Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Vi har upplevt en månad av dramatisk förändring i svensk kristenhet. Äktenskapssynen har drastiskt förändrats på kort tid genom Svenska Kyrkans beslut, och nu också Svenska Missionskyrkans och Baptistsamfundets beslut att ändra i äktenskapsordningen och ge utrymme inom respektive kyrkor för samkönade vigslar.

Jag vill inte en gång till gå in i diskussionen om Bibelord, teologi m.m.

Hur man än ser på det så handlar frågan om kristen tradition och praxis under 2000 år. Och att den kristna kyrkan är världsvid. För den totalt dominerande majoriteten av världens kyrkor och kristna ser äktenskapet mellan man och kvinna som ett sakrament, eller som en viktig religiös handling.

Även om Missionskyrkan och Baptistsamfundet säger att församlingarna får avgöra sakerna själva, så innebär det i praktiken att samfundsledningarna radikalt har ändrat uppfattning, beslutet innebär att man godkänner en helt ny typ av äktenskapspraxis att råda i församlingarna. Och självklart kan inte Svenska Kyrkan tvinga präster att viga mot sitt samvete, och självklart kan inte baptist- och missionsförsamlingar tvingas viga samkönat. Men nu är det helt okey för församlingar att ändra praxis, det är en stor förändring.

För den som har följt utvecklingen i dessa samfund och Svenska Kyrkan sedan sextiotalet blir inte förvånad, detta steg är mycket logiskt i den teologiska liberalismens resa.

Jag tror att de flesta missions- och baptistförsamlingar inte kommer att förändra sin äktenskapspraxis. All heder åt Missionskyrkans chef för yttre mission, Bertil Svensson, som tydligt reserverat sig mot beslutet. Det är en begränsad liberal klick i storstäderna som pressar på i denna inriktning och de är ganska inflytelserika inom samfunden. Det samfundsledningarna visar är att man antingen är en del av denna liberala klick, eller också är man mycket svaga som bara viker sig för denna liberala klick.

Dessa beslut får också ekumeniska konsekvenser. Svenska Baptistsamfundet ingår i en världsvid gemenskap. Finns det något baptistsamfund i världen som gör samma vägval? Jag känner inte till något. Det blir spännande att se hur samfundsledningen hanterar debatten och hur man försvarar beslutet inför Europeiska baptistfederationen, man blir hyllad av sekulära Sverige, men sågad av ukrainas baptister m.fl. som lever i väckelse.  Svenska Missionskyrkan ingår också i en världsvid gemenskap med systerkyrkor på olika håll i världen, vilken support har man från systerkyrkor att ändra sin äktenskapspraxis, jag tvivlar på att det finns någon som stöder detta. Jag tycker också att man sviker den ekumeniska uppgörelse vi gjorde inom ramen för Sveriges Kristna Råd i remissarbetet inför en ändrad äktenskapslagstiftning.

Noterar att ungdomsförbundets ordförande Johan Nilsson på sin blogg uttrycker sig försiktigt, men markerar att man mer borde lyssna på kyrkorna i tredje världen, han säger egentligen samma sak som Bertil Svensson.

Men vad som händer inom världsvida kyrkan är nog ointressant för liberalerna i storstäderna i dessa samfund. De är ekumenikens dödgrävare. Man struntar totalt i kyrkan i tredje världen, i alla församlingar i egna samfundet som vill hålla fast vid en traditionell äktenskapssyn, och man bryr sig inte om relationen till de historiska kyrkorna.

Ibland behöver man gå mot strömmen, kyrkan hamnar snett ibland. Men då är det viktigt att förankra det man gör i kristen tradition och i en seriös Bibeltolkning. Det tycker jag att Luther försökte göra. Och även de som bildade svenska frikyrkorörelsen. Men jag kan inte se Svenska Kyrkan, Missionskyrkan och Baptistsamfundet som nydanande pionjärer för andlig utveckling och dynamik i detta fall.

Det är alltid klokt att komma ihåg att det finns 1 miljard 131 miljoner katoliker i världen, och för vilka denna förändrade äktenskapspraxis är otänkbar.

Denna drivande grupp av liberaler i dessa samfund slänger också sina Judaskyssar mot alla oss andra som är bundna av våra samveten, respekt för kristna kyrkans historia och globala kyrkans hållning. I det ensidigt sekulära Sverige blir det ju vi som får ta alla smällarna, det blir ju vi som inte anpassar oss efter politikens och samhällets utveckling. Det blir de katolska kyrkorna som hamnar i skamvrån, de ortodoxa kyrkorna, pingstkyrkorna, EFK och trosrörelsen, och EFS, det blir vi som kommer att förhånas som homofoba, bakåtsträvare, kristen höger. Tackar.

Vad ska vi då göra? Jag hoppas innerligt att alla SMK- och baptistförsamlingar – och pastorer som inte stöder utvecklingen, att man tydligare börjar markera, ta avstånd, och inte bara snällt hukar sig för liberalerna i storstäderna som försöker styra utvecklingen. De äldre frikyrkosamfunden är gamla väckelse- och revoltrörelser, som har vuxit fram i strid med en kyrka man tyckte var för urvattnad, lite mer av de takterna behövs igen, att inte bara sitt tyst och snäll, och sitta still i båten medan andra krafter styr båten åt helt fel håll.

