Stefan Swärd

Allt mellan himmel och jord

Joel Halldorf, en ung teolog och med ett välkänt efternamn i kristna kretsar, har roat sig med en analys av en aspekt av NOD-debatten. Han analyserar mitt svar på Håkan Arenius synpunkter som fördes fram i en gästkommentar.

Halldorf skriver att: ”Därför kan Swärd byta roll mellan EFK-ledare, konsult och bloggare och liksom tyckas mena att vi ska hålla i sär dessa tre Stefan Swärd. Som han skriver i sitt svar till Arenius försöker han själv markera ”vilken hatt han har på sig” (hatt-metafor istället för roll-metafor, men innebörden är densamma) genom att underteckna insändare med olika titlar. För Swärd är, liksom de flesta av oss, en modern, liberal individualist!”

Halldorf menar tydligen att jag tycker att man kan skilja på sitt verkliga jag och de olika roller man har i olika yrkesfunktioner, inklusive funktioner som pastor och andra former av kristna ledaruppdrag. Hans slutsats är:�
”Denna syn på arbetet som en roll är problematisk för var och en som vill kalla sig kristen. Men det faktum att kyrkoledare och pastorer tagit till sig detta synsätt (och här är Swärd bara ett exempel på en väldigt, väldigt utbredd trend) visar hur i grunden liberala, moderna och sekulariserade vi som kyrka är idag.”

Eftersom jag ändå är igång och gnäller på teologer så är det väl lika bra att jag fortsätter. Jag fattar inte hur Halldorf kan tolka mitt blogginlägg på detta sätt. Jag säger precis motsatsen. Mitt blogginlägg börjar på följande sätt: ”När det gäller olika roller så eftersträvar jag för min egen del att försöka se mitt liv som en helhet. Jag tjänar Kristus med allt vad jag är och kan och förmår, oavsett om jag sitter i ett styrelsemöte för EFK, håller en predikan i en församling, skriver en rapport åt Volvo, pussar min fru eller övningskör med ett av mina barn. Så jag har svårt för att ha olika hattar som jag har på mig vid olika tillfällen.” Det är min inställning. Jag är samma person hela tiden.

Jag uttrycker skepsis mot att se sig själv som en person som har olika roller, man måste se sitt liv som en helhet. Det jag dock skriver är att i den praktiska situationen när man skriver artiklar i sekulär press undertecknar man dem lite olika beroende på hur innehållet i texten är relaterat till vad Evangeliska Frikyrkan som helhet står för. Och det beror på det enkla faktum att folk kan lätt tolka det jag säger som att det är hela Evangeliska Frikyrkans uppfattning, i frågor där EFK kanske inte har någon uppfattning, eller kanske väldigt olika uppfattningar. Att jag säger att min blogg är min privata blogg, är inte uttryck för att jag delar in mitt liv i olika roller, det är bara uttryck för att den inte administreras av Evangeliska Frikyrkans kontor i Örebro. Detta borde framgå med all tydlighet när man läser mitt inlägg.

Med tanke på Halldorfs ytterst kraftfulla slutsats att mitt inlägg var ett exempel på hur sekulariserade, liberala och moderna vi är som kyrka – hade det varit värdefullt om han först lite mer noggrant läst igenom det jag skrivit.

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    Jag önskar inte vara fräck, men jag drog nästan samma slutsats som Joel. Men fint du klargör! :)

    Kring ”Jag tjänar Kristus med allt vad jag är och kan och förmår”, ska inte dela mina tankar här.
    Men om jag kan ge ett lite bok tips, så spana in denna boken: http://www.bokus.com/b/9780310251538.html?pt=search_result har själv läst den två gånger, men ska nog läsa den en gång till innan kort. Boken är extrem lättläst, men samtidig mycket djup (speciellt om du läser hela bibel sammanhanget till de bibel vers han refererar till).

    Gud välsigna dig!

  • http://jdfk-kefas.blogspot.com Michael G. Helders

    PS: Jag som Joel har häller inte läst nogrant det som har framkommit i denna debatten 😉

  • Olof

    Joel verkar ganska nyligen ha stött på den postmoderna kritiken av det stabila jaget (”cogito” i Decarts framställning). Det är nog därför han är så ivrig och lite klumpig i sin ”analys”. Men han har helt rätt i att det vore otänkbart för en premodern människa att dela upp sig själv i olika ”roller” på det sättt som Swärd (och alla vi andra) de facto gör. Och detta oavsett om man bejakar en ”helhet” i relation till dessa roller och att man i alla roller menar sig tjäna Kristus. Att det handlar om vad som kallas ”liberal individualism” är också korrekt, viktigt dock för de som inte är insatta i dessa idéer att man inte läser in den politiska liberalismen i detta, det handlar snarare om det slags människosyn som den liberala tanken (som har genomsyrat människosynen i hela västvärlden) vilar på.

