Att vara predikant är utmanande, nervpirrande, ångestladdat, en stor glädje, och en stor förmån. Idag predikade jag hos EFK:s latinamerikanska församling i Stockholm, Iglesia Ichtus, en församling som jag själv har varit med och startat för 6 år sedan. Det är en dynamisk, kreativ och glad församling, som för människor till tro, för närvarande har den cirka 150 medlemmar. Och ligger i toppen i EFK:s statistik över antalet döpta.

Jag kände mig tom, trött, splittrad och visste knappt vad jag skulle säga innan gudstjänsten. Men när man mötte denna entusiastiska församling var tröttheten och den bristande koncentrationen bortblåst. Jag predikade i en timma inklusive tolkning, om Jesu seger på korset, och mottagandet var minst sagt engagerat och entusiastiskt. Minst 30 personer kom fram till förbön efter predikan, och flera av dem ville ta emot Jesus och bli kristna. Sedan följde en salig bön, där många grät, skrattade, skakade, föll, låg på golvet, och bad innerliga böner och sjöng lovsånger. Det kändes som en genuin väckelseatmosfär.

Jag blev återigen påmind om att Gud gör något i Sverige, det finns församlingar som lever, växer och för människor till tro på Kristus. Och i dessa multikulturella församlingar finns det ingen motsättning mellan socialt och andligt. Det går hand i hand, det är nog inga församlingar som så engagerat jobbar för att hjälpa flyktingar och nya personer i Sverige, som dessa församlingar med annat gudstjänstspråk än svenska.

Evangeliska Frikyrkans styrelse möttes under lördagskvällen för att fatta beslut om ny styrelseordförande, som ska efterträda mig. Styrelsen valde ikväll Claes-Göran Åberg från Gnosjö till ny ordförande. Till vardags är han rektor på Hillerstorpsskolan i Hillerstorp. Han är med i församlingsledningen i Saronförsamlingen i Gnosjö. Han är med i EFK:s styrelse sedan två år tillbaka.

Jag önskar Claes-Göran lycka till och all Guds välsignelse i det fortsatta och krävande uppdraget. En av hans meriter i mitt smala och ensidiga perspektiv är att han följde med mig ut i Stockholmsnatten en fredagkväll för att vara med i Ungdomskyrkan Konnekt, bland massa stökiga ungdomar i Tantolunden. Det är bara några enstaka i svenska kristna etablissemanget som har följt med mig ut i Konnekt en fredagkväll, och en av dem är Claes-Göran.

Jag är nu hemma i Stockholm, och rejält trött. Återkommer endera dagen med lite sammanfattande reflektioner över 16 års engagemang i Örebromissionens och Evangeliska Frikyrkans styrelse, varav de 8 senaste åren som ordförande. Ikväll är jag dock för trött att reflektera över detta och jag orkar inte ta av mig några filttofflor ikväll.

Och i morgon lägger jag krutet på att predika hos den latinamerikanska EFK-församlingen Iglesia Icthus i Stockholm. Där är det fullt drag, och full gas. Gloria Dios – som man säger där.

Och ja visst ja, Evangeliska Frikyrkan beslutade under lördag eftermiddag att avsäga sig vigselrätten. Beslutet ska genomföras 1 januari 2012. Det var skönt att den frågan var i hamn, vi har lagt mycket krut på att diskutera detta under flera år.

 

Det är lördag morgon på EFK:s kongress och Eleonore Gustafsson, ung pastor från Ryttergårdskyrkan håller ett intressant bibelstudium om synd och helgat liv. Hon tar upp viktiga frågor om vad är synd, nådens kraft och hur vi behöver hjälp att få se vår egen synd. Hon lyfter fram omvändelsen och efterföljelsen som ett gemensamt liv. Bra tankar, och fördjupande perspektiv. Att inte älska vår nästa, att förtala, vara girig, är synd. Hon pekade på biktens betydelse för att uttrycka och bekänna vår synd, för att ta emot nådens kraft.

Nu är det sen fredag kväll och jag är rejält trött efter en heldag med Evangeliska Frikyrkans kongress. Har träffat många härliga vänner från många olika håll i Sverige, och även om man känner många EFK:are så har man lärt känna en del till idag. Vissa frågor lyfter vi fram till beslut i dessa kongresser, och vi har haft ingående diskussioner om flera olika framtidsdokument, om vår inriktning under närmaste tio åren. Sedan har vi också beslutat om att gå vidare med processen om gemensam teologisk utbildning tillsammans med Pingströrelsen och Alliansmissionen.

Nu har jag en dag kvar som EFK-ordförande. Folk frågar vem som ska bli min efterträdare. Och man frågar om vad det innebär att jag ska ta av mig filttofflorna i morgon kväll. Men jag säger ingenting. Godnatt för den här gången.