Vad ska vi då göra? Stå upp för tro och övertygelser. Och tydligt markera att detta ställer man inte upp på. Och jag tror att vi måste tydligare markera ekumeniskt, vi samarbetar med dem som delar tydliga grundvärderingar. För min del så gör jag nog bedömningen att jag står betydligt närmare Katolska Kyrkan än Svenska kyrkan i många grundläggande ideologiska frågor. Jag måste också inse att jag i dessa frågor står betydligt närmare Katolska och ortodoxa kyrkorna än de liberala falanger som tycks ha ett starkt grepp över både Missionskyrkan och Baptistsamfundet.

Men man bör vara försiktig med hotet om att lämna, gå ur etc. Det hotet funkar bara en enda gång, sedan är man borta. Och de är inte de som håller fast vid kristna kyrkans grundhållning som splittrar i detta fall.

Den realistiska hållningen blir nog att vi får en fortsatt officiell ekumenik men med ganska grunt innehåll. Och att man djupare samarbetar med kyrkor och samfund som delar samma grundvärderingar. Då handlar det om en gemensam grundsyn kring synen på Jesus, frälsningen, Bibeln, omvändelsen – och äktenskapssynen ingår i dessa grundfrågor. Men det blir ju svårt att samarbeta inom samma samfund om man inte delar en gemensam grundsyn. Behöver samfundskartan rita om för att samarbetet ska fungera framöver?

Det som irriterar mig allra mest är att presentera dessa ekumenikens dödgrävare som progressiva, nytänkande, framåtblickande spjutspetsar. Svenska Kyrkan har halverat antalet gudstjänstbesökare senaste decennierna. Och de liberala kyrkorna i storstäderna är långt ifrån fornstora dar, och har upplevt en katastrofal tillbakagång under de senaste 40 åren, samtidigt som man rört sig i en liberal riktning – och medelåldern är påtagligt hög hos de mer liberalt präglade kyrkorna.

Tillägg: Både Världen Idag och Dagen speglar lite av det jag efterlyser i detta blogginlägg. Missionspastorn Tuve Skånberg ryter till.

  • P

    Mats, men så enkelt är det väl inte att vissa värderingar enbart finns inom kyrkan (bland kristna) och andra värderingar enbart finns i samhället (bland icke-kristna)??

    Och de flesta kristna (såvida de inte lever i en sekt) lever väl i samhället de också, och kyrkorna räknas väl också in i det som vi kallar för ”samhället”?

    För min del tror jag att väldigt få människor ärligt kan påstå att de inte påverkas av de värderingar som finns runt omkring dem i samhället och i samtiden, medvetet eller omedvetet.

    Nog kan kristna och icke-kristna ha gemensamma värderingar, t ex alla människors lika värde, varar för jämställdhet mellan könen, vara emot dödsstraff och militär vapenmakt. Det är heller ,enligt min mening, inte en lätt sak att lite snabbt och enkelt definiera vad som menas med ”kristna värderingar”, därför att liksom att kristna och icke-kristna kan ha samma värderingar, kan kristna ha olika. Långt ifrån alla kristna är överens i frågor som rör t ex miljö, militärt försvar, jämställdhet, abort, äktenskap, och preventivmedel.

    Det här med att man beskyller meningsmotståndaren för att vilja vara ”politiskt korrekt”, betraktar jag enbart som ett icke-argument. När debattörer slänger ur sig det bemöter de inte meningsmotståndarens åsikter med sakargument, utan med skällsord. Det tillför inte debatten något, utan är mest meningslöst och tröttsamt.

  • Mats

    ”Samhällets värderingar” kan vara både sådana som alla kristna kan dela, och inte alls, samt lite mittemellan, visst. I fråga om samlevnad ser iaf jag en solklar tendens att det är sexuellt liberala sekulära personer som sedan tidigt 60-tal drivit på styrt utvecklingen, och inte med utan rakt emot den familje- och sexualsyn som man finner i NT.

    Att abort skulle kunna vara ok rakt av för en kristen ser jag som omöjligt, hur kan det försvaras av någon kristen?

    Jag skulle heller inte kalla det en kristen syn, även om vissa som kallar sej kristna har den synen, att se utomäktenskaplig sex som rätt iför Gud, kan du det?

    Isåfall, förklara, varför.

    (Ja, ”PK” är ofta ett oskick, men i kontexten (min post nr 50. relaterat till de poster jag svarade på) tycker jag det framgår ganska klart vad jag menar.
    Men onödigt kanske, kan hålla med till en del)

  • Staffan Hellerstad

    Romarbrevet 2 Kap.

    Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är, som dömer. Ty därmed att du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du, som dömer den andre, själv handlar på samma sätt.
    2.
    Och vi veta att Guds dom verkligen kommer över dem som handla så.
    3.
    Men du menar väl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du människa, som dömer dem som handla så, och dock gör detsamma som de?
    4.
    Eller föraktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighets rikedom, utan att förstå att denna Guds godhet vill föra dig till bättring?
    5.
    Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare.
    6.
    Ty ”han skall vedergälla var och en efter hans gärningar”.
    7.
    Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära och oförgänglighet.
    8.
    Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse.
    9.
    Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens.
    10.
    Men härlighet och ära och frid skall tillfalla var och en som gör det goda, först och främst juden, så ock greken.
    11.
    Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;



Subscribe to Stefan Swärd