Nu är det sent på måndagskvällen. Artikeln i Svenska Dagbladet har inte väckt några större reaktioner även om SVD har fått in en hel del kommentarer som jag inte har hunnit titta på. Under eftermiddagen har jag varit på möte med Sveriges Kristna Råds klimatgrupp där jag representerar frikyrkorna. Vi som uppfattas som evangelikala och karismatiska kristna betraktas ju ofta som världsfrånvända utomjordingar, därför tycker jag att det känns angeläget med att bland annat visa miljöengagemang. Vi behöver bry oss om de utmaningar som vår gemensamma planet står inför. Vi diskuterade idag att vi som kristna och som kyrkor borde vara spjutspetsar och stå för mer radikala lösningar än vad politiken kan erbjuda.

De finns de som tvivlar på klimatforskningen. Man bör dock tänka på att det finns nog ingen forskningsinriktning idag där det har skapats en sådan bred och global forskarsamstämmighet som inom klimatforskningen. Man bör förhålla sig ödmjuk till vetenskaplig forskning, det går ofta inte att strikt fastslå saker och ting med tvärsäkerhet, forskningen förändras ständigt och utvecklas. Men även om man tänker sig möjligheten att klimatforskarna har helt fel, så är ändå de lösningar de föreslår rätt. Den extrema användningen av fossila bränslen som vår värld idag ägnar sig åt, är skadligt ur många perspektiv, och de fossila bränslena är ändliga. Ingen vet när oljan kommer att ta slut men många forskare tror att oljeutvinningen kommer att börja minska efter år 2015. Förmodligen kommer jag i december att som konsult vara med på FN:s klimatkonferens, som denna gång blir i Poznan i Polen.

På Svenska Dagbladets brännpunktssida har det de senaste dagarna börjat en debatt om de tre muslimska och beslöjade tjejer som leder en TV-serie som heter Halal. Dilsa Demirbag-Sten som dessutom är styrelseledamot i Humanisterna har kritiserat dessa program medan Joakim Sandberg från televisionen har försvarat dem. Idag i måndagsmorgonens tidning kliver jag in i debatten och ger ett inlägg från den kristna horisonten. Artikeln kan läsas genom att gå in på svd.se och gå in under fliken opinion. Där klickar man på brannpunkt. Det går att kommentera denna artikel här på denna blogg som en kommentar till detta inlägg eller genom att skriva ett inlägg på Svenska Dagbladets hemsida.

Just kommit hem från Söderhöjdskyrkan där jag blivit styrkt av bönen, lovsången, Guds ord och gemenskapen. Idag var jag bara med utan ansvar för någonting. Det har hänt spännande saker under helgen som just nu är hemliga men som kommer att märkas under måndagen, då man kliver in i en ny debatt på riksnivå. Men som sagt var, läsarna av denna blogg får veta saker före alla andra. Konstant debatterande tycks livet vara för en stackars samfundsordförande, men samtidigt är det kul att man i alla möjliga sammanhang vill höra hur vi kristna ser på olika saker. Jag planerar att skämta lite om Evangeliska Frikyrkan någon gång kommande vecka, men jag måste bara få till det med bilder och annat. Ofta framställs vi kristna som sura tråkmånsar som bara är arga och upprörda över allt möjligt. Jag tror att det är bra med lite kritisk självdistans och att vi kan driva med oss själva. Kolla in här under veckan, jag tror att det kommer att bli grymt roligt, och sedan är det alltid kul att testa gränser, hur långt kan man gå utan att bli avsatt. Återkommer också med en analys av den mediaenkät som jag genomförde här på bloggen för ett par veckor sedan.

Fredag kväll i Stockholm och Halloween. Vi möttes kvällens team i Ungdomskyrkan Konnekt 19.00. Var sedan på möte med socialförvaltningen och poliser, där bland annat chefen för Stockholms innerstadspolis var med 20.30. En stökig kväll med mycket fylla och droger. Det är också spännande att träffa tonåringar på stan som är trötta på festkulturen och söker alternativ. Sedan var vi vid Slussen hela kvällen och en bit in på natten. Jag var dock tvungen att gå hem 23.45 för jag höll på att frysa ihjäl. Men återigen många bra samtal och massor av frågor om Gud och Jesus. Tre tjejer i 16-årsåldern ville komma med i en alfagrupp. Fyra poliser grep en vilt sprattlande 15-åring mitt framför ögonen på mig. Mötte ett kokainpåverkat huligangäng, 30 grabbar. Vill man överleva, bör man hålla sig en bit ifrån dem. Jag överlevde dock.