Har varit hela dagen på Evangeliska Frikyrkans kongress, vi möts ute på vischan, på vår gamla konferensanläggning på Torp utanför Örebro. Det är en god stämning. Ekonomin är bra, och har gått bra under 2009, och vi ser också en liten tillväxt i våra församlingar och i antalet döpta. Vi har fått en del segerrapporter från vad som händer i församlingarna. Vi har också enhälligt valt om Anders Blåberg som missionsdirektor.

En fråga många ställer är vem som blir min efterträdare som styrelsens ordförande. En ny ordförande ska väljas på lördag kväll. Jag vet vem det förmodligen blir, men jag säger ingenting.

Försökte i förra inlägget att inleda lite reflektioner om den kristna bloggsfären. Det tycks råda lite av djungelns lag och det finns uppenbarligen minst ett antal hundra bloggar med en kristen profil. Sedan kan man ju diskutera kvaliteten, den är nog ganska ojämn, men jag ger mig inte på att börja betygsätta bloggar. Vad jag begriper är dock bästa sammanställningen och översikten www.bloggtoppen.se och dess lista över bloggar i områdena religion och filosofi. Den listan tycks vara den mest heltäckande, och mäter bloggarna efter antalet läsare. Och i denna rankning ligger www.aletheia.se etta och min blogg ligger tvåa. Den nya bloggen www.erevna.nu brukar hålla sig på tredje plats, och då mäter man antalet unika besökare.

Men som sagt var, den listan är inte alls heltäckande, så någon heltäckande förteckning över en kristen bloggsfär tycks inte finnas. Ett antal seriösa kristna bloggar finns inte heller med på dessa listor. Sedan finns två portaler www.jesussajten.se och www.kristnabloggar.com som ger en bredare översikt, utan att på något sätt göra någon mätning av bloggens läsekrets eller annat – vad jag begriper.

Bloggsfären innebär dock en demokratisk revolution. Den kristna pressen krymper alltmer, i ett långsiktigt perspektiv, och predikstolarna i kyrkorna, är också begränsade forum. Bloggsfären skapar möjlighet för många olika människor att uttrycka sina tankar och åsikter. Bloggar med dålig kvalitet och låg nivå – man får ändå anta att det blir en viss självsanering – och dåliga bloggar kommer knappast att attrahera särskilt många läsare.

Tycker dock att kristna bloggsfären tycks följa trenden av frikyrkliga internkulturen. Det mesta handlar om mycket interna frågor. Jag ser fram emot en ny typ av kristna bloggar som rör sig bland vanligt folk, och diskuterar med vanliga människor om deras frågor om Gud och kristen tro. Det ser jag som den stora utmaningen. Det var från början ambitionen med min blogg, men jag fastnade snabbt i internkristna diskussionen. Så jag måste nog starta en helt ny blogg för att röra mig utanför kyrksfären.

Nu åker jag till Evangeliska Frikyrkans kongress på Torp-Götabro utanför Örebro, ska försöka hinna blogga lite därifrån.

Tidningar publicerar ju exakt statistik där man rangordnas efter upplagans storlek. Så gäller även för kristna pressen. Men hur är det med kristna bloggar?  Vilken är den mest lästa och inflytelserika bloggen? Det finns inga tydliga mått på detta så vitt jag vet. www.bloggtoppen.se har ju en särskild kategori av bloggar som handlar om religion och filosofi, och många av bloggarna under den kategorin kan räknas in bland kristna bloggar. I den förteckningen kan man konstatera att www.aletheia.se är den mest lästa kristna bloggen och min blogg ligger där god tvåa. Flera viktiga kristna bloggar finns dock inte med i den förteckningen. Till exempel Ulf Ekmans blogg och tidningen Dagens bloggar.

Ett annat mått att rangordna bloggar har utvecklats av www.inflytande.se. Där konstateras att det finns 182.000 svenska bloggar, och 14.344 av dessa har man rangordnat, de är de bloggar som har flest läsare och mest länkningar. Inflytande.se har utarbetat sin rangordning utifrån hur ofta en blogg länkas och använder det som mått på inflytandet. I deras rankning finner man att min blogg finns på plats 499, Ulf Ekman på plats 583, Aletheia på plats 637. Jag tycker också att man kan notera att den bloggande EFK-pastorn Joachim Elsander i Borlänge hamnar på plats 876 i denna rankning, vilket också är en mycket hög placering. Tidningen Dagens enskilda bloggar kan man dock inte utläsa i denna statistik. Så enligt www.inflytande.se tycks min blogg vara den mest inflytelserika kristna bloggen, i varje fall om man räknar bloggar utanför den etablerade pressen.

En bloggande höjdare inom Svenska Kyrkan som Stockholms domprost Åke Bonnier hamnar först på plats 1790 i denna rankning. Är det någon som känner till om någon annan ledande person i Svenska kyrkan driver en blogg med bred läsekrets och många länkningar?

