Har fått besked från advokat Claes Strömvall idag på morgonen. Pastor Jean är fortsatt inlåst i Flen. De svenska myndigheterna planerar att utvisa honom 12 eller 19 december. Kampen går vidare.

www.rom1017.se gör ett utmärkt arbete när det gäller att lägga fram solid evangelikal bibelundervisning. Nu har man lagt ut en predikan av EFS-teologen Agne Nordlander från 1989 om ”Frälst eller förlorad”. Lysande, klartänkt, pedagogiskt och kristallklart. Jag blev nästan chockad när jag lyssnade, så lika det tänk jag har försökt att lägga fram i boken ”Efter detta”.  Här är länken till predikan.

Ni som läser denna blogg ser att jag rör mig i betydligt vidare kretsar än slutna frikyrkopastorsmiljöer. Idag blev jag inbjuden att åka ut på Indiska oceanen utanför Durban med norska miljörörelsens främste företrädare Fredrik Hauge, och en del av hans personal från norska miljöorganisationen Bellona. Min fru var också med och min son som studerar i Schweiz och hans norska flickvän. Vi hade nämligen en ledig dag på FN:s klimatkonferens då många av delegaterna passade på att ägna sig åt turism.

Vi hade mycket intressanta samtal om hur världens miljöproblem kan lösas. Bellona är en mycket innovativ och spännande miljöorganisation, därför att man inte främst jobbar med kritik och undergångsscenarior utan med att driva praktiska projekt som visar på lösningen på miljöproblemen. Bellona samarbetar aktivt med näringslivet med att finna teknologiska lösningar på miljöproblemen.

Noterar att Torsten Åhman håller på och publicerar en serie blogginlägg där han jämför min bok ”Efter detta” med Rob Bells bok ”Love wins”, har förklarar också varför han inte ville skriva en baksidestext på min bok, men gjorde det på Bells bok. För bloggläsarens upplysning kan jag nämna om att åtta personer blev tillfrågade om att skriva baksidestext på min bok, sex tackade ja, en tackade nej pga reservationer mot innehållet – det var Torsten Åhman, och en tackade nej av tidsskäl, det var Berit Simonsson. Jag avvaktar med att kommentera diskussionen på Torstens blogg förrän han har skrivit färdigt. Noterar också att det har varit en del debatt i ämnet hos Joachim Elsander och Kolportören.

Tänkte skriva ihop något där jag ger mina synpunkter på dessa debatter.

Jag var nog först i Sverige att inom några dagar efter det att Bells bok kom ut i USA i mars månad, skriva en analys av bokens innehåll (det är möjligt att Jaktlund på Dagen var snabbare, jag minns inte). Nu är jag i Sydafrika och har inte boken tillgänglig här, men uppdaterar både mig själv genom att lägga in igen den text jag skrev då här på denna blogg, och som skapade en omfattande debatt med 230 kommentarer. Det var dock ingen meningsfull debatt eftersom jag debatterade med en massa folk som inte hade läst boken.

Men så här skrev jag om Bells bok alldeles efter jag läst den i mars månad:

Jag har nu lusläst Rob Bells bok ”Love wins”. När jag först hörde att han hade en bok på gång blev jag positivt nyfiken. Bell är ju en utmärkt författare och har en mycket kreativ kommunikativ förmåga, och kan presentera Bibelns innehåll på ett målande, kreativt och begripligt sätt för vår tid. Jag har uppfattat Rob Bell som en evangelikal kristen och tog för givet att han skulle tackla frågan om himmel och helvete utifrån ett sådant perspektiv.

Men jag blev mycket besviken på ”Love wins”. Låt mig förklara varför.

Vissa delar av boken hänger jag med på. Att tala om himlen och helvetet här och nu är ganska okontroversiellt. Hans beskrivning av himlen och framtiden som att jord och himmel förenas, och vi får leva i en upprättad skapelse tycker jag också är en sund teologi och bibeltolkning. Hans utläggningar om liknelsen om de förlorade sönerna är också konventionell. Men det är inte bokens huvudbudskap.

