hjälpta. Bl.a. startade han en ”utpost” – hyrde ett rum – i Stockholm, så att han kunde möta och bota människorna där, så att de slapp resa till honom. Detta gjorde Gud, genom en ensam mans tro.

    Men vi människor tänker gärna ”mängdtankar”, vilket egentligen är en avgud: egen styrka. David räknade Guds folk, för han såg dem som sina tillgångar, och drog Guds vrede över sig.

  • kjell

    Om vi skall se historiskt så var dom mycket noggranna med att följa upp släktleden,så bokföring har helt klart funnits, op här nedanför pekar på Matt 1. dom första församlingarna växte fort,det står i apg att församlingen ökade med 3000 på en dag hur vet dom det om dom inte bokfört dom.
    Det finns starka krafter i den kyrka som jag tillhör att ta bort matrikeln,bland annat på grund av att dom har öppnat för sexuellt avvikande,(jag har själv aldrig fått vara sexuell i kyrkan och inte på jobbet heller)!! Sedan vill dom sätta upp en sådan skylt som Simon skriver om här nedanför. Sen fattas det bara att ledningen skriver in i stadgarna som det stod i ett brev från en Missionsförsamling, att var och en skall respektera den andres tro. sedan behövs inte bloggen heller.

  • http://bokskrivardagbok.blogspot.com/ Monica O Kolkman

    Jag vet inte vad du vill komma med din kommentar, wildwest, jag hänger inte riktigt med.
    Jag tog dessa konservativa kyrkor i Holland som exempel på kyrkor där jag och många andra kristna i Holland aldrig skulle lyckas, eller skulle vilja, ta oss över tröskeln.
    För att illustrera det jag har sagt tidigare.

    Sedan får jag en kommentar där dessa kyrkor ifrågasätts, och jag försvarar dem som kristna, så jag vet inte riktigt vad du reagerar på.

    Jag tror inte man kan jämföra dem med svenska frikyrkans 50-tal, som på många sätt var nydanare, tex vad det gäller det karismatiska.
    Snarare liknar de Bohusläns gammalkyrklighet för 100 år sedan.

  • PeJ

    Frågeställningen är enkel, en ledare i tonårsverksamheten i din församling gör sexuella närmanden gentemot en nyligen inflyttad familjs dotter. Ledaren är 25 år tjejen är 14, hon har inte troende föräldrar. Frågan är ställd mot bakgrund av ett verkligt exempel och eftersom du talar om för oss vad som gäller i din församling så är jag nyfiken på hur ni hanterar den här situationen som skulle kunna uppkomma. Paulus hade såvitt kan förstås en helt annan arbetssituation än din pastor då han skriver förmaningsord till varje av församlingarna som omnämns, även uppenbarelseboken nämner sju församlingar som ingen av dem kan mäta sig med din.
    I vår kyrka kan man nu anmäla sig till en heldags ledarkurs där just frågan om hur man gör när det som inte får hända händer. Hur skulle man göra i din församling? Medvetenhet om att det kan gå fel och vad man gör då är en del av vad jag tror Stefan Swärd försökt säga med sin syn på församlingsfostran och jag tror inte det kan klassas som religiöst, snarare en medvetenhet om att ha någon form av förhållningssätt gentemot de mest grundläggande etiska värderingarna som gemene man normalt har utanför bubblan.

  • PeJ

    Exaktemente, det är för många tryggare att vara utlämnad till ett samfund än till Herren.
    För att citera en gammal evangelist: ”de går in som original och kommer ut som kopior” (sagt om en utbildning)

  • O.P

    Mellan vilka rader läser du in någon form av bitterhet, när jag sakligt försöker peka på något som är vanligt än idag. Mina barn och barnbarn har fått uppleva detsamma,och det är i olika församlingar. Du talar om andlighet då borde du kunna läsa i ”kärlek” mellan raderna och inte vara en sådan ”stridis”.

  • Anders Gunnarsson

    Kan som icke-protestant bara hålla med Hannu. ELM är en frisk fläkt och med många genomtänkta perspektiv.

