Nu är det påskdagskväll och jag är hemma och håller på att laga i ordning en ordentlig lammstek. Samtliga fyra barn har varit hemma i helgen, så det har varit en riktig familjehelg. Inga predikoåtaganden alls, så jag har till och med försökt vara lite ledig. Har dock tillsammans med fyra andra profiler i kristna friskolevärlden skrivit ihop en artikel som vi ska presentera för Dagens Nyheters debattredaktör på tisdag morgon. Ämnet konfessionella friskolor är en het potatis och kan bli ett politiskt diskussionsämne i valrörelsen. Frågar man unga människor idag, är dock en bred majoritet för kristna friskolor, det är väl ett av symptomen att vi går i riktning mot ett post-sekulärt samhälle.

Och framförallt på påskdagen, Kristus är uppstånden, han är sannerligen uppstånden.

Jag har stuckit ut hakan ordentligt, trots min extremt lågmälda och ödmjuka profil, och bjudit in samtliga sju partiledare för att få göra en utfrågning med dem inför valet i en Stockholmskyrka. De kan få välja på Elimkyrkan eller Söderhöjdskyrkan.

Min ambition är att få 1 eller 2 av dem att tacka ja, blir det fler än så blir jag chockad. Från min sida sett är det en test, jag vill se hur intresserade partierna och partiledarna är av frikyrkan och den stora kristna väljargruppen.

Det enda större arrangemang jag känner till från kyrkligt håll inför valet, är den traditionella utfrågningen som Svenska Missionskyrkan ordnar, i John Hedlunds fotspår. Från och med i år sköter Torsten Åhman om det, och tillställningen ska hållas i Vårgårda (det har varit på Öland under ett antal år). Det är ett inarbetat och mycket välskött arrangemang, och jag tror att Torsten Åhman har kapaciteten att göra något riktigt bra av detta i år. Men Vårgårda är ganska långt bort, kanske inte från civilisationen, men för långt bort för folk som rör sig i Stockholmsregionen och Mälardalen. Tycker att det är angeläget med någon form av arrangemang i Stockholmsområdet och nu testar jag detta. Och blir det bara i Vårgårda en partiledarutfrågning i kristen regi, tycker jag att det kommunicerar för mycket att frikyrkan är ett landsbygds och småstadsfenomen. Kristna församlingen behöver också vara på frammarsch i storstäderna och universitetsstäderna, framförallt i Stockholm. Och det behöver vi tydligt kommunicera.

Av de sju partiledarna har två snabbt tackat nej. Det är Mona Sahlin och Jan Björklund. Jag har inte hört något från Maud Olofsson, Lars Ohly och Fredrik Reinfeldt än.

Miljöpartiet och Kristdemokraterna har jag dock haft direkt kontakt med och de har visat positivt intresse för detta arrangemang, jag har dock inte bokat in något ännu. Talade med Maria Wetterstrands kampanjchef i går som lät riktigt intresserad.

Vi får se, vilka partier och partiledare som prioriterar kristna och kyrkor. Så fort jag får ett ja, eller nej, informerar jag här på bloggen om detta.

Nu går det att ladda ner min predikan i Elimkyrkan i söndags. Man går in på www.elimkyrkan.org och går in på höger sida vid ”nedladdningar”, och sedan går man in och laddar hem den på ”predikan 2010-03-28”. Predikan handlar om kraften i Jesu kors, om den seger Jesus har vunnit genom sin död och uppståndelse, jag tycker budskapet är så viktigt så jag vill utmana dig att gärna skicka predikan vidare till dina vänner och nätverk.

Det har blivit något tekniskt strul med audioversionen på min predikan från i söndags, som tankas ner på Elimkyrkans hemsida, men problemet ska lösas ikväll.