Mitt största problem är Rob Bells kategoriska avståndstagande från läran om den dubbla utgången, och att livet här och nu är avgörande för vårt liv efter döden. Bell tror inte (eller i varje fall tonar ned) tanken på en Gud som dömer synden, som är helig, och vred över synden, och som har låtit Jesus på korset bära vår synd och straff, syndens konsekvenser. Guds majestät, Guds allmakt, Guds helighet, Guds storhet – Gudsbilden reduceras och förenklas i Bells teologi. Och han problematiserar tänkandet om de betoning på omvändelse, pånyttfödelse, att aktivt ta emot Jesus som sin frälsare.

Bells hållning är inte bara ett brott mot evangelikal teologi utan också ett tydligt avståndstagande från kristna kyrkans huvudlinje under 2000 år. Det har varit Katolska kyrkans lära sedan Augustinus, och reformationen på 1500-talet gjorde inte upp med det, utan både Luthersk och Calvinsk protestantism fortsatte med läran om den dubbla utgången, himmel eller helvete. Det är bara genom tron på Jesus som vi kan bli räddade för evigheten. Förkastar vi Jesus och evangeliet så går vi evigt förlorade. Det har också varit den dominerande förkunnelsen i väckelserörelserna de senaste århundrandena, liksom i de stora väckelserörelser som pågår idag i den tredje världen.

Bell går så långt att han säger att kyrkan har förvanskat Jesu budskap (preface). ”Jesus´s story has been hijacked by a number of other stories, stories Jesus isn´t interested in telling, because they have nothing to do with what he came to do. The plot has been lost, and it´s time to reclaim it.” Och det är inte några urspårade TV-evangelister Bell talar om här som förvanskat det kristna budskapet, eller någon marginell kristen sekt. Han talar om det som har varit huvudlinjen i kyrkans förkunnelse under 2000 år.

I boken försöker Bell utveckla ett alternativ till den traditionella kristna undervisningen på detta område. Om en Gud som älskar alla och välkomnar alla in i evigheten. Kärleken ska segra till sist. För att få ihop det måste Rob Bell rucka betänktligt både på en biblisk Gudsbild och vilken syn man har på Jesu verk på korset. Idéerna är ju inte på något sätt nya, utan detta har ju liberalteologerna försökt driva sedan Schleiermacher på tidigt 1800-tal. I jämförelse med EJ Ekman som lanserade universalism inom Missionsförbundet 1903 och som fick sparken för det, går Bell längre enligt min mening. Ekman hade kvar tanken på Gud som domare, trodde på den yttersta domen, men betraktade domen som temporär. Tanken på Gud som domare finns inte med i Bells teologi, eller är i varje fall kraftigt nedtonat.

Och de kritiska frågorna Bell ställer om helvetet, Gud som domare kontra en kärleksfull Gud – det är ju frågor som kristna kyrkan och förkunnelsen ständigt har brottats med.Men Bell försöker inte ens diskutera de olika försök man har gjort inom mainstream av kyrkorna att hantera dessa frågor. Han avfärdar kategoriskt i bokens inledning tanken på att dela in mänskligheten i dem som går förlorade och de som får evigt liv, han raljerar över en sådan inställning på olika ställen i boken. Bell skriver i inledningen: ”This is misguided and toxic and ultimately subverts the contagious spread of Jesus´s message of love, peace, forgiveness, and joy that our world desperately needs to hear”. Hela bokens syfte är att göra upp med föreställningen om att vissa människor ska gå evigt förlorade och vissa ska få ett evigt liv. Jesu budskap är kärlek, att inkludera.

Tanken på annihilationism t.ex. som ett försök att förena klassiska läran om dubbla utgången med en rättvis och barmhärtig Gud, Bell försöker inte ens föra in en sådan tankegång.