    EFK har dock ofta problem med både en navelskådande sekterism och med tänkandet. Men det kommer säkert friska korsdragsvindar som blåser här också i framtiden…

  • Anna-karin Johansson

    Jag klarar kristendomspaketet, åtminstone tror jag det men inte detaljgranskningen som denna församling ibland ägnar sig åt. Jag är dålig på att gå i flock!! :-)

  • Peter Jonsson

    Mikael Kindbom heter en man med blogg som är till den grad oförskämd mot Stefan Svärd att jag fann anledning att just skriva följande kommentar på hans blogg. Nu har mannen inte större mod än att han förbehåller sig rätten att refusera/redigera inlägg på hans blogg. Tycker därför att min kommentar kan platsa här,
    Således:
    Mikael,
    Det är anmärkningsvärt att du lyckats vantolka vad Stefan Svärd skriver på detta sätt. Och därtill finner du anledning att skriva om det. Jag undrar vad som driver dig? Möjligen är det så att du har svårt att läsa med öppna och ärliga ögon (högmod som förblindar)? Eller är du helt enkelt bara oförskämd (kärlekslöshet)? Ett horn i sidan på Stefan kanske (hat, bitterhet, agg)? Avundsjuk? Well, någonting är fel med dig. Annars hade du inte skrivit denna blogg.
    Skäms

  • Anna-karin Johansson

    Hej Theodor56, Nej, jag har inte lämnat, jag kom aldrig in!

  • Anna-karin

    Hej Beas, ja, jag tror att vi ryms och ska vara med i diskussionen. Du skrev ett bra inlägg.

  • Anna-karin

    Tack för din vänlighet, Monika. Jag har tidigare följt din blogg med stort intresse, måste nog börja om med det igen men tiden, den rackarns tiden som inte vill räcka till…. :-)

  • Peter T

    Det gäller ju även i SvK att dopet är medlemsgrundande och att tron är en förutsättning för dopet. För spädbarn så får föräldrarna läsa med i trosbekännelsen och bejaka den i barnets ställe.

    Medlemsbegreppet är där vidare än den gudstjänstfirande församlingen. Så är det även i Pingst idag, där man kan bli döpt och sedan aldrig visa sig i kyrkan på söndagarna.

    Ett medlemskap i fler nivåer (passiv, halvaktiv, engagerad, äldste) skulle nog vara det mest praktiska med en omvärdering varje år enligt fastställda kriterier. De hundratals som följde Jesus var färre än de sjuttiotvå som var färre än de tolv.
    En biblisk princip så god som någon i debatten.

  • medvandrare i tron

    Hej igen Kjell, jag delar din oro och analys över läget i församlingen idag, jag vara bara så förvånad över att de hade medlemsregister i den första församlingen, har aldrig tänkt så tidigare, men du har säkert rätt. God bless you!

  • SimonKrigare

    Hej igen, frågeställningen är inte så enkel, det finns hundratals parametrar att ta upp innan man uttalar sig, har du någonsin sett nån bli gripen utan en lån utredning där man söker bevis…? Till och med en brottsling som erkänner utreds, ör det finns de som erkänner men som senare visar sig vara oskyldiga……. Ställt bortom allt rimligt tvivel heter det….!

    Frågeställning som kan uppkomma här är bland annat: Har ledaren erkännt…? talar han sanning..? Kan det vara så att flickan var med på det…? I så fall, visste ledaren att hon var 14 år…? Detta är bara ytterst få srågor som är relevanta………

    Men låt säga att ledaren är skyldig och att han visar ånger, vem är du då i sammanhanget…?

    Vi kan låtsas du är en av männen som släpade fram kvinnan som begått äktenskapsbrott till Jesus…. ”Jesus här är en ungdomsledare som inte kunde hålla fingrarna i styr” Du står där ivrigt och väntar på domen som Jesus kommer att fälla………

    Fast egentligen behöver vi nog inte fundera mer på detta för både du och jag vet redan svaret på vad Jesus kommer att säga till ungdomsledaren när alla runt om kring fått släppa sina stenar…….

    Ett Bibelställe det hänvisas till när det gäller tukt är ju MATT 18:15-20 av nån anledning…. Det är nästan kusligt att man inte läser vidare…. Matt 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: ”Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” Matt 18:22 Jesus sade till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju

    70×7 är lika med 490 gånger, jag skulle vilja se den församling som förlåtit sin broder 490 gånger…..!

