Önskar alla bloggläsare en mycket god jul, den dag vi särskilt påminns om att Gud har blivit människa.

Vi kommer att fira jul hemma hos oss på Grevgatan i Stockholm. Jag har tre av fyra barn hemma. Min mamma kommer hit, min svärmor, min frus bror, och flera ungdomar som inte har någonstans att vara.

Tänkte skriva en sammanställning under julhelgen och gå igenom hela debatten om min bok ”Efter detta”. Har kläm på en del blogginlägg, och tidningsrescensioner. Vore mycket tacksam för bloggläsarnas hjälp med länkar till en rad olika texter i detta ämne så jag inte missar något. Skriv en kommentar med en länk så att jag får med mig allt. Den mest omfattande debatten har varit på Torsten Åhmans blogg, och Torsten har på gång sitt slutinlägg vad jag kan förstå. Tidningen Dagen har skrivit en del, även Sändaren. Världen Idag har låtit författaren själv breda ut sig på tre helsidor, inte illa. Hemmets vän – där tror jag inte jag har sett någonting. Jag hade hoppats på att Stanley Sjöberg skulle skriva en rescension.

Önskar mina bloggläsare God jul i morgon, återkommer.

Noterat med en viss munterhet att Torsten Åhman, Jonas Eveborn och Johan Arenius rejält fräser till mot Sändarens chefredaktör Anders Mellbourn och ett annat Sändareninlägg, när det framförs synpunkter på ledarvalet i Gemensam framtid. Jag vill kommentera frågan om hur man väljer samfundsledare och vem man bör välja.

Nu diskuterar jag inte existensen och behovet av samfund. Jag menar att pulsen och livet i den kristna församlingen är den lokala kristna församlingsgemenskapen. Men sedan har vi samfund som överbyggnader, och jag menar nog att det finns behov av det. Det är en hel del saker som inte skulle göras, och som inte skulle organiseras bra om vi inte hade någon form av samfundsstruktur. Och då behövs ledare för detta.

Jag diskuterar nu inte heller teologi och andlig inriktning. Den diskussionen för jag i andra blogginlägg m.m. Jag bara diskuterar hur en gemensam kristen sammanslutning ska ledas. Evangeliska Frikyrkan  har valt vissa teologiska ledord för vårt samfund och inriktning, evangelikal, karismatisk, missionsinriktad, baptistisk. Jag tycker det är en bra inriktning, men jag diskuterar inte den frågan nu.

Jag tar inte heller upp frågan om de olika andliga tjänsterna i Ef, 4:11, detta blir en lite mer pragmatisk betraktelse.

Jag är ibland förvånad över när samfundsledarfrågan förs upp, att det för begränsat diskuteras vad den berörda personen ska vara bra på, och klara av att göra. Att främst diskutera ålder, hur känd man är, kön m.m. visar nog att debattören inte så mycket begriper vad en ledarutmaning av detta slag innebär. Bra ledare är mycket sällsynta.

Den största utmaningen för de etablerade frikyrkorna och svensk kristenhet i allmänhet är att få fram tillräckligt bra ledare. Det är också beklämmande att de bästa krafterna vi kan vaska fram inte ens vill vara med och kandidera för ett samfundsledaruppdrag. När det gäller de fyra kandidater som nu diskuteras inför ledarvalet i Gemensam framtid tror jag nog att alla fyra har visat bra ledaregenskaper på olika sätt. Men ett bekymmer är att om jag skulle gå ut på stan i Stockholm och fråga dem om de fyra personerna skulle jag nog inte hitta någon som har en susning om vilka de är. Och att det förmodligen är i ganska begränsade kretsar inom de egna samfunden där man vet vilka de är. Det går naturligtvis att ändra på det, ganska anonyma personer har i en ny ledarställning lyckats profilera sig så bra att man har  lyckats bryta en del anonymitetsbarriärer. Men det är mer ovanligt än vanligt.

Låt mig föreslå tre viktiga kompetensområden för att bli en bra samfundsledare (att man är bra på ett av följande tre områden är ett minimum, helst två områden):

1. Man har förmåga att kommunicera kristen tro och värderingar till omvärlden.

2. Man har förmåga att utveckla det teologiska samtalet och vara drivande i teologisk debatt.

3. Man har visat exempel på dynamiskt ledarskap där man har varit ledare för en växande och framgångsrik organisation/församling och/eller visar bra meriter på att entreprenörskap och att grunda nya och växande församlingar.

