Svar till Håkan Arenius

~ stefan

Dagen-redaktören och EFK-aren Håkan Arenius har skrivit ett inlägg på min blogg med frågor till mig som jag kortfattat vill kommentera.

När det gäller olika roller så eftersträvar jag för min egen del att försöka se mitt liv som en helhet. Jag tjänar Kristus med allt vad jag är och kan och förmår, oavsett om jag sitter i ett styrelsemöte för EFK, håller en predikan i en församling, skriver en rapport åt Volvo, pussar min fru eller övningskör med ett av mina barn. Så jag svårt för att ha olika hattar som jag har på mig vid olika tillfällen. Men självklart är jag inte dummare än att jag inser poängerna i Håkans frågor.

När EFK:s styrelse valde mig till ordförande år 2002 gjorde man det med öppna ögon. Alla visste att jag var en aktiv debattör, jag stod för tydliga övertygelser om en evangelikal och karismatisk kristendom, och jag var aktiv i att skriva, jobbade med politisk analys etc. Och vår överenskommelse var att jag inte skulle tona ned min profil, det var en sådan ordförande man ville ha. När debattens vågor ibland har stått höga kring artiklar och utspel från min sida har jag återvänt till styrelsen, som är min uppdragsgivare, och fått förnyat förtroende och med uppmuntran att fortsätta delta i samhällsdebatt och vara en kristen röst inte minst gentemot samhället. När det gäller kontroversiella frågor där jag vet att här finns ingen tydlig hållning inom EFK, försöker jag markera detta genom att tydligt säga att det är min privata uppfattning, eller artikeln undertecknas med titeln fil.dr. eller statsvetare. Sedan finns det tillfällen när EFK inte har någon uppfattning men där det knappast kan uppfattas som kontroversiellt internt, och där jag kan framträda med titeln EFK-ordförande. Ett exempel på detta var mitt utspel i somras i FRA-debatten då det både i TV-nyheterna och i stort sett i hela svenska pressen stod om att EFK:s ordförande kritiserade FRA. Ingen i EFK har hört av sig till mig och klagat på detta. När det gäller mitt bloggande har jag tidigare presenterat vissa principer här på bloggen och det är kort och gott min privata blogg, det är inte EFK:s blogg, lika lite som Carl Bildts blogg är Utrikesdepartementets officiella blogg.

Bloggandet har sin speciella roll och charm som Håkan påpekar. Men jag eftersträvar att inte slänga ur mig vad som helst. Även om mina konsultrapporter är genomtänkta så eftersträvar jag att vara genomtänkt även i mina blogginlägg. Inte minst mina inlägg i NOD-debatten. Det var nog ett av mina mest genomreflekterade inlägg på denna blogg.

Sedan har jag ju fortfarande svårt att begripa detta, Håkan skriver att jag misstänliggör NOD, jag sätter deras förtroende på spel, jag vållar dem skada. Jag tror att intresset för NOD har ökat med denna debatt. Och menar NOD att jag helt har missuppfattat dem, och placerat in dem i fel fack, så har de ju alla möjligheter i världen att rätta till denna bild, det kommer fler nummer. Håkan låter antyda att det var manipulativt av mig att Christer Roshamn skulle berätta om vem han är. Jag hade inga biavsikter med detta. Jag tycker inte alls om anonymt bloggande. Och att bara lägga in ett förnamn blir för anonymt. Jag tycker att man ska skriva både för och efternamn och gärna säga en rad om vem man är, det är inget absolut krav på min blogg, men en rekommendation. Tolka inte in mer än så i detta. De som har fått unik särbehandling i denna bloggdebatt är NOD-redaktionen och Håkan Arenius, inte Christer Roshamn, han har bara skrivit inlägg som alla andra, och inte alls på min uppmaning.

