Reflektioner över en förändrad svensk kristenhet

Vi har upplevt en månad av dramatisk förändring i svensk kristenhet. Äktenskapssynen har drastiskt förändrats på kort tid genom Svenska Kyrkans beslut, och nu också Svenska Missionskyrkans och Baptistsamfundets beslut att ändra i äktenskapsordningen och ge utrymme inom respektive kyrkor för samkönade vigslar.

Jag vill inte en gång till gå in i diskussionen om Bibelord, teologi m.m.

Hur man än ser på det så handlar frågan om kristen tradition och praxis under 2000 år. Och att den kristna kyrkan är världsvid. För den totalt dominerande majoriteten av världens kyrkor och kristna ser äktenskapet mellan man och kvinna som ett sakrament, eller som en viktig religiös handling.

Även om Missionskyrkan och Baptistsamfundet säger att församlingarna får avgöra sakerna själva, så innebär det i praktiken att samfundsledningarna radikalt har ändrat uppfattning, beslutet innebär att man godkänner en helt ny typ av äktenskapspraxis att råda i församlingarna. Och självklart kan inte Svenska Kyrkan tvinga präster att viga mot sitt samvete, och självklart kan inte baptist- och missionsförsamlingar tvingas viga samkönat. Men nu är det helt okey för församlingar att ändra praxis, det är en stor förändring.

För den som har följt utvecklingen i dessa samfund och Svenska Kyrkan sedan sextiotalet blir inte förvånad, detta steg är mycket logiskt i den teologiska liberalismens resa.

Jag tror att de flesta missions- och baptistförsamlingar inte kommer att förändra sin äktenskapspraxis. All heder åt Missionskyrkans chef för yttre mission, Bertil Svensson, som tydligt reserverat sig mot beslutet. Det är en begränsad liberal klick i storstäderna som pressar på i denna inriktning och de är ganska inflytelserika inom samfunden. Det samfundsledningarna visar är att man antingen är en del av denna liberala klick, eller också är man mycket svaga som bara viker sig för denna liberala klick.

Dessa beslut får också ekumeniska konsekvenser. Svenska Baptistsamfundet ingår i en världsvid gemenskap. Finns det något baptistsamfund i världen som gör samma vägval? Jag känner inte till något. Det blir spännande att se hur samfundsledningen hanterar debatten och hur man försvarar beslutet inför Europeiska baptistfederationen, man blir hyllad av sekulära Sverige, men sågad av ukrainas baptister m.fl. som lever i väckelse.  Svenska Missionskyrkan ingår också i en världsvid gemenskap med systerkyrkor på olika håll i världen, vilken support har man från systerkyrkor att ändra sin äktenskapspraxis, jag tvivlar på att det finns någon som stöder detta. Jag tycker också att man sviker den ekumeniska uppgörelse vi gjorde inom ramen för Sveriges Kristna Råd i remissarbetet inför en ändrad äktenskapslagstiftning.

Noterar att ungdomsförbundets ordförande Johan Nilsson på sin blogg uttrycker sig försiktigt, men markerar att man mer borde lyssna på kyrkorna i tredje världen, han säger egentligen samma sak som Bertil Svensson.

Men vad som händer inom världsvida kyrkan är nog ointressant för liberalerna i storstäderna i dessa samfund. De är ekumenikens dödgrävare. Man struntar totalt i kyrkan i tredje världen, i alla församlingar i egna samfundet som vill hålla fast vid en traditionell äktenskapssyn, och man bryr sig inte om relationen till de historiska kyrkorna.

Ibland behöver man gå mot strömmen, kyrkan hamnar snett ibland. Men då är det viktigt att förankra det man gör i kristen tradition och i en seriös Bibeltolkning. Det tycker jag att Luther försökte göra. Och även de som bildade svenska frikyrkorörelsen. Men jag kan inte se Svenska Kyrkan, Missionskyrkan och Baptistsamfundet som nydanande pionjärer för andlig utveckling och dynamik i detta fall.

Det är alltid klokt att komma ihåg att det finns 1 miljard 131 miljoner katoliker i världen, och för vilka denna förändrade äktenskapspraxis är otänkbar.

Denna drivande grupp av liberaler i dessa samfund slänger också sina Judaskyssar mot alla oss andra som är bundna av våra samveten, respekt för kristna kyrkans historia och globala kyrkans hållning. I det ensidigt sekulära Sverige blir det ju vi som får ta alla smällarna, det blir ju vi som inte anpassar oss efter politikens och samhällets utveckling. Det blir de katolska kyrkorna som hamnar i skamvrån, de ortodoxa kyrkorna, pingstkyrkorna, EFK och trosrörelsen, och EFS, det blir vi som kommer att förhånas som homofoba, bakåtsträvare, kristen höger. Tackar.

Vad ska vi då göra? Jag hoppas innerligt att alla SMK- och baptistförsamlingar – och pastorer som inte stöder utvecklingen, att man tydligare börjar markera, ta avstånd, och inte bara snällt hukar sig för liberalerna i storstäderna som försöker styra utvecklingen. De äldre frikyrkosamfunden är gamla väckelse- och revoltrörelser, som har vuxit fram i strid med en kyrka man tyckte var för urvattnad, lite mer av de takterna behövs igen, att inte bara sitt tyst och snäll, och sitta still i båten medan andra krafter styr båten åt helt fel håll.