Tack för alla inlägg om äktenskapslagstiftningen. Vill försöka förklara mig och förtydliga mig ytterligare, samtidigt tror jag att flera av oss ser lite olika på dessa saker och därför är det svårt att nå en konsensus i denna fråga. För att få lite struktur i resonemanget använder jag den tråkiga punktformen.

1. Jag vill igen stryka under att som kristna har vi ett ansvar för att predika Guds ord och leva efter Bibelns riktmärken. Ibland kan vi behöva tolkningsdiskussioner och ibland behöver vi ta ställning i frågor där varken Bibeln eller kyrkohistorien ger en solklar vägledning, då kan det vara bra att referera till generella principer i Bibeln och i kristen tradition. En sekulariserad kyrka släpper den kompassen och grundvalen och låter tidsandan och omgivande samhällets värderingar i för stor utsträckning styra över ideologi, kristen livsstil, teologi, förkunnelse i kyrkan etc. I den debatt som nu pågår om äktenskapslagstiftningen och det avgörande som kommer på den politiska sidan, är den stora utmaningen att leva som kristna i Kristi efterföljd oavsett vad vi får för lagstiftning. Det kristna äktenskapet är något större än samhällets lagstiftning. Det handlar om att leva efter Guds vilja. Och i det avseendet är redan den äktenskapslagstiftning vi har idag sekulariserad. För den troende är äktenskapet ett Guds förbund, äktenskapet och kärleken mellan man och kvinna vittnar om förhållandet mellan Kristus och församlingen, Jesus och Nya testamentet talar om troheten i äktenskapet, dess oupplöslighet, det Gud har förenat ska människan inte åtskilja. Gud är verksam i att förena en man och en kvinna. Sexualiteten, att vara ett kött, är knutet till äktenskapet och är en konstituerande del av äktenskapet. När kristna idag tycker att det är helt okey att leva sambo och i föräktenskapliga förhållanden har jag svårt att förstå hur man får ihop det med både Bibeln och med den kristna traditionen. Jag tycker det bara är uttryck för kristna kyrkans sekularisering och bristande trohet mot Kristus och hans ord. Dagens kristna lärare och pastorer kan dock inte bara fastslå vissa doktriner, man måste också vägleda och hjälpa människor att leva ett autentiskt kristet liv. Dessa frågor som gäller kärlek och sexualitet är känsliga och även den mest nitiska lärjunge till Jesus kan kämpa med frestelser och svaghet. Det kristna livet är därför inte bara bud, det är också kopplat till nåd, förlåtelse, kraft att leva sitt liv, och bikt och själavård där man i kristna gemenskapen får hjälp och stöd att leva ett liv i Kristi efterföljelse. Så huvuduppmaningen för oss kristna är att hjälpa och stötta varandra i Kristi efterföljd och jag anser att dagens pastorer och  präster har ett stort ansvar att ge en tydlig vägledning om hur vi lever ett kristet liv idag.

2. Jag förväntar mig inte att den som inte är kristen håller med om vad jag har skrivit under punkt 1. Däremot är frågor som gäller äktenskap, samlevnad, sexualitet allmänmänskliga frågor och ett samhälle behöver ha både lagar och etiska riktlinjer för hur man ska leva. Trots att Sverige är ett ganska liberalt samhälle på detta område så har vi ändå tydliga etiska gränser, vi har fattat beslut om att inte tillåta incest (det var på gång på sjuttiotalet att legalisera vissa incestförhållanden), vi har kriminaliserat prostitution, vi tillåter inte barnäktenskap, vi tillåter inte polygami etc. Det finns stränga regler om sexuellt utnyttjande av minderårig, man kan inte skilja sig hur som helst. Vi lever inte i ett regellöst samhälle. Vi kristna har samma rättigheter och skyldigheter som alla andra att delta i samhällsdebatten som gäller samlevnadsfrågor och hur samhällets gränsdragningar och regler ska se ut. När vi kristna deltar i debatten är det svårt att bara rakt av föra fram att samhället ska leva som Jesus vill att vi ska leva som kristna. Då kommunicerar vi att kristendom är bara lagar och regler. Att följa Kristus och leva som kristen förutsätter pånyttfödelse och omvändelse. Men detta betyder inte att inte vi kristna har något att säga i en samhällsdebatt. Frågor som gäller sex och samlevnad ligger inom området för skapelsen och det vi delar med alla människor. Därför tror jag att kristna principer kan vara till välsignelse och nytta för ett helt samhälle, principer som dock kan motiveras även utifrån andra etiska resonemang. Kristet inflytande i missionen har bland annat bidragit till att motverka både barnäktenskap och polygami och utifrån västvärldens sekulära och liberala principer har det varit bra saker.

