Utmärkt intervju med Roland Hellsten i Dagen idag. Han tar upp om bristen av Bibelkunskap i moderna församlingar och hos moderna pastorer. Bibeln är den kristnes rättesnöre för både lära och liv. Utan kunskap i Bibeln vet vi inte vad vi tror eller hur vi ska leva som kristna.

Och det är ett grovjobb att tränga in i Bibeln, texterna är inte alltid så lättillgängliga. Men de snabba klippen präglar för mycket av samtidskulturen, även i kyrkan.

Har nu semester efter Almedalsveckan, men eftersom hustrun inte har semester är jag på hemmaplan. Var med på gudstjänsten i Söderhöjdskyrkan idag och Kjell Söderblom höll en lysande predikan, vi går nu igenom Apostlagärningarna och har kommit till sjunde kapitlet. Det innehåller Stefano försvarstal innan han blev den förste kristne martyren och stenad till döds.

Stefanos går då igenom Israels historia och visar att det är ett konstant mönster att man står emot och ibland även dödar profeter och står emot den helige Ande.

Predikan idag handlade om den del av Stefanos tal som fokuserar Josef. En dramatisk och fascinerande berättelse som innehåller många riktmärken för oss idag. Vi möter i berättelsen avundsjuka, livslånga skuldkänslor, mordförsök, orättvisa, sexuell lust, ekonomisk styrning av ett helt land, försoning, förlåtelse, att inte öppna upp för bitterhet – och mycket annat.

Berättelsen om Josef finns i Bibelns gamla testamente, i den första boken där, första moseboken – för den bloggläsare som inte är van Bibelläsare.

Kunde tyvärr bara vara med en stund i Tantolunden ikväll, på grund av släktbestyr. Men det var fullt drag, fullpackat med folk, och Ungdomskyrkan Konnekt på plats, förstärkt med Pannkakskyrkan bland annat från Uppsala och Örnsköldsvik.

Poliser, blåljus, slagsmål, krökande, ett antal hundra härliga ungdomar, och så kristna kyrkan i centrum, som bjöd på pannkakor och berättade om Jesus. Jag tyckte att man nästan kunde säga att det var kyrkan mitt i byn. Ikväll var det också ett bönetält där ungdomarna fick gå in för att få förbön. Helt perfekt. Jag såg att det var fullt med folk i tältet.

Och jag tycker att man känner en särskild samhörighet med kristna som jobbar på detta sätt, att gå ut, och vara i särskilt stökiga miljöer. De stora hjältarna är de kristna som denna sommar åker runt på stökiga rockfestivaler och berättar om Jesus och visar vanlig medmänsklig kärlek och omsorg. Och intresset är så stort överallt.

Vad var det egentligen Jesus menade när han sade att hans lärjungar ska ”gå ut”?

Idag torsdag har det varit kristdemokraternas dag i Almedalen. Göran Hägglund höll kvällens tal. Lyfte bland annat fram det civila och ideella samhällets betydelse, och argumenterade för avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer. En bra idé, det är ju regler som finns i ett stort antal västländer. Av de fyra partiledare jag hittills har lyssnat på i Almedalen, vill jag ge Hägglund en eloge för att han presenterar sin politik utan en ständig pajkastning på de politiska motståndarna. En bra etik.

Hela offentliga Sverige trängs ju på några trånga gator i Visby dessa dagar, och det skapar spännande möten. Fick en liten pratstund idag med vänsterledaren Lars Ohly som var en riktigt trevlig kille. Han berättade att han nu flyttar från Ringvägen på Södermalm, till Liljeholmen alldeles bredvid Södermalm. Han kommer att bo alldeles i närheten av Tantolunden, där vi bedriven Ungdomskyrkan-Konnekt-arbetet.

Under torsdagkvällen åker jag tillbaka till Stockholm.

