Idag kommer ett nytt nummer av tidskriften NOD och där har jag skrivit en artikel om att ”kom ut ur garderoben”. Vad jag förstår är inte artikeln tillgänglig på internet, så jag rekommenderar er att köpa detta nummer, maila till Örebro missionsskola och beställ missionsskolan@efk.se. Många intressanta artiklar, har inte hunnit läsa det övriga än.

Ger dock lite smakprov från min egen artikel. Tycker den blev riktigt bra. Inte minst med tanke på att den eminente skribenten Göran Sahlberg putsat på språket. Både min gymnasielärare i svenska och min professor i Statskunskap Olof Ruin, tyckte att jag var en synnerligen medioker skribent, men när Göran Sahlberg hjälper till kan den största medelmåtta bli en stjärna.

”Det har varit ett axiom i Sverige att tron är en privatsak. Det moderna samhället delar in tillvaron i olika sfärer. Allt som har med religiösa övertygelser att göra har klassats som privat. Kyrkan smyger man ivägtill med förhoppningen attt så få som möjligt ska upptäcka vart man går. Företagsledare, politiker, statstjänstemän, forskare, artister, journalister, korvhandlare med flera, har varit och är kristna, men grundregeln har varit att man tiger om sin tro. Man är rökt om det märks att man är kristen i hur man sköter sitt jobb. På åttiotalet hamnade en psykiatriker i blåsväder för att man bad till Gud för en patient.” Så börjar artikeln.

Den avslutas med följande: ”Att gå ut och kalla sig kristen i Sverige år 2009 kan föranleda väldigt olika reaktioner. En del möter en med ointresserad tystnad. Andra med nyfikenhet som om det gällde någonting exotiskt. En del har präglats av upplysningstänkandets ateism och fnyser föraktfullt när de får höra att man är kristen, kanske utan att ens veta vad den kristna tron står för. Men vad vi än sysslar med behöver vi spjärna emot det sekulariserade samhällets dogmer, komma ut ur garderoben och trotsigt bekänna vår tro på Jesus. Tron är inte en privatsak som vi håller tyst om. Och ju fler som revolterar, desto snabbare rör vi oss i riktning mot ett post-sekulärt samhälle. Paulus skrev till församlingen i Rom att han inte blygdes för evangeliet ( Rom 1:16). Vi som är efterföljare till Jesus i Sverige år 2009 behöver övervinna vår blygsel oavsett om vi är företagare, forskare, förskollärare, sjuksköterskor, advokater, präster eller korvhandlare.”

Vill man läsa resten så är det bara att beställa och läsa NOD.

För övrigt tycker jag inte att jag svarade bra på Martin Wärnelids frågor i Youtube-intervjun. Låter som en tråkig statssekreterare i en rapport-intervju ungefär, pratar om att sätta igång processer. Vadå? Vem går igång på det. Ska skärpa mig till nästa gång.

�

Jag försökte komma med en riktig rivstart när jag höll min första predikan som teampastor i Elimkyrkan i går. Det är en församling som har vuxit från 80 till 350 aktiva medlemmar under de senaste 11 åren. Tillväxten började när Kjell-Axel Johansson kom dit som pastor. Mitt budskap var att fortsätta och växa eller stagnera. Och jag föreslog ett konkret mål, 1000 medlemmar år 2020, och att grunda sju nya församlingar som kan ingå i Elimkyrkans församlingsnätverk. Det något osvenska utspelet möttes med applåder från församlingen. (man kan lyssna på predikan genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka på höger sida nedladdningar och 2009-10-04 predikan)

Jag tror att vi har ett unikt budskap, evangelium om Jesus Kristus – de goda nyheterna. Jag tror att den lokala församlingen är en unik form av mänsklig gemenskap. Varför ska vi då acceptera att den svenska frikyrkan fortsätter att minska, vilket den har gjort sedan femtiotalet.

Jag tror inte på minskning, jag vill revoltera mot det. Jag tror på församlingar som ständigt för människor till tro på Jesus, och drar till sig nya medlemmar. Och som har en attraktionskraft för vanligt folk. Det är möjligt.

Men vi behöver mer av Andens kraft, och vi behöver bli mycket bättre på  kommunikation, vi har ju något riktigt bra att kommunicera.

Så nu börjar äventyret för min del. Och jag tror också på trosmål, och att sätta upp konkreta mål. Jesus sa åt sina lärjungar att gå ut och göra alla folk till lärjungar, det var ett mäktigt uppdrag. Och i Apostlagärningarna kapitel 6 läser vi om att lärjungarnas antal ökade kraftigt. Det händer i många länder runt om i vår värld, det kan hända i Sverige också.