3. Nu till den aktuella frågan om könsneutrala äktenskap. Jag tycker inte att den frågan hänger i luften. Den ingår i ett familjepaket som stegvis lanserats sedan sjuttiotalet och där allt syftar till att destabilisera familjen och främja individualismen. Och de som mest hamnar i kläm i denna utveckling är barnen och tonåringarna. Sedan håller jag med om att just denna fråga, om ett begränsat antal homosexuella par, inte är den stora frågan när det gäller att destabilisera familjen, upplösningen av den heterosexuella kärnfamiljen är den stora utmaningen. Men det är en viktig principiell fråga med könsneutrala äktenskap, för det handlar ytterst om att avskaffa heteronormen, det handlar inte i första hand om homosexuellas rättigheter, som är tillgodosedda juridiskt genom det registrerade partnerskapet. Och avskaffandet av heteronormen kommer som en konsekvens att leda till att alla barn i skolan, ända från förskolan kommer att få lära sig att det är lika normalt att vara ett homosexuellt par som ett heterosexuellt. Som kristen kan jag utan problem ställa upp på att fullt ut acceptera de homosexuellas rättigheter i samhället, men jag kan inte ställa upp på att avskaffa heteronormen. Barns och ungdomars värderingar formas under känsliga tonår, och det är inte så att sexuella läggningen för alla är helt solklar från början, och oklarheten om sin sexuella läggning kommer att bli ändå mer förvirrande i framtiden för våra tonåringar. Att jag har en sådan inställning, påverkas säkerligen av att jag är kristen, och har Romarbrevet 1 i bakhuvudet när jag tänker på dessa frågor. Men samma inställning har också många människor som inte är kristna, och i andra religioner som t.ex. islam eller buddhismen är detta självklart. Dalai Lama kallar homosexualitet för en styggelse, men det känner tydligen inte alla hans anhängare i västvärlden till.

Detta är stora frågor, det finns mycket mer att säga, men nu hinner jag inte skriva mer.

Om ett tag ska jag ut med Ungdomskyrkan Konnekt och jobba på stan i kväll och i natt. Det ser jag fram emot. Igår Bryssel, ikväll Medborgarplatsen eller Slussen eller Mariatorget eller Tantolunden, vi får se. Allt mellan himmel och jord.

Kommer hem från Bryssel torsdagkväll 00.45. Min huvudfråga var om hustrun skulle vara vaken eller inte – men jag drog en nitlott, hon sov. Men skönhet är väl ganska konstant i både vaket och icke-vaket tillstånd så någon liten visuell glimt av kvinnliga fägringen kanske man kan få åtnjuta.

Noterar att läsarna av min blogg inte är ett dugg intresserade av EU-frågor, och ingen vill veta vad jag pratade med Greenpeace Europachef om. Så i morgon får jag väl återgå till något som jag vet väcker läsarnas intresse.

Ägnade för övrigt hemresan från Bryssel åt att studera Psaltaren, och läste också i en bok av Peter Drucker, om ledarskap i ideella organisationer, väldigt insiktsfullt. Det är så mäktigt att studera Psaltaren och Ordspråksboken, trots att de skrevs i en helt annan tid och kultur, så är böckerna sprängfyllda av relevant undervisning och är så påtagligt tillämpbara.

Tack och godnatt.