Idag var det Socialdemokraternas dag i Almedalen. Lyssnade på Mona Sahlin i ett soligt och välfyllt Almedalen ikväll, och fick också vara med på en presskonferens hon hade under eftermiddagen. Monas budskap kretsade kring arbete åt alla, motverka arbetslösheten, och hon lyfte särskilt fram att de äldre inte ska missgynnas, inte minst på arbetsmarknaden. En bra sak hon gjorde var att ta upp kort om situationen i Iran. Men som vanligt blev det en massa onyanserat gnällande på regeringen. Denna politikens populistiska irrationalitet, att svartmåla motståndarna och en svart-vit världsbild har jag konstant svårt med även om inte alla toppolitiker lider av denna politikersjuka.

Fick tillfälle att prata lite med en av Mona Sahlins närmaste medarbetare och ställde frågan till honom om vad Socialdemokraterna kommer att göra om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen vid valet 2010, och de röd-gröna bara har majoritet om man räknar in Sverigedemokraterna. Mona tog upp frågan i sitt tal ikväll också. Beskedet var att man inte kommer att medverka till en regering som blir beroende av Sverigedemokraterna. Om detta rasistiska parti kommer in i riksdagen kan det medföra att det skapar en regeringskris i Sverige och inget av blocken kan bilda regering. Det verkar som om Socialdemokraterna i ett sådant läge vill verka för en blockövergripande regering. Vad ska de annars göra?

AVslutade dagen genom att vara med på tidningen Dagens och Frälsningsarméns andakt vid 22-tiden. Det var dagens höjdpunkt att få sjunga lovsånger och lyssna till Bibelordet.

Ikväll var det centerledaren Maud Olofsson som höll tal i Almedalen. Hon var som vanligt vältalig, folklig och engagerad. Huvudfokus i hennes tal var på frågan om jämställdhet och klimatutmaningen. Som vanligt stördes jag av pajkastningen på politiska motståndare som ständigt kännetecknar politiken, men jag är nog för mycket akademiker för att tilltalas av den allmänna politiska debatten.

En annan reflektion jag har gjort ikväll är hur plånboksfrågor och de rent materialistiska frågorna totalt dominerar i den politiska och offentliga debatten. Jag blir påmind om Jesu ord om att hans rike är inte av denna världen. På något vis känner man som kristen en stor distans till det politiska-materialistiska-ekonomiska världssystemet som dominerar vår planet. Jag menar inte att de materiella, ekonomiska och inomvärldsliga frågorna är oviktiga, men det jag har svårt med är när detta så totalt dominerar.

Onsdagen blir socialdemokraternas dag i Almedalen.

Sen kväll i Visby efter en intensiv heldag på Almedagsveckan. Programmet här är mer späckat än någonsin och i princip alla kategorier av människor som jobbar med samhällsfrågor och politik är här. Har varit på flera intressanta spjutspetsseminarier idag som har sysslat med avgörande framtidsfrågor när det gäller miljö, energi och transporter.

Ikväll höll folkpartiledaren Jan Björklund talet och han lyfte fram frågor som gällde skolpolitiken, företagande och gav rejäla slängar åt jantelagen. Björklund är en skicklig talare som har förmågan att uttrycka sig klart och tydligt. De tankar han förde fram ikväll tyckte jag kändes klart sympatiska. Sedan är det märkligt att politiken konstant ägnar sig åt fyrkantiga svartmålningar av sina politiska konkurrenter, ständigt vi och dom, svart-vita onyanserade beskrivningar där egna insatsernas skönmålas och de politiska konkurrenteras insatser svartmålas.

Jag har svårt att förstå att politiken inte kan lyfta sig mer till en nivå av sakligt och nyanserat samtal, där man visar ödmjukhet för egna insatsen och respekt för de politiska konkurrenternas insatser. Men den typen av politiker får väl inte så många väljare, det är väl det som är problemet.

De som tycker att vi i kristna kretsarna är svart-vita, onyanserade och svartmålar respektive skönmålar, de har nog inte sett så mycket av världen utanför kyrkan.

Nu har jag anlänt till Almedalen på Gotland och ska vara här denna vecka. Hela politiska eliten hänger här, liksom media, företagsledare, och mängder av konsulter och lobbyister. Jag själv är här i uppdraget som konsult med uppgift att analysera de politiska budskapen under veckan. Och så blir det också lite Gud som hörs i Almedalsbruset, tidningen Dagen ordnar sina vanliga seminarier, och Svenska kyrkan är aktiv under denna vecka.