Sedan skriver Håkan att jag använder maktmedel mot en grupp jag vill komma åt. Varför i hela världen skulle jag vilja komma åt NOD-redaktionen? I vilka avseenden har jag något otalt med dem? Och jag gillar inte alls uttryck som ”yttersta makten”. Jag har inte engagerat mig i kristen verksamhet för att jag vill utöva makt eller använda maktmedel. Är det mina avsikter skulle jag syssla med helt andra saker. Hela mitt engagemang bygger på kärlek till Kristus, och att jag vill se evangeliet spridas i Sverige och internationellt, och att Kristus ska bli trodd och efterföljd. Några andra avsikter har jag inte.

Mitt enda skäl att kliva in i denna NOD-debatt var att jag är bekymrad över bristen på lärjungaskap och efterföljelse i svensk kristenhet. Och att den elementära kunskapen om vad det innebära att leva som kristen genomgår en långsam uppluckringsprocess. Vi borde mer diskutera hur vi idag ska tillämpa bergspredikan och Jesu övriga undervisning, än många andra perifera frågor. Jag ser att sekulariseringen breder ut sig i de frikyrkliga domänerna, och även bristen på kunskap i Bibeln och förståelsen i hur vi ska leva som kristna. Det var enda skälet till varför jag kommenterade det aktuella NOD-numret. Jag är mycket tacksam för att NOD-redaktionen så tydligt har uttryckt att man delar min grundinställning.

Sedan tror jag att våra etablerade samfund behöver nya former av ledarskap för att kunna överleva inför framtiden. Unga människor idag är mycket ointresserade av våra etablerade samfund och de formella sidorna av vår verksamhet. Med mitt bloggande försöker jag visa en modell för kristet ledarskap som är personligt, genomskinligt, lättåtkomligt, tillgängligt för att svara på frågor och diskutera med, men som samtidigt kan vara tydligt, stå för bestämda uppfattningar, och också våga framföra övertygelser och klara budskap. Så vill jag fungera som kristen ledare. Och jag tycker att bloggen är ett av flera bra verktyg för detta. Vi måste komma bort från det strikta hierarkiska tänkandet, där man tänker i banor av samfundshierarkier. I en icke-hierarkisk modell kan jag ställa kritiska frågor till vad någon EFK-are har sagt utan att det uppfattas som att makten talar eller att jag tar någon annan i örat. Och en annan EFK-are kan framföra synpunkter direkt till mig på min blogg över saker jag har sagt eller skrivit.

Och Volvo var inget bra exempel. Våra globala och internationella företag är strikt hierarkiskt uppbyggda och det är mycket strikt vem som får uttala sig på företagets vägnar. Det råder strikt toppstyrning när det gäller kommunikationen från internationella storföretag. Skulle någon mellanchef eller högre tjänsteman gå utanför sina ramar skulle man bli tillrättavisad omedelbart eller till och med avskedad. En mellanchef på Volvo sade vid ett tillfälle något tokigt i TV, och blev sågad av dåvarande Volvochefen Gyllenhammar i TV, i direktsändning. Så vi ska nog inte snegla mot företagsvärlden om vi ska hitta bra modeller för kommunikationen i ett modernt kristet samfund.

 

 

 

 

 


Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /home/mattlose/stefansward.se/wp-includes/class-wp-comment-query.php on line 399
  • Olof

    Bra att du ändå håller med om att detta med att sitta på olika stolar inte är helt oproblematiskt. För det är det inte, och blir det inte heller genom upprepning. Men när det gäller maktfrågan så är som sagt Arenius kritik konstig. För det första, vem tror på allvar att Stefan Swärd vill komma åt teologerna på ÖMS och använder sin blogg för att attackera deras teologiska positioner? För det andra, är det någon som tror att Pekka Mellergård och de andra nu känner sig rädda och ledsna coh nödgade att inte längre uttrycka sin teologi, reflexion och så vidare i skrift! DET är ett direkt oförskämt påstående menar jag, fegt att anspela på offerrollen på det sättet, för övrigt en klassisk ”härskarteknik”. Och för det tredje, kan inte Arenius kritik riktas mot honom själv? Är det detta som pågår: ”Nu har herr Swärd gått alldeles för långt i sin kritik av mina gamla polare, nu ska jag som representant för den tredje statsmakten (visserligen i kristen tappning men ändå) kliva in och förklara att han har överträtt alla frikyrkliga gränser för hur man får uttrycka sig”! För tänk att denne Dagenjournalist nu kliver in i debatten och tar Swärd i örat. Fast det är ganska komiskt förstås.

