Har haft en härlig sommardag i Stockholms skärgård idag. Det är ingen situation man känner att man kommer så nära Gud som när man är ute i naturen. Att umgås med min himmelske Fader, ute i naturen, hör till mina favoritsysselsättningar. Åkte med båt i området norra Värmdö, Norra Lagnö, Tynningö, Vaxholm – en härlig upplevelse.

Avslutade dagen med en joggingrunda runt Djurgårdsbrunnsviken. Vid ena änden av Djurgården kom en större motorbåt, en kvinna satt på båten och hon började vinka och ropa till mig, hej Stefan. När jag kom lite närmare så upptäckte jag att det var Carola. Vad det var för man som körde båten hann jag inte uppfatta, jag springer ju väldigt fort.

Den här veckan har jag semester, så det blir lite halvfart på det mesta. Idag hjälper jag en son med biljetter, försäkringar m.m. – som ska till Kina och jobba ett halvår, och en dotter som ska till Indien och jobba några månader – tillvaron är verkligen globaliserad. Själv ska jag till Gotland, närmare bestämt åker jag till Almedalsveckan på söndag.

Vi är ett gäng som håller på att skriva ett genmäle på Humanisternas utspel på DN debatt i fredags. Det är bra om vi kristna inte är alltför lågmälda, och att vi aktivt deltar i det offentliga rummet.

Tolv ledande humanister publicerade en artikel på Sveriges viktigaste debattforum på midsommarafton, Dagens Nyheters debattsida. Bland undertecknarna fanns bl.a. Christer Sturmark, PC Jersild, astronauten Christer Fuglsang, Dagens Nyheters förre chefredaktör Hans Bergström, Eva Dahlgren, Stellan Skarsgård, Björn Ulvéus m.fl. Du hittar artikeln här och tidningen Dagens sammanfattning här.

Artikeln har rubriken ”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle”. Den argumenterar för att religion i alla dess former ska förvisas till den privata sfären, och den övergripande hållningen i artikeln är att religion är skadligt för samhället.

Det finns vissa saker i artikeln som jag håller med om det finns vissa saker jag inte alls håller med om.

En punkt jag håller med om är kritiken mot resolutionen från FN:s råd mot mänskliga rättigheter som vill förbjuda kritik mot religioner. Det beslutet drevs fram av muslimska stater som bekämpar religionsfriheten. Det fanns ingen, så vitt jag vet, kristen förankring bakom det beslutet. Jag tycker att det är självklart att religion ska kunna kritiskt granskas på samma sätt som alla andra verksamheter i ett samhälle ska kunna granskas kritiskt.

Och jag är inte heller emot till vissa delar ett sekulärt samhälle. Jag tänker på att väckelse- och frikyrkorörelserna på sent 1800-tal kämpade för religionsfrihet i Sverige och mot den lutherska statskyrkans religionsmonopol. Man ville inte att staten skulle ta ställning för en viss religiös riktning utan samhället måste ge utrymme för olika religiösa riktningar. Det var liknande typ av religionsfrihet man efterfrågade, som t.ex. utvecklades i USA i samband med att man bildade Amerikas Förenta Stater. Statskyrkoidén avvisades från början.

Men artikelförfattarna talar om en annan typ av sekulärt samhälle, det religionsbefriade sekulära samhället. Det är en annan sak.

Jag tvivlar på att det överhuvud taget går att skapa något religionsbefriat och ideologibefriat sekulärt samhälle. Idéer, övertygelser, värderingar och ideal – som är nödvändigt i ett samhälle – formas av livsåskådningar, och som ofta i varje fall tangerar det religiösa området.

De kommunistiska länderna som utvecklades från 1917 och framåt, de försökte skapa ett religionsbefriat sekulärt samhälle. Det som fortfarande är bestående är Kina. Dels blev dessa samhällen kraftigt förtryckande, och de religiösa elementen blev förtryckta. Samtidigt skapade ateismen en ny form av religiositet där Lenin, Marx och Maos skrifter blev de nya biblarna. Och staten och kommunistledarna blev de nya gudarna.

En renodlad religionsbefriad och neutral stat är svårt att skapa. Sverige har kommit långt på det området, men vår ateism-agnosticism har ju också fått karaktären av statsreligion, som tenderar att bli förtryckande mot andra. Hur aktiva kristna har förtryckts och begränsats på arbetsmarknaden, under många år, är en fråga som inte har uppmärksammats i tillräcklig utsträckning.

Det idealsamhälle som humanisterna förespråkar, med samma respekt för alla människor oavsett kulturell och religiös bakgrund, där detta är mest framträdande i världen idag, är det inte i länder med kristen tradition och bakgrund? Dessa ideal uppkommer ju inte heller i ett ideologiskt vacuum.

Sedan är jag mycket skeptisk till de tolv humanisternas generaliserande sätt att skriva. Alla religioner klumpas ihop. Och man radar upp en rad exempel på skadliga religiösa influenser, som t.ex. terrorism, könsstympning, hedersförtryck etc. Humanisternas kamp mot dessa religiösa extrema avarter, kan jag som kristen lätt delta i. Och jag tycker att dessa religiösa avarter ligger mycket långt från Jesu budskap om kärlek, frid och försoning. Men sådana nyanseringar görs inte i humanisternas artikel.