Bell menar att det är orimligt att vi under detta korta jordeliv ska göra ställningstaganden som har betydelse för evigheten. Men Heb. 9:27 säger att det är ”bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas”. Den tanken avfärdar Bell, Gud fortsätter att älska oss efter döden. Det finns alltid en chans. ”There will be endless opportunities in an endless amount of time for people to say yes to God” skriver Bell på sid 106. Det här livet är alltså inte så viktigt och avgörande. Vad har Rob Bell för belägg för det? Hur kan han motivera tanken utifrån Bibeln? Och om nu detta jordeliv inte är avgörande för vår evighet hur påverkar det vår missionsiver, vår evangelisationsiver, vår vilja till uppoffrande efterföljelse, är det inte en stor risk att vi väljer en bekvämare väg.

Han säger vidare att ”at the heart of this perspective is the belief that, given enough time, everybody will turn to God and find themselves in the joy and peace of God´s presence. The love of God will melt every hard heart.” Om detta inte kallas för universalism vet jag inte vad som är universalism.

Sedan är Bell ibland svårtolkat. Han resonerar fram och tillbaka, ställer frågor, problematiserar. Han säger också att vi själva väljer, vi har frihet, vi kan välja helvetet både nu och i framtiden. Men bokens huvudlinje är klar och tydlig, ”hell is not forever, and love, in the end, wins and all will be reconciled with God”. (s. 109)

Bell ställer kritiska frågor och skapar en karikatyr över kyrkans undervisning. Men det går lika väl att ställa kritiska frågor till Bells modell. Vad är Rob Bells budskap till förföljda kristna i en rad olika muslimländer som med fara för sitt liv är kristna och följer Jesus. Och vad är budskapet till Bibelns martyrer. Om nu inte det här livet är så avgörande, varför betala det höga priset för att vara kristen?

Och vad är Rob Bells budskap till de kristna pionjärmissionärer som för mer än 100 år sedan sändes ut av Örebromissionen, Helgelseförbundet, Alliansmissionen, och Missionsförbundet – och som bokstavligt fick ge sina liv för Kristus och för att sprida budskapet. Var det meningslöst? Varför offra sitt liv för pionjärmission om vårt jordeliv inte är så viktigt? Det är funderingar jag har när jag läser ”Love Wins”.

Och Bell är inte konsekvent i sitt tänkande när han kritiserar kristna kyrkans traditionella förkunnelse. Vi anklagas för att försumma detta korta jordeliv och bara tänka på evigheten. Men det blir ju precis det som Bell själv gör. Våra år här och nu blir inte avgörande. I praktiken skjuts avgörandena fram in i livet efter döden, in i evigheten.

Liberalteologin har utformats för att göra kristendomen mer respektabel för moderna människor. Det är också Rob Bells ambition. Det traditionella kristna budskapet är för fyrkantigt för Bell, han vill skapa en annan presentation av Gud och evangeliet som bättre passar in i vår tid. Men all erfarenhet över hela västvärlden visar att kyrkor som rör sig i en teologiskt liberal riktning tappar passion, missionsiver, evangelisationsiver – vem vill ge sitt liv för en halvsanning?

Niebuhrs klassiska definition av en liberalteolog är:  “A God without wrath brought men without sin into a kingdom without judgment through the ministrations of a Christ without a cross.” Att tona ned Guds vrede, synden, Guds dom och korsets betydelse, tycker att Rob Bell rör sig tydligt i den riktningen.

Rob Bells motståndare som han tar spjärn emot är evangelikala kristna som tror på himmel och helvete, den så kallade dubbla utgången. Han behandlar andra religioner betydligt mildare, Kristus kan finnas och vara verksam även där hans namn inte nämns får vi veta. Bell slår fast att Jesus är den ende frälsaren, den ende vägen, men att vi når fram dit på många sätt och dörrarna är öppna. De kristna-bibliska koncepten är inte nödvändiga, olika religiösa vägar kan leda oss fram till Jesus. Bell skriver (s. 154) ”He doesn´t even state that those coming to the Father through him will even know that they are coming exclusively through him. He simply claims that whatever God is doing in the world to know and redeem and love and restore the world is happening through him”. Bell lämnar här den tydliga proklamationen och förkunnelsen av evangeliet om Jesus Kristus som vägen för att skapa tro. De möjliga undantag som kan finnas som man även kan hitta i Bibeln, om hur Gud möter människor på många olika sätt, detta sätter Bell i system, och säger att kristna kyrkan, Bibeln och förkunnelsen av evangeliet är inte nödvändigt för att människor ska komma fram till en frälsande tro och hitta fram till Jesus.