    Vi har mycket att lära…….!

  • SimonKrigare

    Jag ber om ursäkt om du tar det så, men du började ditt inlägg med att skriva ”en sån kyrka har jag också varit med i” sen fortsätter du att berätta om att du blev lämnad och ingen brydde sig längre……

    Altså anser du att vår församling som du inte vet ett dugg om är likadan som den du varit med i…. Är det inte av bitterhet så får du gärna förklara av vilkan anledning du jämför oss med en församling som betett sig illa mot dig…..?

    Jag förstår ärligt talat inte hur jag ska tolka det annars, du får hjälpa mig….?

    Jag är en stridis, men inte när det inte behövs och jag tycker inte att jag var så stridig, jag beklagade ju till och med det du fått uppleva…. Så dat var absolut inget elakt menat…. Bless

  • kjell

    Du måste se vad det handlar om i Matt 18:15-20 där handlar det om personen vill ångra sig eller inte om han/hon vill leva kvar i sin synd då står det klart i vers 17 hur vi skall handla.Jag har varit med om ett tillfälle där någon går till en ny partner och inte vill släppa det nya förhållandet.visst vill den personen bli förlåten men det är ju ingen riktig ånger om den inte går tillbaka till sin partner. Om du går vidare till Petrus fråga till Jesus så handlar det där om den som ville bli förlåten. Angående det som P-E skriver om så är vi anmälningsskyldiga men du vill göra det lätt för blivande ungdomsledare,att det är bara att ta för sig ingen anmäler dom vad dom än gör,och vad jag förstått så var det ungefär så som den församlingen agerade.

  • PeJ

    Det står att det vore bättre att få en kvarnsten om halsen….., så därför så bör man göra allt för att rädda den som inte kan hålla fingrarna borta från fel ställe genom det skarpaste vi har av tillrättavisning. Beträffande det sistnämnda så står det också ”om han ångrar sig” och vad äkta ånger innebär ligger väldigt nära omvändelse.
    Eftersom jag praktiskt har sett hur detta hanteras så stannar jag i polemiken här, ämnet är behandlat, det är intressant att se hur andra ser på den här typen av övergrepp i församlingen, hoppas att din pastor ligger ett steg före.

  • http://pulse.yahoo.com/_4CQF54K3CDY5XWEUXN2IWVQWUU Robert

    Flytta från Holland till Halland, det inte så långt, det är bara ett a och ett o som skiljer. Frälsningsarmén i Halmstad är mycket bra, de har inte de regler som du förfäras över. Lita på att Gud är med dig så ordnar sig allting till det bästa. Lycka till!

  • wildwest

    Vi är ganska lika där. Jag är sällan politiskt korrekt och därmed extremt dålig på att gå i flock. Och båda klarar vi kristendomspaketet. Det är bra.

  • wildwest

    Jag svarade nog på två saker samtidigt. Jag tyckte dock att fascinationen över kristna beteenden i Hollands bibelbälte har funnits här också. Holländarna ifråga är väl mennoniter, tror jag, vars avläggare, amish i östra USA, för oss verkar mycket märkliga.

    Vad jag sen kommenterade i hastigheten var reflektionen att yttre påbud av ett sätt vi knappast skulle acceptera idag (inte jag heller) inte verkar ha varit ett hinder för en stark väckelse, för växande församlingar, för många goda predikanter, evangelister, sångare mfl. Dom flesta av oss vill nog gärna se verkligheten tvärtom: ju större frihet, desto mindre påbud, desto bättre andlighet. Så verkar det inte vara.

  • S-E Söld

    Guds församling är – från Guds sida – ämnad att vara Jesu herdefamn. Om den också får vara det, drar sig fåren dit, de känner igen herderösten.

    Nog har jag hört predikas:

    om punkt ett
    punkt två och
    punkt tre

    men var är Mästaren JESUS
    och folket som fick hans under se?

    Var är Hans kärlek och värme
    Hans sökande herdeblick

    Hans läkande herdehänder
    och jublet där Han gick?!

    Det finns alltid symptom på Jesu närvaro och verk: frälsning, helande och jubel! Saknar vi detta, bör vi främst ägna tiden åt, att söka reda på Honom. Och Han har lovat, att låta Sig finnas!

