Skriver en ledare i Världen Idag idag om utnämningen av Elisabet Svantesson som arbetsmarknadsminister. Jag beskriver det som en seger för religionsfriheten, hon sitter kvar trots drevet. Jag diskuterar också det viktiga uppdraget att vara arbetsmarknadsminister, och dess utmaningar. Lite reflektioner en månad efter det att drevet är över. Jag samtalade ju också under moderatstämman om detta med ledande moderatpolitiker på regeringsnivå.

Jag jobbar ju med en bok om korset och kristna försoningsläran. Det går långsamt eftersom jag jobbar med boken på yttersta kanten av min begränsade fritid.

Men jag är mycket bekymrad över de glidningar i kristna försoningsläran som pågår i västvärldens kristenhet och i svensk kristenhet. Det är avgörande frågor, det handlar om evangeliets kärna och vad frälsning är.

De amerikanska sydstatsbaptisternas chefsteolog Al Mohler, skrev nyligen ett inlägg om kampen inom hans samfund om försoningsläran, där en teologisk liberalisering motarbetades. Det handlade i stor utsträckning om försoningsläran.

John Stott resonerade på liknande sätt i sin klassiker ”the Cross of Christ”. En skiljelinje mellan liberal teologi och evangelikal teologi handlar i stor utsträckning om korset och försoningsläran.

I engelsk kristenhet har det varit en intensiv debatt om detta senaste 10 åren där inte oväntat Steve Chalke har drivit den liberala linjen och raljerat över en mer traditionell kristen försoningslära.

Sofia Camnerins försoningslära kom upp i Dagen i fredags, det var ju mycket kortfattat jag skrev om detta på min blogg i början av året. Försoningsläran och korset handlar om själva kärnan i evangeliet.

Det jag mest reagerar över i Sofia Camnerins bok ”Försoning behövs” är frånvaron av biblisk förankring. Hon betraktar frågan ur ett mänskligt perspektiv, inte utifrån den bibliska uppenbarelsen.

Camnerin avfärdar alla traditionella tolkningar som att Jesus bar världens synd på korset, att syndens skuld betalades genom att Jesus gav sitt liv, att mörkrets makter, synden och Satan besegrades genom Jesu död på korset, att Gud och människa blev försonade med varandra på grund av Jesu död på korset, att vi är korsfästa med Kristus, genom att han bar på sig syndens lön och konsekvenser, döden, straffet, för att vi skulle bli frälsta.

Vissa ytterkantsteologer har förnekat det mest av detta men ändå accepterat att korset var Guds självutgivande kärlek, för att han visar att han älskar oss så mycket att han vill ge sitt liv för oss. Denna kärlek lockar och driver oss till omvändelse.

Inte ens där hänger Camnerin med. Det skrivs bl.a. i boken att ”korsets, imperiet avrättning är en tragisk händelse vi skall sörja och protestera mot, den ondska som denna händelse är uttryck för. Korset berättar också om Guds närvaro i mänsklighetens lidande och förnedring”. s. 11 Hon skriver vidare på sid 28 att ”Det jag bedömer som allvarligast i kristna korsteologier, är de sammanblandningar av våld och helighet vissa av dem medför. Sådana sammanblandningar uppstår när människor lär sig att den gudomlige Fadern är god och kärleksfull, samtidigt som samme fader sänder sin son, oskyldig och lydig, till döden. Sammanblandningar av våld och kärlek ser man också i destruktiva bindningar mellan offer och förövare.”

s 93 ”Det är aldrig en seger när någon avrättas”.

Vad betyder då korset i Camnerins teologi? Betyder det inte något alls? Hon skriver på sid 102 ”om vi inte haft korset, så hade vi lämnats övergivna i det som är tragik och dödskontext i våra liv. Korset berättar att Gud är med i det som är tragik och dödskontext.” Hon skriver vidare att hon tolkar korsets lidande som något Gud drabbas av, kämpar mot och övervinner, än som något Gud handlar genom och använder för ett större syfte. Det tragiska blir också en del i Gud.

Om jag tolkar Camnerin rätt så har inte korset och Jesu död någon frälsande betydelse för oss. Det har inte någon koppling till vår synd och förlåtelse för vår synd.

Det handlar om att Gud drabbades av världens ondska. Det handlar alltså inte om att Gud älskade världen att han utgav sin enfödde son, utan Gud drabbades av lidande och tragik, det var inte någon seger på korset när någon avrättas. Jesus var en martyr som tragiskt blev avrättad, det ska vi känna avsky inför och det kan vara en tröst i våra lidanden.