Vad ska vi då göra? Stå upp för tro och övertygelser. Och tydligt markera att detta ställer man inte upp på. Och jag tror att vi måste tydligare markera ekumeniskt, vi samarbetar med dem som delar tydliga grundvärderingar. För min del så gör jag nog bedömningen att jag står betydligt närmare Katolska Kyrkan än Svenska kyrkan i många grundläggande ideologiska frågor. Jag måste också inse att jag i dessa frågor står betydligt närmare Katolska och ortodoxa kyrkorna än de liberala falanger som tycks ha ett starkt grepp över både Missionskyrkan och Baptistsamfundet.

Men man bör vara försiktig med hotet om att lämna, gå ur etc. Det hotet funkar bara en enda gång, sedan är man borta. Och de är inte de som håller fast vid kristna kyrkans grundhållning som splittrar i detta fall.

Den realistiska hållningen blir nog att vi får en fortsatt officiell ekumenik men med ganska grunt innehåll. Och att man djupare samarbetar med kyrkor och samfund som delar samma grundvärderingar. Då handlar det om en gemensam grundsyn kring synen på Jesus, frälsningen, Bibeln, omvändelsen – och äktenskapssynen ingår i dessa grundfrågor. Men det blir ju svårt att samarbeta inom samma samfund om man inte delar en gemensam grundsyn. Behöver samfundskartan rita om för att samarbetet ska fungera framöver?

Det som irriterar mig allra mest är att presentera dessa ekumenikens dödgrävare som progressiva, nytänkande, framåtblickande spjutspetsar. Svenska Kyrkan har halverat antalet gudstjänstbesökare senaste decennierna. Och de liberala kyrkorna i storstäderna är långt ifrån fornstora dar, och har upplevt en katastrofal tillbakagång under de senaste 40 åren, samtidigt som man rört sig i en liberal riktning – och medelåldern är påtagligt hög hos de mer liberalt präglade kyrkorna.

Tillägg: Både Världen Idag och Dagen speglar lite av det jag efterlyser i detta blogginlägg. Missionspastorn Tuve Skånberg ryter till.

  • http://www.betheligagnef.se Carl Lindahl

    Ja, ungefär precis sådär känner vi oss. Vi är dom tråkiga surgubbarna i samfundet, dom är dom framåtblickande, toleranta och kärleksfulla.

  • http://www.jesusfolket.se Robert

    Stefan, jag har märkt att din blogg blir mer och mer profetisk, jag tänker främst på inlägget den 4 november – ”Jag avgår nästa år som EFK-ordförande”, http://www.stefansward.se/2009/11/04/jag-avgar-nasta-ar-som-efk-ordforande/ .

    Med hänvisning till dagens inlägg så får frukten utvisa vem som har rätt. Själv lyssnar jag till profeter som Daniel Viklund, http://profetiskt.blogspot.com/, och David Wilkerson, http://davidwilkersontoday.blogspot.com/.

    Jag känner just nu att vi som kristna måste tänka på att även Joh 13:35- 35 är ett bud.

    Lycka till på lördag!

  • http://berndtisaksson.dinstudio.se/empty_131.html Metodistpastor Berndt Isaksson

    Tack Stefan Swärd för din tydlighet och saklighet när du skriver i denna kontroversiella fråga.

    Idag tyder allt, som jag bedömer det, på att det nya samfund som det nu skissas på också kommer bli ett MYCKET liberalteologisk orienterat samfund (om det nu blir något av denna hopslagning av de tre – Metodist- Missionskyrkan- och Baptisförbundet). Av allt att döma så kommer det visa sig även i denna fråga om homovigslar. Missionskyrkan som är det i särklass största av de tre samfunden har redan tagit beslutet. Ingen nämnvärd kritik mot beslutet har kommit från de ledande inom Baptisförbundet. Metodistkyrkans biskop (dansken Christinan Alsted) har visserligen varit tydlig i att för metodistkyrkan är det otänkbart med homovigslar. Men hans röst blir ju snart utmanövrerad om Metodistkyrkan i Sverige lämnar (vilket är tanken) den internationella metodistkyrkan som ett första steg i processen för ett nytt samfund i Sverige. Och flera av de ledande pastorerna inom Metodistkyrkan i Sverige har uttryck sig MYCKET positivt ang. missionskyrkans beslut om att inrätta en ordning för homovigslar. Utan ett stort Guds ingripande har vi om två år säkerligen två kyrkor i Sverige som erbjuder homovälsignelser.

    Min förhoppning är att bibeltroende inom dessa tre samfund ska finna varandra i ett nätverk för att om möjligt bli ett salt och en motvikt till det som annars kommer bli ett mycket liberalteologiskt bygge.

    Mvh

    Berndt Isaksson
    http://berndtisaksson.dinstudio.se/empty_131.html

  • JB

    Stefan, kyrkans inställning ändras ju hela tiden. Varför ska vi frysa fast i det som var rätt vid en tidpunkt (de konservativa inom svenskfrikyrklighet verkar nu ha 1960-70 tals uppfattning) Ser man på ÖMs historia var idrott helt fel en gång i tiden, nu kan det utan protester vara blogginlägg på samfundsordförandes egen blogg. Hur vi ser på äktenskapet har ju också ändrats. Idag accepteras att man skiljer sig och gifter om sig inom frikyrkan. Tanterna får klippa sitt hår och bli ledare i församlingen osv osv.
    Även om de konservativa säger ” vi följer bara det som står i bibeln” så är det trots allt tolkningar av vad som står i bibeln.
    Jag försvarar inte homovigslar i sig, men jag förstår inte varför detta är en större fråga än kvinnliga förkunnare, som tex Katolska Kyrkan inte accepterar.
    Alla förändringar är jobbiga, folk kommer alltid att hitta argument för att inte ändra, medan andra för att ändra.
    Sedan tycker jag att Mission/Baptist/Metodist har varit dåliga i att förankra sitt beslut, som i sig, nästan är ett icke beslut, utan bara lämpar över på församlingarna. Detta är fegt!