Sitter nu på en konferens i Bryssel som arrangeras av Brysseltankesmedjan Friends of Europe. Har bland annat lyssnat på kommissionären Piebalgs, bland annat ansvarig för energifrågorna inom EU-kommissionen. Belgiens energi- och miljöminister är här och pratar, en minister från Bulgarien och en från Portugal, en företrädare för kinesiska regeringen och ett antal Europaparlamentariker, en företrädare för USA:s president, och ett antal näringslivsorganisationer. Hade för några minuter sedan ett spännande samtal med Europachefen för Greenpeace, och vi diskuterade EU:s miljöpolitik. För mig är jorden Herrens och allt vad den på är, och Guds rike, är närvarande och bör vara närvarande överallt, så jag är lika mycket kristen i denna miljö som när jag håller en predikan i en EFK-kyrka,

Noterar inlägg på min blogg om äktenskapslagstiftningen får återkommer till detta i morgon, hinner inte titta på det idag. Kikar in lite i tidningen Dagen, broderskaparna vevar på, går nog in i den debatten igen, noterar också att Åke Green engageras i USA:s valkampanj. Det är väl den enda svensk som gör något där.

Hej alla lasare av denna blogg. Jag ar i Bryssel och har bara tillgang till dator med franskt tangentbord. Aterkommer i morgon.

Nu är det sen tisdag kväll. Flyger till Bryssel i morgon förmiddag för att vara med i en rundabordskonferens om EU:s klimat- och energipolitik. Huvudtalare är energikommissionären Piebalgs, och ett antal nyckelpersoner på Europanivå. Mitt liv kastas mellan olika världar, Bryssel, Ungdomskyrkan Konnekt, svenska näringslivet, predikobesök i EFK-församlingar – men detta är fascinerande. Jag tycker också att man får bredare perspektiv på saker och ting än om man bara lever i en enda sektor. Yngste sonen är och missionerar i Lettland tillsammans med 45 ungdomar från Stockholm. Jag ber för dem. Min ena dotter ska på måndag resa till Dream Center i Los Angeles, och praktisera där i fyra veckor, det är en fantastiskt spännande kyrka, en socialt engagerad kyrka som når ut till dem som har det svårast i samhället.

Skrev nu senast om äktenskapslagstiftningen. Har senaste dygnet haft dialog med några av våra rikstidningar om att skriva något om detta ämne. Men intresset är inte så stort. Mina andra utspel senaste året har väckt mer intresse på offentliga arenan, mina artiklar med Sturmark har Expressen och DN kastat sig över, samma sak med FRA-debatten i somras, när jag ställde frågan om varför FRA hade avlyssnat Ulf Ekman, då var media intresserade. Vi får se om jag skriver något i någon rikstidning denna vecka i detta ämne, men det råder jag inte över.

Har fått flera frågor om hur jag tänker kring äktenskapslagstiftningen. Manne, Elof och JB ställer frågor. Man hävdar att apostlarna försökte inte påverka lagarna i romarriket. Kristna kyrkans uppgift är att predika evangeliet om Jesus för alla människor, missionera, bygga församlingar och utbilda och utrusta människor att vara efterföljare till Jesus. I Evangeliska Frikyrkans tänk kring mission och evangelisation ingår också att engagera oss i det samhälle där vi bor och lever, ett kristet socialt engagemang går hand i hand med förkunnelsen av evangeliet. Vi kan inte lagstifta om kristen etik, men jag tror att vi kristna kan ge positiva bidrag till samhället. De första apostlarna och även Jesus levde i en diktatur och Israel var ockuperat av romarna – de hade inga möjligheter att påverka någon lagstiftning. Vi lever idag i en demokrati där vi förväntas delta i samhällsdebatten och i vissa lägen t.ex. skriva remissvar. Så ett kristet samhällsengagemang och i vissa fall ett politiskt engagemang tror jag är bra, men jag håller delvis med dig, detta är inte huvuduppdraget.

Flera av er har problem med min argumentation kring punkt 6. Observera att detta handlar inte om att lagstifta bibelord eller bergspredikan, jag vet inte vad ni har fått det ifrån. Det handlar om ett renodlat socialt resonemang, grundat på många års erfarenhet. Jag menar att det är bra för ett samhälle att biologiska föräldrarna kan hålla ihop och gemensamt ta ansvar för sina barn. Och detta kräver att samhället värnar om familjeinstitutionen mellan man och kvinna. Har levt ganska nära och med inblick i Stockholms gayrörelse i 30 år, och enligt den insikt jag har är det betydligt mindre av fasta parrelationer speciellt bland manliga homosexuella. Visst finns det seriösa homosexuella föräldrar som eftersträvar att ta ett gemensamt föräldraskap, men de kan aldrig ha ett gemensamt biologiskt föräldraskap, och det påverkar förutsättningarna, barn blir till genom att en man och kvinna älskar, och i regel har man avsikten att gemensamt ta hand om ett barn. Att det sedan inte blir så i en del fall, beror mer på misslyckande, än att man inte hade den avsikten. Samhället måste också kunna stå för normer och ideal, utan att moralisera eller fördöma människor som inte lever exakt efter normerna, och inte klarar av att leva efter normerna. Jag tror också att den stabila relationen mellan föräldrar, man-kvinna, – jag tror att samhället kan göra något för att stabilisera äktenskap om man verkligen vill, och en stark äktenskapsinstitution är i det sammanhanget något positivt.