I fredags var jag hela kvällen bland stökiga och krökande tonåringar i Tantolunden i Stockholm. Lämnade bostaden vid 18-tiden och kom hem vid närmare 1-tiden på natten. Något mastigt för en person i min ålder. Men många bra samtal och många förklaringar om Jesus och kristen tro till nyfikna tonåringar, och det är uppmuntrande att se hur mycket de uppskattar att en väletablerad, besutten, lagom tjock, och förborgerligad samfundsordförande är ute med dem på fredagskvällar- och fredagsnätter. Skulle dock vilja att många fler kristna började vara ute på fredagskvällarna, det är enkelt, det är bara att gå ut. Och i söndags var jag i en av EFK-församlingarna i Stockholm.

Så ens liv växlar mellan olika arenor, Tantolunden, kyrkan, och nu bland politiska och mediala etablissemanget i Almedalen. Men så var det för Jesus också. Hans liv kretsade mellan lärjungarna, syndarna, och religiösa och politiska eliten. Men han hade det svårast bland den sistnämnda gruppen.

Vi får se hur jag överlever en vecka i Almedalen.

Här är länken till artikeln på DN debatt idag, där 10 kristna intellektuella svarar Humanisterna.

Humanisterna via tolv kändisar och intellektuella kom ju med en rejäl bredsida mot religion inklusive kristna tron, genom en helsida på Sveriges främsta debattforum, Dagens Nyheters debattsida, på midsommarafton.

Jag har ju antytt här på bloggen att vi är en grupp kristna som har jobbat med ett svar på detta. Och idag publiceras vårt svar på DN debatt. I skrivande stund har det inte lagts ut ännu på DN:s hemsida under fliken opinion, men det kommer under dagen.

Vi är tio stycken som har skrivt tillsammans och Dagens Nyheter kallar oss för kristna intellektuella. (jag är väl medveten om att en del av mina bloggläsare skulle inte villa karaktärisera mig under den etiketten). Det är bara jag som representerar en kyrka eller samfund, de övriga är kristna läkare, professorer, politiker, journalister, advokater etc, nämligen Christina Doctare och Bengt Malmgren läkare, Yvonne Maria Werner och Maria Roginskaya, professor respektive docent, Rolf Åbjörnsson som är advokat, Siewert Öholm, journalist numera redaktör på Världen Idag, Annelie Enochson som är kristdemokratisk riksdagsledamot och ordförande för riksdagens kristna grupp, Tuve Skånberg, direktor för Claphaminstitutet, och Olof Djurfeldt, tidningen Dagens tidigare chefredaktör.

Jag tycker att vi har lyckats bra med artikeln. Det är ju komplicerat när tio personer skriver gemensamt men jag tycker att vi har lyckats få en bra nyans i texten som visar att Humanisterna rejält skjuter över målet i sin religionskritik.

Och jag tycker att det känns väldigt bra att vi kristna inte gömmer oss i det offentliga rummet, utan att vi aktivt deltar i den offentliga debatten. Det finns ingen plats där det är så svårt att få in artikel som DN debatt, och detta visar att man vill ha med de kristna rösterna i det offentliga samtalet.

Jag känner mig också extra glad över att fyra kvinnor finns med bland artikelförfattarna, kristna kyrkan kan många gånger få en för gubbig framtoning, som kan vara svårbegriplig inte minst för unga människor.

Och jag tycker också att det är positivt att så kallade ”kristna intellektuella” blir engagerade, det är ju en av de stora uppgifterna vi har som Claphaminstitut, det är ju det nätverket som har jobbat med denna artikel. Det är jättebra att Rolf Åbjörnsson finns med bland artikelförfattarna, han är ju en välkänd profil inom näringslivet, även om han har varit inne i politiken lite också. Åbjörnsson har ju bland annat senaste tiden varit styrelseordförande i Carnegie, och är en av Sveriges kanske främsta konkursadvokat.