  • Anders Gunnarsson

    Sen kan man ifrågasätta om tillväxt bara ska räknas i växande medlemstal. Att pingstväckelsen var attraktiv för många på 50-talet, innebar ju inte bara glädje. Extremt många människor är utbrända på frifräsar-kristendom. Att 1 av 100 blir attraherad, kan inte berättiga att 99 av 100 blir avskräkta. Det går en fin linje mellan att vara Kyrka och att bli en bibelfundamentalistisk sekt. Jag menar att linjen är den traditionella episkopala succesionen. Där den finns, blir det inte överpolarisering i t.ex. sekteristisk karismatik (jag kan uppskatta karismatik idag). Där den inte finns, kan fascistoida strömningar måla in sig i de mest märkliga hörn (Lidmanstriden, trosförstörelse,, Knutby eller Torontoväckelse-hjärntvätt och till och med fascination för ”Superevangelister” som Hinn och Younggren). Jag är glad att Gud inte lät vindarna blåsa hur som helst i Kyrkans historia. dHA verkar blåsa korsdrag runt biskoparna i stor utsträckning. Här tror jag framtiden ligger och inte i fler frifräsar-projekt som urartar. Vi har haft tillräckligt med sådana i Svedala under 1900-talet och 1800-talet.

    Må Gud bevare oss väl….,

  • Haning Burseryd

    Jag har fått höra, att Citykyrkan började i konflikt med den dåvarande EFK-församlingen, Korskyrkan, som visar just EFKs problematik. Citykyrkan enligt vad jag har läst på kvinnopastorns blogg, är rätt så extrem karismatisk församling, där hon lägger betoningen på ”Guds tilltal”. Detta kan kalla med gamla ordet: SVÄRMERI. Den inre rösten övergår allt annat, den styr jämte med profetior och pastorns drömmar. Att tro på under och bruka profetia eller annat är av underordnad betydelse, när det gäller församlingsbygge. EFK är ett rätt så liberal frikyrkosamfund i den meningen att det är rätt så lätt att ansluta sej till det. Om man har visioner, stark vilja och egen stil och en flock anhängare, då kan sparka i gång verksamheten i EFKs regi oavsett om det REDAN finns en fungerande församling på orten.

    Vad som gäller Citykyrkan, den verkar vara en ensamvarg i den meningen, den formulerar sin tro visserligen, men inte i relation till andra EFK-församlingar. Ett alltför liberalt kyrkosamfund kommer att få problem med den här sortens församlingar, där det finns en viljestark person, som styr den med det, som HON kallar ”Guds tiltal” och då kan man kalla den församlingen sekt.

    När jag läste hennes redogörelse om församlingens historia på hennes blogg, kunde man se, att det hade varit rätt så stormigt, för att varit en relativt lössatt grupp utan någon tydlig teologisk inriktning, kom hon med sin man dit och och styrde HG-gruppen, dit hon ville. Det ledde till att flera klarade inte av denna drivande stil.

    Om jag minns rätt, du är från orten och kan ge värdefulla och insiktsfulla iaktagelser angående Citykyrkan. Vi har nog sorgliga exempel på svärmiska sekter!

    Mvh
    Hannu
    Burseryd

  • Nils

    Lägg inte krut på Kristna publicistförbundets ordförande KP.
    Han släpade in Stanley Almqvist som moderator på KP:s debattsight, som var en av få kristna debattsighter när internet var i sin linda.
    Almqvist lyckades breda ut sig själv med egna åsikter & trampade ned andra debattörer, men när majoriteten tyckte att Alömqvist misskötte sitt huvuduppdrag som moderator, fick han med aktivt bistånd från Kindbom debattsighten stängd. Sedan snickrade de ihop en fejkad historia till tidningen Dagen, som de nyhetsmässigt svalde.
    Hade Kindbom visat lite uns av debatt-etik då kp begav sig så hade han inte bistått Almqvists egencentrerade arena.

    ”Ränderna består”

  • Nils

    skrev detta under Jaktlunds blogg med hans rubrik ”Transparent Ljunggren”:
    ””
    Det blir lite väl mycket väderkvarnsfäktande Jaktlund…
    – senast Stefan Swärd & nu Peter Ljunggren.