  • Pekka Mellergård

    Hörni,
    nu börjar det bli riktigt intressant i denna hydrans värld (Även om jag saknar ett ordentligt samtal om det som startade den här debatten, nämligen det verkliga budskapet i NOD#4-08. Men vi kanske återkommer till det. Om inte annat vid den konferens som NOD-akademin. Örebro Missionsskola och Korsvei arrangerar 20-22/3 på temat ”Hur ska vi orka leva med varandra?”).

    Men här har vi ett mycket klokt inlägg av Håkan Arenius, som jag tycker sätter fingret på flera av de saker som jag personligen upplevde som problem med Stefans presentation av NOD:s familjenummer.

    Och så svarar Stefan på ett sätt som gör att jag nästan blir fuktig i ögonvrån. Och jag menar inte detta ironiskt.

    Detta, och hela den debatt som försigått på Stefans blogg den senaste veckan illustrerar något. Något viktigt. Det handlar om det som samtidigt skiljer och förenar. Och jag tror inte att det i första hand handlar om ”gammelkonservativ evangelikal” respektive ”post-evangelikal”, även om det säkert är så att jag läser andra böcker och föredrar annat sällskap vid kaffet än Stefan (om man får välja). Men jag är faktiskt nog så intresserad av det som förenar, som det som skiljer.

    Jag säger inte mer denna gång. Både på grund av tidsbrist och oförmåga. Men visst vore det fantastiskt om vi kunde hitta sätt att orka leva med varandra. Kanske till och med riktigt anstränga oss för att försöka förstå varandra.

  • Olof

    Pekka! Skillnaderna mellan gammelkonservativ evangelikal och post-evangelikal behöver nog inte vara så mycket större än det du beskriver. Jag menar absolut inte att det är skillnader som gör att man ska dela på sig i något avseende. Bara att det innebär en viss skillnad om man läser ”andra böcker” eftersom det har att göra med andra formuleringar av tron, andra uttryckssätt, andra förväntanshorisonter och lite andra perspektiv. Och det är väl bland annat det den här debatten har handlat om.

    Olof P

  • Pekka Mellergård

    Hej igen!
    Frun läste inläggen, och stirrade plötsligt på mig: ”Vadå, vill du inte dricka kaffe med Stefan Swärd?!” Och jag inser att formuleringen blev lite olycklig. Andemeningen: Om vi får välja, så skulle nog Stefan och jag 1) välja olika litteratur 2) välja olika sällskap vid kaffebordet.

    Men vi både skulle gärna dricka kaffe med varandra!

    Eller hur, Stefan?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Pekka,
    Jag reagerade som din fru, vill inte Pekka dricka kaffe med mig, jag kände mig jättesårad, men läs Arenius rekommendationer för bloggsfären – tänk efter före.
    Men jag tycker att ni borde börja kalla mig för icke arvoderad marknadschef för NOD.
    För övrigt har jag försökt hela livet att klassificera min andlighet och teologiska övertygelse under beteckningen kristen, men det kanske är före lite sofistikerat bland teologer.
    hälsar
    Stefan Sw

  • Pekka Mellergård

    Olof (och Stefan. Och ni övriga).
    Det blir lite lustigt med ordningen på inlägg ibland (jag håller fortfarande på att orientera mig i hydrans värld. TV har jag klarat mig utan i tio år, men den här bloggvärlden måste nog tas på större allvar än jag hitills gjort).

    Nåväl: Skillnaderna känns ibland, för att inte säga ofta, enorma. Känslan av att befinna mig på en annan planet än min arbetsgivare inställer sig ofta efter min förflyttning från neurokirurgen i Lund till mitt nuvarande jobb. Och ändå, både ser och känner jag att det nog ändå är mer som förenar än skiljer. Men det är något jag/vi inte riktigt kommer åt. Och det gäller mycket mer än denna debatt. Åke Bonnier avtåg från Jesus-manifestationen, eller vad det nu kallas, är väl ett annat exempel (om jag ska hålla mig till denna bloggs ämnesområden).