    Men någon total katastrof för frikyrkligheten i Sverige är det nog, problemet är att man nästan totalt har missat att behålla 60-70-80-talisterna och nu sinara barnaskaran. Var finns återväxten! Kommer inte barnen till kyrkan, när ska vi då fånga upp dem.

    Tack för en trevlig bogg

  • Dvid Berjlund

    En kommentar, eftersom du skriver om den kyrka som jag är medlem i, och tycker mig känna ganska bra. ”Det är en begränsad liberal klick i storstäderna som pressar på i denna inriktning” skriver du. Jag undrar vad du bygger det på. Som aktiv medlem i SMF/Svenska Missionskyrkan i många år, har jag deltagit i diskussioner om hbt-frågor och annat i olika sammanhang, och mönstret är inte alls så tydligt eller enkelt. Många väldigt vanliga kristna tycker att detta är ganska oproblematiskt, och de finns på landsbygd och i stad. Andra tycker att det är problematiskt. En hel del av dem bor i Stockholm.
    För tydlighetens skull: om det vore som du skriver skulle det i och för sig inte inte diskvalificera den linjen, menar jag – förhoppningsvis har alla medlemmar samma rätt att diskutera, formulera och leva kristen tro. Men jag tror du har fel.

  • Charles Kridiotis

    Avvecklingen av organiserad kristendom styrt av politiskt och eget intresse började för flera år sen. Formande av nya konstellationer av troende också började för flera år sen MEN det kommer blir allt mer tydligt i nära framtiden.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Dvid Berjlund,
    Jag uttrycker mig tillspetsat i den formuleringen, men jag tror att det uttrycker en uppfattning som många delar även inom SMK, men visst – påståendet kan nyanseras.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • Benny Fhager

    Stefan
    Du utrycker dej om min kyrka SMK och det onyanserat ansluter mej helt till David Berglunds uppfattningar. Bra att du tycks ana att du varit onyanserad.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    ”Det är alltid klokt att komma ihåg att det finns 1 miljard 131 miljoner katoliker i världen, och för vilka denna förändrade äktenskapspraxis är otänkbar.”- detta är ju egentligen inget argument för eller emot samkönade äktenskap, det finns också över 1 miljard muslimer som anser att en förändrad äktenskapspraxis är otänkbar- vilket knappast ger mera tyngd på argumentet i sig själv.

    I USA är det nu en debatt om den ekumeniska ”Manhattan Declaration”, tycker den evangelikala pastorn John MacArthur var mycket klok i att välja att inte signera deklarationen- utifrån följande perspektiv:
    ”Although I obviously agree with the document’s opposition to same-sex marriage, abortion, and other key moral problems threatening our culture, the document falls far short of identifying the one true and ultimate remedy for all of humanity’s moral ills: the gospel. The gospel is barely mentioned in the Declaration. At one point the statement rightly acknowledges, “It is our duty to proclaim the Gospel of our Lord and Savior Jesus Christ in its fullness, both in season and out of season”—and then adds an encouraging wish: “May God help us not to fail in that duty.” Yet the gospel itself is nowhere presented (much less explained) in the document or any of the accompanying literature. Indeed, that would be a practical impossibility because of the contradictory views held by the broad range of signatories regarding what the gospel teaches and what it means to be a Christian.”

    Det tåls att tänka på i sammanhanget! Tycker det är på tiden att ledare såsom dig själv Stefan för samma fokus.

    Vänliga hälsningar,
    Michael

  • http://www.kastasten.se Thommy Bergenwall

    Läste senast i går att EU vill tvinga England att ändra lag texten så att homosexuella inte kan nekas arbete inom engelska kyrkan,ytterliggare ett respektlöst politiskt drag precis som i vårt eget land.

    Stefan rakt och bra skrivet och hoppas att dom andra ledarna i storstaden hänger på och gör sina röster hörda.

    Svensk kristenhet som välkomnar sam könade äktenskap och annat som snart kommer som ett brev på posten,kommer att bli en isolerad liten rörelse som andra troende från andra länder inte vill ha gemenskap med.

    Därför måste vi göra upp med jantelagen och våga stå upp för det vi är övertygade om är rätt ,enligt Guds ord och den ordning som bibeln beskriver.

    Stå på er alla glada kristna medborgare i landet,annars står någon annan på era ryggar med sitt budskap.

    Till sist gå ut och gör ditt bästa för din nästa. v v v v T.B.

  • http://berndtisaksson.dinstudio.se/empty_131.html Metodistpastor Berndt Isaksson

    Inte oväntat möter Swärd motstånd från f.d. riksdagsmannen och metodistpastorn P-A Sahlberg:

    http://tanksjalvpa.blogspot.com/

    Berndt

  • http://www.betheligagnef.se Carl Lindahl

    Ang. det där med att hota med utträde. Jag tror inte att någon församling skulle begära utträde ur SB för denna enskilda frågas skull (SMK känner jag för dåligt för att säga nåt). Däremot är det ännu en droppe i bägaren, som fyllts av känslor av främlingskap gentemot samfundet/missionsledningen. Det stora problemet är ju hur man ser på Jesus, vem Anden är, vad frälsningen består i, och hur man förhåller sig till bibeln.

    Frågan om vem man viger (och sättet man hanterar den!) blir bara den där sista, sista droppen. Även reaktionerna i den här frågan borde samfundsledningarna lyssna på. Men framför allt borde tänka över vilken riktning de är på väg i när det gäller de centrala frågorna.