Detta tror jag krävs om man vill bygga växande och dynamiska samfund. Sedan behöver inte en person täcka in alla tre områdena, utan kan fördelas på flera.

En riktigt duktig samfundsledare är bra på alla tre områdena. En hyfsad är bra  på två av dessa områden, att vara bra på ett av dessa områden är ett minimum.

Tittar man på den internationella kristna scenen kan man lätt hitta personer som är bra på alla tre områdena. Namn som Bill Hybels, Rick Warren och Rob Bell har utmärkt sig på alla tre områdena. t.ex. Det man kan notera är att de bästa förespråkarna för amerikansk kristenhet inte är samfundsledare utan pastorer för stora församlingar.

Tittar vi på svensk frikyrkohistoria kan man hitta personer som utmärker sig på alla tre områdena, jag tänker naturligtvis på Lewi Pethrus och PP Waldenström. John Ongman var stark på två områden, men var knappast en kristen profil i samhällskontakten och profileringen gentemot samhället i stort utanför egna rörelsen.

När det gäller de senaste ledarvalen av Pelle Hörnmark i pingst och Anders Blåberg i EFK var deras merit punkt 3, det var en mycket positiv utveckling i Jönköping pingst och Ryttargårdskyrkan med dessa pastorer som ledare. Ingen av dem hade dock utmärkt sig under punkten 1 eller 2. Det vore inte fel om de försökte profilera sig lite mer på något av områdena 1 eller 2 nu när de är i dessa ledarpositioner.

Väljer ett samfund ledare som inte har utmärkt sig på något av dessa tre områden, är man ute på farlig mark, och riskerar att bygga en stagnerande organisation. Man väljer då en person som naturligtvis har visat duglighet i administrativt ledarskap, och är då en förvaltande ledare. Men det räcker inte för att skapa vision, framåtanda och tillväxt i en organisation. Ibland kanske man helt enkelt saknar personer att välja.

Jag tycker t.ex. att en person som Niklas Piensoho har tyngre profil än de fyra ledarkandidaterna. Niklas har visat en bra duglighet på det tredje området, men inte minst med ett aktivt författarskap har han även profilerat sig på det andra området. Punkt 1 är hans svagaste område, men tror att han har mer att ge där, om han får rätt uppbackning. Andra profiler i frikyrkan som Peter Halldorf har varit nydanande inom andra området, och Tomas Sjödin på det första området, men har inte visat framfötter på de andra två områdena.

Sten-Gunnar Hedin som pingstledare var lysande under punkten 1, men jag tror att många inom Pingst tyckte att han försummade den tredje punkten, där Hörnmark var starkare. Ibland gör organisationer ett medvetet val att prioritera den interna framför det externa, i vissa lägen kan det vara ett nödvändigt val.

Vill ett samfund hitta bra ledare och helt enkelt saknar personer i egna led som täcker flera av områdena ovan, bör man enligt min mening satsa på en externrekrytering, och varför då begränsa sig till Sverige?

Utifrån dessa resonemang är slutsatsen att det är något tunt när det gäller valmöjligheterna i Gemensam framtid. Inte en kritik mot de fyra personerna, utan mer en kritik mot att det inte finns fler valmöjligheter och att samfundsorganisationer tydligen inte klarar av att locka till sig de främsta ledarbegåvningarna.

Det verkar som att alltför skickliga och profilerade personer stöts bort från befintliga samfundsstrukturer. Jag tänker t.ex. på Stanley Sjöberg som har visat en duglighet på alla de tre områdena jag nämner ovan, men som uppenbarligen hamnat i ett samfundsmässigt ingenmansland, bortstött från Pingströrelsen, och med drygt 20 år som pastor för en samfundslös församling. Ulf Ekman är också en ledargestalt i svensk kristenhet som visat på exceptionella ledaregenskaper, framförallt inom det andra eller tredje området. En unik kvinnlig ledarbegåvning är Linda Bergling som utmärkt sig både inom det andra och tredje området, men hon finns också i ett ingemansland i förhållande till de etablerade samfunden.

Ja, det finns mycket mer att säga om detta, men bara lite löst resonerande, just nu känns det riktigt skönt att inte vara samfundsordförande, för då kunde man inte tänka särskilt högt i dessa frågor – men det blir en helt ointressant diskussion om man inte diskuterar namn. Och det är ju namn som diskuteras – när Gemensam Framtid ska välja ledare.

Nu är jag tillbaka i Sverige igen efter ett dygns resande från Sydafrika.