    Det som blir lite klumpigt är när Joel använder begreppet ”sekulariserad” (och det är säkerligen detta som Swärd reagerar starkast på) eftersom han inte verkar känna sig hemma i ett postmodernt sätt att tänka. Joel röjer därmed en sorts kristen guldåldersmyt om jaget, att det har funnits ett ”urkistet” sätt att betrakta relationen individ-kollektiv och att denna nu har lösts upp genom ”sekulariseringen”. Men det finns ingen sådan urkristen modell. Också den relation mellan individ och kollektiv som dominerade på NTs tid var en produkt av komplexa sociala, politiska och kulturella krafter, och ingalunda ”kristen” i specifik och genuin bemärkelse, även om det definitivt finns vissa kristna särdrag. Även den rkistna tanken är alltså historiskt situerad, något som man svårligen kommer förbi om man vill bedriva seriös samhällsanalys. Joel skulle behöva tänka några varv till kring dessa tankar, särskilt kring föreställningar om stablitet och ”essens” i relation till jaget.

    Olof P

  • Ludvig Hoffman

    Till skillnad från Halldorf och Helders tycker jag att du varit tydlig med detta hela tiden. Tack för att du reagerar även mot vad vissa teologer skriver.

    Du behövs för att den goda balansen mellan akademisk bildning och praktisk kristendom ska bevaras inom EFK. (Ja, det är en god blandning av detta på Örebro Missionsskola och jag trivs verkligen med att läsa där.)

  • Nils

    Tjaaa…
    I pingst får man med automatik en plattformsplats om man har ett visst efternamn.

    Ett återkommande fenomen som är tröttsamt & gör att rörelsen förlorar spänst med mångfald.
    Altifrån styrelse/äldsterekrytering till oficiella mediapositioner.
    Överdriver jag – nej – det är ganska enkelt att sammanställa en släkt-kändislista.

    Ett efternamn ska tydligen borga för något…
    Om man struttar runt i munkkåpa eller yttrar sig tveksamt, ger det ändå en viss immunitet pga efternamnet.

    Men skulle ”Anders Andersson” strutta runt i munkkåpa & ge sig på en ”nyupptäckt” tolkning så existerar ingen plattform.

    Det goda är dock att en ny plattform = predikostol kan skapas via bloggande.

    Tyvärr reagerar de som ”äger” den gamla plattformen med skepsis & förakt, av att det dykt upp predikostolar på samma nivå & som klarar av att publikt förmedla budskap som kastar nytt ljus över ”sanningar”.

  • Samuel

    Stefan jag förstår din reaktion. Jag tror dock att du och Joel pratar lite förbi varandra här. Det är många av oss som ibland läser denna blogg som tycker att du är lite inkonsekvent i din argument. Jag förstår att du vill se den kristna identiteten som ett helhets begrepp och det är bra. Du tycker inte heller om det sekulära vilket också är bra. Och du förstår att trots att det är din blogg och inte EFK:s så är du fortfarande ordförande för EFK och denna blogg kommer läsas som att det är du som ordförande skriver.

    Men samtidigt så använder du jätte många argument som motsäger detta. Förut hade vi debatten kring din och Sturmarks artikel. Men även i denna debatt så använder du flera gånger argument som pekar åt att du skulle skriva dessa inlägg som en vanlig privatperson. Ett argument försvinner liksom om du senare skriver ett helt stycke som argumenterar åt ett annat håll.

    Inte för att vara elak men ofta när vi diskuterat dessa saker här så slår det mig att du inte riktigt förstår vad kritiken är. Du håller ju oftast med i kritiken av det sekulära men kan i samma inlägg argumentera för det sekulära. Det är som att du är så formad av det sekulära att du inte riktigt kan tänka i andra banor men samtidigt vill du.

    Dessutom låtsas du att inte vara teolog medan detta är teologisk debatt. Så om du är mer konsekvent i din argumentation kanske vi slipper missförstå dig.

