Idag tog jag med mig min 83-årige far till frisören. När jag skulle betala för oss båda frågade frisören om min far var pensionär, ja sade jag, och pensionärer har en viss rabatt hos frisören. Sedan frågade frisören om jag också var pensionär. Det var första gången i min korta stund på jorden, som började i oktober 1954, som jag har fått den frågan. En historisk dag. En dag då tanken svindlar. Nu närmar man sig 100-årsdagen med hast.

Nu är det klart att jag får komma med på FN:s gigantiska klimatkonferens i Köpenhamn, och jag flyger ner till Köpenhamn på onsdag morgon nästa vecka och är med till konferensens slut den 18 december. Jag kommer att ha flera specifika uppdrag knutna till konferensen, och jag kommer att jobba med analys av den politiska processen när världens länder ska försöka komma överens. Kommer att få tillfälle att både se och lyssna till åtskilliga av de ledande personerna i världen, och i vissa fall få språka med dem. Det kommer ju att vara både presidenter, regeringschefer, i stort sett alla världens miljöministrar, många storföretagsledare, och företrädare för många internationella organisationer bland annat FN, – kommer alla att vara på plats.

Jag tycker också att det är viktigt att vi kristna engagerar oss i de stora globala politiska frågorna. Jag hör till dem som tycker att hela klimatfrågan handlar om en rovdrift på naturen, att vi människor missköter Guds skapelse och att den rika världen överutnyttjar planetens naturresurser, och det blir de fattiga länderna och framtida generationer som får betala notan, klimathotet och klimatfrågan är ett gigantisk moralisk katastrof.

Och om det skulle visa sig om 25 år att klimatforskningen hade fel, så är det ändå helt rätt sak att ställa om från kol- och oljeberoendet i världen.

 

Det blev en omfattande debatt om klimatfrågan på min blogg 25 november, som jag inte har hunnit kommentera. Debatten utlöstes av en mening i mitt blogginlägg som handlade om något helt annat.

Att betrakta klimathotet och klimatforskningen som en konspirationsteori tycker jag är osakligt och ganska långsökt. Samtliga ledande vetenskapsakademier i världen ger klimatforskningen sitt fulla stöd, även om det bland enskilda forskare finns avvikande röster. Men det är ganska ovanligt att en forskningsinriktning når en sådan bred acceptans så att FN bildar en klimatkonvention kring frågan. Och samtliga världens länder har accepterat och skrivit under FN:s klimatkonvention. Man bör komma ihåg att åtskilliga av dessa länder är stora förlorare när utsläppen av växthusgaser ska minska, det handlar framförallt om stora kol- och oljeproducenter.

Jag kan inte heller begripa vari konspirationen består. Att minska utsläppen av växthusgaser är kostsamt och väldigt svårt för länderna, de har ju hittills inte alls klarat av att minska utsläppen. Att det skulle finnas något egenintresse att driva hela klimathots-projektet – hur skulle det vara möjligt?

Sedan är det aldrig fel att kritiskt granska forskning, och det är inte fel att kritiskt granska forskning som det råder så pass bred samsyn om som i detta fall. Man behöver inte vara konservativ för det, ett exempel på detta är ju förre Sandvik-chefen Per-Olof Eriksson som hör till de ledande klimatskeptikerna i Sverige.

Jag tycker att det finns en övertygande bevisning bakom klimatforskningen, och att vår enorma användning av fossila bränslen påverkar atmosfären och på sikt medeltemperaturen på vår planet. Sedan är klimatsystemet extremt komplicerat, och många variabler påverkar, så det är svårt att i modeller göra prognoser över klimatutvecklingen.

Att vi måste ta klimathotet på allvar är jag helt övertygad om. Det räcker med att det bara finns en viss sannolikhet för att klimatforskningen är riktig, för att man ska ta den på allvar. Det är tillräckligt stor risk för att vi behöver göra något åt detta.