Har idag haft kontakt med advokat Claes Strömvall om situationen för pastor Jean. Advokaten har använt den kongolesiska tidningsartikel jag lagt fram på min blogg för att försöka förmå Migrationsverket att dra tillbaka utvisningen. Det blev avslag med motiveringen att det räcker inte med regimkritik för att få stanna i Sverige. Advokaten har nu lagt fram en ny ansökan på grundval av det handskrivna brev riktat till svenska myndigheter som skrevs av en delegat vid kongolesiska delegationen vid den FN-konferens jag varit med på i Durban, Sydafrika. Det väntar vi nu på svar på. Räcker inte den skrivelsen, undrar man om det finns några möjligheter att få stanna i Sverige för flyktingar, när t.o.m. en företrädare för det berörda landets regering, vädjar till svenska myndigheter att inte utvisa pastor Jean till Kongo på grund av riskerna, det kallar han för inhumant.

Kampen går vidare. Hur gick det med manifestationen och besöket vid anläggningen i Flen igår? Skriv gärna en kommentar – någon som var med.

Jag är fortfarande kvar i Sydafrika och påbörjar hemresan till Sverige på lördag morgon. Har haft rejält med feber en dag, och några dagar med begränsad internetuppkoppling, därför har det varit lite tyst från mig.

Har skrivit en ledare i Världen Idag som är en sammanfattande slutsats av FN:s klimatkonferens som jag har jobbat med. Tidningen Hemmets Vän har också publicerat en intervju med mig om mina intryck och bedömningar.

Noterar att det har varit debatt om min bok kontra Rob Bells bok. Kan dock inte säga något om detta, eftersom jag varken har tagit med mig min eller Bells bok till Sydafrika. Kliver in i den debatten så fort jag kommer hem, så fort jag hinner.

Har inte hört något än om pastor Jeans utvisning, jag ber till Gud om att svenska myndigheternas fjärde försök att utvisa honom, vilket är på gång, att det ska misslyckas.

Vi har ägnat oss åt turism idag och titta på krokodiler, zebror, giraffer, grön mamba, svart mamba. Har lärt mig att svart mamba och pufform är Sydafrikas farligaste ormar.

Det är en avgörande situation för pastor Jean Kabuidibuidi. De svenska myndigheterna planerar att utvisa honom på måndag, alternativt nästa måndag. Advokat Strömvall jobbar på att göra en ny överklagan grundad på den skrivelse jag har fått fram från en företrädare för Kongo på FN-konferensen i Durban.

Ett bra initiativ tas av Annika Spalde med en manifestation vid anläggningen i Flen nästa lördag 17 december. Nedan ser du inbjudan från Annika, och vad du ska göra om du kan och vill vara med. Jag kan tyvärr inte vara med då, eftersom jag är på resa hem från Sydafrika nästa lördag och söndag.

Adventsbesök på förvaret i Flen

Ta en paus i förberedelserna för glädjens högtid och kom
med på ett besök hos människor vars liv präglas av oro och rädsla. Baka några
lussekatter, stöp ett ljus, ta med en blomma eller kom bara som du är lördagen
den 17 december. Vi möts vid Flens tågstation kl 13:00, går till förvaret för
besök ca 14-16, och samlas sedan för en stilla stund utanför.

Anmälan till annika.spalde at gmail.com (bra att veta hur
många som kommer). Skriv gärna vad (om något) du tar med.

Kan du inte komma: skicka med ett kort genom oss som
åker, eller tänd ett ljus på en offentlig plats på lördagseftermiddagen
(ljus-initiativ från Öppet landskap:

http://oppetlandskap.wordpress.com/bon-for-medmansklighet-utanfor-flyktingforvaren/)

 

I morgon fredag, lämnar jag FN-konferensen, och åker på safari. Hoppas inte elefanterna man möter är på dåligt humör. Detsamma gäller naturligtvis noshörningarna, för att nu inte tala om lejonen.

Jag ber till Gud att pastor Jean Kabuidibuidi ska få stanna i Sverige med sin familj. Jag ber också till Gud att FN-konferensen ska gå bra och att man kommer i mål. Det kommer signaler ikväll om att USA har gjort vissa eftergifter.

Jag vet inte om man kan ropa på en blogg, jag försöker. Jag vädjar om att Migrationsverket, Migrationsdomstolen, Migrationsöverdomstolen, migrationsministern och migrationspolitikerna ska lyssna på vad jag säger.