    Jag säger inte att ditt perspektiv är fel, men man behöver inte vara så känslig för kritik som stör ens egen ”von oben”-plattform.
    Du är ju faktiskt priviligerad med Dagen-plattformen & även pastors-kompisar i pingst…

    Ta inte varje strid.

    Egentligen behöver du inte ens strida med att som ofta försöka vinna debattarenan.
    Mångfalden med att tillåta andra åsikter (där de även får svaja oemotsagda), kan faktiskt ses som en åker med många blominslag…

    Men det brukar komma med ålder & självdistans. ””

    —-
    Inlagan här på Swärds blogg skulle kunna vara med svitchning av Jaktlunds namn visavi Swärd…& pingst visavi EFK

  • Peter T

    ”traditionella episkopala succesionen” är rimligen etablerad inom SvK. Det räcker inte med succesionen, det måste till Tro och handlingar därefter också.
    Här blir ordningen lite den omvända, alla döpta är medlemmar, men inte med i församlingen. Att då registrera vilka som vill vara med i församlingen görs enklast genom en ideell vänförening, t.ex. St:a Clara kyrkas vänner, som inte har mycket gemensamt med domkyrkoförsamlingens geografiska medlemsbegrepp.

    Jag föreslår då två olika juridiska personer, de döptas gemenskap och församlingsgemenskapen.
    Det är nog inte många som skulle hålla med mig och visst kan jag hålla med om att det bästa vore om alla människor ingick i båda dessa grupper.

  • SimonKrigare

    Tror du drar förhastade slutsatser, jag tycker jag var ganska tydlig med att tala om att man inte kan uttala sig utan att ha gjort en nogrann undersökning av hur det egentligen gått till och därför kunde jag inte ge nått enkelt svar…….

    Vad är det som står så tydligt i vers 17….? Det är så tröttsamt när männsikor inte läser vad som står….. Ser du ett enda ord om uteslutning…?????

    Jag möter 60 åriga församlingmedlemmar som tillbringat hela sitt liv i kyrkan som är helt övertgade om att det var tre vise mär och att Eva åt ett äpple, säger du emot dom så blir de arga…!!! Så mycket läser vi vår Bibel…..!

    Luk 6:42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga

    Detta upprepas på 5 ställen i Bibeln och precis så här är det……… Vad händer om vi inte ser vår egen bjälke och går för att döma vår broder som du talar dig så varm för…?

    Rom 2:1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv

    Så vem tror du kommer att få stå till svars när vi en dag lämnar jordelivet…? De som uteslöt människor för sina syndiga handlingar (smink, tv, bio, långt hår, kort hår, kortspel.mm) eller den Gudstroende som sminkade sig och har sin tro bevarad…. Jag tror det är tänkvärt……

    Vi har ju redan visat oss vara helt inkompetenta på detta, varför…? Jo för att vi har handlat efter våra egna tanka….! Misstaget vi gör är att vi glömmer fråga Gud ”vad tycker du Gud..?”

    Varför anser du att det handlar om den som vill bli förlåten, Petrus frågar: Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse?

    Var ser du att det står att brodern ville bli förlåten..????

    Du läser din Bibel lite hur du vill verkar det som….. Kommer du inte ihåg vad Jesus sa på korset, ”Fader förlåt dom, för de vet inte vad de gör”….

    Jesus ovilkorliga kärlek till de som handlar fel, tänk om vi fick se den lite mer i våra församlingar……..!

  • SimonKrigare

    Fruktansvärt elak kommentar, dåligt att du inte klarar att visa mer kärlek till dina medmänniskor, jag ber för dig…. Bless

  • SimonKrigare

    Kjell, jag kan inte låta bli att bli förundrad över vilka reaktioner en skylt som välkomnar syndare till vår församling skapar….!

    Vilka männsikor anser du att vi ska prioritera att sprida evangelium till…?

    Är kyrkan bara en klubb för invärtes beundran av de 100% syndfria…???????

    Jag är mycket nyfiken på hur du kommer fram till ditt resonemang….