    Antagligen kan det stavas ”kultur”. Kultur i betydelsen ”livsvärld”. Men något har hänt i mitt liv, som påminner om det som hänt i Stefans liv. Och antagligen i ditt, Olof, som har brutit in i den där (sub-)kulturen. Och det är intressant.

    För detta borde vi hitta ett bättre språk.

  • Pekka Mellergård

    Stefan.
    Innan jag går och kramar om min fru i detta Småländska mörker som blivit mitt: Du få jobbet som marknadschef för NOD anytime! Det är bara att lyfta på luren.

  • Bo

    Det känns som att den här diskussionen har nått vägs ände, att det kanske är dags att lämna den nu och gå vidare, att inse att vi nått fram till konsensus – om att vi inte kan nå fram till konsensus. För övrigt – skulle inte du Stefan uppskatta om vi läsare kom med förslag på meningsfulla ämnen att diskutera? Bara det är ju en utmaning.

  • Christer Roshamn

    Jag gillar att ni (Stefan och Pecka) kan ha lite av ”glimten i ögat” när ni skriver.

    Christer Roshamn

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Olof,
    Din lite arroganta uppkäftighet har ett tilltagande drag, men det är klart att det är ännu mer tilltalande när jag inte drabbas av den, men det kanske är en djupt mänsklig reaktion.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Håkan Arenius

    Jag tänkte ligga lågt tills Stefan hörde av sig. Och jag håller med Pekka, det är lätt att få en tår i ögonvrån. (Fattar inte hur du orkar, Stefan, man ska vara bra ung och vältränad för att hålla ditt tempo.) Och hur gör man för att vara kort i en lång debatt?

    För det första: Jag är den förste att uppskatta dina försök att mejsla fram en ny sorts ledarroll i transparens och anknytning till tiden. Applåd! Jag är inte ute efter dig på något vis. Men hur detta ska ske behöver nog pratas om en del, och det var just det jag var ute efter. Jag tyckte nämligen att en del frågor blev pedagogiskt tydliga i den där bloggen, det var därför jag passade på. Om du letar nya vägar, Stefan, måste de få diskuteras – jag tror inte vi är oense om det. (Att det också gäller mig, som en del antytt, är ju självklart.)

    Det leder mig till det andra:

    Det har aldrig föresvävat mig att NOD-folket skulle vara prinsessan på ärten i detta, och de talar för sig själva. Jag försökte visa på hur en process av det här slaget kan uppfattas och påvisa möjliga generella konsekvenser. Så länge har jag varit med i leken att jag vet att reaktioner av den sort jag beskriver inte är ovanliga. Vi kan ju tycka illa om det, men den som makten haver kan inte bortse från hur hans ord träffar människor.

    Du gillar inte ord som ”yttersta makten”, Stefan? Jag betvivlar inte ett ögonblick att du menar allvar med att du vill vända ryggen åt hierarkierna. Jag uppskattar det i högsta grad – signe dig och må du lyckas i ditt uppsåt! Men livet har lärt mig att den som har makt i demokratiska sammanhang sällan vill erkänna den eller förstå hur den slår. Här är en springande punkt, ty till följd av sådan aningslöshet kan man ställa till med mer än man inser.

    Saken är som du vet den, Stefan, att du har makt.

    Och du kan inte – och ska naturligtvis inte – abdikera från makten. Men vad makten uttrycker betyder något antingen det sker på kammaren, från talarstolen eller på en blogg. Kungen kan inte säga ”Äh, jag skämtade bara” när halshuggningen redan är verkställd (nu förstod väl alla att jag tog i bortom all reson?).

    Jag betvivlar inte ett ögonblick dina grundläggande bevekelsegrunder som du beskriver dem i ditt svar till mig. Men jag tror uppriktigt sagt inte att det var endast de som drev dig att skriva blogginlägget. Nu menar jag inte detta som en anklagelse, den som vill ägna sig åt att hitta liknande exempel i mitt eget skrivande behöver inte leta länge, tyvärr.