Eller finns det andra beräkningsgrunder? Eller andra mått som har utvecklats när det gäller att räkna läsare och inflytande hos enskilda bloggar? Eller finns det bloggar som kan räknas som kristna bloggar som jag helt har missat, t.ex. som drivs av präster som jag inte har noterat?

En annan sak jag undrar över är om www.bloggtoppen.se rankning stämmer, i så fall är www.aletheia.se den mest lästa kristna bloggen? Men jag kan ana att både Ulf Ekman och några Dagenbloggar har fler läsare, men finns det någon statistik på detta?

I går höll jag en predikan i Elimkyrkan i Stockholm med rubriken ”Du är en ambassadör – från ett annat land”. Den bibeltext jag utgick ifrån var Rom. 12:2 där det står att vi inte ska anpassa oss efter denna världen.

Jag försökte i predikan bena ut några grundläggande saker, vad är det för skillnad på synd, livsstilsregler i stil med det som förr brukade kallas syndakatalogen, och vad som är Gudsrikets värderingar. Man kan lyssna på predikan genom att gå in på www.elimkyrkan.org och klicka till höger där det står nedladdningar, klicka på rubriken och datumet 2010-05-09.

Synd är livsfarligt, det ska vi fly ifrån, det förstör vår relation med Gud, med varandra, och förstör våra egna liv. Sedan har vi skapat en massa kristna livsstilsregler, om hur en god kristen sköter sig och uppför sig. Och där menar jag i predikan att här gäller den kristna friheten, men principen är att allt är inte nyttigt och vi ska inte låta något få makt över oss.

Sedan har vi Gudsrikets värderingar, där det handlar om att omformas efter Kristi avbild, det handlar om efterföljelsen, jag tog som exempel en kristen syn på materialismen, ett område där vi absolut inte ska anpassa oss efter denna världen.

Om vi slarvar med synden i våra kyrkor, inte lär ut Gudsrikets värderingar, och inte anpassar oss när det gäller världen när det gäller att vara kulturellt relevanta för att nå vår tid, då har vi misslyckats totalt.

Efter en predikan i en av Elimkyrkans söndagsgudstjänster ägnade jag söndagen åt familje- och släktsamvaro då min svärmors födelsedag firades, fick till och med tacka nej till en inbjudan från Niklas Piensoho som bjöd lite folk på kaffe under söndag eftermiddag för att prata om evangelisation till hösten.

Reflekterade dock lite över kristna profiler och kristna konferenser under kvällen. Jag är skeptisk till kristna ”kändisar” som profileras som författare och konferenstalare som inte har visat på ett fungerande lokalt ledarskap. Ska man vara trovärdig om det man pratar om och skriver om, behöver man ju visa att det funkar i en vanlig församling.

Det är också en anledning till varför jag själv håller på att delvis sadla om. Mitt kristna liv handlade under många år om att leda en lokal församlings arbete och finnas med i processen att föra människor till tro, döpa dem och göra dem till lärjungar och efterföljare till Jesus. Sedan blev man ett kristet styrelseproffs och kristen experttyckare under några år – allt längre bort från att finnas med och göra lärjungar och föra människor till tro.

Fast nu är jag tillbaka i lokalt ledarskap. Det mitt liv går ut på är att se människor komma till tro på Kristus och bli efterföljare. Vi ser nu de första komma till tro i Elim efter vår Alphasatsning den här terminen. Förra fredagskvällen fick vi be för ett antal tonåringar ute på stan i samband med Ungdomskyrkan Konnekts arbete. Det är kristendom. Inte att prata, skriva, tycka till, och hålla föredrag.

Gärna skriva, prata, tycka till, och hålla föredrag på kristna konferenser, bara man kan visa upp att det man pratar om fungerar i en lokal församling.

Jag tar för givet att de olika EFK-konferenserna har det som ett avgörande kriterium när man kallar talare till olika konferenser och andra experter vi anlitar för att skriva och utbilda.

Bloggen Aletheia refererar till TV-intervjun med Holger Nilsson och Berndt Isaksson, där gör de bra markeringar. Holger gör en pudel och tar avstånd från bokbålsidén, och då är saken utagerad. De svarar bra på journalisternas frågor, Isaksson ger en tydlig framställning i TV-intervjun av kärnan i kristna tron som jag helt ställer upp på. Eftersom tydligen ingen driver idén att göra bokbål med Gardellböcker så är det meningslöst att fortsätta den debatten.

Nu sitter jag och förbereder söndagens predikan i Elimkyrkan. Vi har fyra gudstjänster varje söndag, 10.30 och 13.00 svenska gudstjänster i Elimkyrkan, 11.00 i Vårberg/Skärholmen och 16.00 för etiopisktalande. Jag kommer att predika 10.30 och ta upp om att vi inte ska anpassa oss efter denna världen, vi representerar ett annat rike, Guds rike. I går kväll var jag med Ungdomskyrkan Konnekt ute och missionerade bland Stockholms ungdomar, i går var vi i Tantolunden på Söder.