  • SimonKrigare

    Underbar insikt, dessutom lämnar den gode herden de 99 för att söka utanför flocken efter det förlorade……

  • wildwest

    Men Katolska kyrkan har växt mest genom invandring, det är fusk…

    Men jag tror vi båda vill ha ett Sverige där fler än 1% är aktiva kristna och påverkar det andliga klimatet. Jag har för mej att jag lärde mej i skolan att t ex 8% är mer än 1% och därför är det rätt praktiskt om växande medlemstal är en realitet. Vi kan åtminstone vara överens om att det var bättre förr, inte finns det mycket kvar av kristendom idag, då skulle det se annorlunda ut i samhället.

  • CG

    Å andra sidan kan jag ju tycka att din signatur förekommer i snart sagt varenda ”frireligiöst” debattforum, och att du för det mesta verkar vara angelägen om att få sista ordet. Så om är ni inte många Nilsar som kommenterar är din trovärdighet lite sådär.

  • Anders Gunnarsson

    Haning

    Om jag någongång ska doktorera i kyrkohistoria ska jag göra det på Örkelljungas frikyrkliga uppgång och fall under 1900-talet i Ynkedynga (vi säger så, vi från Åsljunga)!

    Stormigt är förnamnet. 2 trosrörelseförsamlingar, flera lågkyrkliga riktningar, flera EFK och även pingstutposter (i Åsljunga för er som var med). Ja, småpåvar och splittringar är frukten av ett ledarskap i total gugning. Men det finns mycket fromt och bra folk.

    En rolig incident är när Örkelljunga hade en ekumenisk dag (ca 1989). Alla pastorer och präster tävlade i bibelkunskap. ELM hade skickat 3 ynglingar (ca 20 år gamla). Gissa vem som sopade mattan… Hihihi! Lol

    Citykyrkan kom efter att jag lämnat hålan (det är en håla, då alla vägar går neråt mot centrum). Men nog vart det splittring. ”Helande gemenskap” kallades den splittring som uppstod när jag flyttade (kanske flöt in i Citykyrkan). Lol2!

    Jag tycker det är sorgelikt! Svärmeri med Torontoväckelser och ladan i Markaryd och Nasareer och trosförstörare har bränt mer mark än de någonsin kan förstå. Kyrie eleison!

    Mina kompisar i ELM har (pga vissa teologiska ställningstaganden) spritts över landet och världen (ofta utan att bli präster). Jag respekterar deras åsikter och ståndpunkter oändligt mycket mer än mina gamla baptistfundamentalistpietistpuritanist:er. Må så vara att baptister är bättre på bikt (offentlig) och exkommunikationer (inte i dess katolska form precis); men ELM splittras i a f inte i samma utsträckning och har ett arv som förpliktigar, men det blir nog splittringar där med. Missionsprovinsen finns och även om jag kan sympatisera med dess episkopala struktur, så tror jag inte på grunden…

    Mvh
    Anders Lars Gunnarsson (vars farfar Gunnar Larsson – som jag aldrig träffat – var en mycket aktad storbyggmästare i Örkelljunga: har jag fått höra från fromt folk i bygden)

  • Anders Gunnarsson

    Den episkopala struktur jag kan skymta i SveKy är av gummiryggskaraktär. De har ingen beslutanderätt om deras trossamfunds lära och svajar i takt med åsiktsvindarnas intensitet. Sådana ryggradslösa djur kallar jag kryptobiskopar. Jag har inte hittat en enda jag kunnat underordna mig. Tyvärr!

    Om du hittat en väg, gratulerar jag å det ödmjukaste. Bock, bugning och lycka till!

  • Anders Gunnarsson

    Allt var inte bättre förr. Men ju förr destu bättre. Sverige åt Kristus som frälsis säger!

  • Torbjörn S Larsson

    DET ÄR MÄRKLIGT
    Det är märkligt när man läser Paulus (brev ) hur mycket han vårdar och tänker och oroar sig församlingen att den ska tillväxa och hur lite han talar om evangelisation i samband med församlingen. Däremot sysslar han själv med apostlaverksamhet ( grundar nya församlingar ).

    I dagens debatt tycks alla tycka att församlingen är som den är. Ingen oroar sig för dess andliga status. Tvärtemot Paulus.

    Kan det vara så när man oroar sig mer för församlingens tillstånd än för världen utanför blir fler utanför påverkade och frälsta ?