Idag höll jag min installationspredikan i Elimkyrkan. Den handlade om att gå ut och om betydelsen av att växa som församling. Man hittar hela predikan genom att gå in på www.elimkyrkan.org och till höger på sidan kan man hitta en ljudversion av hela predikan (tryck på nedladdningar och sedan på 2009-10-04 predikan). Vill man se ett videoklipp som ger en kort sammanfattning kan man klicka nedan, en intervju inspelad direkt efter gudstjänsten, på Storgatan utanför Elimkyrkan.

�

Jesus sade åt sina lärjungar att gå ut. I kyrkorna har vi i för stor utsträckning ägnat oss åt att gå in. Att stänga dörrarna och vara för oss själva i en ganska intern verksamhet. Att bjuda in till oss, istället för att gå ut dit där folk är.

Ett sätt att tillämpa detta är att gå ut på stan på fredagskvällarna. I går var teamet från Ungdomskyrkan Konnekt ute igen. Nu har ungdomarna slutat att vara i Tantolunden så vi kommer att börja hålla till vid Mariatorget och Slussen. Det rör sig enormt mycket folk i Stockholm på fredagskvällarna i ett stråk från Slussen, Götgatan, Medborgarplatsen, Södra Station och Mariatorget. Och många av dem är tonåringar som vi vill nå. Teamet hade flera jättebra samtal om Jesus i går, och vi börjar också bli frimodigare när det gäller att be för folk ute på stan.

Ringde polisen akut i går kväll om en drogpåverkad 15-åring som var hotfull, började slåss, och var allmänt utåtagerande och agressiv – han kunde ställa till med vadsomhelst. Försökte hjälpa polisen med att få fast honom, för han behövde sitta i en fyllcell en natt för att nyktra till, men han lyckades smita. Vi har också börjat hitta små gömställen på söder där det inte finns vuxna och där gäng med 14- och 15-åringar sitter och super. Ett sådant gäng lyckades vi få tag i tillsammans med nattvandrande föräldrar, och lyckades skingra gänget.

Vi kristna behövs på stan på fredagkvällarna.

Nu håller jag på att börja i Elimkyrkan. På söndag kommer jag att hålla min installationspredikan. Det känns grymt bra att bli operativ pastor igen, jag har ju inte varit det sedan 2002. Idag förbereder jag första predikan, och jag har lovat att det ska bli en rivstart. Det kommer att handla om församlingens potential inför framtiden och vad vi har möjlighet att göra tillsammans för att utbreda Guds rike. Och hur alla behövs och kan bidra, och de konkreta målen. Redan från och med söndag ska jag försöka göra minisammanfattningar av mina predikningar i ett Youtube-videoklipp som läggs ut på internet samma kväll. Det blir en av Elimkyrkans pastorer, Martin Wärnelid som kommer att intervjua mig, och vi gör en kort sammanfattning av predikan. Sedan kan man klicka in på församlingens hemsida om man vill höra hela predikan, via audio.

Elimkyrkan är ursprungligen en gammal baptistkyrka som startade 1885 då även kyrkbyggnaden var färdigbyggd. Församlingens blomstrings- och storhetstid var i eran 1910-1935 då man som mest hade 1100 medlemmar. Kyrkan ligger mitt på Östermalm i Stockholm i korsningen Styrmansgatan/Storgatan. I början av nittiotalet förde församlingen en tynande tillvaro, och då genomfördes en sammanslagning, då Birkakyrkan slogs ihop med Elim och flyttade dit. Birkakyrkan var en sammanslagning av den gamla HF-församlingen Sion i Stockholm, och fribaptistförsamlingen. Församlingen hade ungefär 80 aktiva medlemmar år 1997 och 150 i medlemsmatrikeln vid den tidpunkten. 1998  kom Kjell Axel Johansson dit som föreståndare, och en påtaglig tillväxt och expansion började, och många nya människor strömmade till församlingen. Idag räknar vi med cirka 350 aktiva medlemmar och ungefär lika många formella medlemmar. Arbetet har under senare åren expanderat genom nya församlingsplanteringar i församlingens regi, i Skärholmen/Vårberg där församlingen nu har söndagsgudstjänster, genom studentkyrkan Trinity som möts i Elimkyrkan, genom en etiopisk/eritreansk församling som möts i Elimkyrkan och även Helenelunds baptistförsamling som nu har gått upp i Elimkyrkan.

Jag känner en stark profetisk inspiration inför söndagen, men jag ska inte skvallra och berätta närmare om vad jag kommer att säga, det ska de få höra först som kommer till kyrkan.