  • Tomas Ander

    Härligt Stefan! Stå på i Jesu namn. Nu gäller det för oss alla att inte kröka rygg för liberalerna. Nu krävs tydliga markeringar – för folkets skull. Människors eviga väl står på spel!

    När man nu beslutat att predika en annan Jesus och ett annat evangelium, då får inte övrig kristenhet vara tyst. Upp till kamp mot förförelsen!

    Riksevangelisten inom Missionskyrkan – Carl-Olov Hultby – säger i tidningen Världen idag med anledning av Missionskyrkans beslut: ”Man kramar kraften ur försoningsbudskapet och själva evangeliet. Kvar blir bara en livs­åskådning”.

    Kyrie eleison!

  • http://www.betheligagnef.se Carl Lindahl

    Thommy: Jag läste också den där artikeln, och tyckte den verkade mycket konstig. Undrar om det stämmer, det som Dagen skriver. För vad innebär det egentligen? Att en församling inte får säga: ”vi skulle vilja anställa dig men vi gör det inte bara för att du är homosexuell”… Vilken församling skulle säga så? Eller betyder det: Homosexuelle Göran är ateist, men den enda som söker tjänsten. Göran måste därför anställas…

  • wildwest

    Viktigt i alla dom här ändlösa diskussionerna om homosexvigslar är att det inte i första hand handlar om homosexualitet, det handlar om bibelsyn. Vad är Bibeln? Vem inspirerade dess författare att nedteckna det som där står? Är det Guds ord? Eller säger Gud idag en annan sak än det som står i Bibeln, hans ord, vilket då inte kan vara hans ord?

  • http://helapingsten.wordpress.com/ helapingsten

    Riktigt bra text, Stefan. Jag skrev ju för ett tag sen om att frikyrkan kommer gå i Svenska kyrkans fotspår… det verkar vara fallet med Missions/baptist/metodistkyrkan. Dock verkar EFK hålla sig till Bibeln även framöver. Gud välsigne er.

  • Olov

    Det är klart att det här är en mycket underlig utveckling för kristna kyrkor. Men en sak bara, måste du kalla dem som leder den här utvecklingen för ”liberalerna”? Det är illa nog att du hänför den här utvecklingen till en totalt utdöd teologisk tradition, nämligen liberalteologin. Att du dessutom använder den politiska liberalismens begrepp ”liberaler” är ju helt uppåt väggarna! Om du vill använda kategoriserande begrepp för dem som leder den här utvecklingen kan du väl använda mer träffande begrepp? Eller är ord totalt oviktiga för dig? Du skulle exempelvis kunna kalla dem för ”förespråkarna för samkönade äktenskap”, det vore ju dessutom en kategorisering som de själva förmodligen kan stämma in i. Eller vill du kallas fundamentalist, trångsynt svartrock och liknande? Fattar inte alls hur du tänker här.

  • Jan

    1971 fick man inte släcka ljuset i Filadelfia Stockholm när Choralerna skulle uppträda. I Lewi Petrus 10 första år som chefredaktör på dagen utgivna av dagen vill han i princip förbjuda all dans, bio eller andra konstnärliga uttryck. Så visst sker förändring… Även om alla kan ta till sig det. Det kommer alltid att födas nya bakåtsträvande träbockar. Men att säga att de är i majoritet det är väl att ta i Stefan.

  • Anna-Karin

    Bara en liten fundering. Tror verkligen herr Swärd att alla 1 miljard 131 milonerna katoliker tycker likadant om äktenskapet…..?

  • C

    Wildwest #15 har faktiskt en poäng. Synen på äktenskapet är ju bara en konsekvens av den bibelsyn samfunden har. Plötsligt reagerar alla, medan olikheterna mellan liberalerna (hehe Olov) och fundamentalisterna (för att använda ytterligare en belastad benämning) egentligen varit uppenbar i åratal, åtminstone för mig.

  • http://stenberg.wordpress.com JS

    @ Anna-Karin. Självklart finns det enstaka dissidenter inom KK. Men de är faktiskt ganska sällsynta och hur som helst så är inte Kyrkans lära summan av medlemmarnas privata uppfattningar. Att gå emot fädernas tro är helt otänkbart för varje katolsk biskop.

  • Emil Mattsson

    Och så är vi tillbaka på homosex igen … Och naturligtvis förstår jag att det finns olika positioner i frågan, naturligtvis kan jag förstå jag att frågan berör och att man reagerar. Men varför denna fråga har en sådan enorm särställning framför alla andra frågor, det kan jag inte riktigt begripa. Varför verkar alla andra frågor där kristna har haft – och rimligen också fortfarande har – olika uppfattningar genom historien idag vara mer eller mindre ointressanta? Förr trätte man om treenigheten, inkarnationen, frälsningen, dopet, Guds närvaro i nattvarden, mässan, ledarskapet, behovet av mission. Idag en fråga: homosex. Vattendelaren per definition. Frågan som skiljer varm från ljum kristendom, sanna från politiskt korrekta lärjungar.

    Men ärligt talat, oavsett vilket läger som har rätt i sak när det gäller utlevd homosexualitet (domens dag får utvisa), har inte frågan fått alldeles stora proportioner? Vore man något konspiratorisk skulle man ju kunna misstänka att det faktum att frågan ständigt tycks väcka så ofattbart mycket känslor i sig är något slags indicium på att det i grund och botten inte handlar om teologi och bibelsyn utan om ren och skär homofobi klädd i ett fromt språkbruk. Eller varför annars detta enorma fokus?

  • Christer Roshamn

    Tack Stefan för det du tar upp här. Jag är glad över din röst till försvar för biblisk kristendom.