I går kväll hade vi ett ledningsmöte för Ungdomskyrkan Konnekt, det var jag och 11 ungdomar i åldrarna 19-27. Det känns kul att vara en katt bland hermelinerna, eller en varg bland fåren. Det som känns väldigt bra är den växande frimodighet och radikalitet jag ser bland unga kristna. Inte minst när det gäller att gå ut på stan, att berätta om Jesus och att be för folk ute på stan. Eran av försiktighet, lågmäldhet och konstant rädsla av att stöta sig med någon så att man tonar ner allt som sticker ut – den eran tycks var bortblåst. Det är bra. Min egen generation tycks ju i stor utsträckning ha hamnat i försiktighet, lågmäldhet, eller på grund av livskriser och annat helt ramlat bort från kyrkor och aktiv kristen tro. Det är ganska tunt med femtiotalister och sextiotalister i varje fall i Stockholmskyrkorna – var finns min generation på barrikaderna för evangeliet? Tycker att de i stor utsträckning lyser med sin frånvaro.

Vi femtiotalister och sextiotalister som har satsat på att följa Kristus och leva för honom – långsiktigt – och inte bara som en kort känslomässig grej – vi har nu ett stort ansvar att stötta sjuttiotalisterna, åttiotalisterna, och nittiotalisterna, att de ska kunna följa Kristus långsiktigt, med ett brinnande engagemang som håller i längden, även som småbarnsförälder, tonårsförälder, icke valt singelliv, valt singelliv, i tider av kriser och sorg – och få tag i en tro som bär genom allt.

Jag känner samhörighet med de frimodiga och utåtriktade 19-27-åringarna, där vill jag vara.

Min predikan från i söndags kan ju laddas ner på Elimkyrkans hemsida, genom att gå in på www.elimkyrkan.org och sedan gå in till höger på nedladdningar och klicka på predikan 2010-03-28.

Jag känner att det är ett viktigt budskap om Jesu seger på korset, livsavgörande för våra liv. Och för den som tittar på Gardells TV-program i kväll, där jag kommer att medverka i ett kort inlägg och berätta om varför Jesus behövde dö, kan ha denna predikan som ett komplement och ett alternativ till TV-programmet.

Sprid gärna denna predikan, jag känner det som ett viktigt budskap, vi behöver förkunna det centrala budskapet om korset, och vad det praktiskt betyder för oss idag.

Idag hade vi en stor fest i Elimkyrkan i Stockholm, med dop, nattvard, pastorsinstallation av vår nya barn- och familjepastor Maria Furusand som Josef Bergdahl från Örebro missionsskola hade hand om, och så höll jag en predikan om att ”Vi predikar en korsfäst Kristus”. Elims tidigare pastor Kjell-Axel Johansson var också på plats och hade hand om dop och nattvard. Här är ett Youtubeklipp som sammanfattar predikan, en av Elimpastorerna Martin Wärnelid intervjuar mig:

Nu är det lördagkväll och jag sitter och förbereder min predikan som jag ska hålla i Elimkyrkan i Stockholm i morgon, söndag, klockan 11.00.  Vi har under mars månad haft ”Korset” som ett särskilt ämne i våra gudstjänster. I morgon kommer jag att tala om ”Korset – vår stolthet”. ”Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för grekerna en dårskap”. 1 Kor. 1:23.

Jag kommer att lyfta fram att den avgörande faktorn varför Jesus dog på korset, och vad han gjorde på korset, det var att ta itu med människans synd. Kristus blev offrad en gång för att bära många synder läser vi i Heb. 9:28. Genom sitt offer skulle han utplåna synden läser vi i Heb. 9:26. Kristus led en gång för våra synder läser vi i 1 Petr. 3:16, våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä läser vi i 1 Petr. 2:24.

Korset kopplas ihop med synden och dess lön, döden. Detta gigantiska problem som förstörde vår Gudsrelation, och våra egna liv, och vår miljö, och våra relationer – det tog Jesus itu med på korset, för att vi skulle bli förlåtna, renade, helgade, heliga, få del av ett nytt liv.