Klimatpolitiken handlar ytterst om att vi behöver minska vårt beroende av fossila bränslen. Vår gigantiska oljeanvändning gör oss beroende av ett fåtal diktaturer. Och kolanvändningen är ett stort miljöproblem, bland annat på grund av svavelutsläppen, det är bara att resa till Kinas kolregioner så kan man se kolets miljöproblem med blotta ögat och genom att andas in luften. Jag tycker också att det är moraliskt felaktigt att vi helt utnyttjar planetens olje- och koltillgångar under några få generationer. Det är ju ändliga tillgångar som kommer att ta slut framöver, och oljan kan ta slut redan inom 40-50 år. Det är nödvändigt oavsett klimatforskningen att få fram alternativ till kol och olja.

Man behöver inte alls vara varken klimat- eller miljöalarmist för att fullt ut stödja klimatpolitiken.

Som kristen ledare får man ibland vänja sig vid att ibland bli höjd till skyarna och ibland sågad med fotknölarna. Och man lär sig att hålla distans till att både bli sågad och höjd till skyarna. Som kristen ska man ju också alltid vara ödmjuk, och veta att jag är liten och Gud är stor. Vi ska också vara mycket generösa i att uppmuntra varandra.

Se filmen nedan som Evangeliska Frikyrkans kommunikativa stab har producerat, handlar det om att uppmuntra en stackars samfundsordförande eller höja någon till skyarna på ett sätt som går över alla gränser? Sant och balanserat eller fanatisk idoldyrkan under religiös täckmantel? Se och bedöm själv.

 http://www.tackfilm.se/?id=1259655800812RA38

Idag höll jag predikan i Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm, om betydelsen av försvarsspelet, kristna kyrkan som hotell eller hem, och dessutom peppade jag för att hela församlingen ska bli involverad i Alphasatsningen. Audioversionen hittar man på www.elimkyrkan.org klicka till höger på nerladdningar, och sedan på predikan 2009-11-29.

Här följer en kort sammanfattning av predikan i ett Youtube-klipp där jag blir intervjuad av tre tonåringar i Elimkyrkan, Anna, Adele och Adrian.

�

Jag vann inte bloggtävlingen om Sveriges bästa blogg skriven av femtioplussare. I min klass blev det Livet på Stenstugu som vann, en äldre Gotländsk dam som bor tre mil söder om Visby, som skildrar Gotländskt liv.

Kändisarna klarade sig inte. I klassen ”politik och samhälle” blev det varken Gudrun Schyman eller Birger Schlaug som vann, utan ”Farmor Gun i Norrtälje” – en intressant 72-årig kvinna från Norrtälje som blev Piratpartist för tre veckor sedan. Författarinnan Bodil Malmsten lyckades inte heller vinna i sin klass.

Det var dock kul att vara med och det var kul att träffa lite andra bloggare. Bloggsfären är på frammarsch, och ikväll blev man återigen påmind om bloggandets demokratiska revolution, mediemakten flyttar från de stora mediehusen och proffsredaktörna till vanligt folk, som farmor Gun i Norrtälje och tanten på Gotland.

Noterar en ganska omfattande debatt här på bloggen senaste dagarna. Jag vill nog gå in och kommentera och skriva lite mer om dessa frågor, hinner dock inte just nu. Återkommer söndag kväll eller under måndagen.

Just nu är jag helt upptagen av det som händer under helgen. Söndag klockan 11.00 predikar jag i Elimkyrkan och ska försöka peppa församlingen att satsa på Alpha, och sedan kommer jag in lite på vad det innebär att vara församling. Räknar igen med att lägga ut en sammanfattning av predikan på Youtube, och ljudversionen finns tillgänglig via Elimkyrkans hemsida. Lördag förmiddag sitter jag och förbereder predikan. Sedan har vi utbildning för alla medarbetare i Ungdomskyrkan Konnekt söndag eftermiddag, så jag sitter också och förbereder för det. Helen Jaktlund och Anton Abele kommer med då, och medverkar.