    Allt gott!

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Bra, Mattsson!

  • wildwest

    Emil Mattsson: Håller i princip med Dej, frågan är så uttjatad och varenda argument har jag hört tusen gånger. Men det är nu inte kristna som i första hand satte frågan på agendan, det gjorde RFSL och homolobbyn, vars lobbyarbete jag beundrar starkt (där kunde vi ha nåt att lära oss). Och då kan bibeltroende kristna antingen välja att krypa tillbaka in under sina stenar, hoppas att stormen bedarrar och sen krypa ut och sola sej igen, eller kan man ta strid för det många anser är en förvanskning och profanering av bibelordet.

    Homofobi handlar det säkert om i vissa fall, jag har dock själv både homosexuella släktingar och affärskollegor och har inga problem med dom. Men att man är en smula reserverad för personer som tänder på mitt eget kön är väl självklart, samma avslappnade känsla kan jag naturligtvis inte längre ha. Jag brukar ta ner denna reservation på en mycket praktisk och egenupplevd nivå: vad händer om jag på en krog går in på damtoaletten? Jo, vakter kommer rusande och jag blir utburen på händer o fötter. Varför det? Eftersom jag anses vara en sexuell fluktare som inte har på damtoaletten att göra. Men samtidigt kan homosexuella, som kan tända på mej, befinna sej på herrtoaletten och ha både synpunkter och blickar som jag inte vill uppleva där. Tänder jag på killar går jag legalt utan vidare in på herrtoaletten, tänder jag på tjejer blir det uppror och åtal om jag går in på tjejtoaletten. Är det inte att undra på att jag som heterosexuell är mycket mera reserverad gentemot andra män idag? Men att kalla detta homofobi är att gå väl långt.

  • Björn Hald

    Behöver samfundskartan ritas om?

    Frikyrkosamfunden har i hög utsträckning sitt upphov i nätverk av självständiga, lokala församlingar som ansåg det lämpligt att i vissa avseenden, t ex. yttre mission, samarbeta med församlingar som delade deras grundsyn.

    I takt med att den teologiska reflektionen har blivit allt mer sällsynt på gräsrotsnivå har de frikyrkliga nätverken fått en tydligare samfundsstruktur. Trotts detta är det den kongregationalistiska tanken som ligger som en grund för t. ex Missionskyrkan och Baptistsamfundet. Därför gör man rätt i sak när man överlämnar åt församlingarna att fatta beslut.

    Ett av frikyrkans problem är att vi allt mer har börjat likna de kyrkosamfund som har en tydlig hierarki och vi förväntar oss att någon överordnad skall säga vad som är rätt och riktigt.

    Det är av största vikt att den lokala församlingen tänker igenom och formulerar var man står teologiskt. Därefter söker man samarbete med de församlingar som har en liknande grundhållning.

    De stora och viktiga besluten måste tillbaka till församlingsfolket och kyrkosamfundens överbyggnader bör monteras ner så långt det är möjligt.

    Vår identitet som kristna bygger inte på om vi är missionare, pingstvänner, baptister, lutheraner o.s.v. Vår identitet har vi i Kristus Jesus. Detta gäller för varje enskilt kristen och för den lokala församlingen. Därför är det ingen ödesfråga för den lokala församlingen att byta namnskylt. Om vi dessutom kunde komma bort från samfundstänkandet och istället se oss som delar i ett kristet nätverk så skulle det hela också kännas mindre dramatiskt.

    Samfundskartan behöver alltså ritas om, från samfund till nätverk och inom nätverken samarbetar man ut ifrån att man i de övergripande teologiska frågorna har en gemensam hållning. Har man avvikande åsikter i viktiga teologiska frågor söker man sig till ett annat nätverk. Behöver det vara svårare än så?

    Så får ingen av oss glömma att vi en dag skall göra räkenskap för våra liv. Därför bör vi önska varandra Guds välsignelse och be för varandra även om vi inte har samma uppfattning i en del frågor.

  • Pingback: Förändringar i svensk kristenhet « Mikael Karlendal()

  • Magnus

    Detta är inget litet problem… Om den officiella linjen från samfundet är att påbjuda de icke-bibliska äktenskapsformerna; om den officiella linjen från samfundet är att Gud både påbjuder och välsignar detta — så är det en signal till utomstående (icke-troende) att denna konstellation är både okej och har Gud på sin sida…

    Det jag finner än mer problematiskt är:
    att bibeltroende präster/pastorer väljer att stå kvar i ett samfund med en officiell linje..
    Detta går under namnet kompromiss!!!! Gå ut ur henne så att ni inte tar del av hennes synder… Bilda nytt; bilde en ny bekännelse som tydliggör.. Annars vet inte folk vart saltet eller ljuset finns!!!

    Tänk om kristna under de romerska förföljelserna hade haft en teologisk debatt angående att offra till kejsaren; falla ned och tillbedja denne? Nej, de valde att markera och ta martyskapet som följd… De som kompromissade förnekade nämligen sin frälsare….

    Magnus

  • http://alertsweden.blogg.se/ alert

    Kristna måste återgå till en biblisk församling, så som vi kan se den i NT?
    Jesus väntar på sin Kropp att den ska bli synlig i världen. Nej! Han väntar inte – Han håller på att bygga sin församling utanför de avfallna kompromissande samfunden och organisationerna!

  • Stefan A

    Om Jesus kommer tillbaka före under eller efter vedermödan är ingen frågeställning att hetsa upp sig för. Men när kyrkorna och samfunden urholkas på sina grundvalar kan det vara dags att säga ifrån och skapa något nytt. Slå ihop Mission/Baptist/Metodist och dela sen på mitten. Låt de liberala gå åt sitt håll och låt de bibeltroende gå åt sitt, så slipper man dessa ständiga konflikter.