    Här avslöjar du, som jag uppfattar det, en negativ förförståelse av NOD-gänget. Jag kan inte förstå hur man annars skulle kunna uppfatta dessa texter som du gör. Flera har uttryckt detta som du sett. Det är väl inget konstigt med det, alla kan ju inte tycka likadant. Men min poäng kvarstår: om man har ett anställnings/ansvarsförhållande blir det problematiskt. I det goda scenariet blir du av samtalet övertygad om detta och korrigeras – kanske är det detta som har skett nu – eller så tar ”de angripna” till sig en förhoppningsvis sund kritik.

    I det dåliga scenariot underblåses dåliga vibbar. Och nu är det så att när min gamla näsa, som var med redan på 60-talet, börjar vädra en antydan till sortering i mer eller mindre andliga eller rättrogna igen, då reser gubben ragg. Sådan sortering har nästan alltid slutat med att man kört av vägen. (Jodå, jag har själv sorterat, tyvärr. Brrr!).

    Jag lämnar Volvo och en del annat, för nu börjar jag bli trött. Jag förväntar mig ingen utförlig kommentar på detta, du måste väl hinna konsulta och pussas och predika och allt vad du nu håller på med också.

    Och Pekka, visst fick du fel debatt. Och Stefan också. Så blir det nästan jämnt när man klyver näbb. Varför det är så? Det är en helt annan debatt…

    Apropå sista ordbytet: Ni är väl händelsevis inte släkt, Stefan och Olof?

  • JB

    Hej Stefan. Kan du inte utöva lite av din makt du har inom EFK ock sparka igång det diskussionsforumet. Ni har haft ett mindre antal frågor uppe och de har dött ut. Jag tror att ditt forum forum mår bra av att vara ditt. Be lite olika människor belysa någon frågor som introduktion och låt sedan diskussionen bryta loss. Låt detta var din megafon för dina åsikter.

    Lycka till

  • Ludvig Hoffman

    Jag förutsätter att Pekka och stefan, om de får välja föredrar kvinnligt sällskap till kaffet och det är då förhoppningsvis ganska uppenbart olika kvinnor.

    Men den skillnaden är väl ganska gammelkonservativ av sig, eller?

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    JB,
    Jag antar att du menar det forum vi har på EFK:s hemsida. NOD-debatten har tenderat att bli ganska EFK-intern, och jag håller med, min blogg kommer att utarmas, om det blir en massa interna EFK-diskussioner, men frågorna som har diskuterats nu är ju mycket generella. Men ska fundera på saken.
    hälsn
    Stefan Swärd

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Stefan/Håkan/Pekka mfl. Stefan menar att vi inte ska tänka i termer av hierarkier. Men detta kan väl inte gälla oavsett hur ”rörelsen” de facto fungerar? Om tex EFK FUNGERAR som en samfundshierarki, då måste vi väl också våga tänka på EFK i dessa termer, annars bedrar vi väl oss själva?

    Därför delar jag Håkans uppfattning att Stefan faktiskt har en tydlig makt-position. När du blundar för detta, Stefan, så riskerar du också att bli okänslig för hur du använder din makt. Om du inte hade ditt styresleuppdrag i EFK och liknande uppdrag i andra sammanhang, tror du då att vi hade haft den senaste veckans debatt? Du är alltid EFK:s styrelseordförande och detta går aldrig att helt bortse från.

    Även om jag personligen har mina rötter i frikyrkan så kan jag ofta känna större sympati för dom historiska kyrkornas struktur. Här erkänner man öppet att kyrkan är hierarkiskt uppbyggd. I frikyrkan däremot måste man pga sina rötter i friförsamlingsrörelsen låtsas som om man fortfarande praktiserar ett oskiktat allmänt prästadöme, en icke-hierarkisk församlingsstruktur osv, samtidigt som man i praktiken har frångått detta för länge sen. Detta skapar mycket förvirring. Varför inte välja väg – friförsamlingsrörelse på riktigt eller kyrka på riktigt?