Andra funderingar när jag läser Bell. Hans så kallade narrativa teologi leder vilse. Den medför att man läser Bibeln i ett fågelperspektiv, och väljer i praktiken det som passar västvärldens humanism. Gud som domare, en Gud som är helig och vad det innebär, passar inte in i storyn. Om Guds kärlek är så inkluderande, och han har inte större problem med synden än så här, var det verkligen nödvändigt att utvisa Adam och Eva ur Edens lustgård? Bell är skeptisk till de evangelikala frälsningsmodellerna, och en kognitiv förståelse för evangeliet är inte nödvändig. Men hur blir man kristen enligt Bell – jag har det inte klart för mig när jag läst boken. Och varför dog Jesus på korset, han relativiserar de klassiska försoningsmodellerna, det var endast bilder från antiken för att förklara något mycket större. Men om nu inte blodet var avgörande, om inte det var en lösepenning, om det inte var en verklig försoning – vad var det då? Vad var det egentligen som hände på korset och varför behövde Jesus dö? Jag får ingen klarhet i det när jag läser ”Love wins”. Eller har jag missat något, eller missförstått något?

Jag hoppas att inget förlag översätter boken. Dessa tankegångar har redan tillräckligt med spridning i Sverige, och idéerna finns redan i ett antal böcker.

Hej alla bloggläsare. Jag befinner mig nu i Sydafrika, i Durban, för att jobba med FN:s klimatkonferens. Har ägnat hela dagen åt oavbrutna möten om hur vi löser världens miljöproblem.

Tydligen sändes programmet på Kanal 10 igår kväll, programmet Dialog där jag blev intervjuad bl.a. om min bok. Har inte en susning om hur det gick eller hur det var, det är svårt att se Kanal 10 i Sydafrika. Någon bloggläsare som sett – vad tyckte ni om programmet? Säg vad ni tycker! Gjorde jag bort mig som vanligt?

Vi stannade också ett dygn i Etiopien och Addis Abeba på vägen till Sydafrika.

Har inte hört något senaste dagarna angående pastor Jean. Företrädare för alla världens regeringar är ju på plats här i Durban, så jag ska försöka leta reda på företrädarna för Kongos regering. Jag ska kolla om deras miljöminister dyker upp nästa vecka. Idealiskt vore om jag kunde få någon av dem att skriva på ett dokument där man intygar att det är farligt för Jean att återvända till Kongo, kan sådant bita på svenska Migrationsdomstolar och Migrationsverket? Vad säger Tobias Billström om det? Men fortsätt gärna att uppmuntra folk att skriva på namninsamlingen, där alla namnunderskrifterna går till Migrationsverket. Här är länken dit där man skriver sin namnunderskrift. Just nu är det 738 personer som skrivit under, tycker att vi borde nå upp i 1000 underskrifter, eftersom jag har 5-7000 besök på min blogg i veckan (totalt antal besök, inte unika besök) borde vi klara detta.

Ikväll är det samtal mellan evangelikaler och katoliker i Elimkyrkan. Synd att jag inte kan vara med.

Kom ihåg att skriva på namninsamlingen för att pastor Jean ska få stanna i Sverige, du hittar länken här. Maila och facebooka informationen vidare till alla du känner och utmana alla familjemedlemmar att skriva på.

Nu laddar jag för Elimkyrkans adventsgudstjänst i morgon 11.00. Mikael Hallenius från Örebro som gästpredikant. Mitt största bekymmer är att kyrkan ska bli överfylld och att vi inte ska få plats, men det ska väl lösa sig.

Pratade med pastor Jean på telefon idag, han sitter ju nu i flyktinganläggningen i Flen. Det är knappast troligt att svenska myndigheter försöker utvisa honom närmaste 1-2 veckorna, det är ju val i Kongo kommande vecka och rörigare än någonsin.