Jag kommer också att lyfta fram vår identifikation med Kristus, vi är korsfästa med honom, vi är sammanvuxna med honom genom en lika död och uppståndelse. Han dog för att vi ska få leva, han blev förbannad för att vi skulle bli välsignade.

Jesus har vunnit en seger över alla fördärvsmaktern, framförallt synden och döden. Synden har inte längre någon makt över oss, som tror på vad Jesus har gjort för oss.

Nu är det sen torsdagkväll. Har som vanligt haft en intensiv dag. Har sysslat lite med Elimkyrkan och bland annat haft två intervjuer med teologistuderanden, en som läser SALT-Örebro missionsskola, och en som läser på THS, teologiska högskolan i Stockholm – de har ställt en massa frågor till mig om allt möjligt. Dessutom har jag ägnat mig en del åt mitt konsultbolag (kom ihåg att jag bara är pastor på 25 procent) och suttit och lusläst regeringens kärnkraftsproposition, men det är jag inte klar med (det är mycket roligare att läsa Bibeln än regeringens propositioner). Sedan har jag börjat lite med förberedelser för min predikan i Elimkyrkan på söndag. Nu har jag bett aftonbön med fru Swärd och hon sover gott. I morgon kommer min yngste son som pluggar i Schweiz hem, det ska bli kul, och på lördag kommer min dotter som bor i Norge hem, det ska också bli kul.

En kul grej är att min lilla artikel i Dagen förra onsdagen långt bak i tidningen har fått ganska bra genomslag, och är nu den mest länkade artikeln i Dagen senaste veckorna, och den sjunde mest lästa artikeln senaste månaden, men den skrevs ju för en vecka sedan så den kan nog kliva upp en bit till på den listan. Noterar att man blir sågad och hyllad om vartannat precis som vanligt. Blogg Hundraett sågar min artikel och tycker jag bara förvaltar kristenhetens avveckling när Gardell hånar vår tro. Bloggen ”Tänk till för att tro” gillar det jag skriver men menar att världen vill inte ha det kristna budskapet så det är inte lönt att fundera över en smart mediestrategi. Pingstpastorn i Ängelholm, Mikael Karlendal, som jag tycker är en av de vettigaste kristna bloggarna, håller i princip med mig i analysen. Han och jag är ju helt överens i inställningen till Gardells teologi. Sedan är det ett antal ytterligare bloggar som har skrivit men dem kan ni ju hitta på Dagens hemsida.

Nu ska jag göra något kul. Ska skriva och inbjuda Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt att komma till min kyrka i Stockholm för en utfrågning.

Jag driver ju sedan flera år tillbaka något som heter Agenda Söderhöjd, en utfrågning med en känd gäst. Bland mina gäster hittills har varit partiledaren Göran Hägglund, statsrådet Mats Odell, Jonas Gardell och Christer Sturmark.

Nu har jag bjudit in fem partiledare för en utfrågning inför valet, Göran Hägglund, Jan Björklund, Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Maud Olofsson har blivit inbjudna av mig för ett samtal och utfrågning, antingen i Söderhöjdskyrkan i Stockholm eller hos Elimkyrkan på Östermalm. Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt har jag inte bjudit in eftersom jag gör bedömningen att jag har ingen chans att få ett ja från dem. Hoppas på att några av de fem inbjudna ska tacka ja.

Tanken är att varva frågor om allmän politik, med frågor som är av specifikt intresse för kristna, och också mer personliga frågor.

Noterar att det är flera inlägg i tidningen Dagen idag med anledning av min artikel förra onsdagen om att vi kommer inte långt med att gnälla på Gardell. Artiklarna berör kristna och media och offentliga rummet. Roger och Marie Arnfjell skriver intressant. Per Henriksson och Daniel Larsson har också skrivit ett inlägg med fokus på att det är viktigare att vi ber än agerar i offentliga rummet.