Kan man ge exempel på någon som jobbar med barn och ungdomar som inte kan intyga att det är jobbigt för barnen och tonåringarna när relationerna mellan och till de biologiska föräldrarna inte fungerar bra?

Sedan är det så att många människor med homosexuell läggning brottas med sin sexuella läggning, det är inte helt svart eller vitt, att man är homo- eller heterosexuell. Ett homovänligt samhälle uppmuntrar fler att bli aktivt homosexuella och leva ut sin homosexualitet, än ett samhälle som mer värnar om den heterosexuella kärnfamiljen. Det gayliberala samhället bidrar därmed till att destabilisera familjen. Jag kan inte i skrivande stund hänvisa till forskning som stöder teserna, men det går att ta fram.

Observera att dessa resonemang handlar om samhällets normer och lagstiftning, det handlar inte om hur vi ska leva som kristna. Jesus lade ribban högre för oss som kristna, på alla tänkbara områden. Det är bara att läsa bergspredikan. Men man måste också komma ihåg att bergspredikan har inspirerat politiker och etiska tänkare i alla tider, inte bara aktiva kristna. Är det fel?

�

Frågan om äktenskapslagstiftningen närmar sig slutspurten. I pipelinen ligger en könsneutral äktenskapslagstiftning. Det enda parti som opponerar sig är kristdemokraterna. Hägglund och hans partikamrater är värda allt stöd i detta. Följande fakta bör man tänka på.

1. Samtliga kyrkor och kyrkofamiljer uttryckte kritik i sina remissvar till en renodlad könsneutral äktenskapslagstiftning. Det är en konsekvent kristen linje. De värnar om äktenskapet mellan man och kvinna men vill inte vara diskrimerande mot homosexuella, man menar att nuvarande system med registrerat partnerskap skapar ett rättvist rättsskydd för homosexuella. En slutsats är att det endast är kristdemokraterna som lyssnar på denna kristna opinion. Inte ens broderskaparna gör det, utan kallar allt för kristen höger som uttrycker reservationer på detta område.

2. En ståndpunkt som finns inom mitt eget samfund, och som Sten Gunnar Hedin uttryckte på SVD Brännpunkt förra lördagen, är att skilja på äktenskapet som förvaltas av kyrkorna och att samhället och juridiken bara har en civilrättslig samlevnadslagstiftning. Det är ett sätt att lösa problemet. Men det är inte den lösningen som riksdagsmajoriteten är inne på, man önskar en renodlad könsneutral äktenskapslagstiftning.

3. För mig som evangelikal och baptistisk kristen är det emot min trosövertygelse och samvete att viga samkönade par. Jag grundar det på Bibelns undervisning (Rom 1 och 1 Kor 6 samt NT:s allmänna undervisning om äktenskapet). Det betyder inte att jag vill diskriminera människor med homosexuell läggning, men jag menar att äktenskapet är för en man och en kvinna. Den inställningen är inte unik, den är självklar för en katolik, en ortodox kristen, den världsvida pingströrelsen, den globala baptismen, men också en självklar inställning för andra religioner som Islam, Buddhister, Judendomen etc. Enda undantaget är mycket liberala kretsar inom protestantismen och judendomen. Diskussionen om äktenskapslagstiftningen visar hur sekulariserat Sverige är. Det är bara ett parti som överhuvud taget lyssnar på dessa religiösa minoriteter. Tyvärr har den kristna kyrkan som samhället i stort många gånger visat homofoba tendenser och visat bristande förståelse för människors brottningskamp med den sexuella läggningen. Det finns också en bred erfarenhet och tradition inom kristna kyrkan att aktivt hjälpa människor i deras brottningskamp på detta område, och inte bara fördöma.