  • http://resande.blogspot.com joelh

    Stefan,

    Roligt att du läst och reflekterat över min text! Några kommentarer:

    1. Jo, jag hade noterat att du skrev att ”du vill se livet som en helhet.” Jag tvivlar inte på att du tjänar Kristus i allt du gör, och ser hela ditt liv som en helhet utifrån det. Det är inte min poäng. Det jag kritiserar är att du inte är EFK-ordförande i allt du gör, utan att du beskriver det som en roll som du går in och ut ur. Jag är tveksam till hela konceptet ”yrkesroll,” och inte minst när det gäller kyrkliga ledare.

    2. Min text handlade alltså om utövandet av rollerna rent praktiskt. Men det var kanske slarvigt av mig att kasta in ”hatt”-metaforen, med hänvisning till din användning av den, utan att klargöra den delen av din text.

    3. Jag förstår att du uppfattar min text som aggressiv (men du vet ju hur vi debattörer är ibland! :) ), men notera ett par formuleringar: ”För Swärd är, liksom de flesta av oss, en modern, liberal individualist.” Jag är lika mycket en del av detta som du; jag är lika individualistisk och liberal! Jag menar att det är enormt svårt att göra motstånd mot de tankesätt och strukturer som formar oss i denna rikning, för de är ju vår vardag. Det är så vi lever i et moderna, liberala och sekulariserade samhället. Och det, återigen, är poängen med min text: att vi lever så här, och att vårt sätt att leva formar vårt sätt att tänka.

    4. Och för att utveckla: som Olof skriver reflekterar detta ”den människosyn som den liberala tanken (som har genomsyrat människosynen i hela västvärlden) vilar på…” Det vill säga: hela vår kultur ser ut så här. Ingen bör alltså läsa min text och säga ”Den där Svärd alltså, jag visste att han var en sekulariserad typ!” Det är inte poängen. Det jag ifrågasätter är ett i vår kultur normalt och accepterat sätt att tänka och agera: ”att skilja på roll och person” (ja, det är ju till och med ett uttryck!). Det är vad jag syftar på när jag på slutet skriver att detta är ett uttryck för en ”väldigt, väldigt utbredd trend”.

    5. Min poäng är alltså att det är väldigt vanskligt att tänka sig ”jag” skilt från sina roller. Inte bara för att det lätt leder till identitetsförvirring, utan också för att det är en abstraktion där man seprarerar ”den man är” från ”det man gör.” Förr var man ”smed-Johan” eller ”bonden Andersson,” vilket gjorde livet enklare på många sätt: om inte annat visste man vad gemenskapen förväntade sig av en. Men detta sätt att leva utplånas ju med kapitalismen, och då kommer också denna nya syn på jaget som jag alltså är tveksam till, eftersom jag tror att den helt enkelt är felaktig. Vi är det vi gör! Det är därför det är så viktigt att vara uppmärksam på att man bör vara kristen i allt man gör, oavsett om man är banktjänsteman eller bonde.

    På liknande sätt är det när jag skriver denna text. Som du märker så kopplas den ju hela tiden till mitt efternamn, utan att jag har bett om det. Men det är inget jag kan – eller vill – välja bort. Mitt namn talar ju om min tillhörighet och vem jag är. Och dessutom (och nu blir det djupt!) finns det ingen ”Joel Halldorf” bortom ”Joel Halldorf.” Det finns inget ”jag” bortom mitt namn, mitt ”jag” är istället sammantvinnat med mitt namn! Och det är ju just detta namn jag hoppas står skrivet i livets bok.

    Olof:
    Jag ser nog min text som mer aristoteliansk (immanent) än postmodern. och med sekularisering syftar jag på sekularism, och sätter det inte i motsats till ”urkristen” utan snarare pre-modern. Den moderna individualismen är inte bara främmande för kristendomen utanför hela den premoderna kulturen, kristen så väl som grekisk och judisk.

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Joel,
    Tack för kommentar. Ska begrunda det du skrivit.

    hälsn

    stefan Swärd

  • http://himmelochjord.swedmedia.se stefan

    Samuel,
    Det stämmer nog att jag inte är konsekvent i mitt tänkande alla gånger. Men alla kommentatorer här på bloggen är ju till stor hjälp när det gäller att avslöja inkonsekvens.
    hälsn

    Stefan Swärd

  • http://resande.blogspot.com joelh

    ”Ang Stefan-till-samuel:” :)

    blessings!
    j



Subscribe to Stefan Swärd