    Sen säger Håkan ”Och du kan inte – och ska naturligtvis inte – abdikera från makten.” Jag undrar varför? När lärlingarna sökte makt-positioner så blev dom tillrättavisade av mästaren. ”Så är det inte hos er.” Men om vi upptäcker att det faktiskt ÄR så hos oss också, borde vi då inte i Jesus fotspår kliva ned från våra troner och makt-positioner och istället bli betjänter och inta den nedersta platsen vi bordet. Detta gäller förstås inte bara Stefan…. (Mt 23:1-12)

  • Håkan Arenius

    Mycket intressant fråga, Jonas!
    Kanske är det mera frågan om attityden till makt än om huruvida man ska ha/söka/utöva makt?
    Det råder ingen brist på debattämnen!

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Håkan. Det är skillnad på makt och makt-positioner. Att ha inflytande är inte i sig själv problematiskt, däremot tycker jag att beslutsfattande makt-positioner är ett problem i ljuset av Jesus-storyn. Och jag tror verkligen inte att det sitter i attityden, detta är som jag ser det att förandliga Jesus ord och förlägga dom på insidan. Denna tradition är ju djupt förankrad i vår spiritualitet via Luther osv, men tar som jag ser det inte Jesus ord på allvar. Jesus ord och exempel gäller inte bara det privata och inre, utan också det politiska och strukturella. (Samma sak gäller fö som jag ser det rikedom som också diskuterats på denna blogg. Och i andra sammanhang…)

  • Kalle Spetz

    Jonas. Du säger att ”När lärlingarna sökte makt-positioner så blev dom tillrättavisade av mästaren.” Men om det är så att vi i rörelsen, EFK, vill att vissa personer ska ha funktionen som ledare, vi vill ha en struktur, ett skydd, ge människor ett mandat, ett förtroende, eller en position om du så vill. Då innebär det ju ett tjänande att gå in i en sådan ”roll”. En rörelse måste ju ha människor som har förtroendet att fatta beslut, annars blir det ju omöjligt.

    Du finns med med din röst i många sammanhang, bla på en hel del kristna bloggar. På det viset utövar du påverkan och med din förmåga att uttrycka dig utövar du makt över människor, du har helt enkelt ”nått” en viss position. Hur känner du inför det?

    Hälsningar
    Kalle

  • http://blog.bahnhof.se/wb938188 Jonas Lundström

    Kalle. Som sagt är jag inte emot inflytande, men jag är emot beslutsfattande och styrande makt-positioner. Jag påverkar människor genom mitt bloggande, men jag har ingen möjlighet att bestämma över andra. (Sen finns det förstås sjukt många andra problem i min karaktär och med mitt bloggande osv )

    En rörelse måste inte ha människor med förtroendet att fatta beslut som jag ser det. Det är fullt möjligt att vara en rörelse av fristående församlingar där varje församling genomför förändringar endast då alla kommit överens (konsensus). Så uppfattar jag att NT:s församlingar fungerade, och så fungerade från början tex den tidiga baptismen eller pingst i Sverige.

    Att vara en beslutsfattande ledare är inte att vara en betjänt. Vi har tömt dessa ord på sitt innehåll. En slav/betjänt styr inte över andra, hon eller han står under. Inte heller tror jag vi behöver någon annan ledare än Messias, jag tror tom att Jesus förbjuder detta (Mt 23:8-12).