Visst betyder inkarnationen att Gud blev människan, och fick stiga ned till våra livsbetingelser. Men Camnerin tömmer försoningsläran på nästan allt bibliskt och frälsande innehåll.

Hur ska man då förstå hela Nya Testamentets undervisning om Jesus som Guds offerlamm som tar bort världens synd?

Vi blev försonade med Gud genom hans sons död enligt Rom 5:10, hur passar det in med Camnerins teologi?

Vi läser i Rom. 5:6,8 att Kristus dog i vårt ställe. Hur hänger det ihop?

Hur förklarar Camnerin Rom 1-3 om människans synd, alla har syndat, saknar Guds härlighet, syndens lön är döden. Det är bara genom ett Guds ingripande genom Jesu död och uppståndelse som vi blir räddade? Eller är det inte så enligt Camnerin?

”Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser och han har anförtrott åt oss försoningens ord. .. Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd.” skriver Paulus i 2 Kor. 5, hur får man ihop det med Camnerins teologi?

Och hur hanterar man hela Hebreerbrevets undervisning om Jesu död och försoningen. ”Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider”, läser vi i Heb. 10:12, var inte det på korset? Om inte då, när bar han fram detta syndoffer?

Vi läser i Heb. 9:15 att genom sin död har Kristus friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. ”Genom sin död”. Hur kan Camnerin hävda att Jesu död inte har någon frälsande betydelse????

”Så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder” läser vi i Heb. 10:28. Blev han inte offrad på korset? Har han inte burit våra synder?

Petrus skriver i 1 Petr. 2:24 ”våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna.”

Våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä – hur kan Camnerin hävda att korset inte har en frälsande betydelse.????

Jag kan ta upp bibeltext efter bibeltext som handlar om vad Jesus gjorde på korset, och som helt förbises av Camnerins teologi. Detta var bara några exempel.

Vad har nattvarden för betydelse i Camnerins teologi?

Joh. 3:16 säger att Gud så älskade världen att han utgav sin enfödde son. Den som tror på honom ska inte förgås utan få evigt liv. Har inte det med korset att göra?

Det här handlar inte bara om Equmeniakyrkan. Ett urvattnat kors som i praktiken blir tömt på frälsande innehåll har spridit sig mer än så i svensk kristenhet. Det återkommer jag till i nästa blogginlägg. Eller kanske näst-nästa. Vi får se.

Och det märkligaste av allt är att nästan ingen tycks bry sig. Är det uttryck för att traditionell svensk frikyrklighet har slutat läsa Bibeln? När Waldenström lanserade sin försoningslära på 1870-talet skapade det en intensiv debatt i svensk kristenhet, men då blev det en verklig debatt därför att så många kristna kunde sin Bibel. Och man resonerade och debatterade med Bibeln i handen och där bibelcitaten haglade fram och tillbaka i bönhusen och stugorna runt om i hela Sverige. Men i dag tycks knappt någon bry sig. Man kan tydligen säga vad som helst om betydelsen av Jesu död och bara mötas med axelryckningar.

Jag ska ge mer exempel på detta.

 

 

 

 

 

Dagen har tagit upp en debatt om Equmeniakyrkans teologi. Så här skrev jag 2 januari i år på denna blogg om Camnerin och Fritzons bok om försoningen:

”Läser också Arne Fritzon och Sofia Camnerins bok om försoningen. De har verkligen grubblat över frågorna, men jag är något förundrad över hur akademiska och moderna teologer så till den milda grad betonar förförståelsen och tolkningsmodeller. Det tycks inte gå att läsa Bibeln längre, man fastnar i sina olika positioner i hur man tolkar Bibeln. Och då blir ju bibeltexterna helt plötsligt sekundära. Att diskutera olika teologers tolkningsmodeller kommer i första hand, bibeltexterna i andra hand. Där ställer jag mig mycket tveksam till metoden.

Men det resonemanget får jag utveckla i den kommande boken. Sofia hamnar också i en tolkningsmodell av korset som blir helt Abelardsk. Korset är ett exempel, Gud led, Gud drabbades av det onda, och det inspirerar oss som lider, och drabbas av det onda.

Det kommer jag också att skriva om i kommande boken. Sofia Camnerin går ju betydligt längre än Waldenström som inte var någon konsekvent Abelardare.