4. Varför inte ge upp frågan? Stör det de heterosexuella paren om homosexuella par också får ingå äktenskap? Det begränsar väl inte för heterosexuella äktenskap – det ger bara mer frihet åt fler människor? En del evangelikaler vill att vi bara frånsäger oss vigselrätten och har vår egna vigslar i kyrkorna inför Gud. Sedan gör det inget om samhället har en könsneutral äktenskapslagstiftning, vi kan inte påtvinga kristna värderingar på dem som inte är kristna. Sedan får brudparet från den kristna kyrkan gå till kommunhuset och sköta det juridiska. Ingen blir väl påtvingad något med en könsneutral äktenskapslagstiftning? Det är ett snävt och ganska statiskt synsätt, det löser kanske problemen för EFK-kyrkor och andra kyrkor. En könsneutral äktenskapslagstiftning kommer i varje fall på sikt att bli ett hårt tryck mot präster som har teologiska och samvetsmässiga betänkligheter. Den könsneutrala äktenskapslagstiftningen kommer också att sätta hård press på dem som har en reserverad hållning till detta. Även mot kyrkor som har enskilda kyrkliga vigslar, även det kommer ifrågasättas om det inte görs könsneutralt. Pressen kommer öka mot människor som inte fullt ut bejakar det homonormativa samhället som växer fram istället för det heteronormativa samhället. Tyvärr fungerar det svenska samhället så att det ofta bara är en inställning som accepteras. En könsneutral äktenskapslagstiftning kommer att bli normerande för hela samhället, för skolans undervisning, för statens hantering av bidrag och andra förmåner och rättigheter, och kraven kommer att riktas mot kyrkorna att anpassa sig i synsättet, även om man avsäger sig vigselrätten.

5. I den jämförelsen är Hedins modell med en civilrättslig lagstiftning och som också förespråkas av en del EFK:are en betydligt bättre lösning. Det påtvingande inslaget blir mindre än med en renodlad könsneutral äktenskapslagstiftning. Man kan också tänka sig en sådan modell med en frivillig vigselrätt för trossamfund och kyrkor som så önskar. Modellen ger mer utrymme för samvets- och åsiktsfrihet än en modell med samkönade äktenskap.

6. En nackdel dock med en renodlad civilrättslig lagstiftning är att den ytterligare försvagar familjeinstitutionen för vanligt folk, de som inte bekänner sig som kristna och inte går i kyrkan. Som jag har skrivit tidigare på denna blogg, ett av de största problemen i tonårsvärlden är splittrade familjer, och dåliga relationer till biologiska föräldrar. Vilket i vissa fall skapar rotlöshet och identitetskriser för barn och tonåringar i en känslig ålder. En skrotad äktenskapslagstiftning kommer i varje fall inte att underlätta och stödja relationen mellan föräldrarna. Det gör inte heller det gayliberala samhället. Jag tycker att debatten alldeles för mycket handlar om de vuxnas rättigheter, istället för att handla om hur vi skapar bästa möjliga stöd för våra barn och tonåringar, och skapar bästa möjliga strukturer för att ge dem en trygg uppväxt.

7. Min argumentationslinje är följande, att behålla nuvarande äktenskapslagstiftning är bäst. Om detta inte är möjligt är en civilrättslig samlevnadslagstiftning en möjlighet, och där äktenskapsbegreppet förs över till kyrkorna, och saknar då ett juridiskt innehåll, blir endast en religiös institution. Den sämsta lösningen är en könsneutral äktenskapslagstiftning men med strikta riktlinjer för samvetsfrihet. Den allra sämsta lösningen är en påtvingande könsneutral äktenskapslagstiftning som också fungerar som en påtvingande norm för samhället, även för kyrkor som avsäger sig vigselrätten.

Det är bra att det i varje fall finns ett politiskt parti som i varje fall lyssnar på denna typ av ståndpunkter. Med den växande invandringen blir allt större andel av svenskarna religiösa på ett eller annat sätt. Hur ska våra sekulariserade politiker hantera detta? Hur ska man med sina fullständigt sekulära referensramar kunna förstå sig på alla muslimer, ortodoxa kristna, katolska kristna, pingstvänner från Afrika och Latinamerika, som ska integreras i svenska samhället – och för vilka det könsneutrala äktenskapet är en orimlighet?