Jag befinner mig just nu i Durban, Sydafrika, jag har vissa uppdrag på FN:s klimatkonferens COP 17, som pågår just nu. Alla världens länder finns här, representerade genom regeringsföreträdare och delegationer.

Jag har idag haft ett samtal med flera företrädare för Kongo. Kongo har en delegation på plats precis som alla andra länder. En delegation företräder det berörda landets regering och är officiella företrädare för landet på denna konferens.

En  av tjänstemännen har just skrivit ett brev riktad till svenska myndigheter där man vädjar om att Sverige inte ska utvisa folk till Kongo, på grund av det våld och oro som finns i landet, har man offentligt uttryckt regimkritik och kritiserat brist på mänskliga rättigheter är man direkt i riskzonen. Jag ska faxa över brevet strax till advokat Claes Strömvall.

Delegaten i Kongos delegation skriver att det inte är ”fair or human” att skicka folk tillbaka från Sverige till Kongo. Han skriver också ”I hope the Sweden authority will continue to apply human right laws and avoid this”.

Han menar alltså att Sverige inte följer lagarna för mänskliga rättigheter om vi utvisar folk till Kongo!!!

Detta sägs av en tjänsteman i Kongos delegation, som företräder Kongo här på FN-konferensen, och han säger detta trots att han vet att han utsätter sig själv för risk genom att säga detta.

Jag gjorde en anmälan mot TV4 och Kalla Fakta för programmet om Frälsningsarmén i maj månad. Min anmälan gjordes till Journalistförbundets etiska nämnd. Jag ville att nämnden skulle pröva om man använde tillåtna journalistiska metoder när man smygfilmade fejkade själavårdssamtal.

Nämnden har nu granskat anmälan och kommit fram till ett beslut. Så här står det i det svar jag fått:

”Om man väljer att arbeta med dold kamera kräver det enligt Journalistförbundet att man först noga överväger andra
alternativ. Dold inspelning får aldrig riskera att uppfattas som en arbetsmetod som bara används i uppmärksamhetssyfte. De två anmälda journalisterna har i sitt beslut tagit hjälp av redaktionsledning, ansvarig utgivare samt företagets
programjurister. Och man har också innan programmet sänds meddelat de personer som medverkade i programmet om att de har blivit filmade med dold kamera. När det gäller ett eventuellt brott mot regel 8 så innebär arbetet med dold inspelning naturliga svårigheter i att öppet tala om huruvida samtalet är avsett för publicering eller enbart för information. Att det i programmet skildras även ett själavårdande samtal anser nämnden inte gör någon skillnad. Med den lagstiftning som finns i Sverige är det i alla samtal lagligt att spela in dem oavsett vilken typ av samtal det är under förutsättning att minst en av de deltagande parterna vet om att inspelning sker. Då det gäller inslaget från Malawi ger inte underlaget nämnden möjlighet att ta ställning i sakfrågan. Men då det inte ligger på nämndens bord att ta ställning till Publicitetsreglerna utan
bara yrkesreglerna finner inte nämnden någon anledning till att behöva komplettera materialet.

Nämnden beslutar att inte klandra de båda anmälda journalisterna.”

Goddag yxskaft.

Då vet vi att det är fullt tillåtet för journalister att fejka själavårdssamtal och smygfilma dem. Även i frågor där informationen är allmänt tillgänglig. Präster, pastorer och kanske även rabbiner och imamer, får i fortsättningen tänka sig för när man har själavårdssamtal.

Jag befinner mig för närvarande på FN:s klimatkonferens i Durban Sydafrika, tillsammans med 16.000 andra personer från hela världen. Företrädare för 194 regeringar finns på plats med sina delegationer, journalister från hela världen och ett antal tusen företrädare för olika organisationer som FN har godkänt med observatörsstatus. Bland dessa organisationer finns också en del kyrkliga organisationer, bland annat Kyrkornas Världsråd och Brittiska biståndsorganisationen Tearfund.

Det finns även några företrädare här för Kongos regering. De svenska myndigheterna planerar att utvisa pastor Jean Kabuidibuidi 12 eller 19 december. Jag har haft samråd med advokat Strömvall och vi har kommit överens om att jag ska försöka få kontakt med företrädarna för Kongos regering här på plats, och försöka utmana dem att skriva på ett papper där det intygar faran av att återvända till Kongo om man är i den berörda pastorns situation. Jag kommer naturligtvis inte nämna några namn för dem, utan mer diskutera situationen generellt.

Letar nu efter Kongos representanter här, det är som att leta efter en nål i en höstack. Det är sista möjligheten att göra något mer.