Artikelförfattarna skriver om dessa religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka. Men även här uttrycker man sig generaliserande. Alla dras över en enda kam.

Hör Martin Luther King, Nelson Mandela och Moder Teresa till de religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka?

Att religiös tro i stor utsträckning inspirerar människor till god moral, att visa osjälviskhet, och barmhärtighet – detta framkommer inte i humanisternas artikel.

Nu har jag kommit hem från Torpkonferensen där jag har varit i några dagar. Har bland annat medverkat vid tre olika tillfällen, i bönesamlingar och seminarier. Det är alltid massa folk som vill prata med mig när jag finns med på en sådan konferens, och det är mycket intressant – det kan dock påverka möjligheten att följa med i konferensen, men fick bland annat tillfälle att lyssna på vår thailändske gäst, en kontakt vi har via vår mission i Thailand. Det var inspirerande. Han trodde på väckelse i Sverige, men det kommer genom fasta och bön. Det var hans budskap. Det finns inga genvägar.

Sedan gick jag och hustrun och uppvaktade Lars-Göran Sundberg på femtioårsdagen, en av Elimkyrkans pastorer.

Noterar många inlägg med anledning av abortinlägg. Ska försöka läsa igenom.

Notera också att idag är det en större intervju i tidningen Hemmets vän med mig, som Per Danielsson har gjort. Man hittar ett sammandrag av intervjun här. Men vill man läsa hela intervjun måste man skaffa sig papperstidningen.

Idag har jag en krönika införd i Världen Idag som man kan hitta här.

Den handlar om abortfrågan och ger en tydlig vink till det programarbete som pågår inom kristdemokraterna när det gäller abortfrågan. Jag hävdar att det är en konsekvent hållning från kristna kyrkan i alla tider att vara emot abort och värna om det ofödda livet. T.om. Jonas Gardell påpekar detta om den tidiga kyrkan att den utmärkte sig på detta område, man var helt emot abort och spädbarnsdråp vilket var både vanligt och legalt vid den tidpunkten.

Kristen abortkritik handlar ytterst om att värna de allra svagaste, och det är också uttryck för en konsekvent kristen icke-våldsetik.

I Svergie är frågan redan så nedtonad inom kyrkan, det är nästan bara Ja till Livet och Mats Selander som har en tydlig ståndpunkt. Att i det läget lyssna på amerikanska predikanter (som t.ex. Jim Wallis och Brian McLaren) som tycker att frågan ska tonas ner ytterligare, tycker jag är helt fel.

Kristen etik handlar om mycket mer än bara abortfrågan. Men att ta bort och tysta ner denna del av kristna etiken blir bara en populistisk anpassning efter det sekulära samhällets agenda.

Idag tisdag, publicerar vi en gemensam artikel i tidningen Dagen, med kraftig kritik mot Högskoleverket som enligt vår mening för mycket vill lägga sig i de teologiska utbildningarna. Vi som har skrivit artikeln är förutom mig själv, Dan Salomonsson, pingstpastor i Uppsala, Ulf Ekman, pastor för Livets Ord, Anders Sjöberg, avgående missionsföreståndare för EFS och Stefan Gustafsson, generalsekreterare för Svenska Evangeliska Alliansen. Man hittar artikeln här.

Vi har det gemensamma bl.a. att vi alla är styrelseledamöter i i Clapham-Institutet, och det var vid ett styrelsemöte nyligen där idén kläcktes att vi skulle göra en gemensam artikel i detta ämne.

Har nu ett ganska spännande utspel på gång. Hoppas på att det kan offentliggöras efter midnatt. Det intressanta är nog med vilka det sägs mer än vad vi säger. Mina bloggläsare får veta före alla andra – i varje fall när det är möjligt.

Alla mina bloggläsare är välkomna till Torpkonferensen som börjar idag. Det är Evangeliska Frikyrkans stora sommarkonferens men det är ingen sluten samfundskonferens utan en öppen och ekumenisk konferens med kristna från en rad olika sammanhang medverkande och engagerade.

All information får man genom länken här.

Nu är det sen söndagkväll. Kommande vecka kommer jag bland annat att ägna åt Torpkonferensen där jag medverkar vid tre olika samlingar under onsdagen och torsdagen. Det händer en del andra spännande grejer som man får reda på om man läser min blogg.

Det som har berört mig mest senaste veckan är det tragiska mordet i Stockholm då 16-åringar har slagit ihjäl varandra – igen.

Den kristna kyrkan behöver mer än någonsin kliva ut ur kyrkan för att bli delaktig i ungdomsvärlden, och berätta om Jesus, och bry sig om. Och sluta med sin självupptagenhet för att engagera sig i världen utanför kyrkan.

Evangeliet om Jesus är de goda nyheterna för människor som ropar på hjälp och som är i kris. De som klarar sig själva och tycker allt är bra, det behöver varken Jesus eller evangeliet.

Funderar på att kontakta 18-åringen Anton Abele kommande vecka, den ledande aktivisten bland ungdomarna i Stockholm mot tonårsvåldet. Och diskutera samarbete.