  • Peter T

    Anders, jag kan hålla med dig om detta faktum efter Bertil Gärtners hädangång. Men den formella episkopala succesionen finns där, det är därför jag föreslår en förändring som är lika omvälvande för SvK som för Pingst et al.

  • http://bokskrivardagbok.blogspot.com/ Monica O Kolkman

    Tack för tipset, Robert!
    Bör kanske tillägga att jag är medlem av en bra kyrka här i Holland, tillhör ”vanliga” reformerta kyrkan och har en ”evangelisk touch”. Tillräckligt bra, i alla fall, perfekta kyrkor finns inte. En fördel med ett tättbefolkat land är i alla fall att valmöjligheten är stor, även när det gäller kyrkor…

    Kul att just den här kommentarstråden bredde ut sig så.

  • http://bokskrivardagbok.blogspot.com/ Monica O Kolkman

    Tack för tipset, Robert!
    Bör kanske tillägga att jag är medlem av en bra kyrka här i Holland, tillhör ”vanliga” reformerta kyrkan och har en ”evangelisk touch”. Tillräckligt bra, i alla fall, perfekta kyrkor finns inte. En fördel med ett tättbefolkat land är i alla fall att valmöjligheten är stor, även när det gäller kyrkor…

    Kul att just den här kommentarstråden bredde ut sig så.

  • http://bokskrivardagbok.blogspot.com/ Monica O Kolkman

    Tack för tipset, Robert!
    Bör kanske tillägga att jag är medlem av en bra kyrka här i Holland, tillhör ”vanliga” reformerta kyrkan och har en ”evangelisk touch”. Tillräckligt bra, i alla fall, perfekta kyrkor finns inte. En fördel med ett tättbefolkat land är i alla fall att valmöjligheten är stor, även när det gäller kyrkor…

    Kul att just den här kommentarstråden bredde ut sig så.

  • kjell

    Först öppnar ledningen för att sexuellt avvikande och barndöpta skall få bli medlemmar fastän vi av tradition är en baptistisk församling ,när många då reagerar mot så får dom till svar så som det står på den skylten. Men min uppfattning är helt självklart att alla är välkommna för att lyssna och lära.Men våran lednings uppfattning är att dom skall bli medlemmar först och komma in i församlingen med sina synder i bagaget sedan kanske så småningom växa till i kunskap och tro.

  • kjell

    Kan du då inte se vad det står i vers 17 (lyssnar han ej heller till församlingen så vare han för dig såsom en hedning och en publikan) men vers 21 handlar om den som ”vill” bli förlåten, och har ångrat sig, det gjorde Petrus själv när han hade förnekat. Läs 1 kor 5:12-13
    Agerar du alltid så högmodigt som jag kan se på det du skriver, du låter mycket ung och oerfaren, jag är en gammal man med grått huvud och är inte fullärd än.
    Vad det gäller dom vise männens antal, så har många utgått från att dom var tre på grund av gåvornas antal , och att det var brukligt att dom lämnade var sin.
    Guld / Rökelse / Myrra.

  • SimonKrigare

    Kjell det var ju vers 17 jag skrev om, i vers 17 står inget om nån uteslutning ! I vers 21 nämns överhuvudtaget inget om ”den som vill bli förlåten” om du utgår från en annan Bibelöversättning så får du gärna visa det, men Folkbibeln nämner inget om det du säger

    Jag vet inte om det skulle vara högmodigt att läsa Bibeln som det står och inte som man vill att det ska stå….?

    He, he, mycket ung är nog ingen vidare beskrivning tyvärr, jag är 48 år och är uppväxt inom Pingst dit jag tillhör än idag…….

    Däremot har jag gått en annan väg än många, jag är oerhört tacksam för det Gud har visat mig och jag är lika skeptisk till människors tvärsäkra uttalande, vi har så mycket mänskligt tyckande och tänkande när vi egentligen borde fråga: Gud vad vill du….?

    Visst är det så att det är antal gåvor som ställt till det, men det är ändå rätt talande för hur mycket vi är säkra på att vi har rätt, tills man öppnar sin Bibel och inser vad det egentligen står……

    Bless

  • O.P

    Mycket märklig kommentar från dig kan du inte ta och läsa P-E s kommentar en gång till,
    så kanske du förstår den. Läs matt 18:6