Och ikväll blir den stora bloggfinalen på Södermalm i Stockholm, då Sveriges bäste bloggare för 50-pluss ska koras. Jag skriver nog en rad senare ikväll och berättar hur det gick. Ska försöka få tillfälle ikväll att bjuda in Gudrun Schyman och Birger Schlaug till Alpha i Elimkyrkan.

Tack för feedback. Intressant debatt om mitt inlägg häromdagen där jag berörde klimatfrågan. Tänkte kommentera detta, dock inte ikväll, återkommer fredag eller lördag. Var förresten i Kyrkans Hus i Uppsala idag, jag är ju med i Sveriges Kristna Råds klimatgrupp, och vi hade möte denna dag. Ska kommentera också det jag skrev om förändringar i kristenheten, är dock förvånad över att så pass få frikyrkoledare och frikyrkopastorer går in i den debatten, tycker nog att de mest tydliga just nu har varit de sex biskopar som reserverat sig. Anna-Karin frågar om jag tror att 1 miljard 131 miljoner katoliker tycker likadant om äktenskapet. Katolska kyrkan ser äktenskapet som ett sakrament, ett förbund mellan en man och en kvinna. Menar du att det finns någon katolska kyrka någonstans som ser det på ett annat sätt? Jag skulle gärna vilja veta var den kyrkan ligger. Olov- jag ser att du inte gillar att jag använder ordet liberal. Det beror på min teologiska okunnighet. Kom gärna med bättre förslag. Det handlar ju inte om en enskild fråga, utan en bredare grundinställning. Det är ju oftast samma personer som ifrågasätter Jesus som enda vägen till Gud, ifrågasätter jungfrufödelsen, relativiserar Bibelns sanning och auktoritet, relativiserar och ifrågasätter tron på evig förtappelse – och i samma andetag så relativiserar man äktenskapssynen och en kristen sexualsyn. Vad ska man kalla det för?

 

Vi har upplevt en månad av dramatisk förändring i svensk kristenhet. Äktenskapssynen har drastiskt förändrats på kort tid genom Svenska Kyrkans beslut, och nu också Svenska Missionskyrkans och Baptistsamfundets beslut att ändra i äktenskapsordningen och ge utrymme inom respektive kyrkor för samkönade vigslar.

Jag vill inte en gång till gå in i diskussionen om Bibelord, teologi m.m.

Hur man än ser på det så handlar frågan om kristen tradition och praxis under 2000 år. Och att den kristna kyrkan är världsvid. För den totalt dominerande majoriteten av världens kyrkor och kristna ser äktenskapet mellan man och kvinna som ett sakrament, eller som en viktig religiös handling.

Även om Missionskyrkan och Baptistsamfundet säger att församlingarna får avgöra sakerna själva, så innebär det i praktiken att samfundsledningarna radikalt har ändrat uppfattning, beslutet innebär att man godkänner en helt ny typ av äktenskapspraxis att råda i församlingarna. Och självklart kan inte Svenska Kyrkan tvinga präster att viga mot sitt samvete, och självklart kan inte baptist- och missionsförsamlingar tvingas viga samkönat. Men nu är det helt okey för församlingar att ändra praxis, det är en stor förändring.

För den som har följt utvecklingen i dessa samfund och Svenska Kyrkan sedan sextiotalet blir inte förvånad, detta steg är mycket logiskt i den teologiska liberalismens resa.

Jag tror att de flesta missions- och baptistförsamlingar inte kommer att förändra sin äktenskapspraxis. All heder åt Missionskyrkans chef för yttre mission, Bertil Svensson, som tydligt reserverat sig mot beslutet. Det är en begränsad liberal klick i storstäderna som pressar på i denna inriktning och de är ganska inflytelserika inom samfunden. Det samfundsledningarna visar är att man antingen är en del av denna liberala klick, eller också är man mycket svaga som bara viker sig för denna liberala klick.