Igår hade jag den stora förmånen att få träffa Clarence Olsson från Los
Angeles. Vi drack kaffe tillsammans hos konditori Vetekatten på Kungsgatan i
centrala Stockholm. Clarence flyttade med sin familj till USA 1981. Så
småningom blev han pingstpastor inom ett av de amerikanska pingstsamfunden
som heter ”Foursquare Gospel Church” med flera miljoner medlemmar. Jag och
Clarence känner varandra sedan sextiotalet då vi var med i samma församling,
jag var då 12 år och Clarence var 18.

En av dess kyrkor är det berömda Dream Center i Los Angeles, kyrkan som
aldrig sover. Ett imponerande arbete har byggts upp i centrala Los Angeles,
i ett område där det bor många fattiga och många missbrukare. Socialt
engagemang och presentationen av evangeliet har gått hand i hand.
Församlingen har nått många tusen fattiga, uteliggare, missbrukare och
kriminella och har många vittnesbörd om hur Jesus har förvandlat liv för
människor som har haft det svårt. Clarence hör till pastorsteamet hos Dream
Center och han är dessutom svärfar till församlingsföreståndaren, eller
senior pastorn som man säger i USA, Matthew Barnett.

Idag berättade Clarence för mig om det senaste i Dream Centers utveckling
och arbete. En dotterförsamling har grundats på Manhattan i New York och
samma sorts arbete har startat där. Den avknoppas nu och blir en egen
församling och ska jobba på ett liknande sätt som man har gjort i Los
Angeles. Ett nytt arbete som har satt igång hos Dream Center i Los Angeles
handlar om att hjälpa vanliga familjer som har blivit utblottade, och fått
gå från hus och hem, genom senaste årets ekonomiska kris. En särskilt våning
i den stora Dream Center-byggnaden i Los Angeles ska särskilt användas för
att hjälpa sådana familjer, och låta dem bo där en period. Ett annat arbete
är fokuserat på att hjälpa ungdomar i de stenrika områdena kring Beverly
Hills och Hollywood. Många barn och tonåringar till rika föräldrar mår
väldigt dåligt och man är trött på livet, bla. Beroende på att man har
föräldrar som är alltför frånvarande. Församlingen har nu startat upp ett
arbete för att särskilt hjälpa dessa ungdomar, som har överflöd på pengar,
men som saknar kärlek och mening med livet.

Clarence Olsson kommer nu att vara i Sverige en vecka och medverka vid flera
möten, på söndag hos New Life i Stockholm, och hos Hillsong-församlingen på
eftermiddagen, och spansktalande Iglesia Icthus, han reser tillsammans med
en amerikansk predikant som heter Doug Mobley.

Han skriver lysande i Dagen idag, Birger Schlaug. Kyrkan ska följa Bibeln och inte opinionstrender, tycker han. En Gud som bara anpassas efter det rådande trenderna, är inte mycket att ha, tycker Schlaug, som inte är troende. Han anknyter till senaste kyrkovalet, och säger att socialdemokratiska partikongresser eller centerstämmor kan ju inte avgöra vad kyrkan ska tro eller tycka, har man inte en helig urkund, som heter Bibeln, det måste väl vara rättesnöret – undrar Schlaug. Något liknande skrev statsvetaren Douglas Brommesson i Dagen för ett par veckor sedan, med anledning av att ärkebiskopen ställde sig bakom samkönade äktenskap, Brommesson tyckte att det bara var en politisk anpassning, som visar att kyrkan bara vill vara politiskt korrekt.

Man kan koka ihop frågorna på följande sätt:

1. Har Gud en uppfattning om samlevnad och äktenskap? Och en uppfattning om hur vi som kristna ska leva? Ja, är väl ett rimligt svar på den frågan.

2. Guds vilja uttrycks i Bibeln, och kyrkliga traditionen kan hjälpa oss att tolka Bibeln om det finns oklarheter. Det är väl en rimlig hållning?

3. Om vi nu efter 2000 år av kyrkans historia, ska bli pionjärer för en nyordning när det gäller äktenskapet – beror det på att vi har läst Bibeln fel, och tolkat den fel under 2000 år, som t.ex. teologen Svartvik påstår, om jag har tolkat honom rätt. Då har vi alltså varit fel i 2000 år, och har mycket att be om ursäkt för. Finns det många andra frågor där kyrkan har tolkat Bibeln helt fel under 2000 år? Och vi talar nu inte om tråkiga urspårningar som det finns gott om i kyrkans historia, det handlar ju om en konsekvent linje i 2000 års kristen historia.

4. Och om den nya tolkningen av äktenskapsbegreppet är rätt, varför har inte kyrkan infört det långt tidigare. Är det inte bara uttryck för att man är väldigt konservativ om man väntar så länge, så att riksdagen beslutar om en förändring, för att sedan förändra sig? En kyrka som gör som alla andra, fast på ett konservativt sätt ett tag efter alla andra, hur trovärdig är den? Men det Schlaug säger är att kyrkan ska inte vara som alla andra, vad är det som säger att Gud ska inordnas i det samhällssystem som vi har just nu?