  • Lars Göran

    Tidigare var jag stolt över att tillhöra ett samfund en kyrka som var bibeltroende En kristen gemenskap som inte följde politikens konvenans. Idag känns det som om kyrkoledningarna mer följer tänket i Stockolms mediala värld med mer uttalad rädsla för att stöta sig med de icke bibeltroende inom HBT rörelsen än med den världsomfattande bibeltroende kyrkan.
    Jag måste säga att jag skäms.
    För första gången i mitt liv känner jag att jag inte längre vill tillhöra min barndoms församling och samfund.
    Det kanske måste till en ny Luther och en bibeltroendes reformation.

  • Thomas

    Tack Stefan för att du väljer ord som ”liberalerna” och dödgrävare m.m. Grova avvikelser kräver starka ord. Ett ord som fått ett löjets skimmer över sig är ”homofobi”. Det innebär nämligen nu för tiden all som helst slags kritik eller invändningar mot homosexuell livsstil eller rättigheter som går att yppa. Nämn minsta lilla kritiska antydan mot någon slags detalj i homosexuellt rättighetstänkande, direkt har du fått ett gäng homofobstämplar i pannan. Diskussionen är i princip inte ens tillåten i offentlig debatt. Detta är hjärntvätt på samhällsnivå.

    Tack för ledare som vågar stå emot med ett klart evangeliskt budskap. Bibeln är som regel inte otydlig eller svår att förstå. Men viljan att kunna legitimera en annan åsikt leder till imponerande ansträngningar att förändra det budskap som faktiskt presenteras mer eller mindre rakt upp och ner i Boken. Ett tragiskt slöseri med energi som nu hela kyrkosamfund får lida för.

  • Anders Axelsson

    Kan du, Stefan Swärd, vara vänlig och svara mig; Vem drabbas av detta, att människor med samma kön ingår äktenskap?
    Var finns Jesu bemötande att ta emot och upprätta föraktade och diskiminerade människor hos dig och många s k kristna?
    Var finns kärleken i ditt budskap i din artikel?
    Det verkar som att du älskar bibeln mer än människor.

  • jan wikholm

    Egentligen är ju den mycket välskrivna artikeln endast ”lösa skott” Varför inte ta steget fullt ut och brännmärka all sexualitet utanför äktenskapet och speciellt före desamma som det äktenskapsbrott det är Då framstår ju ”kärleken ” mellan likakönade närmast som den absurditet den verkligen är ( sett ur bibelns syn på kärleken ) Många i vårt genomsexualiserade samhälle borde först ta bjälken ur sitt eget öga.Och då är det bara Jesus försonade blod som kan rena och upprätta från synden Homosexulitet är en utomäktenskaplig verksamhet och lika avskyvärd som hereosexualitet utanför äktenskapet.Detta borde vara det skarpa skott som skulle riktas mot hela den världslighet som tränger sig i kristna led.Johannes döparen brännmärkte äktenskapsbrott och miste huvudet.Men väckelse var det och sedan kom Jesus

  • Staffanw

    Anders, du blandar samman motståndet mot samkönade äktenskap och det du kallar förakt och diskriminering av homosexuella. Det senare är vedervärdigt och inte en kristen hållning. Men äktenskapet är instiftat som ett förbund mellan man och kvinna. Att inte samkönade då kan ingå detta förbund är inte så konstigt. Samkönade kan idag ingå parternskap, man kan av staten få gifta sig – och har då exakt samma status som de som i kyrkan ingått äktenskap. Vänd på din fråga istället – Vem drabbas av detta, att enbart människor med samma kön kan ingå äktenskap?
    Det finns fö en mängd förhållningsregler i kyrkan – vem som helst kan inte ta nattvard, andra religiösa ceremonier än de kristna får inte förekomma, du får inte visa porrfilm etc. Ser du även detta som diskriminering?

  • Bengt Johansson

    @Anders Axelsson:

    Diskriminering ska givetvis inte få förekomma i samhället, och ännu mindre i kristna sammanhang. Men i frågan om homosexuella äktenskap i kyrklig regi är det ingen fråga om diskriminering utan om hur Gud och Bibeln definierar just ett äktenskap. Och det Guds vilja som vi kristna måste förhålla oss till, oavsett om de politiskt korrekta företrädarna i Svenska kyrkan och Missionskyrkan gillar det eller inte.

    Jesus tog emot och upprättade föraktade och utsatta människor, det är helt sant. Men han var samtidigt väldigt noga med att skilja mellan deras handlingar (synder) och människors höga värde inför Gud. Jesus hatar synden men älskar människan. Jesus fördömde synden och uppmanade därför människorna att vända om och tro på Jesus som frälsaren.

    Gud har instiftat äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna. Även Jesus hänvisar i evangelierna till Guds skapelseordning. Därför är det oerhört allvarligt att även kyrkliga samfund bejakar en samlevnadsform som Guds ord så klart och tydligt fördömer. Gud kompromissar inte med sitt ord eller med synden. Han är tvärtom väldigt skarpt varnande mot alla sådana tecken på andligt förfall!

    Inte heller kan Gud välsigna homosexuella handlingar, lika lite som han kan välsigna andra synder. Därför har givetvis inte heller vi som vill följa Jesus och vad han har lärt oss någon som helst rätt att köra över honom och Guds ord.