Abelard var en teolog på tusentalet som i polemik med Anselm menade att Jesus inte inte tog på sig syndens straff på korset och Guds vrede. Jesu lidande på korset var ett exempel för oss.”

Notera inlägget i Dagen i går där tre personer från nätverket för klassisk baptism undrar över Equmeniakyrkans teologi, med tanke på den boken biträdande kyrkoledaren Sofia Camnerin skrivit om kristen försoningslära.

Jag läste ju den boken när den kom ut och var med på releasemingel för den. Jag ställde samma frågor som de tre skribenterna i Dagen i går. Jag har för mig att jag skrivit ett blogginlägg om detta, men jag hittar det inte, jag har ju ingen ämnesmässig katalogisering av mina blogginlägg så det kan svara svårt att hitta om man inte vet när det skrevs. Är det någon läsare som har någon aning om när jag skrev om detta? Och kan länka till blogginlägget.

Den fråga man ställer sig – finns det inte några restriktioner längre bland teologer när det gäller omtolkningar av kristna kyrkans läror? Man bör dock komma ihåg att Equmeniakyrkan är ett samfund med högt i tak, det är många pastorer som ligger långt från Camnerins bibeltolkningar. Bland annat jag, glöm inte att Elimkyrkan/Folkungakyrkan är med i Equmeniakyrkan. Förutom EFK.

Men spektakulära omtolkningar av försoningsläran tycker jag kryper in lite överallt.

Den som satte igång den processen inom frikyrkligheten var ju PP Waldenström på 1870-talet men den så kallade subjektiva försoningsläran. Men Waldenström höll sig ju ändå inom klassiska ramar, t.ex. hade han inte släppt tanken på Guds vrede och dom över synden.

Jag återkommer till detta.

Tidningen Dagen uppmärksammar idag en doktorsavhandling i religionssociologi som ska försvaras endera dagen vid Uppsala universitet. Har inte hunnit läsa den än, men den verkar vara mycket intressant. Den analyserar i vilken utsträckning religiösa ledare deltar i offentliga debatten, och det som har studerats är debattsidorna i några rikstidningar, DN, SVenskan och Expressen.

Studieåren är 2001-2011. Man har hittat 23 artiklar som jag skrivit under dessa år i någon av dessa tidningar, och då blir jag en av de mest publicerade religiösa företrädarna i Sverige, det är ju inte bara kristna som räknas in utan också företrädare för judiska och muslimska organisationer. Har tydligen skrivit fler debattartiklar än både KG Hammar och Anders Wejryd.

Men slutsatsen är ändå att det är i ganska begränsad utsträckning som företrädare för religiösa organisationer blir publicerade i de stora tidningarnas debattsidor.

Arbetade tre dagar föregående helgen med Moderaternas partistämma i Norrköping.

Denna tillställning syftar ju till att mobilisera partiets aktiva inför kommande valrörelse och utmejsla den politik man ska gå till val på. Vid ett tillfälle gästade de tre andra allianspartiledarna stämman för att visa enighet och tro på en valseger 2014.

Notera att jag var inte där i rollen som politiker utan i rollen som statsvetare och politisk analytiker. Mitt jobb är att granska och analysera de politiska trenderna och försöka förutspå åt vilket håll politiken är på väg. Jag försöker ju ibland göra samma sak med kyrkliga, teologiska och frikyrkliga utvecklingen, men noterar att jag möter betydligt större uppskattning när jag gör samma sak i sekulära sammanhang.

Fick också bra tillfällen till samtal med ledande moderatpolitiker. Pratade bland annat med finansministern Anders Borg som var riktigt tydlig med mig när det gäller att uttrycka sin kristna tro och tro på Jesus. Har dessutom bjudit in Anders Borg som gäst till Folkungakyrkan, jag fick inte några klara besked om detta, men ett samtal har i varje fall påbörjats. Pratade också en stund med justitieministern Beatrice Ask som menade att drevet mot nyutnämnde arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson var helt befängt, en synpunkt som också Maria Corazza Bildt, Carl Bildts hustru och EU-parlamentariker gav uttryck för. Fick också veta att statsminister Reinfeldt inte på något sätt visade vilja att släppa efter för mediedrevet mot Elisabeth. Jag fick också tillfälle att hälsa bland annat på Carl Bildt och nyutnämnde arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson, dock inte Fredrik Reinfeldt som mest rörde sig på plattformen eller i slutna rum.

Det är positivt när olika partier släpper in aktiva kristna och medlemmar i olika församlingar i ledande politiska befattningar. Utnämningen av arbetsmarknadsministern är i det sammanhanget något mycket positivt.