5. Eller är äktenskapsfrågan så trivial och något vi människor själva utformar som vi vill, oavsett om vi är kristna eller inte, och Bibeln ger inga klara svar. Är det så man ska se på saken? Är det så ärkebiskopen menar?

6. Birger Schlaug ger klara svar på dessa frågor. Det är bra när stenarna ropar.

En sorgens dag. Tårarnas dag. En dag när solen inte går upp, utan vemodet sveper sin tunga hand över oss. En dag då smärtan känns i själens innersta djup.

Malmö – Hammarby 3-1.

Och var finns medlidandet, var finns medömkan, var finns de som gråter med dem som gråter, sörjer med dem som sörjer. EFK-pastorn i Malmö, Daniel Norburg, skickade ett glatt SMS till mig från läktaren från matchen i Malmö, skånepastorn Tomas Ander skriver yes om denna match, vad då yes, det är ett enda stort no.

Och eländet började när Hammarby sålde sin tungomålstalande brasilianske stjärnforward, Paulinho, till Sydkorea, han var dessutom medlem i Söderhöjdskyrkan. Förbönsstödet sjönk dramatiskt vid detta tillfälle.

Men varför ska man läsa allsvenska fotbollstabellen uppifrån och ner? Varför kan man inte vända på tidningen och läsa nerifrån och upp, och vips ligger Hammarby i toppen. Att byta perspektiv, att se på det hela på ett nytt sätt – är inte det lösningen. Varför ska det gamla synsättet, att läsa tabellen uppifrån och ner ha tolkningsföreträdet och monopol på sanningen. Ett mer postmodernt synsätt och vi löser problemen.

Trots allt, Kristus är uppstånden, Halleluja.

Det är nu sen lördag kväll och jag är hemma efter två dagars intensivt styrelsemöte med Evangeliska Frikyrkans styrelse. EFK är ju ett kristet trossamfund och det är 309 församlingar över hela Sverige som samverkar i denna rörelse.

Man har återigen blivit påmind om allt som händer runt om i världen genom EFK:s arbete. Vi finns närvarande i många länder runt om i världen genom våra missionärer, och det är mycket spännande som händer på många platser, både när det gäller evangelisation och församlingsgrundande, ledarutbildning och kristet socialt engagemang. Vi räknar med att vi är verksamma i ett 40-tal länder runt om i världen.

Vi har också varit tillsammans med EFK ungs styrelse, d.v.s.  Evangeliska Frikyrkans ungdomsförbund. Bland annat jobbar vi med framtidsstrategi och framtidsvisioner tillsammans, och det kändes mycket inspirerande att dela tankar och visioner om framtiden med EFK Ung. Jag är glad över den Jesuscentrering och betoning på Jesus-efterföljelse som jag tycker präglar yngre EFK:are.

Det är också roligt att många EFK-församlingar runt om i Sverige växer, och är expansiva, och har en god ekonomi, och dessutom har en låg medelålder – det är ganska unikt i frikyrko-Sverige, tyvärr.

Jag vill informera om en positiv sak, en ny EFK-församling har grundats i Helsingborg.

Men det är ett omfattande arbete som kostar många, många miljoner varje år att dra runt, och vi behöver många, många gåvogivare, och många församlingar som backar upp vårt arbete.

För er som har följt debatter här på denna blogg, kanske undrar vad styrelsen har tyckt om de bloggdebatter jag har varit inblandad i. Jag är glad över att jag återigen fick ett enhälligt stöd och uppbackning från EFK:s styrelse, som jag har haft hittils sedan jag blev vald som ordförande år 2002. Det är strongt gjort av styrelsen, eftersom jag ofta är både i blåsväder och i hetluften. Och styrelsen har inget emot att jag bloggar.

Har styrelsemöte med Evangeliska Frikyrkans styrelse under hela fredagen och lördagen så jag hinner knappt skriva något på bloggen eller läsa kommentarer. Lördag morgon har vi möte tillsammans med styrelsen för EFK Ung. Vi håller till på den klassiska frikyrkoplatsen Götabro, som ligger alldeles i närheten av Torpladan, mitt ute på Närkeslätten, ett par mil från Örebro.

Syndakatalogen blir bara längre och längre, glömde att skriva i senaste inlägget att jag även har blivit belagd med bakelseförbud, kakförbud, bullförbud och tårtförbud fram till julafton. Fariseismen slår igenom i full kraft genom friskvård och gym-anläggningar.

På söndag blir min sista predikan i Söderhöjdskyrkan klockan 11.00, innan jag börjar som teampastor i Elimkyrkan nästa vecka.