    Du ställer den här frågan: ”Vem drabbas av att människor med samma kön ingår äktenskap?”. Utifrån min kristna tro och övertygelse är svaret följande: Ett sådant ”äktenskap” sårar givetvis Gud och gör kraftigt våld på hans ord. I förlängningen riskerar dessutom de inblandade i homosexuella handlingar gå evigt förlorade. Det gäller i synnerhet om de har begåtts mot bättre vetande.

    I sista hand gäller det frågan om var människor ska tillbringa evigheten. Synden leder till döden. Jesus var mycket klar på den punkten i sina predikningar. Han kom till Jorden för att ge evigt liv för den som i tro tar emot honom och lämnar syndens väg.

    Till äktenskapsbryterskan sa han: ”Din synd är förlåten. Gå nu och synda inte mer”. Höstens tragiska beslut i Svenska kyrkan och nu senast i Missionskyrkan på samlevnadsområdet ger ett rakt motsatt budskap. Stora delar av kristenheten befinner sig nu alltså på en mycket farlig väg – och det i ett evighetsperspektiv.

  • Anders

    *skrattar gott* som vanligt. Alla katoliker? Vad har de med vigselrätten att göra? I de flesta civiliserade länder har katolska kyrkan (och inga andra kyrkor heller) vigselrätt.
    Dessutom vill jag påpeka att det inom katolska kyrkan precis som inom alla andra samfund finns ca 10 % homosexuella som till 90% lever som kyrkan inte lär. Så det är nog bäst att låta katolikerna ha sitt sex för sig själv.

  • Anders Axelsson

    Oj vad väl du känner Gud, det var intressant.
    Jag försvarar hellre människor än en sårad Gud.

  • Bengt Johansson

    @Anders Axelsson:

    Jag tror inte att jag känner Gud så mycket bättre än de flesta andra kristna. Men varken du eller andra människor behöver göra det svårare än det faktiskt är. Det är faktiskt bara att läsa vad Guds ord säger om skapelseordningen och om homosexuella handlingar. Den informationen är givetvis tillgänglig också för dig.

    Och visst – det står dig helt fritt att lämna Gud och hans vilja därhän. Han har ju försett oss människor med en fri vilja. Vi kan välja att leva Gud eller vi kan välja att förkasta honom. Men i det valet måste var och en vara beredd att betala priset för att i högmod och mot bättre vetande trotsa Gud och hans vilja.

    Du säger dig hellre försvara ”människor än en sårad Gud”. I klartext innebär det i den här frågan att du bortser från hans eviga ord och försvarar synden. Du må vinna politiska poäng för den strategin i den här världen, men i ett evighetsperspektiv gör du både människor och Gud en björntjänst.

  • Åke

    Behöver vi verkligen frikyrkopastorer som Skånberg och Åke Green som i skydd av den numera härligt slappa och rymliga religionsfriheten hävdat det mest chockerande hat, förrakt och spridit medvetna lögner mot homosexuella människor i sverige. Sacredeus ( KD) – är en annan frikyrkopastoral genital skitspridare här.

    SD borde bli gröna av avund….. över den aparta människosyn som fritt utlevs via rätt ”tro” här..

    Jag säget tydligt- nej tack här. No smileys. Det borde KD också göra – om dom har nån som helst skamm i kroppen.

  • Bengt Johansson

    @Åke:

    Du använder en mycket hatfull ton här mot Åke Green med flera personer och anklagar dem på oklara grunder för ”chockerande hat” och ”medvetna lögner”. Jag hoppas att du för din egen del är medveten om att du kastar sten i glashus.

    Den här typen av fula personangrepp borde inte förekomma på den här bloggposten. Dessutom slår sådana grundlösa och osakliga påhopp bara tillbaka på avsändaren. Du bör nog ta dig en allvarlig funderare innan du slänger ur dig sådana plumpheter nästa gång.

  • Anna-Karin

    Bengt Johansson, inlägg no 41.

    Jag ser inga personangrepp i Åkes post. De herrar han namnger har i offentlighetens ljus torgfört sina åsikter om homosexualitet och samkönade äktenskap. Att man uttrycker sina åsikter om det de angett helt offentligt är inte personangrepp.

  • Bengt Johansson

    @Anna-Karin:

    Åke anklagar flera personer på ett osakligt och osakligt sätt. Han gör sig skyldig till mycket hårda anklagelser utan att ens försöka ge belägg för dem. Vad är det om inte hatfullhet och personangrepp? Dessutom gör han det på ett oerhört raljerande sätt (”en numera härligt slappa och rymliga religionsfriheten”).

    Några exempel i raden är Åkes påstående om att de anklagade personerna hävdat ”det mest chockerande hat mot homosexuella människor”, ”spridit medvetna lögner…” och ”aparta människosyn”.

    Den typen av anklagelser kan vem som helst, i brist på sakliga skäl och fakta, häva ur sig. Så länge den anklagande personen inte kan föra i bevis vad som exempelvis är ”det mest chockerande hat” och ”medvetna lögner” i sammanhanget måste ett sådant inlägg rimligen anses vara ett hatfullt personangrepp.

    Jag misstänker att du vill försöka läsa in negativa omdömen om de här personerna för att de har en annan uppfattning än du i frågan om homosexuella handlingar. Men jag kan givetvis inte heller bevisa att du gör det ”medvetet”.

    Det är stor skillnad på att misstänka någon för ”medvetna lögner” och att kunna föra en sådan anklagelse i bevis. Den typen av påhopp slår obönhörligen tillbaka på den som har slängt ur sig dem.