Dessa beslut får också ekumeniska konsekvenser. Svenska Baptistsamfundet ingår i en världsvid gemenskap. Finns det något baptistsamfund i världen som gör samma vägval? Jag känner inte till något. Det blir spännande att se hur samfundsledningen hanterar debatten och hur man försvarar beslutet inför Europeiska baptistfederationen, man blir hyllad av sekulära Sverige, men sågad av ukrainas baptister m.fl. som lever i väckelse.  Svenska Missionskyrkan ingår också i en världsvid gemenskap med systerkyrkor på olika håll i världen, vilken support har man från systerkyrkor att ändra sin äktenskapspraxis, jag tvivlar på att det finns någon som stöder detta. Jag tycker också att man sviker den ekumeniska uppgörelse vi gjorde inom ramen för Sveriges Kristna Råd i remissarbetet inför en ändrad äktenskapslagstiftning.

Noterar att ungdomsförbundets ordförande Johan Nilsson på sin blogg uttrycker sig försiktigt, men markerar att man mer borde lyssna på kyrkorna i tredje världen, han säger egentligen samma sak som Bertil Svensson.

Men vad som händer inom världsvida kyrkan är nog ointressant för liberalerna i storstäderna i dessa samfund. De är ekumenikens dödgrävare. Man struntar totalt i kyrkan i tredje världen, i alla församlingar i egna samfundet som vill hålla fast vid en traditionell äktenskapssyn, och man bryr sig inte om relationen till de historiska kyrkorna.

Ibland behöver man gå mot strömmen, kyrkan hamnar snett ibland. Men då är det viktigt att förankra det man gör i kristen tradition och i en seriös Bibeltolkning. Det tycker jag att Luther försökte göra. Och även de som bildade svenska frikyrkorörelsen. Men jag kan inte se Svenska Kyrkan, Missionskyrkan och Baptistsamfundet som nydanande pionjärer för andlig utveckling och dynamik i detta fall.

Det är alltid klokt att komma ihåg att det finns 1 miljard 131 miljoner katoliker i världen, och för vilka denna förändrade äktenskapspraxis är otänkbar.

Denna drivande grupp av liberaler i dessa samfund slänger också sina Judaskyssar mot alla oss andra som är bundna av våra samveten, respekt för kristna kyrkans historia och globala kyrkans hållning. I det ensidigt sekulära Sverige blir det ju vi som får ta alla smällarna, det blir ju vi som inte anpassar oss efter politikens och samhällets utveckling. Det blir de katolska kyrkorna som hamnar i skamvrån, de ortodoxa kyrkorna, pingstkyrkorna, EFK och trosrörelsen, och EFS, det blir vi som kommer att förhånas som homofoba, bakåtsträvare, kristen höger. Tackar.

Vad ska vi då göra? Jag hoppas innerligt att alla SMK- och baptistförsamlingar – och pastorer som inte stöder utvecklingen, att man tydligare börjar markera, ta avstånd, och inte bara snällt hukar sig för liberalerna i storstäderna som försöker styra utvecklingen. De äldre frikyrkosamfunden är gamla väckelse- och revoltrörelser, som har vuxit fram i strid med en kyrka man tyckte var för urvattnad, lite mer av de takterna behövs igen, att inte bara sitt tyst och snäll, och sitta still i båten medan andra krafter styr båten åt helt fel håll.

Vad ska vi då göra? Stå upp för tro och övertygelser. Och tydligt markera att detta ställer man inte upp på. Och jag tror att vi måste tydligare markera ekumeniskt, vi samarbetar med dem som delar tydliga grundvärderingar. För min del så gör jag nog bedömningen att jag står betydligt närmare Katolska Kyrkan än Svenska kyrkan i många grundläggande ideologiska frågor. Jag måste också inse att jag i dessa frågor står betydligt närmare Katolska och ortodoxa kyrkorna än de liberala falanger som tycks ha ett starkt grepp över både Missionskyrkan och Baptistsamfundet.