  • Face Time

    Stefan, makt och manipulation.
    Stefan säger: ”Jag tycker inte alls om anonymt bloggande.Jag tycker man skall skriva både för-och efternamn och gärna säga en rad om vem man är”.
    Vill berätta en kort historia: för många år sedan köpte jag ett litet företag, med en del maskiner som jag inte var duktig på att hantera.
    Jag tog då kontakt med rektorn på ortens högskola och frågade om skolan kunde hjälpa mig med lite specialundervisning, så att jag kunde sköta maskinerna.
    Han visade inget större intresse, men gav mig numret till en av lärarna.
    Efter många enträgna försök med rektor och lärare fick jag en liten kurs anordnad.
    När min man, som då satt i högskolans styrelse, senare träffade nämnde rektor och tackade för att han hjälpt hans fru blev rektorn förstummad och kunde bara upprepa: varför sa hon inte att hon var din fru, varför sa hon inte att hon var din fru.
    Maktens män vill helst ha namn, titel och fin adress för att ta någon på allvar.
    Stefan, du säger att du med ditt bloggande vill visa på en modell för kristet ledarskap, som är personligt, genomskinligt, lättåtkomligt, tillgängligt för att svara på frågor och diskutera med, mn som samtidigt kan vara tydligt.
    Är det i överensstämmelse med detta som på du din blogg ger Livets Ord frikort?

  • Bo

    Jonas, jag tycker att dina tankar är viktiga och värda att utvecklas. Du skriver:
    ”En rörelse måste inte ha människor med förtroendet att fatta beslut som jag ser det. Det är fullt möjligt att vara en rörelse av fristående församlingar där varje församling genomför förändringar endast då alla kommit överens (konsensus). Så uppfattar jag att NT:s församlingar fungerade, och så fungerade från början tex den tidiga baptismen eller pingst i Sverige.”

    Detta som du skriver förutsätter att vi inte har en organisatorisk överbyggnad som EFK centralt. Här behandlas frågor av gemensam karaktär, dvs. frågor som berör den lokala församlingen och då hamnar den lokala församlingen i viss mening utanför detta beslutsfattande. Jag tror som du på den modell som presenteras i NT och hur det tidigare var inom baptismen och pingströrelsen.

    Skulle en central samfundsorganisation egentligen behövas om vi kristna levde i en sådan dynamisk kristendom som presenteras i NT? Mycket av det som EFK centralt ägnar sig åt skulle det inte finnas samma behov av då.

    Frågan om makt och maktutövning blir viktig när vi har skapat oss en sådan organisatorisk överbyggnad eftersom makt kan missbrukas. Här krävs alltså transparens och öppenhet. Det innebär alltid en fara när man begränsat mandatet att fatta beslut till ett fåtal personer. I NT var den helige ande aktivt med och fattade besluten och inriktningen. Personers kallelse och utrustning blev bekräftad av övriga troende. (Fler saker var annorlunda i NT. Då fanns en församling på varje plats och i varje stad, uppdelad i husförsamlingar.)

    Frågan om Stefan Swärds frihet att offentligt kritisera den egna rörelsen måste EFK ta upp till central diskussion. Detta samtal borde inte behöva föras på bloggen eller i andra sammanhang. Detta scenario har man måhända inte förutsett inom EFK.
    Frågan om maktmissbruk handlar också om vi har mod att säga ifrån. Det är för mycket av kollegialt ryggdunkande inom kristenheten och för lite av kritiskt frågeställande. Om Paulus kunde kritisera Petrus offentligt i NT så måste vi kunna kritisera varandra offentligt när det handlar om viktiga frågor av offentlig karaktär. Det är vår skyldighet.

  • Bo

    Dessutom blir det problematiskt när man ger en ensam person mandat att vara talasman för en hel frikyrkorörelse. Jag tänker t.ex. på Sten-Gunnar Hedin som gjort en del kontroversiella uttalanden. Vi har inom frikyrkorörelsen tillägnat oss det man brukar kalla för representativ demokrati och därmed har vi genast infört en försvagning av det spontana rättframma samtalet så som det återges i NT. Den första tidens troende var utsatt för ett större tryck och motstånd (förföljelse) än vi lever i och man kan anta att den ledarskapskultur som utvecklades där visade sig vara ändamålsenlig. Det kanske vi också kommer att upptäcka när vi hamnar i likartade förhållanden.

    Tack för att en vanlig gräsrot utan teologisk högskolautbildning får vädra sina åsikter.