  • Stefan A

    Om Gud finns i den bemärkelsen evigt existerande väsen, varför tror vi då att Han kan ändra sig? Varför tror vi att Hans etik är på vår nivå? Varför tror vi att allt är ok bara man kallar det kärlek? Finns han inte är ju hela samtalet ointressant för då blir det bara min projektion av Gud som vi samtalar om. Finns Han blir utgångspunkten annorlunda och slutresultatet likaså. Någonstans måste man ju bestämma sig för vilken Gud man tror på. Är Han evig och helig eller stum och ickenärvarande?

  • Bosse

    Vad jag förstår kan kleptomani vara biologiskt betingat,
    Är det inte dags att nu omvärdera budet, Du skall icke stjäla?

  • Stefan A

    #45
    Det är kanske dags att göra om det gyllene budet till ”Sköt dig själv och skit i andra”
    ( OBS: Ironi……………. )
    Med detta inlägg ifrågasätts dem som drar nya gränser för vem och vad Gud är. Varför ska just de ha rätt?

  • Richard

    Det är en väldig skillnad mellan att:
    1. Tycka att homosexualitet är OK och på statens vägar bekräfta, välsigna och rättfärdiga, samkönade äktenskap för att vara politiskt korrekt i samtidens Sverige och
    2. Vara syndarnas (här praktiserande homosexuella likväl som annan sexuellt utlevd synd) vän, vilket Jesus visade att han var, och försöka hjälpa dem till ett rättfärdigt liv i Kristus, utan att vara fördömande.

    Båda förhållningssätten kan uttrycka respekt, vänskap och stöd för den enskilda människan men bara det andra uttrycker respekt för och tillit till Guds Ord.

  • P

    Richard,

    ”Båda förhållningssätten kan uttrycka respekt, vänskap och stöd för den enskilda människan men bara det andra uttrycker respekt för och tillit till Guds Ord.”

    Men du, de kristna som anser det korrekt att även samkönade par ska få lov att gifta sig i kyrkan har teologiska argument för det, det kan väl knappast ha undgått dig? De utgår lika mycket som du från bibelns texter. Däremot kanske du inte håller med om deras tolkningar och argument, men det är ju en annan sak.

    Vad allt det här handlar om är att det finns olika bibelsyn, och olika bibeltolkningar bland olika kristna. Även i andra frågor, exempelvis dopsyn, vad som sker vid nattvarden, ämbetssyn, sakrament, eskatologi osv gör kristna olika tolkningar. Det finns alltså olika tolkningar i flera frågor, trots att man utgår från samma texter, nämligen bibeln. Och alla anser de förstås att de har den ”rätta” tolkningen… Det ärligaste är förstås att erkänna ATT det finns olika tolkningar och olika bibelsyn – än att låtsas som om det enbart finns ett synsätt, för det gör det uppenbarligen inte!

    Sedan det här med uttrycket ”politisk korrekt”. Jag tror inte att folk går runt och tänker att nu ska jag vara ”politiskt korrekt” för att vara andra till lags, utan de funderar och bildar sig en egen uppfattning i en fråga och har argument för det. Det är mest oförskämt att beskylla meningsmotståndaren för att vara en mes som bara vill vara andra till lags och ”politiskt korrekt”, när den i själva verket har bearbetat frågan noggrant för att sedan bilda sin egen uppfattning, och också kan ge argument för sin ståndpunkt. Det är också väldigt bekvämt att påstå att meningsmotståndaren bara är ute efter att vara pk, och därmed själv slippa argumentera för sin sak. Det här uttrycket ”politiskt korrekt” har blivit ett väldigt uttjatat skällsord som man tillskriver de som har en annan åsikt än man själv! Kom med argument istället för skällsord, säger jag.

  • C

    P: Väl Rutet! Jag har tidigare flaggat för samma sak när det gäller tillmälet politiskt korrekt. Och då även ifrågasatt om det verkligen alltid är att stryka medhårs när man uppvisar en öppen attityd mot homosexualitet i ett frikyrkligt sammanhang. Kolla bara in debatten kring Saron i Gtbg. Jag betvivlar att vardagen för ledningen där har blivit lättare sedan de blev mer ”politiskt korrekta”. Det är kontexten man verkar i som avgör huruvida man är pk.

  • Mats

    Riktar man sej ut mot samhället genom att själv ”inta dess värderingar” är man väl ändå politiskt korrekt? (Annat om man riktar sej ut för att ge ut sitt kristna budskap, inklusive dess privatmoraliska delinnehåll.Handlar ju inte alls bara om sex…)

    Om man om kyrka ställer sej vid sidan om huvudfåran av kristen tros värderingar (sett i ljuset av den världsvida kyrkans dominerande teologiska syn) då är man knappast pk gentemot ”sin egen grupp” däremot är man som jag ser det pk i kontexten ”tycker som resten av det sekulära samhället”.

    Det verkar som visssa kyrkoledningar/församlingar tycker det är ok stå ut med lite kritik från andra kristna men har svårt att tåla kritik från det icke troende sekulära samhället.

    Post 34 säger en och annan sanning som skulle behöva höras av många, men den stora risken är att redan själva faktumet att synd kritiseras gör att man håller för öronen.
    Ingen, ingen är ju utan synd så vissst, varför ska vissa synder klagas på,? Kan ju låta fint säga så, men parrelationen man-kvinna är helig och kan väl inte vara vilken fråga som helst(?)
    Utomäktenskapligt sex är som det verkar nu tämligen ok (inofficiellt iaf) även inom tex pingst och efk…såsom det varit inom andra äldre samfund sen länge.
    Varför? Har Bibelsynen ändrats såpass mycket, eller kan man tolka den så väldigt olika även i den frågan?

    Ang post nr 40:
    Lennart Sacredeus är inte ”frikyrklig” han är aktiv medlem i Svenska Kyrkan.