Han är vid gott mod efter omständigheterna, och advokaten agerar nu för att han ska bli frisläppt och slippa vara inlåst i väntan på utvisning. Det vore ju fantastiskt om pastor Jean kunde predika i Elims kongolesiska gudstjänst nästa söndag kl. 14.00, då kan vem som helst få möta honom live. Det är överhuvud taget en upplevelse att vara på en kongolesisk gudstjänst, mycket färg och prakt, bra musik, karnevalstämning, hög volym, intensiv bön och sång.

Jag kan dock inte vara med för jag reser till Sydafrika på måndag kväll och kommer att jobba med globala världsproblem närmaste veckorna.

Notera gärna samtalet mellan katoliker och evangelikaler som ska hållas i Elimkyrkan 1 december, det missar jag också pga Sydafrikaresan.

Och så hoppas jag på att Baptistsamfundet ska hjälpa trångbodda Elimkyrkan att få en större kyrka. Det är nämligen möjligt.

Är så tacksam för all support och engagemang för att kongolesiske pastorn Jean Kabuidibuidi ska få stanna i Sverige. Det senaste initiativet är en namninsamling som börjat på internet. Här är länken. Mycket tacksam om du kan gå in där och skriva under. Det är oklarheter och diskuteras om han heter John eller Jean. Men det är samma namn, John på engelska är Jean på franska.

Sofia Lilly Jönsson har också tagit initiativ till bön och ljuständning utanför flyktingförläggningen i Flen där pastorn just nu sitter inlåst. Lördag klockan 16.00 går det av stapeln i Flen. Jag har själv inte möjlighet att vara med då, men hoppas att så många som möjligt kan vara med i detta initiativ. Här är länk till hennes blogg där du får mer information.

Har också kommit över en franskspråkig kongolesisk tidning, som tydligt visar att pastor Jean kan klassas som regimkritiker. En helsidesartikel i tidningen, med en stor rubrik på förstasidan lyfter fram pastor Jean Kabuidibuidi, och hans regimkritiska budskap sammanfattas.

En sammanfattande översättning från den regimkritiska tidningen säger följande:

Första sidan: (rubrik)

Pastor Kabuidibuidi fördömer Muzitoregeringen för att ha
misslyckats med sitt uppdrag.

Artikeln om John:

Den lokala kyrkans roll inför sitt lands politik- här
berättas om den stora konferens i Stockholm som samlat såväl en mängd
kongoleser, som andra av annan nationalitet, nu boende i Stockholm. John
presenteras som en välkänd figur bland Herrens/Guds tjänare i DBC. Temat för
konferensen var alltså vilken roll kyrkan skall spela i landets politik.

Johns undervisning beskriver på ett öppet sätt landets
katastrofala situation på alla områden (brist på rent vatten, elektricitet,
skolan/undervisning, vård). Han talar utifrån Ordspr 29:2 samt Rom 4:18 –
Mycket stark beskrivning av det katastrofala läget. Man talar om de många
kyrkor som finns utspridda i landet och som innefattar många ”trogna och
lärjungar” – verkar här som en mer intern, kristen tidning.

John uppmanar gudstjänarna att ta sitt ansvar och att ta som
uppgift att försöka förändra och påverka befolkningens mentalitet, speciellt nu
inför valet.

Man säger qtt John inge skräder orden när han beskriver
regeringens oförmåga att ansvara för befolkningens bästa. Inte minst i dessa
valtider, när politiker försöker köpa röster, uppmanar Johns det kongolesiska
folket att öppna sina ögon.

(Ger alltså intryck av att återge Johns synpunkter  med
en positiv inställning – tidningen/artikelförfattaren sympatiserar med Johns
grundläggande åsikter, regeringskritisk).

Uppdaterat 25/11 09:10: Nedan ser du foto på artikeln. Klicka för större bild.

 

Reser till Göteborg i eftermiddag för att ikväll medverka i baptistkyrkan Tabernaklet i Göteborg kl. 19.00 och presentera min bok ”Efter detta”. Länk till församlingens hemsida.