Jag föddes på Lidköpings BB 22 oktober 1954. Min parhäst och kollega stridshingsten Alfred Nygren från Vargön har dagen till ära skickat ett videoklipp som jag inte kan annat än visa för bloggläsarna, det känns som en stark profetisk smörjelse, och jag vet att Alfred nu håller på och föder fram de nya New Wine-sångerna. ”Ingen kan blogga som han” sjunger han, man är riktigt rörd över denna broderskärlek och uppskattning, så det är verkligen en stor utmaning att bevara ödmjukheten när man lyssnar på Alfred.

Har nu några dagar när jag är helt bortkopplad från den kyrkliga världen. Har ikväll varit i Uppsala och hållit ett föredrag och besökt den anrika mer än 100 år gamla studentföreningen Heimdal och hållit ett föredrag över temat: ”Paradigmskiftet – när den sexliberala agendan slog igenom”. Det var en föreläsning med utgångspunkt i min doktorsavhandling från tidigt åttiotal, och jag försökte förklara för de förundrade studenterna hur radikalt värderingarna har förändrats i Sverige de senaste 50 åren i synen på abort, äktenskap, sexuell samlevnad, sexuell läggning m.m. Och att kyrkan lite långsamt 20 år efteråt anpassat sig efter utvecklingen.

Heimdal är en legendarisk Uppsalaförening, bland annat var Anders Borg ordförande där en gång i tiden, ännu längre tillbaka Gunnar Heckscher.

I morgon bitti reser jag till Norrköping för att under tre dagar jobba med moderaternas partistämma. Obs-jag är inte där som politiker, utan i min roll som statsvetare och politisk analytiker. Jag kommer att analysera debatt och trender inom moderaterna. Är bland annat bjuden på mingel med partiledningen på lördag. Ska se om jag lyckas bjuda in Anders Borg till Folkungakyrkan.

Jag skrev en ledare i Världen Idag igår där jag hävdar ett antal självklarheter för en evangelikal kristen. Jag refererar egentligen bara en artikel av prästen och doktoranden Wallerstein i Keryx. Som argumenterar för Bibelns ofelbarhet, gamla testamentets historiska tillförlitlighet, profetböckernas traditionella datering, Jesu respekt för GT:s historiska tillförlitlighet m.m.

Den kritik mot modern teologisk forskning jag nämner i artikeln, har ju nämnts ideligen i modern tid av evangelikala forskare, inte minst från Örebro missionsskola, i varje fall för 20 år sedan.

Märker att jag får ett antal tjuvnyp för denna artikel. Jag har tydligen inte begripit någonting av de debatter som varit om bibelsyn m.m.

Visst har jag tagit del av debatterna inte minst på denna blogg men har hittills inte mött ett enda vettigt argument för att inte tro på Gamla testamentets hållbarhet, enda argumentet har varit att citera vissa vetenskapsmän och deras teorier. Greger Anderssons slutsats var ju att han inte visste om Jona bok uttryckte något som hänt historiskt eller inte. Det är ju inte särskilt klargörande för oss noviser.

Min fråga är kort och gott, om man kallar sig för evangelikal kristen, vad är det för tokigt att tro att Adam och Eva har funnits, och även Noa, och Abraham m.fl. Och att Daniel och Jesaja profeterade in i framtiden. Är det något underminerande av tron, bibelrespekten, kyrkohistorien att tro detta, är det något hädande?

Eller vad är problemet? Finns det någon som kan förklara detta för en stackars novis som jag.

 

 

Som pastor tycker jag att det är viktigt att man rör sig en bra bit utanför kyrkan. Man måste åka ut på havet för att kunna fiska, församlingen är hamnen, där fångar man inte fisk.

Den här veckan kommer jag att jobba med Moderaternas partistämma i Norrköping och är bland annat inbjuden till mingel med Statsministern, finansministern och andra i partiledningen. Ska försöka ordna en inbjudan till någon av dem för utfrågning i Folkungakyrkan.

Jag ska också jobba med FN:s klimatkonferens i mitten av november, som blir i Warszawa denna gång.

Jag har också bokat in att vara assisterande barnvakt åt barnbarnet tre dagar i december. Hon är vid den tidpunkten nästan tre månader. Sedan kommer hon hem till morföräldrarna under jul- och nyårshelgerna. Det sistnämnda uppdraget känns känslomässigt allra mest intressant.