Men man bör vara försiktig med hotet om att lämna, gå ur etc. Det hotet funkar bara en enda gång, sedan är man borta. Och de är inte de som håller fast vid kristna kyrkans grundhållning som splittrar i detta fall.

Den realistiska hållningen blir nog att vi får en fortsatt officiell ekumenik men med ganska grunt innehåll. Och att man djupare samarbetar med kyrkor och samfund som delar samma grundvärderingar. Då handlar det om en gemensam grundsyn kring synen på Jesus, frälsningen, Bibeln, omvändelsen – och äktenskapssynen ingår i dessa grundfrågor. Men det blir ju svårt att samarbeta inom samma samfund om man inte delar en gemensam grundsyn. Behöver samfundskartan rita om för att samarbetet ska fungera framöver?

Det som irriterar mig allra mest är att presentera dessa ekumenikens dödgrävare som progressiva, nytänkande, framåtblickande spjutspetsar. Svenska Kyrkan har halverat antalet gudstjänstbesökare senaste decennierna. Och de liberala kyrkorna i storstäderna är långt ifrån fornstora dar, och har upplevt en katastrofal tillbakagång under de senaste 40 åren, samtidigt som man rört sig i en liberal riktning – och medelåldern är påtagligt hög hos de mer liberalt präglade kyrkorna.

Tillägg: Både Världen Idag och Dagen speglar lite av det jag efterlyser i detta blogginlägg. Missionspastorn Tuve Skånberg ryter till.

Tillvaron är grymt spännande just nu. Ser fram emot lördagen då jag är bjuden på fest på en restaurang på Södermalm, då Sveriges bästa bloggare som är 50+ ska utses. Mina konkurrenter är bland annat Gudrun Schyman och förre miljöpartispråkröret Birger Schlaug.

Och nu har jag varit pastor i sju veckor i Elimkyrkan, och jag har utmanat församlingen att göra den största Alphasatsningen som har förekommit i Sverige (så vitt jag vet), vi siktar på 200 deltagare. Vi har dragit igång planeringen för fullt, och jag försöker mobilisera församlingen. Alpha är ett genialiskt koncept för att presentera kristen tro för moderna människor, en blandning av föredrag, gruppsamtal, trevliga måltider och skön gemenskap, och Jesus mitt i alltsammans. Och att man grundligt får evangeliet om Jesus förklarat för sig, en förutsättning för att kunna komma till tro.

Siktar in mig också på att vara med på FN:s klimatkonferens i Köpenhamn, men har det inte helt klart med ackrediteringen. Visst ska vi kristna vara engagerade i planetens överlevnadsfrågor.

Och på söndag har vi utbildningsdag för alla som hjälper till i Ungdomskyrkan Konnekt från klockan 14.00 i Söderhöjdskyrkan. Mina gäster då blir Helen Jaktlund, som jobbat oavbrutet med engagemang för Stockholms ungdomar, bl.a. med projektet farsor och morsor på stan, och Anton Abele, en 18-årig Östermalmsgrabb som är den drivande bland Stockholms tonåringar i kampen mot ungdomsvåldet.

På söndag klockan 11.00 predikar jag igen i Elimkyrkan på Östermalm, det blir fullsatt, andefyllt, och det kommer att bli visionärt, vi är ett folk på frammarsch. ”Mäktiga ting det sker i vår tid” och ”Det ljusnar nu det gryr till dag” – två gamla väckelsesånger från min barndoms pingstkyrka.

Det finns en levande kyrka i Sverige i alla kristna sammanhang, ett folk som är på frammarsch, som utbreder Guds rike, som är fyllda av tro och helig ande, och frimodighet, och som helhjärtat följer både Jesus och Bibeln. Det är mer intressant än vad som händer i gamla avfälliga kyrkor som helt har gripits av sekulariseringen.