Nu drar jag inte mitt gamla fantasilösa standardskämt att det ska bli skönt att komma ut på landet – när jag åker till Göteborg. Jag får komma på något nytt skämt till kvällen. Finns det något bra skämt om spårvagnar kontra tunnelbanor?

Till hyllning för Göteborgs store man, Kurt Olsson – Brandeby.

Så här gick det till enligt advokat Claes Strömwall när pastor Jean Kabuidibuidi skulle utvisas från Sverige tidigare i veckan. En människa med normal moral och samvete blir inte annat än upprörd över hur svenska myndigheterna och politiken behandlar utsatta och hjälplösa flyktingar. Läs, bli chockerad och engagerad – gör något!:

1/ Han omhändertas av 5 poliser den 15 november i Förvaret Märsta ca kl 1800. Man sätter på honom handbojor, fotbojor samt fängsel (kedjor) runt livet som i sin tur är fastkedjat i hans ena ben. Advokaten informeras inte om detta.

2/ Jean förs ut till transportbilen av 5 poliser. Ytterligare 1 polis kör bilen mot Skavsta. Under transporten till Skavsta flygplats misshandlas Jean av 1 polisman i samband med att Jean ber till Gud om hjälp i den situation han befinner sig i. Polismannen slår med knuten näve två gånger mot Jeans bröst så att smärta uppstår. Jean är ju försvarslös med sina bojor och kan givetvis inte skydda sig mot detta övergrepp. Jean börjar gråta och frågar varför han misshandlar honom. Inget svar ges.

3/ Klockan 2000 den 15 november är transporten framme på Skavsta flygplats. På flygplatsen noterar Jean att 30 poliser! är
utkommenderade för bevakning. Jean får sitta i transportbilen från kl 2000-2200 och vänta på vad som skall hända.

4/På Skavsta flygplats får Jean sitta inlåst ensam i ett låst rum från kl 2200-0130 på natten. Vid två toalettbesök han tvingas be om sker detta under bevakning plus att handbojor, fotbojor samt livfängsel fortfarande påsatt honom. Han tvingas att öppna sina byxor med bojorna på!

5/ Klockan 0200 den 16 november avgår det chartrade planet med Jean samt ytterligare 3 kongoleser mot Kairo. 15 poliser medföljer flygplanet. Samtliga kongoleser är fängslade på samma sätt som Jean utom en kvinna med barn.

6/ Klockan 0730 den 16 november anländer planet till Kairo.

7/ Jean får sitta i flygplanet från kl 0730  till kl 1900 den 16 november. Då ges besked att landningstillstånd inte ges i
Kongo. Jean tror sig veta att det beror på att presidentval skall hållas den 28 november.

8/ Klockan 1950 åker flygplanet tillbaka till Sverige och Arlanda. Anländer Arlanda kl 0130 den 17 november. Jean förs till häktet Sollentuna. Under denna totala transporttid varken äter Jean eller sover!! Den 18 november transporteras Jean till
Förvarsanläggningen i Flen.

Advokaten uppskattar flygplanskostnaderna till cirka 400.000:- plus polisens kostnader i form av utkommendering på
flygplatsen. Obekväm arbetstid samt traktamenten. Därtill har vi kostnader för 15 poliser som medföljt planet tur och retur (traktamenten samt obekväm arbetstid). Hotellkostnader för poliser.

 

 

 

 

Som EFK:are känner jag mig riktigt stolt över att Pekka Mellergård har blivit utvald att vara med i regeringens framtidskommission. Jag vet inte om man som ödmjuk frikyrkoman får säga ”stolt” men jag gör det ändå.

Kyrkan står inte mitt i byn, och frikyrkans identitet är att vara i marginalen. Men det betyder inte att vi isolerar oss och är tysta. Vi ska ta för oss, vara med, ha kontakt med makthavarna, vara ljus och med frimodighet föra fram våra ståndpunkter. Kristna utgångspunkter ger också intressanta perspektiv när övergripande samhällsfrågor diskuteras.

Så jag önskar Pekka lycka till och all Guds välsignelse i uppdraget.