  • Christer Roshamn

    Det är ju ett intressant samtal (eller vad vi kallar det i bloggvärlden) som förs. Jag har inga teologiska eller ideologiska problem med den typ av ”organisation” eller ”struktur” som vi (jag är alltså efk:are) inom EFK har. Både du Jonas och Bo verkar vara skärpta (och ivrar för Guds rike) Jag hittar inget i NT som säger att samfund (samverkan av fria och suveräna församlingar) skulle vara obibliskt? Men det kanske ni hittar? Å andra sidan finns det ju alla möjligheter i världen att ”bygga” andra typer av nätverk än EFK, så gillar man inte den strukturen så kan man ju lämna EFK

    God bless!

    Christer Roshamn
    Pastor i en ”fri och suverän” församling som SAMVERKAR med Evangeliska Frikyrkan och Svenska Baptistsamfundet (församlingen är dessutom 152 år gammal)

  • Christer Roshamn

    En salk till. En rörelse av ”fria församlingar” kan ju alltid avsätta ledare om de inte har förtroendet, eller hur?

    Christer

  • Bo

    Det är med en viss bävan jag svarar eftersom jag är medveten om att skriften säger att den som ”undervisar” ska bedömas strängare eller med en strängare dom. (ngt liknande). Jag vill inte hemfalla till ett polemiserande bara för att det är intressant eller utmanande.

    Min enda kommentar till Christer Roshamn blir att man självklart inte kan påstå att något nödvändigtvis är obibliskt bara för att det inte står omtalat i bibeln, däremot måste man ju få problematisera de nuvarande sakernas tillstånd.

  • Christer Roshamn

    Jag tycker att en ledare för ett samfund måste få uttala sig i olika frågor. Jag gillar ledare som vågar sticka ut hakan lite. De kan inte hela tiden springa och fråga om det är ok att säga något. Om det han eller hon säger inte är linje med synsättet hos församlingarna så får man ju ta tag i det då. Jag tror heller inte att sunda ledare bara vill tala i egen sak, De vet att de behöver andra människor omkring sig som kan tala in vishet i deras liv.

    Mvh

    Christer

  • Dr Jekyll och Mr Hyde?

    Stefan – En spännande tanke du för fram, att man kan vara olika personer i olika sammanhang. Plocka fram en i taget. Är du kristen bara på söndagarna? Vad är du de andra dagarna? Vilken åsikt har du i din församling? Skiljer den sig från den som du har hemma? På vilken av alla stolar och i vilka roller är du efterföljare till Jesus Kristus?

  • Bo

    Vår nuvarande frikyrkoorganisation är i mycket en spegel av det samhälle och den tid vi lever i. Om kyrkan, Kristi kropp i världen, levde i samma väckelsekraft som gestaltas bland NT:s första kristna, skulle den ”vanlige” enskilde kristne hamna mer i händelsernas centrum. Den ”vanlige” kristne och den ”vanliga” församlingen skulle på ett helt annat sätt befinna sig i rampljuset.

    Då skulle en platt, horisontell organisation upplevas som väldigt relevant och den enskilde kristne och den enskilda församlingen skulle på ett helt annat sätt fungera som ”representanter och talesmän” utåt.

    Det ”allmänna prästadömet” och Kristi kropp med Jesus som huvud innebär en ganska platt organisation med inbyggd frihet och rörlighet och snabba beslutsvägar.

    Och för övrigt väldigt likt den platta organisation som det moderna näringslivet eftersträvar.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Dr Jekyll och Mr Hyde? (vem är det?)
    Det är ju detta jag argumenterar emot, läs inledningen på bloggtexten ovan. Jag vill inte vara olika personer vid olika tillfällen. Det jag tar upp är att när man skriver en tidningsartikel kan man underteckna den med olika titlar. Det handlar bara om det och inget annat. Och det beror på att man företräder en stor organisation med 31.000 aktiva medlemmar, och då måste man kunna skilja på vad som är EFK:s uppfattning och vad som är min privata uppfattning.
    hälsar
    Stefan Swärd

  • Pingback: Stefan Swärd » Blog Archive » Nu gnäller jag på teologer igen!! - Allt mellan himmel och jord()